Coronapandemin har skördat många offer, ställt till med oroligheter och satt igång förändringsbehov inom vården. Dagligen möter vi röntgensjuksköterskor patienter som bär coronaviruset och vi är med dem både vid diagnostiseringsfas och under deras behandling. Jag träffar alla patientkategorier från akut- och infektionsmottagning, inneliggande och polikliniska patienter. Det ökar risken att vi som arbetar själva blir smittade.

Vi samarbetar med många olika yrkeskategorier – det är tydligt att vi har en central och viktig roll inom vården. Och diagnostiken har central funktion i kampen mot covid-19.

I läget som vi nu befinner oss i ställs vi som profession inför många nya utmaningar. Förutom fortsatta förväntningar av mer personcentrerad vård, teamarbete, undersökningsoptimering och patientsäkert arbetssätt ska vi nu även följa nya smittskyddsrutiner.

På BFC (Bild- och funktionsmedicinskt centrum) i Uppsala har vi lokala rutiner i samråd med Folkhälsomyndigheten vid hantering av patienter med misstänkt eller bekräftad covid -19. Alla undersökningar utförs enligt generella rutiner och rekommendationer. Vi har ett datortomografilaboratorium med en separat ingång, för smittade eller misstänkt smittade patienter. Själva rummet är tömt på material, förutom det nödvändiga som behövs för att utföra en undersökning. Patienter kommer oftast från infektionsavdelning eller mottagning.

Proceduren kring bemötande av coronadrabbade patienter är tids- och resurskrävande – men framförallt krävs kompetens. Det behövs noggrann planering kring säkerheten och hygienen eftersom vi är i kontakt med många olika personer. Det ses som viktigt att röntgensjuksköterskor testas för covid -19, för att med säkerhet kunna möta den ökade patientgruppen, personal från andra yrkeskategorier, kollegor och anhöriga.

Procedurer vid av- och påklädning av skyddsutrustning är extra tidskrävande

Rummet måst vara stängt i två timmar innan det ska städas, vilket kräver ytterligare resurser. Den övriga akuta verksamheten blir lidande under tiden vi tar hand om coronadrabbade patienter.

 I den här svåra perioden behöver vi vara mer solidariska mot varandra. Olika yrkeskategorier måste ha förståelse för varandras situation och att noggrant följa rutiner och hygienregler är oerhört viktigt i nuläget. Vi tänker på att undvika stora sammankomster för att minska risken att bli smittade. Vi behöver alla friska medarbetare för att kunna bedriva en kvalitetssäker vård.

Det finns inga eller för få munskydd som är ett av de hjälpmedel som vi behöver ha. Det gör att vi i vissa fall tvingas möta patienter med luftvägsbesvär utan adekvat skydd. Med det sagt är det av stor vikt att material och skyddsutrustning finns där behoven finns och snabbt kan omfördelas.

Vi röntgensjuksköterskor vill att arbetsgivaren fokuserar mer på vår arbetsmiljö, så vi kan fortsätta göra vårt bästa för patienten.

Stolt röntgensjuksköterska
Sanja Cikota

Visst har covid- 19 har påverkat vår arbetsmiljö och rutiner och det märks på att vi inte har normalt läge. Patientflödet har minskat, utanför akutintaget står tält med vakter och triagepersonal redo att möta patienterna.

Idag när jag tagit på mig skyddskläderna noggrant inför den stundande undersökningen av en coronadrabbad patient gick det upp för mig; det här är allvar.

Patienten satt i en rullstol med munskydd och det verkade som att hen kommit direkt hemifrån med sina vanliga kläder och sjuksköterskan som följde med patienten var helt anonymiserad av den skyddande klädseln.

Jag samlade mina tankar, öppnade dörren till labbet och steg in. Jag hälsade, presenterade mig och berättade om hur undersökningen skulle gå till, samt berättade om kontrastmedlen och dess förväntade verkningar.

Mitt fokus låg på att utföra hela undersökningen personcentrerat, professionellt, patientsäkert och så smidig som möjligt. Medan jag utförde förberedelserna talade jag medvetet om varje steg jag utförde så att min kollega kunde lyssna med hjälp av mikrofonen i Gantryt. Och jag pratade också för att kontrollera att jag inte hade glömt något och för att förbereda kollegan på att utföra sina delar av undersökningen.

Kommunikation är alltid viktigt, men extra viktigt i sådana här situationer

Tillsammans med sjuksköterskan som följde med patienten stannade jag kvar i datortomografi-labbet medan undersökningen pågick. Vi stod så långt som möjligt från Gantryt, skyddade bakom mobila blyglasväggar som tillfälligt flyttats hit från våra skelettlabb. Det var en högst ordinär datortomografi-undersökning men idag var vi tvungna att iaktta största försiktighet. Allt gick bra och smidigt och jag kunde skicka iväg patienten med sin sjuksköterska.

Det kändes som en evighet innan labbets dörrar stängdes. Jag kunde inte låta bli att tänka på att vi måste göra allt för att begränsa spridningen

Efteråt skulle labbet rengöras så noggrant som möjligt, med ytdesinfektion. Allt använt material slängde jag i en svart sopsäck som slängdes när allt var klart. Jag påbörjade proceduren med borttagandet av skyddskläderna samt  spritning av händerna mellan varje moment. Idag var jag extra noggrann. Varje moment i borttagandet av mina skyddskläder lästes upp av min kollega, med hjälp av högtalarsystemet i Gantryt. Jag repeterade instruktionerna från min kollega för att bekräfta att jag hört och förstått dessa.

Det här var min första kontakt med allvarlig smitta och när jag finner mig i en sådan situation går jag helt in i rollen och uppgifterna – tankarna kommer efteråt.

Fram till idag har jag känt mig lite distanserad till det hela, jag har inte varit direkt berörd och haft direktkontakt med smittade patienter förrän nu. Idag insåg jag att även röntgensjuksköterskor, precis som sjuksköterskor, står i frontlinjen för att vårda coronadrabbade patienter och hindra spridningen, trots att vi själva befinner oss i riskzonen.

Nu gäller det. I denna stund sätts våra kunskaper, kompetenser och rutiner på prov. Vi får alla göra vårt bästa och hoppas på det bästa. Det är viktigt att följa utvecklingen noga, det är kunskap om läget och nya lokala direktiv samt basala hygienrutiner och sunt förnuft som ska råda.

Mats Rönnqvist,
Röntgensjuksköterska
Danderyds sjukhus

Idag är är internationella röntgensjuksköterskedagen och idag berättar jag, Vanessa Franck mer om mitt yrke som legitimerad röntgensjuksköterska!

Jag är 26 år och verksam legitimerad röntgensjuksköterska sedan 2016 och arbetar idag på barnröntgen på Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Mitt val att utbilda mig till röntgensjuksköterska skedde av en slump. Jag har länge vetat att jag vill arbeta med människor och när röntgensjuksköterskeprogrammet uppdagades för mig och jag blev antagen till programmet öppnades en ny värld för mig med högteknologi och en viktig roll inom diagnostik och terapeutiska metoder. Det jag trivs bäst med på mitt jobb är variationen mellan olika unde

rsökningar, modaliteter men framförallt patientmötena. Jag möter människor i olika åldrar. Tjusningen med att jobba med barn ligger i variationer i patientmöten. Hur verkligen varje situation har sin individuella lösning.

Sedan höstterminen 2018 går jag en vidareutbildning inom medicinskt ultraljud, det är 60 hp på halvfart. Så till sommaren har jag en ny roll i den diagnostiska processen. Det är en krävande utbildning parallellt till heltidsarbete men så stimulerade att få lära sig nytt hela tiden och anförtros med större ansvar.

Under mina år som röntgensjuksköterska har jag lärt mig att arbetet verkligen är vad man gör det till. Kunskap är nyckeln och utvecklingen är livslång, vänj er med ödmjukheten att man aldrig är färdiglärd. Man kan gå till jobbet och röntga eller så kan gå till jobbet och vara legitimerad röntgensjuksköterska. Jag har valt det sistnämnda och det gör jobbet mycket roligare!

Till er som valt att utbilda er till röntgensjuksköterskor, grattis! Ta för er,  världen är vår! /Vanessa

 

Ni sitter säkert liksom jag, och tänker tillbaka på de sköna stunderna i somras. Det är därför det är viktigt med avkoppling under sommaren; för att ladda batterierna för att orka med arbetet till hösten.

Jag skrev i mitt förra blogginlägg att jag längtar tillbaka till arbetet – och det är sant. Det är så stimulerande och lärorikt, jag tycker om att analysera röntgenbilderna. Om jag hinner studerar jag tidigare bilder och läser utlåtanden en liten stund innan vi tar in dagens första patient. Alla unika individer som kommer för att bli röntgade. Alla dessa patienter har en unik historia, en del vill gärna dela med sig, en del har mist talet efter en stroke men kan ändå förstå vad vi säger, alla skall få personcentrerad vård och våra bästa insatser.

Våra arbetsgivare vet vad som gäller för att vi ska må bra och det finns oftast något att se fram emot, som till exempel en höstkickoff eller olika fester för att fira framgångar eller uppnådda mål. Försök att gå på en fest eller fler om du kan, ibland hinner man inte prata om allt som hänt under semestern eller varför inte passa på att knyta nya kontakter?

Vi har några fester och andra aktiviteter på min arbetsplats i höst, gemensamma med hela sjukhuset, de tillfällena tänker jag utnyttja för att knyta nya kontakter, tänker du?

Självfallet ska vi också fira vår yrkesdag.
STORT GRATTIS ALLA RÖNTGENSJUKSKÖTERSKOR PÅ VÅR DAG.

Mats Rönnqvist