Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Gästblogg: “Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor”

av 5 kommentarer

Tina Dahlman

Klockan är 17, det är fredag. Jag och min kollega småpratar lite om vad vi ska göra i helgen. De tre personerna som jobbar kvällspasset har fullt upp med att ta hand om hela länets prover innan klockan blir 19. Jag går en extra vända för att se till att allt ser bra ut på mitt instrument. Där ska allt blod som tappats från givare under dagen smitt-testas innan man kan frisläppa blodet, och inför helgen vill man kunna ha så stort förråd som möjligt.

Jag inser ganska snabbt att något inte stämmer. Den röda lampan som indikerar att något är fel lyser ilsket tvärs över automationsbanan. Innan jag kommer fram har jag gått igenom ett antal scenarion i huvudet, och kalkylerat på tiden det kan ta att lösa dem. Bussen hem om 15 minuter kan jag snabbt utesluta.

Vi som jobbar på lab är inte bara vana vid att fatta snabba självständiga beslut, vi är också utbildade för att kunna lösa problem som uppstår med tekniken.

Att ta fram verktygslådan kl. 17 en fredagskväll är liksom inget konstigt. Våra servicetekniker har mestadels avtal att komma inom 24h. Det innebär att vi som är i tjänst måste ha ett stort mått kunskap om de vanligaste problemen som kan uppstå. Kunskap som vi inte har skaffat oss genom att läsa en VUB eller extra högskolekurser. Utan genom kontinuerlig fortbildning av företagen som vi arbetar med.

Jag har två alternativ; antingen löser jag problemet som uppstått med ett frammatningshjul, eller också måste jag stänga ner akutinstrumentet bredvid för att flytta över alla reagens och därefter analysera 15 kontroller som ska säkerställa att jag kan lita på de resultat som jag får ut. Kontrollerna i sig tar kanske 30-40 minuter att få svar på. Under tiden står akuten utan hjärtmarkörer så det gäller att handla snabbt.

Jag lyckas efter lite plock och skruvande att lösa problemet och har istället för att jobba över ett par timmar+ , nu klarat mig på dryga timmen.

På vägen hem grunnar jag lite på hur viktiga vi biomedicinska analytiker är för vården, och hur lite folk egentligen vet om vårt yrke och vad vi åstadkommer. För min situation idag speglar bara min lilla del av tillvaron.

Vi har tusentals människor runt om i Sverige som alltid är redo att göra en utvidgad resistens om vi tycker att något i anamnesen verkar oroande, som ifrågasätter resultat som vi tvivlar på, som kan läsa av en urinodling kl. 10 en lördag när en läkare ringer trots att vi inte har avläsning på det helgtid, som kan få ett blodrör att räcka till mängder av analyser när sjuksköterskorna får för lite blod från patienterna, som går ut på sjukhuset när det är svårstuckna barn, som hjälper till när någon ringer och behöver veta vart en udda analys ska skickas, som sätter patienterna och vårdpersonalen i främsta rummet genom att alltid försöka göra det bästa för alla parter.

Jag och en kompis läste tillsammans in samma grundläggande behörighet. Mängder av matte, kemi, fysik och biologi. Hon valde därefter 3 år maskinteknik, jag valde 3 år på biomedicinska analytikerprogrammet. Idag tjänar hon 35.800, jag tjänar 26.800… efter 6 år inom yrket och som helt självständig. Min kollega som började 1977 går i pension med 35000 om några månader, hon ligger ändå högre än andra för att hon haft handledaransvar och kvalitetsansvar. En utveckling som borde få vem som helst som funderar på vilken utbildning man ska välja att ta ett varv till i högskolekatalogen.

Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor. Det handlar inte om att vara tacksam över att ha ett spännande arbete med massor av ansvar kontra sitta på ett kontor och göra ritningar. Det handlar om att det ska synas i lönekuvertet att man gör något som inte sjukvården klarar sig utan!

Tina Dahlman
Biomedicinsk analytiker

Gästblogg: Utan biomedicinska analytiker stannar vården!

av 1 kommentar

Agneta Colliander

Sant eller en överdrift?  En omöjlig arbetssituation där det på många laboratorier redan i dag finns tillfällen när man inte har kunnat analysera proverna enligt efterfrågad tid eller helt enkelt inte kunnat utföra de alls för att det saknas biomedicinska analytiker. Orsaken till detta är naturligtvis flera. Men jag är övertygad om att ett yrke utan karriärmöjligheter ger färre sökande till grundutbildningen. Med färre sökande blir det naturligtvis  inte tillräckligt många som examineras och därmed är bristen ett faktum. Det är dessutom större andel som hoppar av utbildningen än inom exempelvis sjuksköterskeutbildningen. Som biomedicinsk analytiker  är jag orolig för mitt yrkes identitet och status samt legitimationens betydelse.

Nu har det varit fokus på både läkarbristen och sjuksköterskebristen i många år och stora insatser har gjorts för att komma tillrätta med den. I dag ser det bättre ut när det gäller läkartillgången men det finns inte sjuksköterskor i tillräcklig omfattning, vilket visar sig i stängda vårdavdelningar och försämrad vård. Nu är vi snart där även när det gäller biomedicinska analytiker.

Aktuell statistik visar att det redan i dag är en brist på biomedicinska analytiker. Åtgärderna för att klara den bristen verkar i stor utsträckning vara att anställa andra yrkeskategorier.  Vilken påverkan det får ur patient och kvalitetssäkerhetsperspektiv tror jag inte alla riktigt är medvetna om. Frågan om vilka arbetsuppgifter som kan utföras av andra yrkeskategorier måste diskuteras på ett brett plan inte bara på den egna arbetsplatsen. Biomedicinska analytiker har en legitimation och utbildning inom klinisk laboratoriemedicin och fysiologi för att ha den kompetens som behövs för att tillgodose verksamhetens behov av säkra analyssvar.

Vid senaste löneavtalet HÖK 16 mellan SKL och Vårdförbundet finns en skrivning angående partsgemensamt arbete om karriärutveckling där en del av arbetet särskilt skulle fokusera på förutsättningarna för specialisering vad gäller biomedicinska analytiker. Vad har hänt under dessa år? Har parterna, SKL och Vårdförbundet centralt och lokalt lagt ansvaret för denna specialistfråga hos enskilda arbetsgivare? Jag tar exempel från min egen verksamhet i Örebro. År 2012 får jag ett uppdrag av dåvarande sjukhusledning att kontakta Örebro universitet för inrättande av specialutbildning för biomedicinska analytiker. En masterutbildning inrättas och de första studenterna däribland några av våra egna medarbetare kan påbörja sin utbildning något år efter. Dessa personer får även möjlighet att i likhet med sjuksköterskor studera med utbildningsbidrag. Vi har en tydlig plan för att klara den kommande generationsväxlingen.

Vårdförbundet lokalt tecknar några år senare ett kollektivavtal angående akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor AST. Den omfattar inte biomedicinska analytiker så sedan två år tillbaka ges inga utbildningsbidrag till denna grupp. I dag satsas allt på den pågående sjuksköterskebristen och det är positivt att sjuksköterskorna får en betald vidareutbildning men hur kan Vårdförbundet helt missa en av sina medlemsgrupper. Region Örebro län har avsatt medel så att 60 sjuksköterskor per år kan få studera med lön men ingen biomedicinsk analytiker. Bristen är känd, utbildning finns i Örebro, verksamheten har visat på behoven, vikarier finns för att ersätta de som studerar, ändå ges inga utbildningsbidrag för specialisering av biomedicinska analytiker.

För att vara en attraktiv arbetsgivare och kunna konkurrera om de få biomedicinska analytiker som  utbildas så måste man satsa. Ge utbildningsbidrag, inrätta specialisttjänster samt tydliga kompetensutvecklingsplaner för alla medarbetare.

IBL tog initiativ till ett möte för verksamhetscheferna inom laboratoriemedicin i anslutning till Diagnostikforum 2018. En arbetsgrupp har bildats för att fortsätta att diskutera behov och formen för specialisering. Positivt men fortfarande finns det ingen samsyn i hur man ska kunna erbjuda biomedicinska analytiker en tydlig kompetensutveckling och vem som ska betala. Exemplet från Örebro visar att det inte går att hantera denna fråga lokalt utan det måste till formellt reglerade specialistutbildningar som också visar på de ekonomiska förutsättningarna.

Varje Biomedicinsk analytiker måste också själv vara med och engagera sig i sitt yrkes utveckling och gemensamt visa på att de behövs för vårdens framtid. Just Du är viktig! Du har som medlem i IBL möjlighet att gå på kurser till lägre kostnad, söka stipendier samt få tidningen Laboratoriet. Det är dock inte det viktigaste -för att kunna vara tillräckligt starka och arbeta för vår  kompetensutveckling, specialistutbildning och därmed också en löneutveckling behöver vi gemensamt arbeta för vår profession. Det kan du vara med och göra i din yrkesförening. Just nu pågår en värvningskampanj för att öka antalet medlemmar. Läs mer om den på IBL:s hemsida. Jag går nu själv i pension men kommer att fortsätta vara medlem och stötta min yrkeskår och verka för vår profession även i framtiden.

Agneta Colliander
Biomedicinsk analytiker
ordförande Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL)

Gästblogg: En biomedicinsk analytikers tankar om ytterligheter

av Lämna en kommentar

Michel Silvestri

Jag är född i tvillingarnas stjärntecken. Som “tvilling” karaktäriseras man enligt uppgift av intelligens (!) men också av kluvenhet, att vara något av en dubbelnatur, kanske med två motsatta ytterligheter?
Nu är det ju så att – som biomedicinsk analytiker och vetenskapligt skolad – tror jag definitivt inte på astrologi. Men å andra sidan…

Apropå ytterligheter, kommer ni ihåg volymreglaget på gamla tiders radioapparater och kassettbandspelare? (här tappar jag alla läsare under 30?)
Jag menar inte vridreglaget, utan det som kunde dras fram och tillbaka, från den ena ytterligheten till den andra. För mig blir det allt tydligare att många problem och utmaningar i livet kan liknas vid, och eventuellt regleras enligt samma princip. Det svåra är att i varje tidpunkt göra rätt avvägning, att inte skjuta reglaget för långt i någon riktning.

Ta till exempel detta med att vara en vårdprofession (som biomedicinsk analytiker). Det innebär å ena sidan en isolering från andra yrkeskategorier och professioner (d.v.s. ena ytterligheten) men å andra sidan måste man bibehålla en samhörighet med samhället och vissa grupper. Samhörigheten är nog starkare med de grupper som man dagligen samarbetar med och är beroende av på laboratoriet, men kanske också med de grupper man delar facklig organisation med (som i Vårdförbundet). En viktig sammanhållande faktor är naturligtvis patienten.
Alla professioner har ett behov av att isolera sig i den mån att man tydliggör det unika med det egna yrket, men samtidigt behöver man ta del av styrka, solidaritet och reflektion från andra grupper. Det är en ständig avvägning man måste göra, för att inte suddas ut som profession, men samtidigt kunna samverka i vårdteamet eller i det sammanhang man verkar.

Om vi tittar på vårt yrkes framtid så kan två ytterligheter vara å ena sidan den tekniska utvecklingen med alltmer automation, robotisering och digitalisering, och å andra sidan en mer humanistisk aspekt med vår allt viktigare funktion som expert och pedagogisk konsult gentemot andra målgrupper. Men helst bör vi klara konststycket att kombinera båda sakerna?

Under våren byter jag jobb, från fantastiska Laboratoriemedicinskt centrum Gotland till eHälsomyndigheten. I mitt nya jobb kan jag se ett komplicerat energifält mellan å ena sidan största möjliga tillgänglighet av hälso- och sjukvårdsdata för att skapa nytta för både samhälle och individ, och å andra sidan det grundläggande behovet av skyddad sekretess, integritet och datasäkerhet. Med andra ord två ytterligheter på en skala där vi rör oss fram och tillbaka utifrån teknisk utveckling, lagstiftning, etik och opinion. Men även här hoppas vi nog alla på konststycket att kunna kombinera båda sakerna.

När jag skriver detta så är vi mitt i en avtalsrörelse som berör de flesta biomedicinska analytiker i landet. Utifrån de beslut som fattats av Vårdförbundets kongress så har jag och övriga i förbundsstyrelsen fastställt de yrkanden som lämnats till motparten, SKL/Sobona.
Trots att vi förmodligen vill samma sak – trygga kompetensförsörjningen och därigenom även en bra hälso- och sjukvård på sikt – så tycks vi än så länge befinna oss ganska långt ifrån varandra på radioreglaget. Emellanåt hör jag kollegor prata om att det är dags för konflikt, men vi är nog alla eniga om att det i första hand är genom konstruktiv dialog, förhandling och samverkan som vi når gemensam framgång.

Vårdförbundets yrkanden rör bl a särskild satsning på särskilt yrkesskickliga, men också en utvecklad lokal löneprocess generellt. Vid komplicerade frågeställningar så är det viktigt att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Det rör t ex frågan om Ingångslön respektive Löneutveckling/Livslön. Det ena ska inte utesluta det andra. Kravet på en rimlig löneutveckling och en försvarbar livslön utgör inte ett ifrågasättande av det självklara i att nyutbildade biomedicinska analytiker också ska ha en rimlig ingångslön i yrket efter 3 års högskoleutbildning. Dvs i detta fallet bör det inte ses som motsatta ytterligheter.

Den 15 april uppmärksammar vi Biomedical Laboratory Science Day, dvs vår Biomedicinsk analytiker-dag. Eller?
Den engelska, ursprungliga, benämningen anger inget yrke, ingen profession. Den anger att 15 april är dagen då vi uppmärksammar och firar den Biomedicinska laboratorievetenskapen. Vi vill gärna översätta detta till ”vår” dag, dvs de biomedicinska analytikernas dag. Det är kanske lite märkligt med tanke på att vi, till skillnad från sjuksköterskor, barnmorskor och läkare, har en yrkesorganisation som inte heller den tydligt anger professionen – Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap, IBL. Eller är det just därför?

Upplever du att denna text är lite förvirrande och väcker frågor? Det gläder mig i så fall. Ofta är det både viktigare och mer intressant att diskutera och reflektera över de svåra frågorna än de enkla svaren. Vi lever i en tid av snabb teknisk utveckling och allt snabbare och alltmer komplicerat informationsflöde. I en komplex värld med komplexa utmaningar finns sällan snabba enkla svar och lösningar. Om någon hävdar motsatsen så är det sannolikt lögn, korkat och kanske till och med farligt.

Avslutningsvis önskar jag alla biomedicinska analytiker – men också alla övriga som känner sig berörda – en riktigt fin högtidsdag, den 15 april!

Michel Silvestri
Leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet

Biomedicinsk analytiker- en global profession

av Lämna en kommentar

Anne Lindgren Berndt,
President IFBLS

När man som Biomedicinsk analytiker hanterar provmaterial eller står vid instrumenten på laboratoriet, så tänker man kanske inte daglig dags på att man är en del av ett större sammanhang. Visst vet man att det är en person bakom varje prov, men hela kedjan av händelser och andra professioner som också ska göra sitt för att patienten ska få diagnos och eventuell behandling, det är kanske inte ständigt närvarande.

När man själv eller en nära anhörig drabbas av ohälsa eller sjukdom, då inser man hur beroende man är av vårdens samlade kompetenser. För att inte tala om diagnostikens bidrag. Är det en kronisk, inflammatorisk tarmsjukdom? Är det cancer? Hur ser HbA1c-värdet ut? När kommer svaret från laboratoriet till läkaren som sedan kontaktar mig eller min anhörig? Vad kommer att hända? Man kan också i sådana sammanhang komma till insikt om hur delar av vården inte fungerar. Tekniken stödjer inte de olika instansernas kommunikation, rätt kompetens finns inte på plats och ofta får man svaret att man får vänta på besked för att den man frågar helt enkelt inte vet. Vården är inte sammanhållen. Vården är inte personcentrerad och utgår inte från mina eller min anhörigas behov och förmågor.

IFBLS har valt NCD som tema
International Federation of Biomedical Laboratory Science, IFBLS, har som tema för den internationella yrkesdagen för Biomedicinska analytiker ”Non Communicable Diseases: The role of Biomedical Laboratory Scientists in Detection, Screening and Treatment” (Icke-smittsamma sjukdomar, Biomedicinska analytikers roll i detektion, screening och behandling). Non Communicable Diseases, NCD, kallas också kroniska sjukdomar och de viktigaste typerna är hjärt-kärlsjukdomar (som hjärtinfarkt och stroke), cancer, kroniska andningssjukdomar (som kronisk obstruktiv lungsjukdom och astma) och diabetes.

Målet är en hållbar värld
Bakom IFBLS:s val av tema ligger WHO:s arbete för FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling. FN:s medlemsländer antog 2015 denna agenda, som innehåller 17 Globala mål för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. FN definierar hållbar utveckling som utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Agenda 2030 ska minska fattigdom, orättvisor och ojämlikheter, samt lösa klimatkrisen under de kommande 15 åren. Det är en fortsättning på de åtta millenniemålen som världen arbetat för sedan år 2000. Skillnaden är att millenniemålen fokuserade på fattigdomsbekämpning i världens fattiga länder, Agenda 2030 tar det till en högre nivå och nu ska alla världens länder inkluderas i arbetet för en hållbar värld. För att uppnå målen krävs det att både regeringar, privat sektor, civilsamhälle och medborgare samarbetar. Med andra ord – det inkluderar dig och mig.

IFBLS är en Non-State Actor
WHO, Världshälsoorganisationen, är ett av FN:s fackorgan med syfte att alla människor ska uppnå en så god hälsa som möjligt. IFBLS är en så kallad Non-State Actor inom WHO, vilket innebär ett samarbete där vi inbjuds att bidra till WHO:s arbete, till exempel genom framtagande av riktlinjer och rekommendationer kopplade till laboratoriemedicin och diagnostik. IFBLS är den organisation som kommunicerar Biomedicinska analytikers bidrag till hälso- och sjukvård globalt inom WHO.

En stor utmaning
NCD är en stor utmaning för en hållbar utveckling. Dessa sjukdomar drivs av krafter som inkluderar snabb, oplanerad urbanisering, globalisering av ohälsosam livsstil och befolkningens åldrande. Ohälsosamma dieter och brist på fysisk aktivitet kan visa sig som ökat blodtryck, ökad blodsocker, förhöjda blodlipider och fetma. Dessa kallas metaboliska riskfaktorer som kan leda till kardiovaskulär sjukdom, den ledande NCD när det gäller för tidiga dödsfall.
Människor i alla åldersgrupper, regioner och länder påverkas av NCD. Barn, vuxna och äldre är alla sårbara för de riskfaktorer som bidrar, oavsett om det är ohälsosamma dieter, fysisk inaktivitet, exponering för tobaksrök eller skadlig användning av alkohol.
Varje år dödar NCD 41 miljoner människor, vilket motsvarar 71% av alla dödsfall globalt, 15 miljoner i åldrarna 30-69 år, vilket klassas som för tidiga dödsfall. Över 85% av dessa “för tidiga” dödsfall förekommer i låg- och medelinkomstländer.
Fattigdom är nära kopplad till NCD. I låginkomstländer dränerar hälso- och sjukvårdskostnaderna för NCD snabbt resurserna. Kostnaderna för NCD, inklusive ofta långvarig och dyr behandling, kan resultera i att familjer kan förlora möjlighet till försörjning och därmed till fattigdom som kväver utvecklingen.

En förändrad roll – utanför laboratoriet
Enligt WHO är detektion, screening och behandling av NCD, liksom palliativ vård, viktiga komponenter i svaret på hur NCD ska hanteras. Viktiga interventioner mot NCD med hög effekt kan ges inom den nära vården/primärvård för att stärka tidig upptäckt och snabb behandling. Sådana insatser är utmärkta ekonomiska investeringar eftersom de, om de sätts in tidigt, kan minska behovet av dyrare behandling.
Så var kommer vi som Biomedicinska analytiker in? Svaret på det är rätt uppenbart, i diagnostiken. Men frågan är om det finns mer att göra, även här hos oss, i höginkomstländerna. Vi är på intet vis förskonade från konsekvenserna av NCD. Biomedicinska analytiker kan med sin kompetens bidra till förebyggande arbete hos barn, vuxna och äldre, det skulle dock innebära något förändrad roll för en del av oss. Det skulle kunna innebära ett arbete utanför laboratoriets väggar, i samarbete och dialog med andra professioner och kanske också personer/patienter.

”Kommunbiomedicinsk analytiker”
Anna Nergårdhs utredning för Samordnad utveckling för god och nära vård , hur vården ska komma än närmare invånarna. Umeå kommun har biomedicinsk analytiker anställd för kvalitetsutveckling bland annat, i Norge är Noklus etablerad sedan många år tillbaka, och ”kommunebioingeniøren” är i färd med att etableras. Den danska laboratoriebussen som väckt mycket stort intresse, visade goda resultat avseende minskning av antalet onödiga inläggningar inom slutenvården, även om den idag tyvärr är parkerad på grund av bristande resurser.

Vi har ett ansvar i kampen mot NCD
Greta Thunberg, den 16-åriga miljökämpen som fått mycket stor internationell uppmärksamhet genom sin skolstrejk för miljön, hon har påverkat sin egen familjs vardag och sannolikt fått många av oss andra att reflektera över vår egen miljöpåverkan. Rimligtvis borde vi som yrkesgrupp kunna axla ett ansvar i kampen mot NCD. Självklart inte genom en arbetsplatsstrejk (strejk används av andra skäl och inte lättvindigt), men däremot genom kreativt tänkande, där vi delar vår kompetens gällande diagnostik, kvalitetssäkring, processer och logistik utanför laboratoriet. Vården utvecklas mot personen som behöver och förväntar sig den 24/7, mot en sammanhållen och personcentrerad nära vård. Vi behöver utvecklas i samma riktning, det är vi skyldiga vården, oss själva som profession och som världsmedborgare som tar ansvar för kommande generationers rätt till en hållbar värld.

/Anne Lindgren Berndt
Leg. Biomedicinsk analytiker
Förbundsombudsman, Vårdförbundet
President International Federation of Biomedical Laboratory Science

Gästblogg: Därför blev Anna biomedicinsk analytiker

av Lämna en kommentar

Anna Kronmar

Hur hamnade jag inom detta yrke? Biomedicinsk analytiker är absolut inte någon  yrkeskategori jag hade hört talas om förrän min syster påbörjade utbildningen. Vi diskuterade kurserna hon läste, vilka var mycket intressanta. Kurserna handlade om kroppens uppbyggnad, funktioner och försvar. Det jag tyckte var mest intressant var just att få djupdyka in i kroppen. Att få läsa om cellernas funktioner (hur smarta de är) och proteinerna som finns och hur allt samarbetar.

Att få jobba inom vården nära sjukdomar, undersökningar och operationer utan att vara mitt i vårdandet är mycket intressant. Oavsett vilket laboratorier jobbet utförs på handlar det om diagnostik eller utredning. Prover når laboratoriet, som biomedicinsk analytiker är det ditt jobb att leverera ett eller flera svar. Svaret är ofta grunden till en diagnos eller behandling. Utan provsvar uteblir diagnos och eventuell behandling.

Här visas en tydlig skillnad mellan yrkesrollerna sjuksköterska vs biomedicinsk analytiker. Som sjuksköterska vårdar du patienten. Det kan vara såromläggning , övervakning eller ge medicin. Som biomedicinsk analytiker analyseras ett prov, med hjälp av innehållet eftersöks celler, proteiner eller antigen. Innehållet som eftersöks ger ett resultatet. Utifrån resultatet ges diagnos. Tillsammans utgör vi en viktig kedja.

Idag jobbar jag på Blodcentralen i Karlskrona som leg. biomedicinsk analytiker. Vilket är den absolut bästa arbetsplatsen med de bästa arbetskamraterna. Jobbet på blodcentralen är väldigt omväxlande. Här träffas friska, trevliga givare. Vi har ett laboratorie där vi blodgrupperar, utför BAS-tester, utreder patienter som fått blod och bildat antikroppar (snacka om detektivarbete). Förutom att umgås med trevliga blodgivare och labba så lämnar vi också ut blod till avdelningarna. Många tror att de flesta som får blodtransfusioner är  patienter som opereras eller är med i olyckor. Men de som framförallt får mycket blod är medicinpatienter. Dessa patienter följer vi, ska ni veta, med spänning och hoppas allt ska gå bra

Att få utföra detta spännande jobb är hur kul som helst. Samtidigt som vi vet hur viktiga vi är.

Anna Kronmar
Region Blekinge

Gästblogg: Vi måste börja tala om yrkesskicklighet

av Lämna en kommentar

Åsa Gyberg-Karlsson

Kommer du ihåg när du var ny på jobbet? Kommer du ihåg när du tittade på dina äldre kollegor och tänkte att du aldrig skulle klara av allt de klarade av? Skulle du någonsin kunna lösa problem med samma självklarhet? Du undrade hur lång tid det skulle ta innan du skulle få samma yrkesskicklighet.

För det är genom att praktisera vårt yrke under lång tid vi förvärvar något som inte går att studera sig till: tyst kunskap. En kunskap som är så svår att sätta ord på att vi alltid inte själva är medvetna om den. Men när det bara flyter. När dina och kollegans ögon möts och ni, utan att säga ett ord till varandra, vet  precis vad som behöver göras. Då handlar det inte om tur, utan om yrkesskicklighet.

Det handlar om år inom yrket som har gett oss en kunskap att hantera även det oväntade. År som har gett oss vana händer och snabba ögon. Vi märker det kanske inte själva. Men våra yngre kollegor märker det. De känner sig trygga när de är med oss. De kommer till oss med sina frågor. Och vi delar med oss av vår yrkesskicklighet.

Vården behöver sådana som oss; medarbetare som har jobbat länge inom yrket och fått erfarenhet. I en verksamhet där varje dag är unik. Där vi inte vet vad som händer nästa timme (eller ens minut) krävs personer som ”varit med”.  För vilka varje ny situation känns välbekant. Som ”vet”.  Som har yrkesskicklighet.

Det handlar inte om att nya medarbetare inte är värdefulla. Det är de. De har nya kunskaper och nya ögon. De tvingar oss att tänka utanför ”så har vi alltid gjort”. Men en nyanställd medarbetare har inte fått möjlighet att utöva yrkeskunnandets praktik. Än. Hen måste vilja stanna kvar i yrket för att lära. För att en dag vara den äldre kollegan med yrkesskicklighet.

I en organisation, där vi allt för ofta räknar nyckeltal och siffror, hur mäts något som är tyst? Något vi ibland kallar magkänsla eller uttrycker som ”jag bara vet”. Vi kan börja med att sätta ord på vår kunskap och hur den bidrar till en bättre vård. Synliggöra att erfarenhet behövs exempelvis för att vägleda att rätt analyser blir beställda, för personkännedom som underlättar samarbete mellan professioner för patientens bästa, för att våra yngre kollegor ska kunna utvecklas. Vi måste börja tala om yrkesskicklighet.

Åsa Gyberg Karlsson

Biomedicinsk analytiker

 

 

Gästblogg: Vi måste sluta vara “labbråttor” och börja vara biomedicinska analytiker

av Lämna en kommentar

Sophia Godau

”Biomedicinsk analytiker ska jag bli”, säger jag när människor frågar mig vad jag studerar till. Och mitt svar leder till förvirring. Och nej – jag ska inte bli labbråtta, sjuksköterska på ett laboratorium eller en av vitrockarna i källaren som inte syns. Jag ska bli den som tar reda på vad som fungerar och inte fungerar på insidan av din kropp, jag ska bli den som är inblandad i minst 70% av alla diagnoser som ställs inom hälso- och sjukvården och jag ska bli den som ser till att du får bästa möjliga behandling eftersom du har fått rätt diagnos. Biomedicinsk analytiker ska jag bli. Men för få vet vad det är och vad det innebär.

Jag har alltid varit medicinskt intresserad och försökt förstå hur saker och ting hänger ihop i världen. Varför kroppen och livet fungerar som det gör. Detta intresse tillsammans med mitt sinne för noggrannhet, kvalitet och förbättring ledde mig in i armarna på världens bästa yrke: biomedicinsk analytiker. Utan oss skulle man aldrig få veta vad som är fel på insidan av kroppen. Vad som finns i blodet, hur organen ser ut, vilka bakterier och virus som gömmer sig och om allting fungerar som det ska. Arbetet vi gör måste vara korrekt 100% av alla gånger, eftersom det annars kostar liv. Och det är bland annat detta, att känna att man är så viktig i andras liv och i vården, som får mig att älska detta yrke så mycket. Kärleken till förbättring, kvalitet och detektivarbete som ger rättvis och jämlik vård.

Jag har nu varit aktiv i Vårdförbundet som förtroendevald på olika sätt i mer än två år och träffat många biomedicinska analytiker, både yrkesverksamma och studenter, från hela världen. Alla de har varit medvetna om hur viktiga vi är i vårdkedjan men det är inte förrän vi organiserar oss tillsammans som vi får samhället att uppmärksamma oss.

Jag kände från första dagen när jag blev studentmedlem i Vårdförbundet att jag inte är ensam i att vilja driva mina professionsfrågor. Jag tror att vi kommer synas mer i vården, politiken och samhället om vi tillsammans vågar synas. Om man frågar en 10-åring vad en läkare eller sjuksköterska gör kan de faktiskt ge ett svar på det. Detta träffar dock inte in på mitt yrke. Hos oss är det till och med ovanligt att en kollega inom hälso- och sjukvården vet vad vi gör, hur ska då alla andra veta? Om ungdomarna aldrig märker oss eller får reda på att vi finns kommer de inte söka sig till utbildningen när de går ut gymnasiet. Och om politiker aldrig märker oss kommer det inte ske en utveckling inom vår profession.

Biomedicinska analytikers värde kommer synas när vi slutar vara labbråttan i källaren som inte presenterar sig som stolt biomedicinsk analytiker. Det kommer synas när vi slutar acceptera att samhället inte vet vilka vi är och när vi bjuder in till våra laboratorier. Det kommer synas när vi organiserar oss genom att vi ansluter oss till Vårdförbundet som har styrkan att påverka på högre nivå. Hälso- och sjukvården utvecklas och vi kommer behöva utvecklas med den. Det är därför självklart för mig att fortsätta vara en medlem i Vårdförbundet även efter min studietid och ansluta mig till en organisation i vilken jag aldrig behöver vara ensam i att påverka min och mitt yrkes framtid.

Jag bubblar av yrkesidentitet, glädje och stolthet nu när det är vår yrkesdag. En dag om året syns vi, pratar öppet om vad vi gör och visar vårt värde. Men vi måste känna och göra så alla dagar om året. Alla ska veta vilken viktig kugge i hjulet vi är. När jag alltså säger ”Biomedicinsk analytiker ska jag bli” ska alla veta vad jag menar. Kunskapen om biomedicinska analytiker behöver vara ett gemensamt mål och vår synlighet en kollektiv ansträngning. Tillsammans är vi starka.

Sophia Godau
Ordförande Vårdförbundet Student

Gästblogg: Vi ska säga “Här är jag, detta är min spetskompetens”

av Lämna en kommentar

Jennifer Arnqvist

Internationella biomedicinska analytikerdagen, vår och ljusare tider. Inom kort kommer jag att påbörja mitt femte år som yrkesverksam. Fyra år i yrket, bytt inriktning en gång och hittat det jobb som jag älskar. Men kommer det att räcka?

Jag vet att jag har hittat mitt drömyrke inom denna profession. Jag får analysera och ha en djupare förståelse i sjukdomar som påverkar ett system i kroppen, nämligen hematologiska maligniteter. Jag försöker greppa cellers utmognad i benmärgen. Var det kan slå fel och bli en akut leukemi, kronisk leukemi, MDS eller lymfom, beroende på vilken cell i vilket mognadsstadium som går bananas. Detta ställer så klart väldigt stort krav på mig och min kompetens. Jag har snart jobbat inom klinisk hematopatologi i två år och förstår mig på de mesta maligniteter och hur de uttrycker sig. Men jag anser mig långt ifrån färdig, och inom detta tror jag att man aldrig riktigt blir färdigutbildad.

Både denna kunskap inom sjukdomar i ett system och den avancerade process som utförs på laboratoriet tycker jag är otrolig. Jag kan bli överraskad, förvånad och grymt stolt över min kompetens. Jag är stolt över min säkerhet. Jag är stolt att jag tänker till innan jag agerar. Jag är stolt över den påverkan mitt kunnande och mitt arbete har för en patient. Jag måste ju vara så mycket värd, eller hur?

Nej.
Inte enligt lokala arbetsgivare, SKL eller politiker. Knappt av ens fackliga organisationer. Ibland knappt ens av kollegor på samma sjukhus (men inom andra professioner).
Jag har fått höra dels kommentarer att “ja, du menar att du läser till läkare?” till “hur svårt kan det vara, det är ju bara att lämna ut 0-negativt blod?!” i mitt yrke.

Denna okunskap om min plats i vårdkedjan, den ignorans som vissa kan uttrycka, är skrämmande. Hur ska vi kunna jobba tillsammans, vara ett team om mina teammates inte respekterar min kompetens? Vi måste lära av varandra och lyfta fram varandras kompetens! Vi måste se varje professions del i helheten.

Framförallt måste VI, biomedicinska analytiker, värdera oss själva. Vi måste faktiskt sätta ner foten och säga “Här är jag, detta är min spetskompetens och för det är jag mycket värd!” För vi vet att utan biomedicinska analytiker stannar vården. Våga att inte ta skit och värdera dig för det du faktiskt är värd. Detta är något jag anar kommer ske mer och mer i framtiden, i och med generationsväxling och många yngre förmågor på laboratorier runt om i landet. Dessa yngre kommer inte stanna om de inte blir uppskattade. Jag är inte förvånad över Vårdförbundets undersökning där 45% säger att de kan tänka sig att lämna vården och jobba med annat p.g.a. dålig lön och arbetsmiljö.

Så, visdomsord att ta med sig denna internationella dag; Ta ingen skit. Jag tycker att DU är grym, din kompetens är fantastisk. Du och ditt jobb är värt så otroligt mycket.

Jennifer Arnqvist
Leg. Biomedicinsk analytiker
Styrelseledamot IBL

Gästblogg: Jag trodde aldrig att JAG skulle drabbas av detta; jag som har världens roligaste jobb?!

av Lämna en kommentar

Ulrika Johansson

Det senaste året har inte varit som andra år. Jag förlorade min pappa till cancer i början av 2018 och efter en mycket tuff sommar valde jag dumt nog (av flera olika personliga anledningar) dessutom att inte ta mer än två veckors semester i sträck. När jag sedan fick uppleva en höst där vi på arbetsplatsen varken fick ta semester, flex- eller annan ledighet på grund av personalbrist gick jag in i en depression och utmattning som slutade i en sjukskrivning som jag efter snart sju månader ännu inte helt är tillbaka på 100 procent efter.

Jag trodde aldrig att JAG skulle drabbas av detta; jag som har världens roligaste jobb?!

Jag utbildade mig till Laboratorieassistent inom klinisk fysiologi i Umeå sista året innan utbildningen förändrades till nuvarande 180 hp. När jag gick ut 1994 fanns det inga lediga jobb alls för biomedicinska analytiker i hela Sverige enligt Arbetsförmedlingen, så jag hankade mig fram med diverse andra jobb tills jag äntligen fick ett vikariat på Kliniskt Neurofysiologiskt laboratorium, Neurofys, på Norrlands Universitetssjukhus Umeå 1995. Åh, så jag trivdes! Det var en åldersmässigt ganska blandad personal och vi hade mycket roligt tillsammans, både på arbetet och fritiden. Trots att jag redan hade sambo och hund i villan i Nordmaling 5 mil söder om Umeå så tyckte jag då fredagen kom att det var helt onödigt med helg: ”Jag vill fortsätta jobba! Det är så kul!”

Den känslan har inte lämnat mig ännu, trots att jag givetvis njuter av helgen med familjen numera, och även om jag via olika kortare anställningar till slut hamnade på min nuvarande anställning 1999 på Klinisk Fysiologi, NUS så har jag ett jobb som kräver tankeverksamhet, engagemang, empati, hög kompetens och noggrannhet – rätt och slätt ett livsviktigt arbete som ger tillfredställelse även för mig som person!

Trots detta drabbas jag av depression och utmattning! I detta är det konstigt nog lätt att tappa tron både på sig själv, men även i sitt yrke. Det man vet att man kan och har kunnat i många år blir man helt plötsligt osäker på i vilken ordning man skulle göra saker fast det finns metodbeskrivning som man nästan kunnat i sömnen.
Det jag tänker på inför vår stundande Internationella biomedicinska analytikerdag den 15 april är att ha en bra arbetsmiljö och riktig återhämtning med mindfulness är viktigare nu än någonsin, i vårt slimmade, produktionsinriktade, sociala-medier-fixerade samhälle.

Jag kommer aldrig någonsin att sluta vara #stoltbiomedicinskanalytiker men jag är nu mer mån om att ta hand om mig själv och min egen tid – var det du också!

Ulrika Johansson
Leg biomedicinsk analytiker med specialist funktion inom Klinisk fysiologi, Hjärtcentrum NUS Umeå
Ledamot i IBL:s sektion för Klinisk fysiologi
Medlem i IBL:s Etiska kommitté

Gästblogg: Can you imagine a World where the Biomedical Scientists and their laboratories don’t exist?

av Lämna en kommentar

On the 15th of April, we celebrate the day of our Profession, a very active, brilliant and cutting edge one. Biomedical Scientists are a group of highly educated health professionals, with Bachelors, Master and PhD degrees that contribute in a unique way for the detection, screening, treatment and monitoring of non-communicable diseases.

Fernando Mendes

According to the World Health Organization, …”non-communicable diseases, also known as chronic diseases, tend to be of long duration and are the result of a combination of genetic, physiological, environmental and behaviours factors. The main types of non-communicable diseases are cardiovascular diseases (like heart attacks and stroke), cancers, chronic respiratory diseases (such as chronic obstructive pulmonary disease and asthma) and diabetes”…

The numbers associated with this type of pathologies are frightening, 41 million people die each year, representing 71% of all deaths globally. 15 million people died from some non-communicable diseases between the ages of 30 and 69 years (WHO, 2018).
Cardiovascular diseases account for most non-communicable deaths, or 17.9 million people annually, followed by cancers (9.0 million), respiratory diseases (3.9million), and diabetes (1.6 million).

Can you imagine a World where the Biomedical Scientists and their laboratories don’t exist?
The success of medicine nowadays, patient survival, as well as their quality of life, are linked to the thousands of results that every day are produced in laboratories with quality assurance.
Many lab tests are the result of Biomedical Science research that started at Higher Education Institutions or independent research labs, involving Biomedical Scientists and due to translational medicine make part of the laboratory routine.

Biomedical scientist’s role is fundamental in the Health Care System and in the daily life of people, to acknowledge this is essential, by combining the International Day of Biomedical Laboratory Sciences with awareness campaigns of non-communicable diseases around in Europe once detection, screening, treatment and monitoring makes part of our professional DNA.
Long and successful life to this vivid profession!

Fernando Mendes
President European Association for Professionals in Biomedical Science (EPBS)