Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedical Laboratory Science Day 2020 – Coronavirus, fladdermöss och genpistoler

av 4 kommentarer

Michel Silvestri, 80-tal

Virusanalys på 80-talet
När jag för fjärde eller femte gången denna vecka ser Matti Sällberg, biomedicinsk analytiker och professor på Karolinska Institutet, bli intervjuad i TV om det nya coronaviruset och jakten på ett vaccin, så flyttas jag plötsligt flera decennier tillbaka i tiden. Det är i slutet av 80-talet och jag går ”praktik” på Statens Bakteriologiska Laboratorium i Solna. Under några veckor ska jag då vara på hepatit-labb under handledning av en kille som är bara några år äldre än jag själv. Redan första dagen frågar han om jag vill medverka i ett litet projekt – nämligen försöka utveckla en ny ELISA, en analysmetod för att detektera antikroppar mot ett specifikt virus. Självklart vill jag det! Min handledare har inventerat kylskåpet med reagens och kommit fram till att vi ska testa en ELISA i åtta steg (!) Detta eftersom de reagens som råkar finnas tillgängliga är från kanin, marsvin, råtta, get, med flera. Som Kajsa Warg brukade säga – man tager vad man haver!
Reagens är i detta fallet detsamma som antikroppar från olika djurslag, specifikt riktade antingen mot viruset, eller mot andra antikroppar.

Vi fick aldrig denna ELISA att fungera (det normala är 2-3 steg), men än idag är det ett roligt minne av en lite galen (blivande) forskare som inte var rädd för att kreativt tänja gränserna. Och så har det fortsatt! Min unga handledare var just Matti Sällberg. Senare hade jag förmånen att få samarbeta med honom när vi båda var doktorander. Jag syntetiserade viruspeptider på dagarna, och Matti – som då studerade vidare till tandläkare – kom till labb efter sista föreläsningen och tog över syntetiserandet under natten. Imponerande!

En annan biomedicinsk analytiker, tillika professor, som synts en hel del de senaste veckorna är Ali Mirazimi, en riktig ”outbreak-forskare” – dessutom med svart bälte i karate – som varit ansvarig för landets enda P4-labb, dvs högsta säkerhetsklassen, för arbete med de allra farligaste smittämnena. Ali och jag doktorerade båda på cytomegalovirus och delade ibland både labb-bänk och pipetter på Laborantskolan på Kungsholmen.

Corona och dess infektioner
Jag bryter mig loss från nostalgitrippen – önskar Matti och Ali varmt lycka till med vaccinforskningen! – och hoppar fram i handlingen till dagens coronakris. Först några ord om namnet; Den pandemi som drabbat oss orsakas av ett coronavirus som kan leda till sjukdomen covid-19 (Corona virus infectious disease 2019). Själva viruset benämns SARS-CoV-2 vilket står för Severe Acute Respiratory Syndrome – Corona Virus 2.

SARS-CoV-1 drabbade oss 2002-2004 och kring 2012 var det dags för MERS (Middle Eastern Respiratory Syndrome, med dromedar som troligt värddjur). Namnet corona (latin för krona, krans) har denna virusfamilj fått pga hur det ser ut i elektronmikroskop.

Vi kan konstatera idag att SARS-CoV-2 är mer infektiöst än de tidigare SARS respektive MERS. Däremot så är det nya viruset inte lika dödligt, tack och lov. WHO har för en månad sedan uppskattat dödligheten till drygt 3% att jämföra med ca 10% för SARS-1 och 34% för MERS. Säsongsinfluensa ligger normalt under 0,1% i dödlighet.

SARS-CoV-2 antas ha uppkommit i staden Wuhan i Kina, på en fiskmarknad där även vilda djur såldes. Det är troligt att viruset har sitt ursprung hos fladdermöss som i sin tur smittat ett annat värddjur (myrkott?) där en rekombination skett av arvsmassa från två olika coronavirus. Det nya viruset har sedan infekterat från värddjuret till människa, och sedan har spridning uppstått från människa till människa.

Coronavirus har, i likhet med influensavirus, arvsmassa i form av RNA, i detta fallet plus-strängat RNA liknande det messenger-RNA som bildas i våra celler då gener uttrycks. Det innebär att denna typ av virus, när det infekterar en cell, kan direkt utnyttja sin arvsmassa för translation till nya virusproteiner, bl a de så kallade ”spike proteins” som ger det typiska corona-utseendet.

SARS-CoV-2 tar sig förmodligen in i cellen genom att, med hjälp av sina spike proteins, binda till cellens ACE2-receptor (Angiotensin converting enzyme 2).

Virusinfektion och immunitet
När man har haft en virusinfektion blir man normalt immun, dvs skyddad mot ny infektion med samma virus. Denna immunitet kan i bästa fall vara livslång. Immuniteten uppstår främst genom att immunförsvaret bildar specifika antikroppar (neutraliserande antikroppar) som binder specifikt till områden på viruspartikeln på ett sätt så att virus inte kan infektera celler. Virus kan också aktivera det cellulära immunförsvaret som kan känna igen och döda virusinfekterade celler.

Ironiskt nog så kan det också vara en del av vårt immunförsvar som orsakar svår sjukdom vid covid-19. SARS-CoV-2 orsakar nämligen så kallade cytokinstormar, med Interleukin-6 som ”överproduceras” och orsakar inflammation och skada, främst i lungorna. Därav de typiska lungsymtomen vid svår covid-19.

Virusdiagnostik och metoder
Diagnostiken av SARS-CoV-2 grundar sig på PCR, en molekylärbiologisk metodik för påvisande av specifik sekvens av nukleinsyra i form av DNA eller RNA. Ett positivt test av det slaget visar att man har en aktiv infektion och därmed kan smitta andra. En annan typ av diagnostik som vi snarast behöver i stor omfattning är antikroppstest som visar om man har haft SARS-CoV-2, och att man då förhoppningsvis är immun mot viruset.

Några rapporter från andra länder antyder, dels att man efter genomgången infektion trots allt kan sakna specifika antikroppar, dels att man kan utsöndra virus och vara smittsam även om man saknar symtom. Oroväckande, men allt detta är fortfarande mycket osäkert och måste tas med en nypa salt innan vi har mer och bättre forskningsdata.

En sak som är säker är ändå att en stor andel av världens befolkning, kanske en majoritet, kommer bli infekterad av SARS-CoV-2 förr eller senare. Sannolikt kommer pandemin ta några varv runt jorden de närmaste åren. Förhoppningsvis har vi inom 1-2 år ett fungerande vaccin tillgängligt, åtminstone för oss i den rika delen av världen…

När får vi vaccin?
Vaccinforskningen grundar sig på några olika plattformar. Förr i tiden odlade man fram virus och behandlade så att det inte längre var infektiöst. Sedan använde man det som vaccin för att inducera immunitet. Numera använder man sig ofta av genteknik för att i bakterier producera specifika virusproteiner av intresse. Dessa proteiner renas fram för att användas i vaccin. Ytterligare en strategi är att direkt använda arvsmassa som vaccin. Det amerikanska företag, Moderna Inc, som tycks ha kommit längst i jakten på ett covid-19-vaccin, framställer ett mRNA som kodar för virusets spike protein. Nukleinsyravaccin av detta slag kan injiceras men det kan eventuellt även administreras genom att mikroskopiska guldkulor klädda med vaccinet, skjuts in genom huden med hjälp av en luftdriven ”gene gun”.

Oavsett vilken vaccinvariant som kommer visa sig tillräckligt bra på kortast möjliga tid så är det av stor hjälp att sekvenseringen av de 30 000 baserna i genomet hos SARS-CoV-2 var rekordsnabb, klar redan i mitten av januari.

Vad är flockimmunitet?
Begreppet flockimmunitet nämns emellanåt i dessa dagar. Med detta menas att en tillräckligt stor andel av befolkningen är immun så att smittspridning upphör. Smittsamhet för ett virus anges som R-noll-värdet (R0) – för SARS-CoV-2 är R0 = ca 2,3 vilket innebär att en smittad individ i sin tur sprider smittan vidare till i snitt 2,3 andra individer. Den matematiska formeln för flockimmunitet är 1-1/R0 vilket för SARS-CoV-2 ger värdet 0,57 dvs nästan 60%. Med andra ord så behöver ca 60% av befolkningen bli immun för att smittspridningen ska upphöra. Detta givet att R0-värdet är korrekt.

Eftersom jag numera arbetar på E-hälsomyndigheten så ser jag också på denna pandemi med särskilda ”glasögon” fokuserade på e-hälsa och digitalisering. Det kan röra ökande användning av nätläkare, digital smittspårning via våra mobiltelefoner, eller artificiell intelligens (AI) för att snabbare se varningssignalerna för en pandemi. Men det är ett separat blogginlägg som kanske kommer längre fram.

Nästan exakt 100 år efter spanska sjukan (ett influensavirus) drabbas vi av en ny världsomspännande pandemi, pga ett kulturfenomen i form av marknad för viltfångade djur i kombination med dagens globaliserade värld, där vi reser kors och tvärs.

SARS-CoV-2 kommer påverka våra liv ytterligare ett tag framöver, när det rullar fram i vågor över världen, ända tills vi har ett effektivt vaccin eller har nått flockimmunitet på naturlig väg. Förhoppningsvis kan vi dra lärdom av denna pandemi så vårt samhälle står ännu bättre förberett nästa gång – om 100 år, eller redan om 5 år?

Tack alla biomedicinska analytiker!
Avslutningsvis – med särskild tanke på vår internationella dag den 15 april – vill jag rikta ett stort varmt tack till alla biomedicinska analytiker som bidrar till att rädda liv och lindra sjukdom, runtom i vårt land och i världen! Ni gör skillnad!

Michel Silvestri 2020


// Michel Silvestri
Leg. biomedicinsk analytiker, med dr

Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet
Enhetschef, E-hälsomyndigheten

Gästblogg: Att bygga rälsen medan tåget går

av 17 kommentarer

Att bygga rälsen medan tåget går är ett begrepp jag ofta använder i mitt arbete som utvecklingsledare. Att jobba med ständiga förbättringar innebär just att agera sig in i situationer och förbättra allt eftersom. Men nu rullar tåget alldeles för fort och både byggarbetarna och passagerarna hoppar på och av i samma takt.

Maysae Quttineh

Mitt i all krisberedskap och siffror som tickar med antalet smittade, döda och friskförklarade kan ändå Biomedicinska analytikern i mig inte låta bli att tycka att det är det här jag utbildade mig till. Att finnas när världen behöver mig och min kompetens är ett privilegium. Vi kan upplevas som en “osynlig” profession, men att vi som nu, mer än någonsin, står i händelsernas centrum och är navet i vården, är rätt paradoxalt.

Allmänhetens frustration över varför man inte får testa sig om man inte är riskpatient slår mig rakt in i hjärtat. Samtidigt som jag har full förståelse för varför man till en början var restriktiv med provtagningen. För vi bygger ju upp rälsen medan tåget går… Laboratorierna i Sverige har sedan januari förberett sig för att kunna analysera stora mängder prover. Folkhälsomyndigheten hade en metod i början på januari, tre veckor senare hade åtta laboratorier från norr till söder ställt om och satt upp analysen och för varje vecka som gått har fler och fler anslutit sig till denna skara.

Vad är det för metod vi använder och varför kan vi inte testa alla?
Vi använder en molekylärbiologisk analys för att påvisa virusets gener med en metod som kallas Polymerase chain reaction (PCR). Viruset angriper cellerna i våra luftvägar, till en början i de övre luftvägarna och vid en komplicerad form i nedre luftvägarna där det orsakar lunginflammation. När man tar ett näsprov samlar man upp slem från övre luftvägarna och i slemmet finns celler och i cellerna finns viruset. Provet ankommer till laboratoriet där man renar fram virusets gener från cellerna genom en kemisk process. För den här processen är laboratorierna i Sverige rustade med olika instrument som har olika kapacitet. Vissa instrument kan endast köra 6 prover åt gången medan andra klarar 96 prover. Bara där har vi en stor skillnad, ju mindre instrument desto längre tid tar det att preparera stora mängder prover, vilket kan kräva längre handpåläggning.

I nästa steg i processen sker själva PCR-analysen för att i varje prov leta efter SARS-COV-2-genen med hjälp av specifika primers (enkelsträngade DNA-bitar) och prober (fluoresencemärkta sökfragment). Även här körs allt från 30-96 prover åt gången och analysen tar 1-2 timmar. Prover som innehåller virus detekteras av molekylerna och kopieras i så stora mängder att det kan visualiseras som en kurva i tillhörande mjukvara. Biomedicinska analytiker bedömer kurvan och lämnar svar via produktionssystemet på sjukhuset. I vissa fall kan prov behöva omköras om man inte kan säkra kvaliteten genom de kontroller man kör vid varje analystillfälle. INGEN Biomedicinsk analytiker lämnar ut ett svar som inte kontrollerats noga innan, oavsett hur lång tid det må ta. Så totalt tar detta 6-7 timmar för att kunna få ut stora mängder prover från ankomst till svar.

Varför har man inte fått testa alla?
Men varför har man inte fått testa alla när kapaciteten ökar kan man fråga sig? Ja, bara på mitt labb där jag jobbar har vår metodspecialist som är Biomedicinsk analytiker tillsammans med en molekylärbiolog slitit hårt med att utvärdera tre olika metoder för att rena fram virus-RNA. Det beror på att material inte kan levereras när hela världen behöver samma typ av reagens samtidigt. När vi pratar om molekylärbiologiska metoder så är det inte bara för företagen att ”öka produktionen”. Det är en oerhört krävande process och allt måste vara kvalitetssäkras till 100% innan det kan skickas ut… och tåget rullar väldigt fort ute i världen. Därför var vi tvungna att prioritera riskpatienter för att inte riskera att reagens tar slut och just riskpatienter inte kan få rätt diagnos.

Att använda resurserna rätt
En annan aspekt är att använda resurserna rätt. Varje provtagningstillfälle är faktiskt också ett vårdtillfälle där någon ska möta en potentiellt smittsam patient/anställd, bedöma läget och ta provet. Använder vi verkligen resurserna rätt om vi alla ska provtas vid misstanke? Att tillägga till det här är ju att när debatten kring detta var som värst, var det endast 2-10 % som var positiva bland alla analyserade prover. Det talade för att många hade helt vanliga förkylningar orsakade av andra virus. Om vi kan få till självprovtagning på ett bra sätt kan det vara en bra effektivisering.

Analysen är en färskvara
Ytterligare en aspekt, som man absolut inte får glömma, är att analysen är en färskvara. Den är en ögonblicksbild som bara berättar om du bar på viruset just vid stunden för provtagning. Inget säger att du inte strax efteråt går ut och blir smittad av viruset, läget försämras och du tänker att det är en vanlig förkylning och råkar smitta andra riskpatienter. Falsk trygghet är bland det mest riskfyllda i detta.

Utan Biomedicinska analytiker stannar vården
En sak är säker, Sveriges laboratorier rustar sig för det som komma skall. Vi är redo för att validera, utvärdera och implementera de mest effektiva och säkraste metoderna för att stödja vården att hantera denna kris. Vårt arbete kanske börjar med att påvisa SARS-COV-2 men det i sig räddar inte patienten. Det står minst 10 andra Biomedicinska analytiker som ska analysera lungfunktionen, syresättningen i blodet, hjärt-, njur- och leverstatus, infektionsparametrar och även leta efter sekundära infektioner för att kunna rädda patienten. Även diagnostik för cancerpatienter, blodsjukdomar, allergier, hormonella problem och ultraljud måste utföras för att sjuka patienter som har annat än covid-19 ska få den hjälp de behöver. Vi Biomedicinska analytiker är en diagnostisk partner i kampen mot covid-19 och alla andra sjukdomar. Vare sig vi syns eller inte, om tåget står still eller rullar – utan oss stannar vården.  

/Maysae Quttineh
Biomedicinsk analytiker, Mikrobiologen, Jönköping
Ordförande Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL)

Dr Tedros: Solidarity. Solidarity. Solidarity. We are in this together.

av Lämna en kommentar

I början av februari hölls WHO:s Executive Body- möte i Genève. Världens hälso- och sjukvårdsrepresentanter samlades för att besluta om WHO:s kommande arbete och självklart också för att dela information om covid-19. Biomedicinska analytikers yrkesinternational, IFBLS (International Federation of Biomedical Laboratory Scientists) har officiellt samarbete med WHO och som President för IFBLS var jag på plats med President Elect Alan Wainwright och Past President Marie Nora Roald. WHO:s Secretary General, Dr. Tedros, sa vid upprepade tillfällen med anledning av coronaviruset ”Solidarity. Solidarity. Solidarity. We are in this together”. I det läget var det inte fullt klart hur mycket världen skulle komma att påverkas.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 90021395_2756220997807915_5289354565504729088_n-1.jpg

Nu en dryg månad senare är många regioner, länder och människor satta i karantän. Gränser är stängda. Gator i städer är tomma. Arbetsgivare uppmanar den som kan att arbeta hemifrån, något som självklart inte är möjligt för vårdpersonal.

Olika länder har agerat på olika sätt utifrån olika beslutsgrunder

Människor har reagerat olika, men många av oss känner nog osäkerhet, vilsenhet och många gånger rädsla. Vi hör om reaktioner då barn med astma hostat på allmän plats, vi hör om orimligt hamstrande av olika varor, vi frågar oss om vi inte kommer att kunna träffa våra äldre på flera månader.

Men vi hör också om hur antalet laboratorier som kör coronadiagnostik ökar. Vi vet att biomedicinska analytiker tack vare vår breda utbildning, snabbt kan ställa om till att köra nya analyser än de man vanligtvis gör. Vi kan läsa hur Professor Agnes Wold uppmanar den som har åsikter om vilka coronaanalyser som ska köras och hur lång tid det borde ta att söka till biomedicinska analytikerprogrammet senast 15 april. Och på Dagens Nyheters vetenskapssida skriver Karin Bojs ”Runt om i Sverige står biomedicinska analytiker och testar allt vad de orkar för covid-19. De tillhör pandemins hjältar och använder teknik som är alldeles ny”.

Ingen av oss vet hur denna situation kommer att utvecklas under de kommande veckorna och månaderna. Det är helt klart att vi behöver hjälpas åt. Vad som är rätt eller fel i regeringars beslut får utvärderas efteråt, men besluten som tas baseras på expertråd från WHO, Folkhälsomyndigheten, ECDC.

Som biomedicinska analytiker kan vi kommunicera till alla vi känner att det är vi och våra yrkeskollegor som ansvarar för den säkra coronadiagnostiken.

We are in this together.

“Jag är inte van med att vi biomedicinska analytiker får det erkännandet som vi får nu”

av 1 kommentar

”Möten och resor utanför Blekinge ska inte genomföras. Redan bokade möten och resor ska avbokas.” Jag läser meddelandet från regiondirektören flera gånger. Är det på riktigt? Det tar ett tag innan jag tar mig för att avboka resan till mötet jag skulle till i Stockholm på fredagen. Får senare samma dag besked om att en arbetsrelaterad nätverksträff som skulle skett i april är inställd. WHO hade nu klassat utbrottet av covid-19 som en pandemi.

Folk hamstrar toalettpapper. Twitter svämmar över av spekulationer och alternativa fakta. För varje dag som går stänger ytterligare ett land sina gränser. SAS-chef står i direktsändning och säger att 90 procent av de anställda permitteras. MSB tar emot erbjudanden om hjälp med utrustning och material till sjukvården. Det känns som jag bevittnar en surrealistisk film.

Att jag känner en viss overklighetskänsla även när biomedicinska analytiker lyfts fram och hyllas, visar hur ovan jag är att vi får ett så tydligt erkännande för vad vi gör. Agnes Wold skriver på Twitter: ”Kan folk som har åsikter om vilka analyser av corona som ska köras och i vilken takt, vänligen anmäla sig senast 15 april till utbildningen som biomedicinsk analytiker.” Det viktiga arbete biomedicinska analytiker utför och den kunskap vi besitter synliggörs och värdesätts – med all rätt. Om du inte har varit det innan, är nu läge att vara en stolt biomedicinsk analytiker. 

Utan vår yrkeskår hade den smittspårning, som till en början begränsade spridningen av covid-19 i Sverige, inte varit möjlig. Genom att yrkesskickliga kollegor runt om i landet har satt upp metoden för att analysera viruset, har fler och fler regioner fått möjlighet till snabba provsvar. Vi har inte bara varit viktiga för diagnos, utan också för jämlik vård. I Norge sprids en bild där en bioingeniør (vår norska yrkestitel) framställs som en superhjälte.

Vi är i en pandemi. Det kommer komma en tid efter covid-19, även om det inte kanske inte känns så just nu. Om vi ens har tid att känna efter. Det är viktigt att komma ihåg vår betydelse, och att många såg den. Inte minst när det är dags för nästa löneöversyn. För den kommer lika säkert som det overkliga numera är verkligt.

Åsa Gyberg-Karlsson
Leg. Biomedicinsk analytiker/eHälsostrateg
Region Blekinge

Tillsammans skapar vi den bästa vården!

av 9 kommentarer

Vi hör dagligen om problem inom sjukvården med en ansträngd arbetssituation för vårdens personal och patienter som är missnöjda med bland annat tillgänglighet. Det kliniska laboratoriets leverans av kvalitetssäkrade provsvar är helt avgörande för patientens vård och behandling och för en effektiv vårdkedja. Jag tror att det ännu finns en stor potential att tillsammans utveckla våra gemensamma vårdkedjor för att bidra till en bättre vård, men även till en bättre arbetssituation.

I min roll som verksamhetsutvecklare har jag under senaste tiden medverkat i flera utvecklingsarbeten inom det kliniska laboratoriet med ett tydligt uppdrag att öka patientnyttan. Utgångspunkten i arbetet har varit patientens och vårdens behov av en ökad tillgänglighet för laboratoriediagnostik ”24/7” och som normalt endast utförs under dagtid. Genom att skapa en gemensam 24/7-verksamhet där olika ämnesspecialiteter samverkar skapas nya sätt att arbeta, vilket har resulterat i kraftigt förbättrade svarstider för bland annat blododlingar och influensadiagnostik. I en artikel som jag läste nyligen beskrivs hur överlevnaden ökar för patienter ju snabbare rätt antibiotikabehandling kan sättas in, så våra svarstider är verkligen viktiga. Att förbättra tillgängligheten av laboratoriediagnostik är ett arbete som pågår runt om i landet och är av stort värde för patienten.

Ett annat utvecklingsarbete som har varit framgångsrikt under de senaste åren och skapat stor patientnytta är kvalitetssäkringen av patientnära analyser PNA (laboratoriediagnostik som utförs utanför det ackrediterade laboratoriet). Här tar laboratoriets kompetenser idag ansvar för att stödja och utbilda andra vårdprofessioner att hantera PNA på ett patientsäkert sätt. Och troligen når vi idag visionen som formulerades för flera år sedan ”att alla patienter har rätt till ett kvalitetssäkrat provsvar oberoende av vem och var det utförs inom vården”. Förra veckan läste jag ett fint exempel på just detta, om en biomedicinsk analytiker som arbetar i Umeå kommun. Hennes uppdrag är att stödja verksamheten med kompetens för att säkra provtagning och provhantering för ett rättvisande provresultat, vilket ger en säkrar vård och behandling.

Är nästa steg ett nytt systematiskt arbetssätt tillsammans med patienter för att säkra patientens egen provtagning och analys?

Det finns två utvecklingsområden som pågår just nu och som jag upplever att jag har dålig koll på och där jag inte vet hur vi deltar i utvecklingsarbetet. Det gäller dels arbetet som pågår att driftsätta nya vårdinformationssystem, dels den omställning som skall ske till “en nära vård”. Medverkar vi på ett bra sätt med vår kunskap tillsammans med patienter och andra vårdprofessioner som möjliggörare när nya arbetssätt och nya digitala lösningar utvecklas? Kanske inte, eller så är det bara min egen okunskap som gör sig gällande. Det kliniska laboratoriet finns alltid på plats och självklart kan vår kompetens utnyttjas i utvecklingen till “en nära vård”, vi har ju både process- och logistikkunskap, kvalitetssäkring och laboratoriediagnostik som specialitet.

Ja, ni förstår kanske vart jag vill komma; laboratoriets kompetenser behövs för att vi tillsammans ska kunna skapa den bästa vården!

// Roine Hernbrand
Leg. biomedicinsk analytiker och verksamhetsutvecklare,
Karolinska Universitetslaboratoriet

Gästblogg: Från Chile via Påskön till Kalmar

av 2 kommentarer

Jorge Hernández är Biomedicinsk analytiker, yrkesverksam i Kalmar, styrelseledamot i avdelning Kalmar och IBL:s styrelse. Han utsågs till Årets Biomedicinska analytiker 2017. Jorge har skrivit ett spännande blogginlägg om sin väg från Chile, via Påskön till Kalmar och om att vara Biomedicinsk analytiker hela livet.

Gymnasist som skulle bli byggnadsarbetare, påbörjar universitetsstudier.
Jag minns när jag, nyfyllda 19 år, slutade gymnasiet och hade hela livet framför mig. Mina valmöjligheter då var, antingen börja som byggnadsarbetare och blanda sand och cement till hus åt andra eller påbörja mina 4 års universitetsstudier till Biomedicinsk analytiker. Jag valde studier och 1975, utan en krona på fickan, utrustad endast med en ryggsäck som jag själv hade sytt ihop av materialet från en olivgrön militärskjorta, gav mig iväg. Resan gick till Norra Chile, Atacamaöknen, staden Antofagasta belägen vid kusten, 1250 km från föräldrahemmet. Havet kom att i krisläge bli en bra näringskälla för en fattig student, där fiskekunskaper, simkunnighet, dykningsfärdighet och improviserade redskap kom till användning.

En kombinerad studie/arbetsresa påbörjades då och motiverad som jag var klarade jag mitt första och svåraste år som student utan problem. Diverse arbeten som jag fick hoppa in på i lediga stunder, gjorde livet lättare då jag hade möjligheter att bekosta en del utgifter som jag ändå hade som student. Det blev att gå ärende åt andra, städa hos välmående familjer, marknadsundersökningar, stå i kassan på fotbollsarenan när den lokala klubben spelade hemmamatcher, sälja en del av överskottet av fiskar till restauranter när jag hade fiskelycka eller stå till förfogande när klasskamrater behövde en hjälpande hand hemma, då jag blev bjuden att sitta med familjen och äta lunch eller fika, och det lindrade en ofta tom portmonnä.

På sommaren, fick jag lifta de 1250 km hem för att vara tillsammans med familjen under studieledighet, ta ett sommarjobb och umgås med syskonen och släkten mellan januari och mars. Jag lyckades trots allt bli klar med studierna nästan på den studietid som var planerad, om det inte var för min examination som blev förflyttad ett tag, på grund av de känsliga läge då vi befann oss i, en militärdiktatur som hade tagit makten i Chile i september 1973. Med ett väl godkänt studieresultat och med en optimism som bara en 24-årig ung man kan bära efter avklarade universitetsstudier, vände jag 1979 blicken tillbaka till mina hemtrakter och började söka jobb som nyutexaminerad Biomedicinsk Analytiker i huvudstaden Santiago de Chile.

Stolt nyutexaminerad Biomedicinsk Analytiker in i yrkeslivet
Några års arbete på olika privat kliniska laboratorier, ledde mig in på att leta jobb i den offentliga sektor i jakt på en tjänst som gav mig en säker månadsinkomst och eventuella bättre villkor. En annons om att jobba som Biomedicinsk Analytiker på Påskön halkade jag på av en slump och sökte. Jag fick jobbet och fick förmånen att sätta upp laboratorieverksamhet på Hanga-Roa sjukhuset på ön.

På några veckor lyckades jag damma av en del instrument, kollade i kemikalie- och substratförråd och att mikroskop och fotometer fungerade. Snart hade jag ett sortiment av analyser som doktorer fick stödja sig på i sina diagnoser. Dessutom fick jag erbjuda röntgenbilder av bra kvalité för bedömning av mjuka och hårda (ben) kroppsdelar. Parasitdiagnostik, bakterieodlingar, mikroskopianalyser och en del kemiska och enzymatiska determinationer plus blodtappning för transfusioner vid kirurgiska ingrepp. Jag fick en laboratorietekniker till mitt förfogande och tillsammans lyckades vi ha en välfungerande kliniskt laboratorium som dessutom kunde vara tillgängligt dygnet runt alla dagar i veckan. Det var inte ovanligt att bli väckt mitt på natten för röntgenundersökningar när motorcyklister råkat tappa kursen och hamnat i diket eller kolliderat med en häst. Den bästa skolan jag någonsin haft. Ensam drivande av hela laboratorieverksamheten, där all biomedicinsk analytikerkunskap kom till användning till glädje för patienten, doktorer, övrig vårdpersonal och inte minst mig själv. Det politiska läget och mitt personliga engagemang mot det, med militärer som kontrollerade offentligt anställda som om de var ett förband på ett regemente, tvingade mig bort från den paradisiska Påskön. Situationen blev inte bättre på kontinenten och efter några få år var vi 1987, hela familjen, mamma, pappa och två små barn på väg till tryggheten i Sverige.

Från Påskön, till hamnstaden Valparaiso och det trygga Sverige
I Sverige, var det inte ens värt en tanke att vilja jobba som Biomedicinsk Analytiker när man kom från ett utvecklingsland. Industrijobbet eller skolbänken var mina valmöjligheter återigen, samma som när jag avslutade gymnasiet. Väntetid på besked att stanna gjorde inte saken bättre och efter två års väntan kom äntligen beskedet om uppehållstillstånd för hela familjen. Jag hade skickat in mina intyg till invandrarverket som efter två års värdering, genom universitet och högskoleämbetet (UHÄ) kom med utlåtandet att mina studier motsvarade dagens Laboratorieassistentutbildning, dock räknades ett år bort av de fyra jag hade studerat på universitet. Mitt första jobb som Biomedicinsk Analytiker var ett tre månaders vikariat på Klinisk Mikrobiologiska laboratoriet på Kalmar länssjukhuset. Lite nervös och med stor förväntan kom jag till intervjun och anställdes av chefen på stående fot så jag fick börja veckan efter. En måndag i januari månad 1991, infann jag mig på min nya arbetsplats för presentation och introduktion. Sen dess har det rullat på i ett tempo som är ofattbart snabbt. Från min första lön då på långt under 20 000 kr i månaden och efter 28 år verksam som Biomedicinsk Analytiker, utan att jag kostat Sverige en enda krona vad gäller utbildning, har jag idag 2019, en månadslön på 34 315 kr i månaden och närmar mig pensionsålder.

30 år som yrkesverksam Biomedicinsk Analytiker, utveckling, studier, karriär och lön
Vad har hänt med mig på dessa nästan 30 år i yrket i Sverige?
Jag har bidragit med min arbetskraft, kunskap, tillgänglighet, flexibilitet och kompetens att utveckla den mikrobiologiska verksamheten som har avancerat enormt kvalitetsmässigt och tekniskt under dessa år och som krävt engagemang från Biomedicinsk Analytikerna för att etablera Lab-verksamheten på den nivå som hälso- och sjukvården behöver, av högsta kvalité med patienten i centrum. Biomedicinsk Analytiker har en central roll i prov- och patientundersökningar med vår djupa kunskap i Biomedicinsk Laboratorievetenskap, något som ingen annan yrkesgrupp är bättre på. Tyvärr, värderas inte den höga kompetensen som Biomedicinsk Analytiker har och patienten och Lab-verksamheten behöver rätt avseende lönevillkoren.

Avtalsrörelse 2019, skulle äntligen kunna ge den lön man förtjänar; innan pensionering
En livslångt facklig och samhällsengagemang har präglat min tid i Sverige som medborgare och yrkesmänniska. Ett handledarskap som har varit nästan lika långt som yrkeslivet har jag engagerat mig i och skaffat både erfarenhet, kunskap och formell kompetens med handledarstudier på universitet. Jag har också skaffat mig formell pedagogisk kompetens med studier i vuxenpedagogik på universitet samt diverse kurser som var intressanta och nödvändiga för att bättre prestera i ett yrke som ständigt utvecklas. Mitt huvudhandledarskap, krävde en magisterexamen i biomedicin som jag fick förmånen att studera på universitet och sedan för att visa att Biomedicinsk Analytiker också är rustad att bli akademiker på hög nivå tog jag en doktorsexamen i Medicinska vetenskaper vid Uppsala Universitet. Nästan varje studieframsteg jag har haft som Biomedicinsk Analytiker har belönats med en löneförhöjning som i ett annat fall inte hade blivit möjligt, om jag inte hade studerat dessa kurser och program. Sannolikt hade inte min månadslön passerat 30 000 kr-strecket efter 28 år yrkesaktivitet. Inte för att jag inte tycker att mina kollegor förtjänar den lön de har idag, jag kan bara konstatera att jag ligger under lönemässigt med alla dessa studier, jämfört med än en del som inte har haft chans, lust eller möjligheten att genomföra.

Löneutveckling i relation med yrkeskunnande, erfarenhet och vidarestudier
Löneutvecklingen har inte varit proportionell till mitt bidrag till verksamhetsutveckling, mångårigt handledarskap, tillgänglighet, kompetens till uppdraget, flexibilitet som yrket innebär, breda kunskaper som huvudämne medför, patientsäkerhet som verksamhetsförlagda utbildning ger och legitimationen som placerade professionen Biomedicinsk Analytiker som den yrkesgruppen inom hälso- och sjukvården som mest lämpad att utföra patientprov och patientundersökningar. Legitimationen som Biomedicinsk Analytiker är garant för både patientsäkerhet och analyskvalité enligt gällande sjukvårds-, kvalitets- och patientsäkerhetslagar. Yrkets värdering, vad gäller lönevillkor, borde uppdateras till den rätta nivå för Biomedicinsk Analytiker som yrkesgruppen som har kämpat så länge för att ge professionen den status som vi förtjänar.


Legitimerad Biomedicinsk Analytiker, 28 år yrkesverksam i Sverige
Huvudhandledare med 7,5 + 7,5 hp handledarutbildning på universitet
Ph. Magister i biomedicinvetenskap på Linneuniversitet
Vuxenpedagogik 7,5 hp. på Linneuniversitet
Diverse enstaka kurser på Linne- och Uppsalauniversitet
Ph. Doktor i Medicinska Vetenskaper på Uppsala Universitet
Månadslön 2019, 34 315 kr

/Jorge Hernández
Legitimerad Biomedicinsk Analytiker
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Kalmar
Styrelseledamot Institutet för Biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL)
Ph magister i Biomedicinvetenskap
Huvudhandledare för VFU Biomedicinsk Analytiker studenter
PhD. Medicinska Vetenskaper
IBL kontaktombud
Diagnostisk Centrum (Klinisk Mikrobiologi)
Kalmar läns Sjukhus
073-756 28 98

Biomedicinsk analytikerstudent – Se hit!

av Lämna en kommentar

Du som är student på biomedicinska analytikerprogrammet och medlem i både Vårdförbundet och IBL, har nu en möjlighet att ansöka om att representera Sverige vid två olika internationella Studentforum i höst.

NML Conference 2019
Nordisk Medisinsk Laboratoriegruppe (NML),Vårdförbundet och IBL arrangerar en Nordisk utbildningskonferens 25-26 september i Borås.
Du kommer ha möjlighet att delta i programmet och på studentforumet som har temat: Clinical education and supervision.
Ansvarig för Studentforumet är Sophia Godau, ordförande för Vårdförbundet Student. Du kan läsa mer om programmet https://ibl-inst.se/nml-conference-2019/

EPBS

Maud Brönnimann, Biomedicinsk analytikerstudent

EPBS (European Association of Professionals in Biomedical Science) håller sitt årliga möte, General Governing Body (GGB), i Genua, Italien, 10-12 oktober. Du kommer att delta vid Studentforumet som genomförs under GGB. Inklusive resdagar behöver du ta ledigt 9-13 oktober (onsdag – söndag). På EPBS:s Studentforum hålls postertävlingen Martin Nicholson Award där du kan delta med en poster om ditt examensarbete, om du är nyexaminerad. Du kan läsa mer här http://epbs.net . På Biomedicinska analytikerbloggen kan du läsa om Mauds erfarenheter från 2017 års Studentforum i Salzburg.

Vi har en plats på varje konferens och du kan välja att söka till båda konferenserna eller en av dem. Vårdförbundet står för dina kostnader, det vill säga kongressavgift, resa, boende och måltider i samband med mötet. Om du vill kommer du att kunna resa tillsammans med andra.

Eftersom dessa konferenser inkräktar på dina studier eller arbete är det viktigt att du förankrar att du kan få ledigt.

Inför båda Studentforumen kommer någon typ av förberedelse att göras. Information om det kommer efter att du har antagits av Vårdförbundet och IBL och du är registrerad för kongressen.

För att anmäla ditt intresse att delta behöver du maila Tanja Wijkmark på IBL (tanja.wijkmark@ibl-inst.se) och ange följande:

  • Namn
  • Personnummer
  • Kontaktinfo
  • Om du söker att delta vid NML eller EPBS (eller möjligen båda och hur du i så fall prioriterar alternativen)
  • En kort presentation av dig själv
  • Motivering till varför just du ska bli utsedd att vara studentrepresentant
  • Hur du tänker dela med dig av din erfarenhet efter kongressen

    Deadline för din ansökan är 4 september. Du kommer att få besked och förväntas bekräfta senast 9 september.

Gästblogg: “Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor”

av 5 kommentarer

Tina Dahlman

Klockan är 17, det är fredag. Jag och min kollega småpratar lite om vad vi ska göra i helgen. De tre personerna som jobbar kvällspasset har fullt upp med att ta hand om hela länets prover innan klockan blir 19. Jag går en extra vända för att se till att allt ser bra ut på mitt instrument. Där ska allt blod som tappats från givare under dagen smitt-testas innan man kan frisläppa blodet, och inför helgen vill man kunna ha så stort förråd som möjligt.

Jag inser ganska snabbt att något inte stämmer. Den röda lampan som indikerar att något är fel lyser ilsket tvärs över automationsbanan. Innan jag kommer fram har jag gått igenom ett antal scenarion i huvudet, och kalkylerat på tiden det kan ta att lösa dem. Bussen hem om 15 minuter kan jag snabbt utesluta.

Vi som jobbar på lab är inte bara vana vid att fatta snabba självständiga beslut, vi är också utbildade för att kunna lösa problem som uppstår med tekniken.

Att ta fram verktygslådan kl. 17 en fredagskväll är liksom inget konstigt. Våra servicetekniker har mestadels avtal att komma inom 24h. Det innebär att vi som är i tjänst måste ha ett stort mått kunskap om de vanligaste problemen som kan uppstå. Kunskap som vi inte har skaffat oss genom att läsa en VUB eller extra högskolekurser. Utan genom kontinuerlig fortbildning av företagen som vi arbetar med.

Jag har två alternativ; antingen löser jag problemet som uppstått med ett frammatningshjul, eller också måste jag stänga ner akutinstrumentet bredvid för att flytta över alla reagens och därefter analysera 15 kontroller som ska säkerställa att jag kan lita på de resultat som jag får ut. Kontrollerna i sig tar kanske 30-40 minuter att få svar på. Under tiden står akuten utan hjärtmarkörer så det gäller att handla snabbt.

Jag lyckas efter lite plock och skruvande att lösa problemet och har istället för att jobba över ett par timmar+ , nu klarat mig på dryga timmen.

På vägen hem grunnar jag lite på hur viktiga vi biomedicinska analytiker är för vården, och hur lite folk egentligen vet om vårt yrke och vad vi åstadkommer. För min situation idag speglar bara min lilla del av tillvaron.

Vi har tusentals människor runt om i Sverige som alltid är redo att göra en utvidgad resistens om vi tycker att något i anamnesen verkar oroande, som ifrågasätter resultat som vi tvivlar på, som kan läsa av en urinodling kl. 10 en lördag när en läkare ringer trots att vi inte har avläsning på det helgtid, som kan få ett blodrör att räcka till mängder av analyser när sjuksköterskorna får för lite blod från patienterna, som går ut på sjukhuset när det är svårstuckna barn, som hjälper till när någon ringer och behöver veta vart en udda analys ska skickas, som sätter patienterna och vårdpersonalen i främsta rummet genom att alltid försöka göra det bästa för alla parter.

Jag och en kompis läste tillsammans in samma grundläggande behörighet. Mängder av matte, kemi, fysik och biologi. Hon valde därefter 3 år maskinteknik, jag valde 3 år på biomedicinska analytikerprogrammet. Idag tjänar hon 35.800, jag tjänar 26.800… efter 6 år inom yrket och som helt självständig. Min kollega som började 1977 går i pension med 35000 om några månader, hon ligger ändå högre än andra för att hon haft handledaransvar och kvalitetsansvar. En utveckling som borde få vem som helst som funderar på vilken utbildning man ska välja att ta ett varv till i högskolekatalogen.

Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor. Det handlar inte om att vara tacksam över att ha ett spännande arbete med massor av ansvar kontra sitta på ett kontor och göra ritningar. Det handlar om att det ska synas i lönekuvertet att man gör något som inte sjukvården klarar sig utan!

Tina Dahlman
Biomedicinsk analytiker

Gästblogg: Utan biomedicinska analytiker stannar vården!

av 1 kommentar

Agneta Colliander

Sant eller en överdrift?  En omöjlig arbetssituation där det på många laboratorier redan i dag finns tillfällen när man inte har kunnat analysera proverna enligt efterfrågad tid eller helt enkelt inte kunnat utföra de alls för att det saknas biomedicinska analytiker. Orsaken till detta är naturligtvis flera. Men jag är övertygad om att ett yrke utan karriärmöjligheter ger färre sökande till grundutbildningen. Med färre sökande blir det naturligtvis  inte tillräckligt många som examineras och därmed är bristen ett faktum. Det är dessutom större andel som hoppar av utbildningen än inom exempelvis sjuksköterskeutbildningen. Som biomedicinsk analytiker  är jag orolig för mitt yrkes identitet och status samt legitimationens betydelse.

Nu har det varit fokus på både läkarbristen och sjuksköterskebristen i många år och stora insatser har gjorts för att komma tillrätta med den. I dag ser det bättre ut när det gäller läkartillgången men det finns inte sjuksköterskor i tillräcklig omfattning, vilket visar sig i stängda vårdavdelningar och försämrad vård. Nu är vi snart där även när det gäller biomedicinska analytiker.

Aktuell statistik visar att det redan i dag är en brist på biomedicinska analytiker. Åtgärderna för att klara den bristen verkar i stor utsträckning vara att anställa andra yrkeskategorier.  Vilken påverkan det får ur patient och kvalitetssäkerhetsperspektiv tror jag inte alla riktigt är medvetna om. Frågan om vilka arbetsuppgifter som kan utföras av andra yrkeskategorier måste diskuteras på ett brett plan inte bara på den egna arbetsplatsen. Biomedicinska analytiker har en legitimation och utbildning inom klinisk laboratoriemedicin och fysiologi för att ha den kompetens som behövs för att tillgodose verksamhetens behov av säkra analyssvar.

Vid senaste löneavtalet HÖK 16 mellan SKL och Vårdförbundet finns en skrivning angående partsgemensamt arbete om karriärutveckling där en del av arbetet särskilt skulle fokusera på förutsättningarna för specialisering vad gäller biomedicinska analytiker. Vad har hänt under dessa år? Har parterna, SKL och Vårdförbundet centralt och lokalt lagt ansvaret för denna specialistfråga hos enskilda arbetsgivare? Jag tar exempel från min egen verksamhet i Örebro. År 2012 får jag ett uppdrag av dåvarande sjukhusledning att kontakta Örebro universitet för inrättande av specialutbildning för biomedicinska analytiker. En masterutbildning inrättas och de första studenterna däribland några av våra egna medarbetare kan påbörja sin utbildning något år efter. Dessa personer får även möjlighet att i likhet med sjuksköterskor studera med utbildningsbidrag. Vi har en tydlig plan för att klara den kommande generationsväxlingen.

Vårdförbundet lokalt tecknar några år senare ett kollektivavtal angående akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor AST. Den omfattar inte biomedicinska analytiker så sedan två år tillbaka ges inga utbildningsbidrag till denna grupp. I dag satsas allt på den pågående sjuksköterskebristen och det är positivt att sjuksköterskorna får en betald vidareutbildning men hur kan Vårdförbundet helt missa en av sina medlemsgrupper. Region Örebro län har avsatt medel så att 60 sjuksköterskor per år kan få studera med lön men ingen biomedicinsk analytiker. Bristen är känd, utbildning finns i Örebro, verksamheten har visat på behoven, vikarier finns för att ersätta de som studerar, ändå ges inga utbildningsbidrag för specialisering av biomedicinska analytiker.

För att vara en attraktiv arbetsgivare och kunna konkurrera om de få biomedicinska analytiker som  utbildas så måste man satsa. Ge utbildningsbidrag, inrätta specialisttjänster samt tydliga kompetensutvecklingsplaner för alla medarbetare.

IBL tog initiativ till ett möte för verksamhetscheferna inom laboratoriemedicin i anslutning till Diagnostikforum 2018. En arbetsgrupp har bildats för att fortsätta att diskutera behov och formen för specialisering. Positivt men fortfarande finns det ingen samsyn i hur man ska kunna erbjuda biomedicinska analytiker en tydlig kompetensutveckling och vem som ska betala. Exemplet från Örebro visar att det inte går att hantera denna fråga lokalt utan det måste till formellt reglerade specialistutbildningar som också visar på de ekonomiska förutsättningarna.

Varje Biomedicinsk analytiker måste också själv vara med och engagera sig i sitt yrkes utveckling och gemensamt visa på att de behövs för vårdens framtid. Just Du är viktig! Du har som medlem i IBL möjlighet att gå på kurser till lägre kostnad, söka stipendier samt få tidningen Laboratoriet. Det är dock inte det viktigaste -för att kunna vara tillräckligt starka och arbeta för vår  kompetensutveckling, specialistutbildning och därmed också en löneutveckling behöver vi gemensamt arbeta för vår profession. Det kan du vara med och göra i din yrkesförening. Just nu pågår en värvningskampanj för att öka antalet medlemmar. Läs mer om den på IBL:s hemsida. Jag går nu själv i pension men kommer att fortsätta vara medlem och stötta min yrkeskår och verka för vår profession även i framtiden.

Agneta Colliander
Biomedicinsk analytiker
ordförande Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL)

Gästblogg: En biomedicinsk analytikers tankar om ytterligheter

av Lämna en kommentar

Michel Silvestri

Jag är född i tvillingarnas stjärntecken. Som “tvilling” karaktäriseras man enligt uppgift av intelligens (!) men också av kluvenhet, att vara något av en dubbelnatur, kanske med två motsatta ytterligheter?
Nu är det ju så att – som biomedicinsk analytiker och vetenskapligt skolad – tror jag definitivt inte på astrologi. Men å andra sidan…

Apropå ytterligheter, kommer ni ihåg volymreglaget på gamla tiders radioapparater och kassettbandspelare? (här tappar jag alla läsare under 30?)
Jag menar inte vridreglaget, utan det som kunde dras fram och tillbaka, från den ena ytterligheten till den andra. För mig blir det allt tydligare att många problem och utmaningar i livet kan liknas vid, och eventuellt regleras enligt samma princip. Det svåra är att i varje tidpunkt göra rätt avvägning, att inte skjuta reglaget för långt i någon riktning.

Ta till exempel detta med att vara en vårdprofession (som biomedicinsk analytiker). Det innebär å ena sidan en isolering från andra yrkeskategorier och professioner (d.v.s. ena ytterligheten) men å andra sidan måste man bibehålla en samhörighet med samhället och vissa grupper. Samhörigheten är nog starkare med de grupper som man dagligen samarbetar med och är beroende av på laboratoriet, men kanske också med de grupper man delar facklig organisation med (som i Vårdförbundet). En viktig sammanhållande faktor är naturligtvis patienten.
Alla professioner har ett behov av att isolera sig i den mån att man tydliggör det unika med det egna yrket, men samtidigt behöver man ta del av styrka, solidaritet och reflektion från andra grupper. Det är en ständig avvägning man måste göra, för att inte suddas ut som profession, men samtidigt kunna samverka i vårdteamet eller i det sammanhang man verkar.

Om vi tittar på vårt yrkes framtid så kan två ytterligheter vara å ena sidan den tekniska utvecklingen med alltmer automation, robotisering och digitalisering, och å andra sidan en mer humanistisk aspekt med vår allt viktigare funktion som expert och pedagogisk konsult gentemot andra målgrupper. Men helst bör vi klara konststycket att kombinera båda sakerna?

Under våren byter jag jobb, från fantastiska Laboratoriemedicinskt centrum Gotland till eHälsomyndigheten. I mitt nya jobb kan jag se ett komplicerat energifält mellan å ena sidan största möjliga tillgänglighet av hälso- och sjukvårdsdata för att skapa nytta för både samhälle och individ, och å andra sidan det grundläggande behovet av skyddad sekretess, integritet och datasäkerhet. Med andra ord två ytterligheter på en skala där vi rör oss fram och tillbaka utifrån teknisk utveckling, lagstiftning, etik och opinion. Men även här hoppas vi nog alla på konststycket att kunna kombinera båda sakerna.

När jag skriver detta så är vi mitt i en avtalsrörelse som berör de flesta biomedicinska analytiker i landet. Utifrån de beslut som fattats av Vårdförbundets kongress så har jag och övriga i förbundsstyrelsen fastställt de yrkanden som lämnats till motparten, SKL/Sobona.
Trots att vi förmodligen vill samma sak – trygga kompetensförsörjningen och därigenom även en bra hälso- och sjukvård på sikt – så tycks vi än så länge befinna oss ganska långt ifrån varandra på radioreglaget. Emellanåt hör jag kollegor prata om att det är dags för konflikt, men vi är nog alla eniga om att det i första hand är genom konstruktiv dialog, förhandling och samverkan som vi når gemensam framgång.

Vårdförbundets yrkanden rör bl a särskild satsning på särskilt yrkesskickliga, men också en utvecklad lokal löneprocess generellt. Vid komplicerade frågeställningar så är det viktigt att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Det rör t ex frågan om Ingångslön respektive Löneutveckling/Livslön. Det ena ska inte utesluta det andra. Kravet på en rimlig löneutveckling och en försvarbar livslön utgör inte ett ifrågasättande av det självklara i att nyutbildade biomedicinska analytiker också ska ha en rimlig ingångslön i yrket efter 3 års högskoleutbildning. Dvs i detta fallet bör det inte ses som motsatta ytterligheter.

Den 15 april uppmärksammar vi Biomedical Laboratory Science Day, dvs vår Biomedicinsk analytiker-dag. Eller?
Den engelska, ursprungliga, benämningen anger inget yrke, ingen profession. Den anger att 15 april är dagen då vi uppmärksammar och firar den Biomedicinska laboratorievetenskapen. Vi vill gärna översätta detta till ”vår” dag, dvs de biomedicinska analytikernas dag. Det är kanske lite märkligt med tanke på att vi, till skillnad från sjuksköterskor, barnmorskor och läkare, har en yrkesorganisation som inte heller den tydligt anger professionen – Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap, IBL. Eller är det just därför?

Upplever du att denna text är lite förvirrande och väcker frågor? Det gläder mig i så fall. Ofta är det både viktigare och mer intressant att diskutera och reflektera över de svåra frågorna än de enkla svaren. Vi lever i en tid av snabb teknisk utveckling och allt snabbare och alltmer komplicerat informationsflöde. I en komplex värld med komplexa utmaningar finns sällan snabba enkla svar och lösningar. Om någon hävdar motsatsen så är det sannolikt lögn, korkat och kanske till och med farligt.

Avslutningsvis önskar jag alla biomedicinska analytiker – men också alla övriga som känner sig berörda – en riktigt fin högtidsdag, den 15 april!

Michel Silvestri
Leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet