Det våras på lab

Nu är tussilagons gula uppenbarelse i dikeskanten inte längre en nyhet. Solens strålar når våra ansikten allt oftare och snart är det Biomedicinska analytikerdagen!

När våren börjar smyga sig på, upplever jag att livet känns lite lättare. Hoppet, lusten och orken börjar liksom spira inom mig och jag blir en lite gladare person att jobba tillsammans med. Denna vår är det lite motigare läge än tidigare på min arbetsplats, då stora varsel  om uppsägningar från arbetsgivaren hänger över oss. Jag vägrar låta allt det dystra överskugga det som finns att glädjas åt och som faktiskt är bra. Ibland är det svårt att hitta ljuspunkterna i tillvaron, men här listar jag mina topp 4 positiva saker jag gläds åt just nu.

1. Färre iskalla fingrar och fler trevliga samtal

Hur många gånger har vi inte påpekat för patienterna, vikten av att ha varma fingrar inför deras provtagningsbesök? I min region kommer patienterna, som står på antikoagulantia i form av vitamin K-antagonister (ex. Warfarin), för att ta sitt PK-prov kapillärt. Supersmidigt för de allra flesta, men stundtals kan det vara jätteosmidigt för en del. Ibland kan det vara som att krama vatten ur urberget att försöka få fram en droppe blod ur ett iskallt finger. Med varmare utomhustemperaturer blir också fingrarna lite varmare. Ytterligare en positiv sak är att halva provtagningsiden inte längre går åt till att patienterna först ska klä av sig vinterjackor, fleecetröjor och mössor innan provtagningen, för att sedan klä på sig alla attiraljer igen innan de kliver vidare ut från provtagningsrummet.

I samband med provtagning blir det ju lätt en del kallprat och rätt så ofta handlar det om vädret. Även om vädret kan tyckas vara ett oskyldigt samtalsämne kan det ändå vara minerad mark i samtal med vissa patienter. Vintern kan vara underbar eller för kall och torr och påverka andningen, den kan vara för hal och orsaka halkolyckor och för att inte tala om hur illa det plogas och sandas! Sommaren kan vara härlig eller för varm, för lång, för regnig, för solig eller för myggig. Hösten kan vara vacker eller för mörk, för regnig, för lång eller så är det för mycket hala löv på marken. Våren däremot, med undantag för de stackars pollenallergikerna, verkar de flesta patienter vara överens om att den är bra. När vi pratar väder på våren får de flesta patienter ett leende på läpparna. Om det inte kommit ett bakslag med snö förstås, men ändå så är det positivare stämning i vädersamtalen när vi pratar om våren.

2. Biomedicinska analytikerstudenter kommer ut på VFU

De studenter som läser till biomedicinska analytiker vid Linköpings universitet kommer i T2 ut på sin första VFU under våren. Då kommer de till mig och mina kollegor inom patientnära laboratoriemedicin och är där i två veckor. För en del studenter är denna VFU den första inblick de får i vården. Även fast det var länge sedan jag gjorde min första VFU, minns jag precis hur liten jag kände mig inför alla moment som låg framför mig att utföra. Jag skulle själv utföra analyser på riktiga patienters blod och resultaten skulle hamna i dessa riktiga patienters riktiga journaler och läkare skulle bedöma provsvaren vilket skulle leda till någon form av behandling för dessa riktiga patienter. Ansvaret det innebar vilade med en enorm tyngd på mina axlar, kändes det som. Men värst av allt var nog till en början blodprovstagning genom venpunktion. Usch, det var hemskt! När jag hade stått bredvid och tittat på mina vana, trygga handledare såg det så lätt ut. När jag själv var den som skulle ta blodprov insåg jag snart hur otroligt många delmoment som ingår i ”ett stick”. ID-kontroll, få upp patienten i datorn, skriva ut provtagningsunderlag (meka med skrivaren om jag hade otur), välja ut rätt rör, märka alla rör rätt, välja punktionsställe, välja nål utefter förutsättningarna, få på mig handskar, få på stasen på patientens arm, sprita punktionsstället, sticka in nålen, lossa stasen, ta rören i rätt ordning, blanda rören, dra ut nålen, pressa med kompress och välja rätt omplåstringsmetod. Till råga på allt skulle jag samtidigt vara trevlig och gärna kallprata lite, för att patienten inte skulle känna sig bortglömd. Phuh, det var en pärs. Ibland blev det tokigt men fler gånger blev det bra. Jag blev inte expert på att ta blodprov under min VFU, men jag blev otroligt stärkt i min självkänsla och mitt självförtroende.

När jag nu har rollen som handledare, som får stå bredvid och se studenterna trassla sig igenom pärsen och känslan av ansvar så är det en så härlig känsla att få se dem utvecklas och lyckas med moment som de först tyckt varit svåra. Det ger mig glädje, inspiration och faktiskt en känsla av stolthet över mig själv och mina kollegor för det fantastiska jobb vi utför.

Denna vår ska jag få prova på ett nytt sätt att handleda, genom peer-learning. När jag själv var student hade jag peer-learning på flera VFU-placeringar och tyckte att det var bra. Nu när jag inte längre är student, utan istället är den som ska handleda, känner jag mig lite osäker. Jag vet hur jag gör med en student, men nu ska jag ha hand om två och ge dem lika mycket uppmärksamhet och se bådas prestationer. Det blir en spännande utmaning och säkerligen kommer det gå kanonbra. Jag tror att studenterna kommer ha stor glädje av att ha varandra och det rymmer stora möjligheter för inlärning när studenterna tillsammans kan diskutera under sin VFU och relatera till tidigare erfarenheter från sin utbildning. En sak jag vet säkert är att jag också kommer lära mig nya saker och få nya perspektiv på ”gamla” företeelser och invanda beteenden.

Något jag däremot aldrig kommer lära mig är att böja mig framåt utan att tappa ut allt innehåll ur bröstfickan.

När jag var ny i yrket och jobbade på ett större sjukhuslaboratorium kunde man lätt tro att jag hade satt prestige i att ha flest saker i bröstfickan och tävlade i ”flest prylar vinner”. Det var sax, blyertspenna, bläckpennor i olika kulörer och minst två olika sorters märkpennor. Gärna en överstrykningspenna också och kanske en liten linjal, sen var pennfickan sprängfull. När jag då böjde mig fram trillade hela pennficks-insatsen ut ur bröstfickan med innehållet intakt och det var inte så jobbigt att plocka upp hela den från golvet. Nu för tiden har jag inte samma behov av att bära runt på sju olika penn-varianter, så nu ramlar allt ut var för sig och studsar runt på golvet så att jag får ofrivillig gymnastik när jag ska krypa runt och plocka upp allt. Hittills under mina 12 år i ”pyjamasen” har jag dock haft turen att missa toaletten och de gula avfallslådorna när jag tappat mina grejer.

3. Ett steg närmre att vara igenom avtalskris, ekonomikris och uppsägningar

Som med allt annat här i världen, så har även kriser ett slut. När det blir vet vi inte, men vi vet att det kommer ta slut. Nu har lite tid gått och det innebär att vi är lite närmre krisens slut nu än vad vi var för några veckor sedan.

4. I juni examineras nya biomedicinska analytiker

Och det betyder fler kollegor! Fler kollegor som tagit sig igenom ett treårigt kandidatprogram, med kämpiga uppsatser, labbar, basgrupper och inpräntande av kunskap utan slut. Vi kommer bli ett superbra team, vi som är gamla i gemet och ni som är nya!

Dessa nya kollegor kommer nog dessvärre få en tuff start i den region där jag arbetar, eftersom min arbetsgivare dras med rekorddålig ekonomi, anställningsstopp och varsel. Som jag nämnde tidigare,  kommer denna kris att blåsa över. De regioner som nu har anställningsstopp kommer snart att behöva anställa biomedicinska analytiker igen, för behovet av kompetens kommer inte att minska bara för att ekonomin går dåligt. När väl ekonomin tillåter anställningar igen hoppas jag att de nyexaminerade biomedicinska analytikerna vill bli mina kollegor. Denna positiva punkt hade en dyster touch, men återigen ska vi inte låta det negativa överskugga det positiva. Det kan finnas behov av biomedicinska analytikers kompetens på oanade ställen. Ingenting är omöjligt och allt kommer bli bra! Stort grattis i förskott till alla blivande biomedicinska analytiker!

Det där var min fyra i topp just nu. Hur lång blir din topplista?

Ina Loarp
Biomedicinsk analytiker
Patientnära laboratoriemedicin i Region Östergötland

#biomedicinskanalytiker #stoltbiomedicinskanalytiker #minyrkesdag #biomedicinskanalytikerstudent