Workshop för förtroendevalda biomedicinska analytiker

Idag kommer vi att genomföra en workshop för ett 20-tal förtroendevalda biomedicinska analytiker på Vårdförbundets nationella kansli. Bakgrunden till denna är att det är dags att vi börjar diskutera och reflektera över de utmaningar (och ibland “hot”) biomedicinska analytiker står inför, men kanske än mer börjar agera med tanke på de möjligheter som ändå finns. Möjligheter som vi behöver agera på, både enskilt och gemensamt.

På programmet har vi fyra presentationer:

Agneta Colliander, tf verksamhetschef från Örebro, pratar om vilket ansvar hon som chef har för professionens utveckling.

Cecilia Ozolins från Göteborg är biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi och egen företagare, och hon kommer att berätta om sina erfarenheter som entreprenör och företagare.

Susi Nilsson är vice ordförande för avdelning Skåne, och hon delar med sig av sina tankar kring hur hon i sin roll som v. ordförande på en stor lokalavdelning kan bidra till framtidens lösningar.

Och slutligen talar jag om vem som har ansvaret för det etiska förhållningssättet på laboratoriet; medarbetare och/eller chef.

Presentationerna kommer att utgöra en inspiration/gemensam plattform för vidare diskussioner i grupper och jag ser verkligen fram mot att se vilka tankar och idéer som finns. Och framför allt vilka förslag till agerande som kan tänkas komma upp.

Vi har en spännande eftermiddag framför oss!

Publicerat i Etik, Information, Professionen, Utbildning | 3 kommentarer

Cytodiagnostikerprogrammet läggs ner!

KI har beslutat att lägga ner Magisterprogrammet i diagnostisk cytologi enligt programmets webbsida.

Det framgår inte varför. Enligt antagning.se var det 47 sökanden och 26 förstahandssökande till 15 utbildningsplatser.

Detta har varit den enda vidareutbildningen för biomedicinska analytiker, så det är mycket tråkigt. Förutsatt att det inte planeras ett helt nytt program. Patologiutredningen 2012 föreslog ett tvåårigt Masterprogram inom cytologi.

Vi får avvakta vidare information.

Publicerat i Utbildning | 4 kommentarer

Snabbtitt på antalet sökande

Jag har tagit en mycket hastig, och därmed inte en kvalitetssäkrad, titt på antalet sökanden till biomedicinska analytikerprogrammet inför höstterminen 2013. Jag har tittat på totala antalet sökanden och förstahandssökanden och kan nog konstatera att alla lärosäten (med ett undantag) ser ut att ha fler förstahandssökanden till denna hösttermin jämfört med hösten 2012.

Vad jag kan se, så är Malmö högskola i klar ledning med en ökning på 42 förstahandssökanden och därefter Hälsohögskolan i Jönköping med en ökning på 18 förstahandssökanden. Suveränt bra jobbat! Kanske är det i Malmös fall rekryteringskampanjen från busshållplatserna som bidragit?

Nu kan det hända att siffrorna jag jämfört inte är helt korrekta, inte heller har jag tittat på antal platser och om söktrycket förändrats, men kanske kan vi ändå hoppas på en positiv trend? Stämmer mina antaganden så kan det vara en ökning på över 25 % på förstahandssökanden totalt.  Även norska Bioingeniørfaglig institutt twittrade om en 18 %-ig ökning till programmet idag.

Nu hoppas vi självklart att detta håller i sig och att fler söker (och tackar ja till sina platser). Biomedicinsk analytiker är i allra högsta grad ett kommande bristyrke.

Publicerat i Utbildning | 9 kommentarer

Gästbloggare: Bio-vadå?

Ja, den reaktionen har väl de flesta som jobbar som Biomedicinska analytiker fått när frågan om yrke kommer upp. Det är få som vet vad en Biomedicinsk analytiker gör. Och ännu färre som vet hur brett vårt arbetsfält är!

Jag jobbar på Klinisk Fysiologi och Nuklearmedicin, vilket gör det hela än mer otydligt och tungvrickaraktigt.  ”Bianca Bugge, legitimerad Biomedicinsk analytiker på avdelningen för Klinisk Fysiologi och Nuklearmedicin”. Nä, så brukar jag inte presentera mig för mina patienter.

När man väl är inne på undersökningsrummet finns det ofta tid för lite småprat, och då kommer frågan: ” Är du sjuksköterska eller läkare?”. När jag då berättar är den vanligaste följdfrågan: ”Är du sjuksköterska i botten då?”.  När man nämner att Biomedicinsk analytiker är ett eget yrke med egen legitimation blir de flesta förvånade.

Ofta är det samma sak i kontakten med övrig vårdpersonal. Många blir förvånade när de inser att vi utför undersökningar på patienter, när de hör Biomedicinsk analytiker tänker de på laboratoriemedicin. Andra blir förvånade när de inser att en Biomedicinsk analytiker har en 3-årig naturvetenskaplig högskoleutbildning och ett stort eget ansvar.

I media är det inte mycket bättre. För vem minns inte ”SJUKSKÖTERSKEstrejken”. Att Biomedicinsk analytiker också strejkade föll visst bort någonstans.  Just nu är vården väldigt mycket i fokus inom olika massmedia. Men ingenstans hör man om Biomedicinsk analytiker.

Många Biomedicinsk analytiker ger upp. De jobbar vidare i det dolda. Andra vill göra uppror, söka sig vidare. Många byter fackförbund, kanske kan det hjälpa? Jag tror inte det, Vårdförbundet är ett starkt förbund. Men det är viktiga frågor!

Biomedicinska analytiker måste få känna att det även jobbas med just deras frågor inom förbundet. Som frågan om att synliggöra yrket. En annan viktig fråga är hur man skapar vägar att vidareutbilda sig. Biomedicinsk analytiker runt om i landet sitter på massor med specialistkunskap, men eftersom det inte finns någon specialistutbildning på pappret kan det inte heller visa sig i lönekuvertet. Och det är ett stort problem när det gäller att få studenter att vilja utbilda sig till Biomedicinsk analytiker. För vem vill utbilda sig till något som ingen känner till, med dålig lön och få och otydliga möjligheter till karriär.

Jag skulle vilja lyfta fram allt det som är så bra med yrket! Att ingen dag är den andra lik på jobbet. Att få jobba med högteknologisk, avancerad utrustning med stort eget ansvar. Att få möjlighet att vidareutbilda sig, varje dag, på den egna arbetsplatsen. Att få åka på utbildningar där olika professioner samlas och utbyter erfarenheter kring just det specialområde man är intresserad av.

Biomedicinsk analytiker är ett framtidsyrke, det gäller bara att få fram det budskapet. Att synliggöra vår profession. Att, trots att det är lite tungrott, presentera sig som ”Bianca, Biomedicinsk analytiker”.

/Bianca

 

Bianca Bugge
Leg. Biomedicinsk analytiker
Klinisk Fysiologi/Nuklearmedicin
Uddevalla Sjukhus

Publicerat i Professionen | Lämna en kommentar

Årets handledare

Årets handledare inom laboratoriemedicin vid Norrlands Universitetssjukhus är Monica Nordlund som jobbar inom immunologi/transfusionsmedicin. Studenter vid biomedicinska analytikerprogrammet hade nominerat många, mycket bra kandidater med Monica var den som tog hem utmärkelsen.

-Grattis!

20130415-125104.jpg

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Biomedicinska analytiker och etisk reflektion

Vårdförbundet pilottestar för närvarande delar av det kommande etiska arbetsmaterialet för biomedicinska analytiker (det är ju den internationella yrkesdagen på måndag!). Jag har i veckan varit till tre av de fem pilotavdelningarna där vi testat en etisk reflektionsmodell, och testet bestod i att leda och reflektera enligt modellen.

I Malmö tvingades man ställa in testet tyvärr, men där kör vi desto hårdare vid uppföljningen i september. Detta och mycket mer biomedicinsk analytikerrelaterat diskuterade Skånes vice ordförande Susi Nilsson (biomedicinsk analytiker) och jag under ett riktigt bra möte.

I Växjö hade man samlat ihop en grupp från patologen och klinisk fysiologi som träffades ett par timmar direkt efter jobbet i onsdags. Det blev en macka för att hålla hungern i styr så dags på dagen. Diskussionerna i denna grupp blev väldigt varierade och intressanta delvis på grund av konstallationen patientbunden/provbunden diagnostik, men antagligen också för att det var fler män än kvinnor. Dessutom arbetar en av deltagarna, Jan Kindnäs, som obduktionstekniker numera (biomedicnsk analytiker i grunden) och i hans arbete är etiken en mycket närvarande del dagligen. Anne Martinsson, chef på klinisk fysiologi, tillförde inte bara chefsperspektivet, men kunde också berätta att hon hört att man inom klinsk fysiologi i Skåne har regelbundna reflektionstillfällen vilket vi alla blev nyfikna på.

På Ryhov i Jönköping hade Linda och Veronica sett till att deltagarna kom från de flesta disciplinerna vilket blev väldigt lyckat. Trots, eller kanske tack vare, att deltagarna inte kände varandra så väl, så blev diskussionerna väldigt intensiva stundtals. Det blev diskussioner om ett dilemma var ett dilemma eller inte (“det kommer en omärkt biopsi som tagits under narkos, vad gör du”?) vilket visar på att just så kan det vara, dilemman är inte de samma för alla människor. Men gruppen kom också att diskutera ett egenupplevt dilemma också, inte bara de som fanns på “dra-ett-kort”-korten och det var imponerande.

I båda dessa grupper tyckte jag mig märka ett sug efter denna typ av diskussioner och tid att just reflektera kring yrkesutövandet som inte är direkt kopplat till den tekniska delen. Detta är en del av spänningen i aktiviteten, men kan också göra själva ledandet till en utmaning. Hur håller man gruppen på spåret, speciellt när man lätt dras in i samtalet?

I Jönköping gjorde vi testet i samband med lunch, i Växjö nästan direkt efter arbetsdagens slut. Om man inte har så lång tid till förfogande, så skulle man kunna ta tid till etisk reflektion i samband med en förlängd fikapaus. Att försöka skapa en regelbundenhet är viktigt, dels behöver man lära sig strukturen för reflektion för att inte hoppa till förhastade slutsatser, dels behöver man få in det i organisationsstrukturen. Här är chefen en nyckelperson!

Vi värmde upp med hjälp av ställningstagande enligt stoppljusmodell i Jönköping också.

På måndag och tisdag är det Umeå och Sundsvall som jag ska besöka och prata etik för biomedicinska analytiker.

 

Publicerat i Etik, Information, Professionen | 2 kommentarer

Biomedicinsk analytiker på busshållplats

 

Jag var till Malmö i början av veckan och på en busshållplats fick jag se denna härliga rekryteringsannons till Malmö Högskolas biomedicinska analytikerprogram.

Me like!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Gamla greker i all ära

Jag har vid olika tillfällen kunnat konstatera att detta med etik är långt ifrån enkelt. Inte så att de flesta inte skriver under på att ett etiskt förhållningssätt i alla sammanhang är det självklara, men mer av “vad har det egentligen med min vardag att göra”. Jag har fått frågor som “Vad menar du med etik, egentligen?” till “Men vilka etiska dilemman finns väl på labb?”. Som svar på min fråga till en chef om “vad är etik för dig” fick jag det svävande svaret “Det är något…högre”.

Jag tycker inte att dessa frågor/kommentarer är det minsta konstiga. Jag känner igen dem från hur jag själv har tänkt; etik handlar om gamla greker, hänger ihop med filosofi och är något som till exempel präster behöver reflektera över i sin yrkesutövning. Och så förstås etiskt tillstånd för forskningsprojekt, speciellt när det gäller djur.

 Det är tur att man kan lära sig nytt.

Etik är min reflektion, mina tankar, över olika företeelser; samhällsmoralen om jag känner för det, mitt förhållningssätt när jag möter andra människor, vem jag är som yrkesutövare. Som yrkesutövare kan jag ta hjälp av min yrkesetiska kod, i den hittar jag hur jag förhåller mig till yrket, patienten, kollegan och samhället i övrigt. Men kanske att koden ändå inte riktigt hjälper mig när jag står inför ett dilemma, en situation där det finns två (eller flera) handlingsalternativ som har samma tyngd. Visst kan jag ignorera patienten som vill bli vän med mig på Facebook, kollegan som har ett humör som påverkar hela avdelningen eller strunta i min gamla oroliga mamma när husläkaren har skickat in prov till mitt labb för att “de sett något”, men det får inte dilemmat att försvinna.

Så, vad är det jag vill ha sagt med detta?

Jo. Vi behöver verktyg för att hantera de etiska dilemman som faktiskt finns på våra laboratorier, i en eller annan form. Dilemman som vi kanske inte kan identifiera för att de är en del av vardagen, men som ändå ger oss en obehagskänsla i magen. Dilemman i form av konflikter, avvikelser, svåra situationer kan uppstå när som helst, men risken är nog större under stress och hög belastning. Verktyg för detta kan vara att lära sig att reflektera tillsammans i grupp. Man får in andras åsikter och perspektiv och man gör det strukturerat och får fram andra handlingsalternativ än de man hade kommit fram till utan reflektion. Utan att reflektera över vårt yrkesutövande riskerar vi att bygga upp den etiska eller moraliska stressen till sådana nivåer att vi inte mår bra. Och kan därmed göra ett jobb som inte är på bästa nivå. Vad händer med patientsäkerheten då?

Publicerat i Etik | Lämna en kommentar

Tips om bra läsning

Våra norska kollegor organiseras i Norges Ingeniør- og Teknologorganisasjon (NITO) och yrkesorganisationen, Bioingeniørfaglig institutt (BFI), finns inom samma organisation. De har nu stärkt upp sin tidning Bioingeniören på webben med fler, mer specifika sidor, bortsett från att tidningen också finns där i sin helhet.

I tidningen hittade jag en mycket intressant artikel om sociala medier och jobbet (s. 7-9), men på webben finns en riktigt bra och positiv artikel om hur Brit Valaas Viddal  (ordförande i BFI) ser på framtiden. Rekommenderad läsning.

Publicerat i Information, Internationellt | Lämna en kommentar

Implementering av ny kunskap

I fredags arrangerades en konferens kring frågeställningen om hur vården av de mest sjuka äldre kommer in i våra utbildningar. Vi står inför stora demografiska förändringar där de äldre kommer att utgöra en mycket stor grupp och detta kommer att ställa andra krav på hälso- och sjukvården. Inte bara inom vården, utan även laboratoriemedicin och klinisk fysiologi. T.ex. förväntas antalet fall av pneumonier i Tyskland öka med 200 % fick vi höra vid ett studiebesök på mikrobiologlabb i Berlin i höstas, bara som ett sjukdomsexempel.

På konferensen i fredags talade Petter Gustafsson, professor på KI, om LUST-studien, där man kartlagt sjuksköterskors upplevelse av sin utbildning och mötet med yrkeslivet de första fem åren. Bortsett från att jag funderade på om det gjorts sådana studier på andra professioner, så fann jag det intressant att Petter Gustafsson sa att en mycket liten del av sjuksköterskor implementerar forskning i sitt yrkesutövande. Och att det inte är någon skillnad mellan grund- och specialistutbildade sjuksköterskor.

Sannolikt är detta en reflektion av “verkligheten”, tillvaron är så pressad att det inte finns tid att söka ny kunskap/forskning på arbetstid. Jag vet inte hur det ser ut för biomedicinska analytiker (det finns mig veterligen ingen studie på det), men det är knappast mindre stressigt att jobba på laboratorier, det vet jag.

Men vad händer då med “kravet” i att vara en legitimerad profession? Om du är legitimerad, så åligger det dig att jobba enligt forskning och beprövad erfarenhet. Om det kommer ny kunskap/forskning så måste jag ta till mig den och omsätta det i mitt yrkesutövande. Det blir knepigt detta.

Hur ska vi skapa möjlighet att söka ny kunskap och implementera denna på arbetstid? Är det chefen som behöver se till att avsätta tid för detta eller är det jag själv som måste ställa krav på att få göra det?

Publicerat i Okategoriserade, Professionen, Utbildning, Villkor | Lämna en kommentar