En svensk, en norsk och en Bellman…

Eller nääää…. Det var en svensk och en norsk och båda var de biomedicinska analytiker. Eller, den norska var bioingeniør för att vara exakt. På IBL:s programpunkt på Vårmötena i patologi/klinisk kemi pratade vi om likheter och skillnader på vem som gör vad på laboratorierna i respektive länder. Det mesta är mycket likt, men inte förrän i eftersnacket efter presentationen insåg vi en tydlig skillnad.

Örebro_slottVårmötena i patologi och klinisk kemi kombinerades till ett möte i Örebro onsdag-fredag förra veckan. På fredag morgon höll Marie Nora Roald och jag ett samtal kring vem som gör vad på laboratorierna i våra respektive länder, nu och i framtiden. Under våra förberedelser kunde vi konstatera att det inte är särskilt mycket som skiljer oss åt, precis som väntat. Det är nog snarare andra faktorer som påverkar de skillnader som finns, till exempel att NITO/BFI är den enda organisationen (både facklig och yrkesorganisation) för bioingeniører och att man organiserar näst intill alla som är verksamma inom vården och därmed får man stor kraft i de frågor man driver.

 Den arbetsuppgift som tydligast skiljer Sverige och Norge är provtagningen. Bioingeniørerna sköter största delen av provtagningen, medan i Sverige man på många håll lämnat det till andra yrkeskategorier. Jag har rent av hört att blotta tanken på att gå ut på avdelningarna för att ta prover vore som att gå 20 år tillbaka i tiden. En annan skillnad är att de arbetsuppgifter som i Sverige görs av biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi görs av andra än bioingeniørerna. De arbetsuppgifterna anses gammeldags i Norge.

När det gäller frågan om andra yrkeskategorier på laboratorierna i Norge så är det i princip endast inom molekylärgenetik som molekylärbiologer är verksamma. Annars är det bioingeniørerna som sköter alla arbetsuppgifter.

Men som så ofta, så var det i eftersnacket det mest intressanta diskussionerna uppstod. Marie fick många frågor av en representant för kliniska kemister om deras närvaro på norska laboratorier.

-Det finns inga kliniska kemister, bara bioingeniører, svarade Marie.

Den kliniska kemisten frågade då om hur programmet ser ut, kunskap och kompetens inom kemi, metoder, teorierna, tekniken.

-Den som har fallenhet och intresse för detta är den som jobbar med dessa metoder, underhåll och utveckling, svarade hon. Nästan med en axelryckning.

Efteråt konstaterade vi att sannolikt handlar det, återigen, om tradition och gammal hävd. Den som är först eller mest på en arbetsuppgift kan förklara den som sin. Ju mer högljudd man är, desto mer skapas ägande sannolikt.

Så, biomedicinska analytiker- dags att höja rösterna? Eller vara först på bollen när nya arbetsområden utvecklas?

Inte till Norge, men vart tar vi vägen?

Att många sjuksköterskor arbetar i Norge bland annat på grund av löner och arbetsmiljö vet vi. Men vart tar alla biomedicinska analytiker vägen eftersom arbetsgivare över hela landet har svårt att rekrytera några?

Det senaste året har förtroendevalda från norr till söder kontaktat mig och Vårdförbundet och frågat efter argument och stöd då arbetsgivare avsett att, eller rent av ersatt, biomedicinska analytiker på kliniska laboratorier med annan, ”motsvarande” personal. Självklart har inte dessa ”motsvarande”, som kan vara biomedicinare (med utbildning primärt riktad mot läkemedelsindustri), medicinska biologer, molekylärbiologer osv, anställts på biomedicinska analytikertjänster gubevars, men i praktiken förefaller de göra mer eller mindre samma arbetsuppgifter. Och frågan är om det inte också förefaller med något högre lön. Trots att deras utbildning inte primärt är riktad mot kliniska laboratorier. Trots att inte samhället ansett deras utbildning säkrar patientsäkerheten fullt ut och därför gett dem legitimation.

På individnivå är jag helt övertygad om att dessa ”motsvarande” gör ett utmärkt arbete, men om inte deras utbildning är riktad mot biomedicinsk laboratorievetenskap, hur vet de då vad de inte vet? Och vad är det som får arbetsgivare att se mellan fingrarna när de anställer? Är det för att arbetsgivare inte har koll på skillnaden mellan yrkena och den kompetens man har? För att man är nöjd med att ha ”utförare” och inte tycker att rimlighetsbedömningar och kvalitetssäkring är prioriterat? Eller är man nöjd med att ta risken? För att man inte vill höja lönerna för biomedicinska analytiker och därmed bli attraktiv som arbetsgivare? Jag vet inte men kan inte låta bli att spekulera.

Det lär finnas runt 180 biomedicinska analytiker med utbildning utanför Sverige som väntar på svensk legitimation. Den processen kräver sin tid, men är den effektiv eller är det mycket väntan? Väntan på besked om vad som behöver kompletteras, väntan på information. 180 biomedicinska analytiker är nästan en halv årskull från programmet.

Enligt SCB:s senaste prognos arbetar två tredjedelar av biomedicinska analytiker inom hälso- och sjukvården. Det är drygt 10 % färre än som sagts under många år. Var är den återstående tredjedelen? Läkemedelsindustrin har avvecklats i stor utsträckning. Jag tror knappast veterinärmedicin vuxit så markant. Livsmedelsindustri? Annan forskning? Och eftersom det endast är 129 svenska biomedicinska analytiker som har norsk auktorisation, så är det inte dit vi flyttar.

Kanske är det så att många biomedicinska analytiker jobbar med helt andra saker. Men jag tror att om lönerna höjdes och karriärvägarna utvecklades så skulle det gå alldeles utmärkt att rekrytera biomedicinska analytiker till de kliniska laboratorierna.

FullSizeRenderDet kombinerade vårmötet i patologi och klinisk kemi startar i Örebro idag. På fredag talar min norska kollega Marie Nora Roald och jag om ”Vem som gör vad – nu och i framtiden?” och gör en jämförelse för hur det ser ut i våra respektive länder idag och hur vi tar oss an framtida utmaningar. Du som är på vårmötet, kom gärna och delta i diskussionerna som kommer att hållas.

Framtiden är vår gemensamma.

EPBS studentforum 2015

Du som är biomedicinsk analytikerstudent och medlem i både Vårdförbundet och IBL, har nu en möjlighet att ansöka om deltagande vid EPBS:s studentforum i Zagreb, Kroatien 8-10 okt.

Dag 1 kommer att innebära deltagande vid EPBS:s endagarskonferens på temat ”Point of Care Testing – the Patient is the Point” den 8 oktober och sedan studentforumet de efterkommande två dagarna. Du som blir utvald kommer att dels få en uppgift att göra på forumets tema som också är POCT  (PNA, Patientnära analyser på svenska), dels får du möjlighet att presentera en poster på ditt examensarbete (eller någon annans som du har kontaktat) och delta i postertävlingen Martin Nicholson Award.

Det du behöver göra är att maila Anne Berndt (anne.berndt@vardforbundet.se) eller Tanja Wijkmark på IBL (tanja.wijkmark@ibl-inst.se) och förutom namn, personnummer och kontaktinfo skriva en kort presentation om dig själv och motivering till varför just du ska bli utsedd att vara Sveriges studentrepresentant. Vi vill också att du berättar hur du tänker dig att dela med dig av din erfarenhet efter kongressen.
Vårdförbundet står för dina kostnader, det vill säga konferensavgift, resa och boende. Tänk på att du behöver vara ledig från dina studier 7-11 oktober.
Deadline för din ansökan är 5 juni. Du kommer att få besked senast 12 juni och förväntas bekräfta senast 16 juni.
Om du har frågor är du välkommen att kontakta anne.berndt@vardforbundet.se annars ser jag fram mot din ansökan.

EPBS studentforum finns på facebook också!

Gästblogg: Avdelningschefens tankar om deltid och pension

SLNär jag fick frågan om jag kunde skriva några rader på bloggen till BMA dagen, började jag av någon outgrundlig anledning att tänka på pensionen. Inte bara på min egen, som visserligen är i antågande utan på mina medarbetares pensioner.

Det känns som om vi måste ta en rejäl fundering på vad som väntar oss, både nyutbildad och ”gammal” erfaren Biomedicinsk analytiker. Vi är många som arbetar eller arbetat deltid i vården och deltidsarbete, självvalt eller ofrivilligt, får oanade konsekvenser. Det kan jag tydligt se i min egen vänkrets och i min egenskap som avdelningschef.

Jag tror på en flexibel arbetsmarknad där alla bidrar med just det man kan, därför är det viktigt att möjligheten till deltid finns. Som exempel på en varierad arbetsmarknad är arbetsförmåga, studier och familjeförhållanden. Ur ett arbetsgivarperspektiv, framför allt i en lågkonjunktur, finns det måhända inget ekonomiskt utrymme att anställa någon till 100 %.
Det är tyvärr fortfarande så att många arbetsgivare inom offentlig sektor erbjuder deltid. Det gäller områden med företrädesvis kvinnor anställda och då handlar det oftast om vård- och omsorgsarbeten. Jag kan konstatera att det mer sällan erbjuds deltid inom traditionellt manliga yrken som t.ex. teknisk förvaltning, vaktmästeri mm.

SACO gjorde en utredning som baserades på 2009 års löner som visar, med all önskvärd tydlighet, att det är stora skillnader i livslön mellan män och kvinnor inom den akademiska världen. Kvinnor tjänar i genomsnitt 2,6 miljoner kronor mindre än män över livet. Livslönen för en manlig Biomedicinsk analytiker är i genomsnitt ca 1 miljon kr högre än för en kvinnlig. Detta innebär att den totala livsinkomsten blir lägre och det är den pensionssystemet bygger på, vilket får till följd att ersättning vid sjukdom, a-kassa och pension faktiskt blir sämre, i flera fall, urdålig. Det kan också leda till att den som deltidsarbetar får ett ökat beroende av partner eller stat för sin försörjning.

Det är ju självklart så att pensionsdagen är ganska avlägsen för många nyblivna föräldrar och är av förklarliga skäl inte aktuellt i den fasen av livet. Här vill jag faktiskt passa på att lobba för möjligheten att dela pensionspoäng med den arbetande partnern vid föräldraledigheten.

Av de som tar ut pension i dag så får kvinnorna kring svid 60 % av vad männen får. Därför finns det många frågor som är värda att ställa men svåra att besvara. Ska den person i en familj som tar större ansvar för barnen få mindre att röra sig med som pensionär? Vad händer vid en skilsmässa? Hur skall man kompensera för inkomstbortfall som påverkar pensionen? Har offentlig sektor större ansvar?
Ja som ni ser så är funderingarna många och frågan är inte OM morgondagens fattigpensionärer är (deltidsarbetande) kvinnor. Frågan måste bli, NÄR ska förändringen av pensionssystemet och skillnaderna i livslöner för nästkommande generation utjämnas.

Nu gäller det att sätta på alla tänkbara skydd, så man håller sig flytande. Saknar visserligen flytvästen på bilden men den ska på, var så säker. Ingen vet säkert vad som händer när man går i pension.

/Susanne Lundgren
Avdelningschef, klinisk fysiologi
Karlskrona

Gästblogg: En gång lab ass – alltid biomedicinsk analytiker

Foto_Stewen_Steve_2364028Jag gick genom vårt laboratorium i Eskilstuna nyligen och funderade på vad som egentligen fanns kvar sedan jag kom dit direkt från min utbildning till laboratorieassistent inom klinisk kemi för nästan 40 år sedan. Efter att ha tittat mig runt ett tag så kunde jag konstatera att det inte fanns någonting kvar mer än ett mikroskop som kunde påminna mig om min första arbetsplats.

Tittar man ytligt så har det alltså hänt väldigt mycket inom laboratoriemedicinen. Idag pratar vi om processkoder, LEAN, EDI-flöden, dokumentstyrning och ackreditering. Ord som var helt okända för oss som gick utbildning i mitten av sjuttiotalet. De första datorerna och automatiska analysinstrumenten dök visserligen upp på våra laboratorier då men jag är övertygad om att den tidens sammanlagda datorkapaciteten på ett större centrallaboratorium var mindre än i den billigaste mobiltelefon du kan hitta idag.

Innebär detta med all ny teknik och automatik att laboratoriemedicinen har blivit så mycket bättre som stöd för diagnostik och behandling inom sjukvården? Gagnar allt detta den patient som vi ytterst är till för? Ja, jag vill tro det men det måste kombineras med de kvalitetssystem som byggts upp och där har utvecklingen gått hand i hand med teknikutvecklingen som tur är. Det finns fortfarande delar i kedjan som behöver förbättras och jag tänker då på tiden innan provet ens kommer till laboratoriet eller då analysen utförs hos eller av patienten.

Det vi vet är att vi inte skulle kunna hantera de provmängder vi har idag på det sätt vi utförde analyser på under sjuttiotalet. Även om vi har lärt oss att även avancerade analysinstrument och olika former av ”banor” kräver en hel del underhåll så är det inte så illa som den första SMA-12/60 Autoanalyzer som vi hade på vårt laboratorium där det stod ”Detta instrument utför tio personers arbete men kräver skötsel av tolv personer”. Så illa var det inte i verkligheten men vissa dagar kändes det så.

Även om jag personligen tycker teknikutvecklingen är spännande så tycker jag man mer ska titta på vilka egenskaper hos varje biomedicinsk analytiker som gjort professionen oumbärlig i vården. Till syvende och sist måste den enskilde biomedicinske analytikern kunna hantera all teknik för att säkerställa patientsäkerheten. Det gäller också att ha kontroll över hela kedjan från provtagning till provsvar och den kompetensen finns hos en biomedicinsk analytiker. Jag tror man måste sätta den kompetensen i relation till teknikutvecklingen för att förstå helheten och vad som skapar förutsättningar för rätt diagnostik.

Så den tekniska utvecklingen i all ära men när det nu är den Internationella biomedicinska analytikerdagen den 15 april så vill jag istället lyfta fram alla de fantastiska biomedicinska analytiker jag mött genom åren. De finns inom alla möjliga arbetsuppgifter både på och utanför våra laboratorier. De drivs av en kombination av djup kunskap om diagnostik och en vilja att göra skillnad varje dag för alla de patienter som kommer i kontakt med sjukvården. De är verkligen värda att lyftas fram.

Jag tror att även om många biomedicinska analytiker precis som jag har hamnat vid sidan om själva analyserandet ändå känner att en stor del av ens yrkesidentitet handlar om det som är själva kärnan i arbetet som biomedicinsk analytiker. Det handlar också om en stark samhörighet både med alla som har funnits i yrket och som idag finns där och som man är stolt över att vara en del av.

Även om själva utbildningen var viktig så har jag trots allt lärt mig mest av alla de som jag fått arbeta tillsammans med genom åren. För trots all teknik så är det fortfarande ett yrke som kräver stor hantverksskicklighet och en förmåga att bedöma vad som är rimligt och riktigt och just det kommer vi alltid i första hand lära oss av varandra.

Vad ska man då tro om framtiden? Det är naturligtvis så att teknikutvecklingen och datoriseringen kommer att fortsätta. Automatiseringen kommer att bli ännu större men de stora tekniksprången är svåra att förutse. Kanske in vitro-diagnostiken kommer att gå mot in vivo-diagnostik? Kanske bilddiagnostiken tar ett stort steg framåt och underlättar screening? Vad som än händer så väljer jag att se all teknisk utveckling som något som snarare utvecklar professionen än ersätter den. Vilka fantastiska innovationer vi än kommer att få se i framtiden så kommer det alltid krävas rätt kompetens för att säkra kvaliteten och kunna se nyttan för patienten. Jag tror att patienten tänker på samma sätt. Och även en biomedicinsk analytiker blir sannolikt patient en dag.

/Steve Gräsberg
IT-kundkoordinator Labmedicin
Unilabs
Mälarsjukhuset
631 88 Eskilstuna

Gästblogg: Biomedical Scientists as Diagnostic Partners

Marie Culliton

Dear Colleagues,
The European Association for Professions in Biomedical Science (EPBS) has been examining its vision of our future role in healthcare. This was addressed in Dublin in October 2014 at our inaugural conference day. This meeting was a sharing of ideas from members of our profession coming from 10 European countries and attended by members from over 20 countries. In spite of the different language, cultural and educational backgrounds I was very taken by the single thread which ran through this entire meeting.

  • Biomedical Scientists are Diagnostic Partners
  • Biomedical Scientist have a major contribution to make to patient health and wellbeing
  • Biomedical Scientists are adopters of change and new technologies
  • Biomedical Scientists are experts in their field; they need to recognise and use their expertise.
  • Biomedical Scientists need to share, and be proud of, their knowledge, skills and competencies.

So on this the 15th April, Biomedical Science Day, I ask each of you to consider:

  • What difference can I make to improve patient care?
  • What added value do I bring to the healthcare team?
  • What do I need to do to ensure that I reach my full potential as a Biomedical Scientist

Now I know there is ‘no I in team’ but if each of us does not consider ‘what do I bring to the team?’ then the team does not perform to its full potential.

So today take 15 minutes to consider your role and your future. What am I going to achieve to improve patient care this year?
Write it down and let’s look at it again next year!

Best wishes to all my colleagues in Sweden on Biomedical Science Day 2015.

Marie Culliton
President EPBS

 

Gästblogg: Greetings from IFBLS!

STOWEApril 15, 2015

International Biomedical Laboratory Science Day

Dear Swedish Colleagues,

On behalf of the Board of Directors, it gives me great pleasure to wish you all a wonderful International Biomedical Laboratory Science Day. It is our turn to stand up and receive the recognition we deserve for our contributions to healthcare.

This year’s theme is Patient Safety First. From the moment we entered the classroom to learn, to our daily laboratory routines,
we are continually ensuring Patient Safety. It is through your hard work and commitment
that laboratories are at such high levels of competence.

Have a great day and celebrate all your achievements.

Sincerely,
Tom Stowe
President.

Gästblogg: Funderingar inför internationella biomedicinska analytikerdagen

Lenas_utsiktNu är det snart den 15 april igen, och alla vi biomedicinska analytiker kan fira vår dag. Vad har det egentligen betytt för mig att vara biomedicinsk analytiker? Jag har under många år arbetat på kliniska laboratorier i många olika roller och känt att jag gjort stor nytta för att patienter ska kunna få sin diagnos och bli friska igen.
Efter att ha arbetat med professionsfrågor i några år på Vårdförbundet har jag nu via Equalis hamnat på SIS (Swedish Standards Institute) där jag arbetar med standardisering inom hälsa, vård och omsorg. Det är ytterligare ett sätt att arbeta med patientsäkerhet utifrån min biomedicinska analytikerkompetens. Jag är projektledare för flera olika områden där jag kan känna att jag har nytta av allt jag tidigare arbetat med. Jag arbetar med hälsoinformatik, implantat, biorisk, allergitester och laboratoriemedicin inom nationell och internationell standardisering.

Vi har just bestämt att utöka laboratoriemedicinarbetet i Sverige med den internationella standardisering som rymmer sig inom ISO/TC 276 Biotechology. Till att börja med är det de svenska biobankerna som ska delta i ISO-arbeten kring biobanker och vi hoppas att utöka arbetet till flir områden inom Biotechnology vart efter. Det ska bli både intressant och spännande att påbörja det arbetet!

Den 14 april är jag inbjuden till Vårdförbundets systerorganisation BFI i Norge för att prata på utbildningsdagar kring Patientnära analysverksamhet som de anordnar varje år. Jag håller på och förbereder min presentation som handlar om standardisering av laboratoriemedicin och framförallt patientnära analyser. Det händer en del inom det som kallas POCT (point of care testing) inom ISO, och som jag har berättat vid tidigare gästinlägg så är vi inte helt överens om hur dokumenten ska utformas. Men arbetet går vidare och vi kommer att ha ett arbetsgruppsmöte inom ISO/TC212 här i Stockholm den 28-29 maj när bland annat arbetet ska gå vidare med POCT dokumenten. Dagen före det mötet anordnar SIS och Vårdförbundet tillsammans en seminariedag för bland annat de utländska deltagarna i ISO-mötet, kring patientnära analysarbete i Sverige för att visa på hur vi arbetar här. Min uppfattning är att vi har kommit ganska långt med att utveckla ett förhållningssätt och rutiner kring PNA, som vi bör sprida till kollegor i andra länder!

Varför kom jag och tänka på allt detta nu? Jo, för jag ska till Oslo i anslutning den 15 april och det faktum att vi har en egen yrkesdag är något som bestämdes vid IFBLS världskongress i Oslo 1996. Och jag var med på den.

Så sedan dess har vi firat vår dag på många olika sätt runt om i Sverige och jag hoppas att vi även i år kommer att fira vår dag, för vi har ett yrke som verkligen är värt att fira!!

/Lena Morgan, leg biomedicinsk analytiker, projektledare på SIS (Swedish Standards Institute)

ISO/TC 276 Biotechnology

ISO/TC212 Clinical laboratory testing and in vitro diagnostic test systems

SIS/TK 331 Laboratoriemedicin

Lena Morgan

Gästblogg: Framtiden är vår!

Agneta_Colliander-Den 15 april är det Internationella Biomedicinska analytiker dagen. En dag som alla vi biomedicinska analytiker bör uppmärksamma. Vi har ett fantastiskt yrke som innehåller så många dimensioner. Från det nära patientarbetet där främst de med fysiologisk inriktning har sitt största arbetsfält, till biomedicinska analytiker med inriktning laboratoriemedicin som även de är i direkt patientkontakt även om de flesta arbetar mer indirekt med att analysera och leverera analyssvar.

Vi står inför en stor automatiseringsvåg inom hela området som gör att vår roll inom laboratoriemedicin kommer att förändras. Det kommer ställas större krav på att kunna koppla provsvar till anamnes för att garantera ett korrekt svar även om många svar kommer att utsvaras automatiskt. Men det finns alltid en del provsvar som avviker och som bör kontrolleras och kvalitetssäkras innan de besvaras. Det är den biomedicinska analytikern som har kompetens för denna arbetsuppgift.

För att möta framtidens vård och nya krav behöver det även finnas möjlighet till att specialisera sig och kunna ta ännu mer självständigt ansvar. För att synliggöra denna dag lite extra uppmanar vi dig att ta en bild på dig och dina kollegor och sprida på sociala medier. Syns vi finns vi. Biomedicinsk analytiker = säkert provsvar. Se mer info i tidningen Laboratoriet eller på IBLs hemsida.

/Agneta Colliander
Ordförande IBL

 

Tips:  Använd gärna taggar på sociala medier som #biomedicinskanalytiker och #minyrkesdag så kan vi hitta era bilder.

Gästblogg: Därför hör vi biomedicinska analytiker hemma i Vårdförbundet

Professionen biomedicinsk analytiker är ung. Den har vuxit fram de senaste ca 100 åren. Det finns ca 11 000 biomedicinska analytiker idag och det är en liten grupp. Antalet gjorde att vi för länge sedan anslöt oss till en större organisation (SHSTF, idag Vårdförbundet) för att få större kraft i våra frågor. Sedan dess har vi arbetat för och fått igenom en reglerad 3-årig utbildning (1993), skyddad yrkestitel(1999) och erkännande av samhället i form av legitimationen (2006).

Legitimationen ger högre ställning/status i samhället och lägger ett ansvar på oss att vi alltid ska tänka på patientsäkerhet i vårt arbete. I biomedicinska analytikers utbildning, ansvar och uppdrag, ingår att kvalitetssäkra hela analyskedjan. Innan det tas ett prov i vården, ska biomedicinska analytiker ha tänkt till kring vilka prov som ger bäst svar på ställda frågor, under vilka förutsättningar de bör tas och hur de tas om hand under analysprocessen för att säkerställa ett sanningsenligt resultat. I den teoretiska utbildningen ingår kritiskt tänkande och ett rimlighetstänk för bedömning av varje steg i processen.

Som biomedicinska analytiker ser vi att Vårdförbundet som organisation har den kunskapen om vård och patientsäkerhet som är lika för de fyra yrkesgrupperna Vårdförbundet organiserar. Tillsammans kan vi hämta styrka och gemenskap i vår argumentering. Vårdförbundet kämpar för att vår profession får det utrymme och de förutsättningar som behövs i det dagliga arbetet och för att den biomedicinska analytikerns kunskapsområde ska utvecklas i takt med hela vårdens framtid. Biomedicinska analytiker som arbetar med patientanalyser och undersökningar är inte bara ”naturvetare” utan vi är en viktig del av vården runt patienten.

Idag råder fri rörlighet på arbetsmarknaden, även utanför Sveriges gränser. Vårdförbundet är medlemmar i den europeiska föreningen för biomedicinska analytiker, European Association for Professions in Biomedical Science, EPBS. Detta medlemskap gör att vi också hjälper de europeiska länder som ännu inte har en treårig högskoleutbildning att kämpa för detta och därmed få till en högre värdering av professionen. EPBS arbetar också mycket aktivt med en framtidsbild av biomedicinska analytiker 2025.

I Vårdförbundets tankar om framtidens vård med ett personcentrerat synsätt behövs biomedicinska analytiker som en aktiv diagnostisk partner i teamet. Genom dialog med patient och kollegor ska vi vara beredda att med vår kunskap bidra till förbättringar i personens/patientens hälsa och vård.
Genom medlemskap i Vårdförbundet med 113 000 medlemmar är vi en stor påverkanskraft i våra frågor!

/Susi Nilsson, biomedicinsk analytiker, förbundsstyrelseledamot

Michelle Dobos Sandell, biomedicinsk analytiker, förbundsstyrelseledamot

Susi Nilsson och Michelle Dobos Sandell