Gästblogg: EPBS Visionskonferens

Jag deltar just nu i EPBS (European Association for Professions in Biomedical Science) Visionskonferens med temat Diagnostic Partner: Concept to Reality.
För det första måste jag uttrycka en enorm stolthet över den kunskapsmassa som presenterats idag. En variation av olika exempel av utvecklingsarbete inom vårt kunskapsområde som är gjort av kollegor Europa över. Ni hittar presentationerna på www.EPBS.net inom kort.
Med tanke på konferensens tema har jag lyssnat efter om det kommer några svar på frågan Hur blir biomedicinska analytiker en diagnostiskt partner i verkligheten? Jag inspirerades av Matthew Griffith beskrivning av hur de på Derby City Hospital i Storbritannien har arbetat med att utveckla olika kompetensnivåer vid utskärningar. Som biomedicinsk analytiker inom klinisk fysiologi kan jag inte så mycket om just histopatologi men det jag tyckte att Matthew beskrev på ett bra sätt är hur han såg att vi skulle ta steget från utförare till diagnostisk partner i vården.
Han berömde flera kollegor som tillsammans med honom drivit på utvecklingen. De har vågat ta ett kliv fram och stå för sin kunskap och vågat styra förloppet runt patienten utifrån den. Som diagnostisk partner var de mer delaktiga i hela vården och kunde bedriva en tydlig utveckling inom sitt område för patienternas bästa.
För att stärka vår profession i vården måste vi hålla oss framme i alla verksamheter med det vi vet och det vi kan, i alla de sammanhang där vår kunskap är nödvändig. Vi kommer att höja kvaliteten i vården och med tanke på att 70-80 % av alla diagnoserna bygger på våra analyser: i vilka processer ska vi INTE vara med i?

 

Michelle Dobos Sandell
Biomedicinsk analytiker
Förbundsstyrelseledamot

Från ”vad” till ”hur” på Diagnostikform

På dag 3 på innehållsrika och härligt professionsinriktade Diagnostikforum i Jönköping! Kristina Malm Jansson inleder ett seminarie med Nelson Mandelas ord ”It always seems impossible until it´s done”.

Rubriken för seminariet är ”AST-utbildningen” och innehållet handlar om Vårdförbundets och IBL:s idé om reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker med huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap. Hittills på Diagnostikforum har vi pratat mycket om ”vad” som behövs för vår kompetensutveckling och här kommer ett förslag till ”hur”.

Genom ett verksamhetsintegrerat lärande där arbetsgivaren ger utbildningsanställning som regleras i kollektivavtal ihop med ett lagreglerat ansvar för huvudmännen att tillhandahålla utbildningstjänster får vi patientsäker vård och diagnostik!

Mottagandet av AST bland åhörarna var positivt och man uttryckte även att det handlar om grundutbildningen att grundutbildningen blir mer attraktiv när det finns en tydlig karriärväg.

Men det finns också många frågor att jobba vidare med. Utbildningsansvariga oroas över verksamhetsintegrerat lärande när det ännu inte finns en handledande kategori och universiteten klargjorde bristande ekonomi som ett hinder för verksamhetsinriktade utbildningar. Från verksamheten önskades stöd och samarbete med universiteten och att det funderas över hur det ska gå till i verksamheter som inte finns på universitetssjukhus. Från medarbetare upplevdes de magister- och masterutbildningar som finns i Örebro som bra eftersom utbildningarna har verksamhetsinriktade mål och det påpekades att förutsättningarna är att vi som biomedicinska analytiker måste vara intresserade av att gå utbildningarna. Ytterligare viktiga frågor behandlade vilka som ska hålla i utbildningarna och behovet av kombinerade tjänster mellan universitet och verksamheterna.

Personligen är jag mycket positiv och ser att reglerad specialistutbildning både säkerställer och synliggör den specifika och avancerade kunskap och kompetens som vi behöver för att kunna ge patientsäker vård och diagnostik. Idag sker denna upplärning i vardagen på kliniken och kan förstås i jämförelse mellan vad den som är nyfärdig kan bidra med i verksamheten och vad den som är erfaren har för arbetsuppgifter och ansvar. Problemet är i nuläget att kompetensutvecklingen blir kvalitetsmässigt beroende av tid, engagemang och specialistkunskap på aktuell klinik och den enskilda medarbetaren får inte möjlighet att ställa krav på innehåll och mål för att bli och känna sig tillräckligt kompetent för arbetsuppgift och ansvar. Dessutom blir upplärningen inte så synlig att medarbetaren blir rätt värderad.

/Tora Elfversson Dahlström, leg. Biomedicinsk analytiker, klinisk universitetsadjunkt och vice ordförande för Vårdförbundet i Kalmar län

Gästblogg: Dagens vs gårdagens studenter

Jennifer Arnqvist är student på biomedicinska analytikerprogrammet, T5, på Umeå universitet. Hon är också styrelseledamot i Vårdförbundet Student. I blogginlägget nedan ger hon sin syn på utbildningen och vad dagens studenter kan bidra med till verksamheten. Ända sedan 1996, då de första studenterna med en Bachelor examen kom ut på arbetsplatserna (det vill säga 18 år sedan) har det pågått en diskussion om gårdagens eller dagens studenter har bäst och/eller rätt kunskap.

Jennifer deltar också idag på Diagnostikforum, där hon i studentforumet berättar om sina erfarenheter från IFBLS:s Världskongress i Taiwan.

10728738_10205139538956573_2137745619_nDet har varit diskussioner om hur biomedicinska analytikerstudenter faktiskt har det i nutidens generalistutbildning kontra dåtidens inriktade utbildning. De frågor som cirkulerar är om utbildningen är för svår, varför många studenter hoppar av utbildningen samt orsaken till okunskapen om biomedicinska analytiker och biomedicinska analytikerutbildningen. Utbildningen är något som jag gärna vill klarlägga för allmänheten så de kan få en liten inblick i biomedicinska analytikerstudenters vardag.

Jag går just nu i termin 5 på Umeå Universitet, laboratoriemedicin. Innan det läste jag naturvetenskap med inriktningen natur på gymnasiet eftersom just naturämnen intresserade mig. Jag älskar den biomedicinska analytikerutbildningen som Umeå Universitet erbjuder, dock vill jag ha mer praktik och då även en praktikvecka/ studiedagar i början av utbildningen för att få en uppfattning om vad yrket handlar om. Men, det är ett stort problem att få ut studenter på praktik då det finns för få handledare tillgängliga.

Att studenter inte vet vilket yrke utbildningen leder till tror jag beror på den osynlighet som biomedicinska analytiker har idag i Sverige. Om de yrkesverksamma biomedicinska analytikerna och biomedicinska analytikerstudenterna gått/går in på att förklara och visa vad yrket handlar om, så tror jag att fler skulle söka sig till utbildningen. Sedan bör universiteten ha bra information om utbildningen och vad det leder till för arbete på deras webbsidor, men samtidigt bör studenter ta sitt ansvar och kolla upp vad det är för utbildning de sökt och kommit in på.

En generaliserad utbildning innebär att man får en bred och djup kunskap om människokroppen, speciellt dess mekanismer på en cellulär och kemisk nivå, vilket krävs för att i dagsläget kunna göra analyser, förstå analysens bakgrund för att säkerställa kvalitén och möjligheter att utveckla metoder. Den generella utbildningen är en grund som man sedan bör bygga vidare på. Det bör finnas vidareutbildningar som gör att man blir specialiserad samtidigt som man har den breda kunskapen i ryggen. Man får då ett helhetsperspektiv som gynnar patienten, kollegorna och en själv.

Det är ett problem att många studenter hoppar av utbildningen och jag kan jag tänka mig att det beror på:
1. Studenter väntar på en öppning till (bl.a.) läkarprogrammet och läser då till biomedicinsk analytiker under tiden.
2. Språksvårigheter då det finns studenter med utländskt bakgrund som läser denna utbildning som hålls på svenska.
3. Låg intagningskrav på universiteten som gör att många med ej tillräcklig förkunskap kommer in och sedan hoppar av då undervisningen börjar komma in på de kemiska reaktionerna som sker i kroppen, samt det matematiska som hör till laborationer och läkemedelsberäkningar.
4. Tidsbristen som finns inom utbildningen. Jag hade gärna läst ett år till med mer praktik och möjligheten till ett lugnare tempo.
Att för få studenter söker till utbildningen tror jag återigen beror på osynligheten hos biomedicinska analytiker. Det är alldeles för många som jag möter som aldrig hört yrkestiteln tidigare, men då jag väl förklarar vad yrket handlar om är det många som blir positivt inställda och nyfikna på att själv söka till utbildningen.

Ja, man blir en generell biomedicinsk analytiker och ja, man behöver inskolning på arbetsplatsen innan man kan arbeta självständigt, men så är det på alla jobb jag haft tidigare (sommarjobbat och helgsjobbat i 7 år). Men en stor skillnad är att här rör det sig om patienters liv och kvalitén i arbetet. Jag ser då inget konstigt med att inskolningen kan ta upp till 1 år. Även sjuksköterskor behöver inskolning då de väl börjar sina yrken, eftersom båda utbildningarna ger akademisk examen och yrkesexamen.
Sedan så slutar inte utbildningen i och med examen från universitetet. Biomedicinska analytiker har ett livslångt lärande där nya tekniker och maskiner tas fram och man måste hålla uppe CPD (continous professional development) för att ha behörighet till att utföra analyser.

Jag tycker det är läskigt att se bristen på biomedicinska analytiker som är yrkesverksamma samt bristen på studenter som söker till utbildningen. Man behöver en förändring, men jag tror inte man ska äventyra kvalitén i yrket och riskera patientsäkerheten genom att täcka upp behovet av biomedicinska analytiker med personer som inte har tillräcklig kunskap för att klara yrket. Vi måste gemensamt försöka få en ändring på systemet, vi är eftertraktade på arbetsmarknaden och utan oss går inte vården runt. Detta måste på något sätt visas för landsting och universitet så man kan få fler studenter att söka till en utbildning som leder till ett attraktivt yrke.

/Jennifer Arnqvist
Biomedicinsk analytikerstudent
Styrelseledamot Vårdförbundet Student

Diagnostikforums första dag!

Till Diagnostikforum kommer i år 420 biomedicinska analytiker för att under tre dagar för att fördjupa sig i sitt favoritämne.  Dagarna innebär kompetensutveckling men också tillfälle att diskutera med kollegor om olika delar av vår profession.

BMA_etik_ask_broschyr_540x300Idag höll jag i en workshop om etiska dilemman för nio deltagare där vi också för första gången visade upp vårt nya material som är speciellt framtaget för biomedicinska analytiker. Vi utgick från den modell för etisk reflektion som finns i broschyren som är mycket användbar. Det gav oss en chans att djupdyka i frågor som det sällan finns tid att prata om i vardagen. Mycket intressant och kul. Broschyren och asken med dilemmakort kommer att delas ut på arbetsplatser nu under hösten, så håll utkik!

Idag har det också bland annat varit paneldebatt om hur biomedicinska analytiker kan bidra till en bättre vård. Vi behövs ute i vården som diagnostisk partner. Partnern som bidrar med kunskapen i teamet runt personen med ohälsa. Vår kunskap ger mindre lidande för patienten och kunskaper som ger bättre utnyttjad laboratorieverksamhet rent ekonomiskt.

Om du är nyfiken på vad som händer under Diagnostikforum men inte är på plats så har IBL en bra rapportering på sin webbplats. Det är också många besökare som skriver och diskuterar i IBL:s facebookgrupp, så gå med där om du inte redan har gjort det! På twitter kan du följa vad som händer på konferensen via hashtagen #diagnostikforum2014.

/Susi Nilsson, biomedicinsk analytiker, ledamot förbundsstyrelsen och ledamot styrelsen avdelning Skåne.

 

Kort summering av Världskongressen i Taipei

Gemenskap, professionellt och glädje är tre ord som beskriver IFBLS:s världskongress i Taipei, Taiwan.

Det finns en önskan bland biomedicinska analytiker världen över att bli mer synliga i sitt yrkesutövande. Det blev mycket igenkännande skratt när Namibias delegat Christoph Hikuam öppnade diskussionen i Open Forum om samarbete och ökad synlighet med att berätta att han egentligen inte kunde bidra till en förändring på detta område ur ett internationellt perspektiv. Han har just dessa diskussioner med medlemmarna i Namibias förening för biomedicinska analytiker om problemen att inte synas i vårdkedjan. Det blir då svårt att tala om för andra hur arbetet skulle kunna göras. Avseende synlighet så talade kongressens närmare 400 vetenskapliga posters på utvecklings- och forskningsprojekt för något annat då de visades upp av ambitiösa och stolta yrkesutövare. Närmare 60 muntliga presentationer baserade på inskickade abstracts genomfördes också. Under IFBLS:s möten med medlemsorganisationerna diskuterades det hur vi tillsammans kan använda sociala medier för att kommunicera med kollegor och de som är medlemmar i båda nationella och internationella organisationer, men att sociala medier är också verktyg att nå andra.

IFBLS genomförde val till sin styrelse och Marie Nora Roald från Norge valdes till President Elect. Detta är mycket intressant då Marie är en starka nordiska kvinna i en lång rad nordiska kvinnor som har haft denna position. Nordiskt ledarskap är uppskattat, kanske tack vare att det är både tydligt och bygger på konsensus.

Jennifer Arnqvist från Umeå universitet representerade Sverige i studentforumet . I studenternas arbete kom akademisk specialisttjänstgöring (AST) upp som förslag på hur vidareutbildning kan finansieras. Studenterna från de andra länderna tyckte AST var en fantastisk ide och tog den till sig för att lobba för i sina hemländer.

Och vad är då Vårdförbundets roll på ett internationellt möte som detta? Sedan 2013 har Vårdförbundet ett internationellt program . Programmet är indelat i tre delar; global samverkan, professionsutveckling och samhällspolitisk påverkansarbete. Genom att bidra med postrar och muntliga presentationer om vårt nationella arbete och genom att delta och bidra till de diskussioner och frågor som pågår på dessa möten, så uppfyller vi målen med programmet. Att fackförbund har en roll att spela framkom i allra högsta grad i mötet med Christoph Hikuam, mottagaren av Nordic Award . Han berättade att namibiska biomedicinska analytiker försöker påverka de långa arbetspass de förväntas arbeta och andra arbetsmiljöfrågor. Fackligt anslutna straffas av många arbetsgivare på olika vis, men det är det stora antalet som ger dem styrkan att genomföra förändringar. Arbetsgivaren kan inte straffa alla.

/Susi Nilsson & Anne Berndt

Det är på väg nu!

bildDet etiska arbetsmaterialet för biomedicinska analytiker är äntligen, efter två års idogt arbete, på väg ut till
arbetsplatserna men också till lärosätena. Arbetsplatserna kommer att få materialet via Vårdförbundets lokalavdelningar. Avdelningarna gör själva upp en plan för hur de kommer att distribuera materialet, men de kan säkert svara på detta om du/ni vill ha besked.

Om du redan nu vill ladda ner foldern och se hur dilemmakorten ser ut, så kan du ladda ner dem via Vårdförbundets sida för biomedicinska analytiker.

Susi Nilsson (biomedicinsk analytiker och förbundsstyrelseledamot) kommer att hålla i en reflektionsövning på Diagnostikforum tisdag 14 oktober, klockan 16.30. Antalet deltagare är begränsat men har du tur, så finns kanske fortsatt plats. Annars kan ni prata om materialet i Vårdförbundets monter.

Frågor? Bara hör av dig till mig: anne.berndt@vardforbundet.se

 

Gästblogg: Studentrepresentantens synvinkel

FullSizeRenderIdag gästbloggar jag, Jennifer Arnqvist biomedicinsk analytikerstudent från Umeå Universitet. Jag har fått ett stipendium av Vårdförbundet för att kunna delta på denna kongress där jag har fått delta i studentforumet och möta studenter från andra delar av världen.

Under gårdagens GAD-möte var vi studentrepresentanter med och lyssnade på beslut som fattades och diskussioner som delegaterna hade. Vi väntade på att få presentera vår slutsummering av studentforumet. De beslut som fattades var bl.a. vem som skulle tillträda posten vice-president, hur IFBLS ska hantera ekonomin i framtiden samt val av personer som ska tillträda andra positioner inom IFBLS. Detta var en fantastisk insyn i hur organisationen faktiskt fungerar och hur det är uppbyggt.

Vi studenter presenterade som sagt en summering från studentforumet där vi tog upp likheter/skillnader och förväntningar inom utbildningen, de olika typer av professionsvägar vi kan gå, hur vi ska kunna öka synligheten av biomedicinska analytiker samt fler förslag för att förbättra förutsättningarna för biomedicinska analytiker.

Våra förslag togs väl emot av delegaterna och andra åhörare vilket vi studenter tyckte var fantastiskt.
Förhoppningsvis var våra idéer en fräsch fläkt och nytänkande för IFBLS så de kan ta åt sig våra förslag och göra det bästa för alla biomedicinska analytiker.

/ Jennifer Arnqvist
Biomedicinsk analytikerstudent
Styrelseledamot Vårdförbundet Student

Grattis Marie Nora Roald – ny President Elect!

FullSizeRenderI samband med IFBLS GAD (General Assembly of Delegates) genomfördes val till IFBLS styrelse. Med klar majoritet valdes Marie Nora Roald från Norges Bioingeniørfagligt Institutt/NITO till IFBLS nya President Elect. President Elect är en upplärningsperiod på två år och 2016, i samband med IFBLS:s nästa Världskongress i Kobe, Japan, kommer Marie att ta över ordförandeskapet.

Marie Nora Roald är bioingeniør och anställd vid BFI som senior konsult. Under de senaste åren har Marie varit en av de som har stöttat Vårdförbundet och IBL vid framtagandet av det nya etiska arbetsmaterialet för biomedicinska analytiker. Marie har den norska ”specialistgodkänningen” inom etik.

Marie har också flera nordiska företrädare på posten som President i IFBLS, bland andra Gry Andersen från Norge, Lena Morgan och Ulla-Britt Lindholm från Sverige och Marja-Kaarina Koskinen från Finland. En lång rad starka och framgångsrika kvinnor som varit och är mycket engagerade för sitt yrke.

Grattis till uppdraget Marie Nora!

Gästblogg: Besök på Taipei Medical University Shuang-Ho Hospital

FullSizeRenderIgår hade vi glädjen av att få göra ett studiebesök på ett laboratorium på Shuang-Ho Hospital. Namnet betyder ”Double Peace” eller ”Double Blessing”. Sjukhuset har cirka 770 vårdplatser, 4200 besök om dagen och 240 akutbesök. Det är ett universitetssjukhus vilket också betyder att det utbildas bland annat biomedicinska analytiker som har sin praktik här. Laboratoriets avdelning som vi besökte hade 43 biomedicinska analytiker anställda. Deras laboratorium var inte helt utbyggt än men var planerat med en större mikrobiologiavdelning. De utförde ungefär 7000 analyser per dag. De ingick i EQA, External Quality Assurance Program och arbetade efter principerna, ”en patient, ett prov, en procedur åt gången”. Detta fick bland annat konsekvensen att de endast hade en enda stol till en blodgivare i det enda rummet som fanns för blodgivning ett rum.

Sjukhuset är endast sex år gammalt och är designat och uppbyggt efter patientens väg i vården. De vill verkligen att deras patienter ska bli lugna och känna sig trygga och det började redan i foajén där det var livemusik. När patienten har varit på besök hos läkare loggar hen in på provtagningen genom att välja att trycka på en av tre knappar. Patienten kan uppge om hen är äldre, barn eller funktionshindrad vilket betyder att det ska vara en erfaren biomedicinsk analytiker med specialkunskaper som ansvarar för provtagningen. Sen visar patienten upp remissen i en streckkodsläsare. Patienten får en nummerlapp och biomedicinska analytikern vet i samma stund vilka prover som ska tas. Detta gör att det knappast är någon väntetid tid som hinner göra patienten nervös. De hade designat provtagningen så patienterna inte ser när andra patienter lämnar blod och biomedicinska analytikern behöver inte heller känna sig iakttagen.

Inne på laboratoriet kände jag igen mig då det var samma märke på maskinerna och det är uppsatt avläsningslistor för dagliga-, vecko- och månadskontroller på allt. De har monitorer i labbet där man kan se hur långt de olika analyserna har kommit, men också hur många prover som anlänt till provmottagningen. Man kan också följa hela eller delar av processen via iPads beroende på vilka behörigheter man har. Efter dessa tider lägger de upp sitt dagliga arbete. Remitterande läkare kan gå in i systemet och se hur långt proven är komna in i processen.

Mycket var likt hemma men det som klart var annorlunda var genomsnittsåldern på biomedicinska analytikerna. Här var det ca 30 år mot i Sverige är det runt 55 år.

Vi fick otroligt varmt välkomnande och glädje över vårt besök spreds även om de inte talade engelska med oss. Detta var ett fantastiskt besök som kommer att finnas kvar i mitt hjärta länge.

 

/Susi Nilsson
Biomedicinsk analytiker
Förbundsstyrelseledamot

FullSizeRender
Vår guide står vid incheckningsautomaten till provtagningen.
Skärmavbild 2014-10-07 kl. 12.47.04
Instruktioner för handtvätt på sjukhuset.

 

Skärmavbild 2014-10-07 kl. 12.46.48
Flygeln i sjukhusentrén
FullSizeRender

Labbchefen och medarbetare Taipei Medical University Shuang-Ho Hospital.

-I just work in the lab….

FullSizeRenderChristoph Hikuam är biomedicinsk analytiker från Namibia och en av två mottagare av Nordic Award. Nordic Award är det stipendium som ges av det nordiska nätverket NML (Nordisk Medisinsk Laboratoriegruppe) till deltagare från IFBLS:s medlemsländer där finansieringen är svår.

Vi är några som mötte upp med Chris precis för att höra om hans upplevelse av kongressen hittills och hur biomedicinska analytikers vardag är i Namibia. Jag vet inte hur många gånger vi kom att spärra upp ögon och öron när vi hörde honom beskriva en vardag som till så stora delar liknar den nordiska vardagen. Samma problem, samma utmaningar, samma frågor.

Chris berättade att Namibia har en befolkning på ca 2.4 miljoner och en befolkningstäthet på ca 2.5 personer/km2. Det finns runt 500 biomedicinska analytiker i landet, de flesta är medlemmar i fackförbundet och endast 10 % av dessa är betalande medlemmar i yrkesorganisationen. En av hans utmaningar är bristen på tillgång till kompetensutveckling, ett problem då 10 % av biomedicinska analytiker tvingas genomgå en årlig kunskapskontroll. Han har därför arrangerat två konferenser för att kunna erbjuda föreläsningar och seminarier. Ett område för kompetensutveckling som han ser som nödvändig är etik.

POCT eller patientnära analyser är ett annat område vi pratade om. Chris upplever samma brist på kontroll och reglering när det gäller självtester och ”allas” tro på att de behärskar och kan detta område. Kontroller och kvalitetssäkring är det inte tal om. När det gäller vissa analyser så vet utförarna att resultatet inte är korrekt men man kör ändå, alternativt stoppar man instrumentet i ett skåp tills ”någon” kommer och tar hand om det. Han sa att han har kollegor som är rädda att POCT kommer att ersätta biomedicinska analytiker , men Chris ser det snarare som att det kommer att leda till mer jobb; fler bli testade och behöver uppföljande labbtester och uppföljning av behandling.

Vi skrattade gott när han sa att många biomedicinska analytiker bara anser sig att ha ett jobb.

-It’s not like you’re running a bar when you’re working as a biomedical technologist, this is a profession!

Innan vi tog avsked av varandra försäkrade vi oss om att vi har kontaktinformation till varandra, vi hann snabbt sätta ord på många möjliga samarbetsprojekt. Bara tänk att jämföra professionen ur ett sydligt och nordligt perspektiv!