Hur orkar du INTE jobba med död och elände?

halmstadDe flesta som jobbar inom vården får någon gång frågan hur de orkar med ett yrke som innebär så mycket sjukdom och lidande. Jag brukar svara med en motfråga – Hur orkar du inte jobba i vården?

Sjukdomar kan vara hemska och visst är det ibland svårt att hantera allt elände som drabbar människor. Men alternativet, att inte vara hos en del av dessa människor, tänker jag skulle vara värre. Det svåra försvinner ju inte för att jag inte är där. Att istället vara där och med min kunskap kunna hjälpa känns bättre.

Jag är sjuksköterska och utgångspunkten för mig och mina kollegors arbete är att stödja det friska som finns i alla människor oavsett sjukdom. Det låter paradoxalt men min erfarenhet är att där det är som sjukast kan det också vara som friskast. Jag tror aldrig att jag har mött så mycket glädje som på den canceravdelning där jag tidigare arbetade. Där den största sorgen finns, där är också ibland den största lycka. Att gå hem från jobbet och känna sig berörd är inte alla förunnat.

Hur ofta får redovisningsekonomer, tv-producenter eller säljare frågan hur de orkar med sina jobb? Även om jag är övertygad om att de också kan ha roliga och givande jobb så tycker jag att frågan borde vara lika berättigad till dem.

Jag och mina kollegor behöver bli bättre på att prata om det vi möter i vårt jobb. Om tårar och om leenden. Om händer vi hållit. Om erfarenheter som jag tror alla människor behöver ta del av. Om vi pratade mer tror jag att människor skulle bli mindre rädda och mer nyfikna på vården.

Att mitt yrke ibland värderas för lågt, att arbetsmiljön är under all kritik och att en del synsätt inom vården stinker gör det ibland svårt att orka. Men yrket i sig är inte svårt att orka, tvärtom ger det massor med energi, utveckling och kunskap om mig själv och mina känslor. I mitt nuvarande jobb träffar jag engagerade studenter som tror på sitt blivande yrke. Tillsammans med dem är jag säker på att vi kommer utveckla yrket ännu mer.

Världen är full av trams. Men när världen stannar upp och människor blir sjuka blir ofta det som verkligen betyder något mer väsentligt (och ibland är det just trivialiteterna och vardagstramset som betyder mest). I vårdmiljön blir därför allt väldigt viktigt och meningsfullt.

I vården har jag mött många människor som berört mig djupt och som jag aldrig kommer glömma. Utan dem hade mitt liv varit fattigare. Tanken på att jag inte skulle ha valt att jobba i vården är svår att orka med.

 

Hanna vann Queen Silvia Nursing Award

Hanna DavidssonIgår träffade jag Hanna Davidsson. Hon läser andra terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Röda Korsets Högskola i Stockholm.

Hanna är den första vinnaren av ett nyinstiftat pris som heter Queen Silvia Nursing Award. Alla sjuksköterskestudenter har haft möjlighet att delta i tävlingen som handlar om att presentera en idé som kan användas inom demensvård. Hannas vinnande idé handlar om en internetbaserad förening för demenssjuka och deras anhöriga. Till föreningen hör även utbildning och diskussionsforum.

Priset är 50 000 kronor, ett individuellt anpassat internship under sex månader samt en utmärkelse som delas ut av drottningen.

Att träffa en blivande kollega som verkligen brinner för sin utbildning och sitt blivande yrke är så häftigt! Både hon och jag har erfarenheter av att ha jobbat med äldre och vi pratade om hur roligt det arbetet är. Vi var båda eniga om att det behövs fler förebilder bland dem som jobbar med äldre och att områdets status måste höjas. Specialistsjuksköterskorna inom vård av äldre måste bli fler! Jag är övertygad om att Hanna kommer kunna inspirera många att välja att jobba i vården och att hon kommer vara med och leda framtidens hälso- och sjukvård!

Läs mer om Hanna, om hennes prisbelönta idé och om hennes arbete på hennes blogg!

Bra att sjuksköterskeutbildningen granskas!

lena-vennbergFör snart två veckor sedan offentliggjordes Universitetskanslersämbetets (UKÄ)  utvärdering av landets samtliga utbildningar till sjuksköterska. Resultatet samt kommentarer från Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro och från mig finns att läsa i pressmeddelandet ”Så är kvalitén på sjuksköterskeutbildningarna”. I Vårdförbundet Students styrelse kommenterar sjuksköterskestudenten och ledamoten Lena Vennberg resultatet såhär:

”UKÄ är en myndighet som har till uppgift att granska alla högskoleutbildningar. De tittar på hur väl utbildningarna lever upp till de mål som finns för utbildningarna. Det är viktigt.  Att sjuksköterskeutbildningen håller en hög kvalitet är avgörande för oss studenter på programmet men också för vården som helhet och för hela samhället.

I höstas deltog jag själv i utvärderingen på min studieort Luleå Tekniska Högskola. Jag gjorde det eftersom jag tycker att det är viktigt att ta tillvara på tillfällen där jag kan uttrycka min åsikt om utbildningen. Att UKÄ granskar min utbildning tycker jag är bra.

I utvärderingen har den vetenskapliga grunden i utbildningen haft en central betydelse. Det är bra eftersom det blir allt viktigare att som sjuksköterska ha ett vetenskapligt förhållningssätt. I en föränderlig hälso- och sjukvård måste vi kunna söka kunskap och ha ett kritiskt förhållningssätt. Därför är det bra att vetenskapligheten har stärkts i sjuksköterskeutbildningen. Utbildningen måste ju följa och leda utvecklingen i vården och förbereda inför det kommande yrkeslivet.

Sjuksköterska är ett självständigt och kreativt arbete och genom att utveckla dessa förmågor under utbildningen får vi lättare att möta de krav som yrket kräver och vi blir mer trygga i oss själva och vår kommande profession.”

Öppet brev till Anita M Andersson, kompetensförsörjningschef, SUS

Styrelsen

I ett tv-inslag förra veckan sa Anita M Andersson, kompetensförsörjningschef på Skånes Universitetssjukhus, att nyexaminerade sjuksköterskor borde vara ödmjuka inför den lön som regionen erbjuder (22000 kronor). Det apropå att regionen istället för att anställa nyutbildade sjuksköterskor till en rimlig lön använder sig av bemanningsföretag som betalar sin personal upp till 50 000 kronor i lön. Inslaget på Tv4 Nyheterna Malmö kan ses här.

Ett intressant uttalande eftersom det strider mot kollektivavtalet som säger att individuell lönesättning ska tillämpas. Det påminner om sunkiga gamla värderingar om att sjuksköterskor ska stå med mössan i handen och vara tacksamma. Varför, Anita M Andersson, ska nya sjuksköterskor vara ödmjuka när vi blir fel värderade?

Som sjuksköterskestudenter går vi en treårig akademisk utbildning med kandidatexamen inom vårt huvudområde omvårdnad. Vi utbildas för att ge god vård till människor i utsatta situationer och får en legitimation med ett samhällsansvar.

Sjuksköterskors kompetens tas av tradition ofta för given vilket förminskar det vi gör. När vi blir legitimerade har vi själva ansvar för att beskriva och definiera vår profession. Vi tar gärna det ansvaret och berättar om den kompetens som vårt yrke bidrar med i vårdens team. Om hur den minskar lidande, ökar patienters välbefinnande och räddar liv. Och hur den gör vården mer effektiv.

Under utbildningen lär vi oss patientcentrerad vård. Det handlar bland annat om att se och stärka resurser hos den person som vi vårdar. Det handlar också om att använda teamet så smart och effektivt som möjligt. I det ingår att se de olika kompetenser som finns hos olika yrkesgrupper.

Tror du att du får nya medarbetare att växa och ta ansvar genom att förminska deras kompetens? Vilken kompetens värderar du? Andra yrkesgruppers?

Förra veckan presenterade Universitetskanslersämbetet sin utvärdering av landets sjuksköterskeutbildningar. Malmö högskola utmärkte sig positivt. Efter ditt uttalande undrar vi om det är ett problem för Region Skåne? Välutbildad personal ställer nämligen krav och har vett att värdera sin kompetens.

Istället för att vara ”ödmjuka” borde nya sjuksköterskor fortsätta vara och bli ännu mer stolta och stå upp för vår profession!

Styrelsen för Vårdförbundet Student:

  • Sara Both, sjuksköterskestudent, Umeå Universitet
  • Lena Vennberg, sjuksköterskestudent, Luleå Tekniska Universitet
  • Daniel Larsson, sjuksköterskestudent, Mälardalens Högskola
  • Ina Siby, nybliven sjuksköterska
  • Anders Bergström, sjuksköterskestudent, Högskolan i Borås
  • Adil Adlouni, röntgensjuksköterskestudent, Lunds universitet

ödmjuka

Bilden ovan är lånad från Stöd våra sjuksköterskor på facebook

 

Ingen är för smart för omvårdnad!

Pauline HammarskiöldFör några dagar sen träffade jag Pauline Hammarskiöld. Hon har skrivit årets hittills bästa debattartikel. Den handlar om hur Örebro universitet, där Pauline studerar till sjuksköterska, återskapar den gamla normen att medicin är viktigare än omvårdnad.

Vi hade massor att prata om. En gemensam erfarenhet var att ha fått sitt val av utbildning ifrågasatt med hänvisning till att ”du som är så smart ska väl inte läsa till sjuksköterska”.

I kommentarsfältet till Paulines artikel skrev någon att det är fel att värdera sjuksköterskeutbildningen lika högt som läkarutbildningen eftersom det ju inte kräver så mycket att vända kuddar och att dela ut medicin som en klok doktor har ordinerat. Ett uttryck för ungefär samma okunskap och norm som ovan, att omvårdnad inte kräver bildning.

Förutom att vända kuddar så handlar omvårdnad om relationer, etik, hälsa, kommunikation och miljö. Inte om att bota en sjukdom, snarare om att se och stärka det friska som finns hos alla människor. Oavsett sjukdom.

Det är knappast så att det finns för många smarta sjuksköterskor i vården. Ändå är den kvinnoförnedrande och ofräscha uppfattningen att omvårdnad bara handlar om handlag och inte om vanlig intelligens. Det är knappast heller så,  att det bara finns utrymme för ett fåtal smarta människor på jorden och att alla som tillhör detta fåtal borde bli läkare. Ju mer kunskap inom olika områden, desto bättre tänker jag.

Vården kryllar av smarta sjuksköterskor som med sin kunskap gör verklig skillnad för sina patienter. Och som med bättre förutsättningar och med normer som inte andades sunkigt 1950-tal skulle kunna göra ännu mer.

Har sjuksköterskor dåligt självförtroende?

podcastDet senaste avsnittet i Vårdförbundets podcast ”Genusyrsel och normuppror” handlar om självförtroende. Om ämnet pratar jag, Ulrika Blumfelds och Maria Ejd. Ulrika är sjuksköterska och tidigare talesperson för studentupproret 24K. Maria är journalist på tidningen Vårdfokus.  Avsnittet hittar ni här Nytt poddavsnitt: Självförtroende

Hur värderar vi vårt eget och andras yrken?  Handlar det om vilken kunskap som finns inom yrket och hur den används? Eller handlar det om vilket självförtroende de som utövar yrket har?  Är det så att yrken som traditionellt har utövats mest av män ges högre status? I podcasten nämner jag hur jag började plugga till civilekonom och hamnade i en värld full av självförtroende. När jag hoppade av och istället började läsa till sjuksköterska var ryggdunkningarna var färre. Som civilekonom hade jag kunnat jobba i många av samhällets sektorer och kunnat göra mycket gott. Men det kan jag som sjuksköterska också. Och sjuksköterskeyrket är knappast mindre viktigt eller lättare.

Sjuksköterskor som grupp har orimligt lågt självförtroende. Jag och mina kollegor borde ta mer plats. En av orsakerna till det dåliga självförtroendet tror jag är att vi är dåliga på att vara stolta över och sätta ord på det som är kärnan i vår profession, nämligen omvårdnad. När vi ska bevisa vår kompetens beskriver vi oss antingen som ”spindeln i nätet” eller så jämför vi oss med läkare. Någon som kan lite om mycket men inte är bäst på något. Eller någon som är nästan lika bra som någon annan. Kan vi inte istället prata om oss som de proffs vi är inom vårt område? Vem vill  komma på andra plats? Jag vill vara bäst på det jag gör!

Orsaken till att vi ibland betonar vår medicinska kompetens och förminskar omvårdnaden tror jag beror på den allmänna bilden kring omvårdnad som något vem som helst kan hålla på med. Det är en falsk bild som vi måste ändra. Tyvärr finns unkna uppfattningar kvar om att arbete som traditionellt utförs av kvinnor är simpelt. Men jag lovar, det är inte enklare att vårda en människa än ett flygplan.

Omvårdnad kräver kunskap. I podcasten provocerar jag genom att säga att det är viktigare för en sjuksköterska att vara duktig än att vara smart. Med det menar jag inte att jag och mina kollegor är dumma. Tvärtom. Vi är jättesmarta. Men vi borde ta mer plats och stå upp för vår kunskap. Inte bara uppmuntra den sjuksköterska som sätter flest nålar på första försöket utan också den som kommer med nya tankar och idéer.  Och framförallt sluta  finna prestige i att vända ut och in på oss själva.

I podcasten säger jag också att vi sjuksköterskor ibland nedvärderar dem som borde vara auktoriteter inom vårt yrke. Som när jag var sjuksköterskestudent. Läste vi patofysiologi var det ofta läkare som kom och föreläste. Det kunde till exempel vara en föreläsning om vad som händer i kroppen vid hjärtsvikt. Alla studenter satt stumma och skrev ner varje ord som den briljanta doktorn sa.  Timmen efter kom en sjuksköterska och professor och föreläste om hur vi som sjuksköterskor ska vårda patienten med hjärtsvikt. Vad hände då? Hälften gick hem.

Ulrika och jag retar kanske upp någon. Borde vi inte kritisera arbetsgivare och politiker snarare än våra kollegor?  Jo, att kritisera och vara nagel i ögat på de som fattar beslut om våra villkor är viktigt. Men vi måste också synliggöra de strukturer som ligger bakom att t.ex. lönerna är pinsamt låga. För det måste vi väcka debatt. Vi måste prata om de värderingar som finns i samhället, vården och ibland också hos oss själva. Självförtroende är att stå upp och säga ifrån när något är fel. Självförtroende är också att våga syna sig själv.

Jag träffar många studenter som brinner för sitt val av utbildning och blivande yrke. Det ger mig världens kick och tro på framtiden. Ingen kan säga att en sjuksköterskas jobb inte är viktigt. Dygnet runt hjälper vi tusentals människor att må så bra det går utifrån sina olika förutsättningar. Det om något borde ge ett fantastiskt självförtroende.

Lönekamp, semlor och en udda taxichaffis i Kalmar!

kalmarEn av de bättre kvällarna på länge var i torsdags då jag hade glädjen att vara med på ett möte som ”Inte under 25000” i Kalmar ordnade.

Inbjudna var också Anna Gudmarsdotter som är talesperson för rörelsen i Stockholm, Björn Eriksson som är talesperson i Uppsala (där nyexaminerade sjuksköterskor nu får 25000) och Michelle Dobos Sandell som är Vårdförbundets ordförande i Kalmar.

Oviss över hur många som skulle dyka upp blev jag glatt överaskad att klassrummet där mötet hölls blev fyllt till bredden av engagerade kalmaritiska sjuksköterskestudenter.

För bara några år sedan tackade många ängsligt ja till första jobberbjudandet trots usel lön medan dagens studenter kaxigt vågar värdera sin kunskap och har lärt sig att säga nej. Om det berättade jag samtidigt som jag gav mina tips inför kommande anställningsintervjuer. Dessutom passade jag på att berätta om den gången då jag blev erbjuden 25000 kronor i lön när jag bara krävde 24000 kronor.

Stolthet var ett tema som Björn talade om. Att alltid stå för och vara stolt över att vara sjuksköterskestudent.

Anna talade om ledarskap. Om hur hon vuxit som människa genom sitt engagemang. Att det har lett till att hon vågar ta mer plats. Och om vikten av att ha roligt tillsammans i kampen för högre löner.

Michelle berättade om Vårdförbundets lönepolitik och bjöd på semlor. Lönepolitik som jag önskar att både studenter och de som är nya i yrket engagerar sig i. Och semlor som jag önskar att det bjuds på i alla sammanhang de kommande månaderna.

Tack bästa Emelie, Sara, Stephanie, Hanna, Madeleine (som också är representant för Vårdförbundet Student) och många fler för att ni är förebilder som står upp för er själva och er kompetens samt ingjuter mod bland andra sjuksköterskestudenter att våga tro på det viktiga som ni utbildas för! Det ska bli jättekul att följa er kamp under våren!

Som kuriosa träffade även Anna och jag på en fantastiskt trevlig taxichaufför som hade bott i samma område som Anna i Östersund och arbetat på min lågstadieskola i Linköping för att nu ha hamnat i Kalmar. Världen är liten.

God Jul från ordförande Sara Both!

sara2Under året som snart är slut har vi studenter inom Vårdförbundet skrivit historia! På vårt eget initiativ  arbetade Vårdförbundet under våren fram ett förslag om att ha en egen organisation för oss studenter i förbundet.  Förslaget klubbades igenom av Vårdförbundets förbundsstyrelse och därefter har det gått fort. Vårdförbundet Student som studentorganisationen heter startade i augusti. Sen starten har jag tillsammans med övriga personer i styrelsen haft fyra styrelsemöten där vi börjat utforma organisationen diskuterat vilka frågor vi skall arbeta med.  Ett av våra mål är att sprida kunskap och synliggöra yrkena som vi pluggar till, biomedicinsk analytiker, röntgensjuksköterska och sjuksköterska.

Med hjälp av Erik som är studenthandläggare på Vårdförbundet har det rekryterats studentrepresentanter från högskolor och universitet runt om i landet till Vårdförbundet Student. Dessa studentrepresentanter träffades tillsammans med oss i styrelsen för ett möte under en helg i november. Det var inspirerade att träffa så många drivna och engagerade studenter från våra olika utbildningar.  Tillsammans diskuterade vi framtiden för Vårdförbundet student samt började planera organisationens första årsmöte som kommer att hållas i maj och som blir vårt högsta beslutandeorgan. Där kommer en ny styrelse att väljas. Är du intresserad av uppdrag i Vårdförbundet Student? Hör av dig till Erik!

I mitten av december träffade jag, Lena och Daniel (som också är med  styrelsen) Vårdförbundets förbundsstyrelse. Vi fick där presentera Vårdförbundet Student och vi diskuterade hur vi kan jobba ihop. Personligen kände jag att det mötet var ett nytt startskott för oss i studentstyrelsen. Vi fick mycket positiv feedback och en bekräftelse på att de vi gör är viktigt. Dessutom var det en kul möjlighet att få träffa de som leder Vårdförbundet.

Till våren hoppas jag att Vårdförbundet Student växer och blir mer synliga på alla universitet och högskolor. Att vi blir fler studenter som väljer att engagera sig för sin utbildning och framtida yrke.

Jag hoppas alla tar ledigt från sina studier och njuter av ledighet kring jul och nyår, så hörs och syns vi under nästa år!

Sara Both

Ordförande i Vårdförbundet Student