Sluta önska en bättre jul!

julerikSnälla tomten. Förutom önskan om tjusiga julklappar, alldeles för mycket julmat, fred på jorden, skön ledig tid och umgänge med nära och kära så har jag en uppriktig önskan. En önskan om att det arbete som under julhelgen kommer att utföras på sjukhus, på äldreboenden och i människors hem blir synliggjort och får den status och respekt som det förtjänar.

Att som sjuksköterska möta utsatta människor i juletid har berört mig mycket. Kontrasten mot bilden av julen som glädjens högtid kan bli så skarp i vårdens korridorer. Människor jag mött under julen lever kvar i mig. Glädjen hos den gamla damen på äldreboendet som skulle åka hem till sin familj över julen, men också rädslan för hur det skulle gå. Och sorgen hos den som inte hade några anhöriga att åka till eller som inte orkade. Den unga kvinnan vars ångest tog överhanden vilket ledde till att julen fick spenderas inom psykiatrin. Eller mannen som vårdades för sin akuta leukemi på hematologen. Hur skulle vi råda bot på hans illamående som gjorde att blotta tanken på julmat framkallade ännu mer lidande. Och skulle han överleva fram till nyår?

Julen väcker känslor både hos de anställda och hos dem som vi är till för. Och kanske framträder den skillnad som de anställda gör särskilt mycket under julpassen.

Beläggningen på avdelningarna är ibland lägre under julen vilket kan göra att du hinner göra det där extra som inte borde vara något extra utan något som det alltid borde finnas tid för. Som att hinna prata med sin patient utan känslan av att stå med ena benet ute i korridoren för att hinna vidare till nästa. Eller så är det tvärtom stressigare än vanligt eftersom bemanningen ofta slimmas i helgtider. Då blir frustrationen över att vilja skapa en så god jul som möjligt men att inte ha förutsättningar för det ännu värre.

Så snälla tomten, öppna människors ögon för det fantastiska jobb som vårdens personal utför så kanske de kan få högre lön, fler kollegor och kanske några kronor mer i OB.

Men vänta. Tomten finns inte.

Jag är jävligt trött på all önskan om en bättre vård som jag läser och hör om överallt. Det är dags att sluta önska och hög tid att börja förändra.

Vem ska berätta om allt det fantastiska, viktiga, sorgliga och glada som en julhelg inom vården innebär om inte DU som jobbar där gör det? DU ska prata om all den kunskap du har med vilken du under julhelgen hjälper patienter genom smärta, ångest, illamående och sorg. Först när vi sätter ord på allt det som vi gör går det upp för oss själva och för andra att anställningsförhållandena och lönerna i vården är orimliga och ovärdiga. Så var stolt över ditt yrke. Prata om ditt arbete och dina upplevelser. Ta hand om och stärk dina kollegor. Då kommer förändring att ske, det är jag säker på.

En del tror att änglar kom till det nyfödda Jesusbarnet i stallet. Jag vet att det kommer legitimerade änglar dag som natt under julen till dem som på olika sätt har drabbats av sjukdomar och av livet. Änglar som ska uppmärksammas för att de är proffs och för att de gör en avgörande skillnad!

Sofia bestämde sig redan första veckan på utbildningen

Sofia Persson BloggVårdförbundet Students styrelseledamot Sofia Persson skriver idag om sig själv och sitt engagemang

Jag började studera till sjuksköterska hösten 2011 och har snart avslutat min tredje termin. Första veckan på utbildningen fick vi besök av Vårdförbundet Student och redan då bestämde jag mig för att jag ville vara en del i organisationen. Sagt ock gjort, samma dag blev jag studentrepresentant och idag sitter jag som styrelseledamot i denna fantastiska organisation.

Jag är 23 år född och uppvuxen på Österlen nere i Skåne och flyttade till Stockholm för jobbet och numer för studierna vid Ersta Sköndal Högskola. Jag trivs bra i storstan även om jag ibland längtar hem till böljande landskap och öppet hav. Jag vill beskriva mig själv som orädd och ganska tuff, jag står upp för vad jag tycker är viktigt. Samtidigt ser jag det mesta i livet som utmaningar och jag triggas lätt igång och får då en väldig energi som jag använder för att hitta lösningar och för att kunna förändra det som har upprört mig.

Jag har två stora områden som jag brinner för inom vården; patientsäkerhet och allas rätt till lika bra vård. Jag menar inte att alla har rätt till samma vård, utan att alla har rätt till den vård som passar deras situation absolut bäst. Vård som är mest lämplig utifrån varje unik individ – personen som behöver hjälp i fokus. Patientsäkerhet, det andra området jag brinner för, varje människa ska vara och känna sig säker i vårt vårdsystem. För att nå detta så tror jag att olika professioner inom vården utveckla ett bättre samarbete, varför det är viktigt för mig att vi i Vårdförbundet Student kan bidra med att utveckla dessa samarbeten över professionsgränserna redan under studietiden.

Sofia Persson – styrelseledamot Vårdförbundet Student

Kämparglöd och en vilja till att inspirera andra

Intervjuer med studentrepresentanter från Representantmötet 16 november 2014.
Denna helg i november samlades Vårdförbundet Students representanter på Vårdförbundets nationella kansli i Stockholm. Studenter från hela landet delade med sig av sina erfarenheter från sina utbildningar, pratade om hur man kan kämpa tillsammans och fick också vara med om en ledarskapsutbildning. I klippet syns Jenny Lindblad, Emil Nilsson och Andrea Montano Montes.

-Man tar med sig en kämpaglöd! Och en vilja och inspirationskälla till att fortsätta säger Jenny Lindblad.Jenny Lindblad

Gästinlägg: I London är röntgensjuksjöterskorna seniors och juniors

London Sjukhus 2 Martina Josefine (2)

Hej Bloggen!

 

Nu har det gått en vecka sedan vår första uppdatering från London och sedan dess har vi hunnit med väldigt mycket. Vi har myst i Soho, gjort grymma klipp på Camden Market, upplevt skillnader i hur man går på bio i Storbritannien, och vi har även allmänt försökt insupa solen som faktiskt, något förvånade, lyst över staden som är känd för allt sitt regn.

I slutet av förra veckan genomförde vi våra fyra första intervjuer och helgen bestod mestadels av transkribering. Det var väldigt kul att äntligen få svar på våra intervjufrågor som vi filat på så länge. Det var och är även mycket intressant att få höra de olika tankarna från brittiska röntgensjuksköterskor om vad de uppfattar som viktigt gällande kommunikation med patienterna. Under intervjuerna märkte vi att röntgensjuksköterskorna hade olika kläder på sig. Och vi uppfattade även att de refererade varandra som ”seniors” och ”juniors” och vi funderade mycket vad detta innebar.

När vi sedan kom till ett annat sjukhus igår upptäckte vi exakt samma sak och blev ännu mer nyfikna. När vi sedan fick chansen frågade vi en superintendent som snällt svarade och förklarade kring alla frågor vi hade. Gällande senior och junior är detta något som kan avse hur länge du har arbetat som röntgensjuksköterska men det kan även avse din kunskapsnivå. Som en nyexaminerad röntgensjuksköterska blir du automatiskt en junior och för att bli en senior krävs det att du söker och genomgår en speciell intervju. Du kan alltså arbeta som junior i 10 år om du inte samlat på dig tillräckligt med kunskap på vägen.
Vi uppfattade det hela som ett hierarkisystem som kändes lite överflödigt. Den superintendent vi pratade med tyckte att vårt svenska system lät lite bättre och hade föredragit att ha det som oss. Men vi hann inte direkt fråga alla och det finns garanterat personer med andra åsikter och det finns fördelar och nackdelar med det mesta. På ett sätt verkade det rätt bra, gällande att man alltid visste vem man skulle prata med om man hade några frågor gällande en undersökning eller liknande. Men det kändes även lite konstigt när de hela tiden refererade varandra som att kollegan exempelvis var mer senior än en själv. För även på senior-nivån skiljer det sig, ju längre du arbetat som senior ju mer senior är du. En senior får även mer betalt än en junior.

Han förklarade även att på sjukhuset han arbetar på skiljer sig inte kläderna gällande om du är senior eller junior men på vissa sjukhus har man även denna klädkod att följa.
Igår genomförde vi våra sista intervjuer och vi har nu fått ta del av många olika tankar och idéer. I veckan väntar de sista transkriberingarna och sedan är det dags att börja koda dessa och därefter analysera dem och annat smått och gott.

Nästa fredag lämnar vi den brittiska huvudstaden och beger oss hem till vad som förmodas vara ett något grått Sverige. Innan dess planerar vi att få lite julstämning på Winter Wonderland i Hyde Park, lite första adventmys med mat och vin på Jamie’s Italian och vi ska även försöka med att shoppa det sista på Oxford Street och turista runt lite till och om vi vågar ska vi smaka på någon brittisk paj á la Shepherd’s Pie.

 

London Sjukhus 1 Martina (3)

Cheers

Josefine Tullgren & Martina Voigt

Röntgensjuksköterskestudenter vid Lunds universitet

 

 

Gästinlägg: Quiz på röntgensjusköterskeutbildningen i London

London1Vi (Josefine och Martina) är två röntgensjuksköterskestudenter som studerar vid Lunds universitet termin 5. För närvarande är det C-uppsats som står på schemat och vi befinner oss därför på brittisk mark i London. Vi ska genomföra en intervjustudie gällande kommunikationens betydelse och hur röntgensjuksköterskorna uppfattar denna. Vi ska besöka två olika sjukhus, Charing Cross Hospital och Central Middlesex Hospital och hoppas därigenom kunna få en bra bild av hur olika brittiska röntgenavdelningar kan fungera.

Igår besökte vi University of Hertfordshire strax utanför London och fick känna på miljön hur en dag för en brittisk röntgensjuksköterskestudent kan vara. Science stod på schemat för förstaårseleverna och vi blev insläppta i en stor sal och upptäckte direkt en stor skillnad – storleken på klasserna! I Lund är vi vana med en klass på 20-30 elever, här var klasserna betydligt större. Sammanlagt går det över 320 röntgensjuksköterskestudenter på Hertfordshire och i klassrummet vi fick sitta med i var det närmre 80 elever.
Det mesta under föreläsningen kände vi igen men vi såg att alla elever hade en liten fjärrkontroll-liknande-sak framför sig och vi undrade vad detta var. Vi blev snart varse om detta då det mitt under föreläsningen var dags för quiz och en då skulle använda fjärrkontrollen till att svara på frågor som handlade om föreläsningen i fråga. Tio sekunder hade en på sig att svara sedan kom ett diagram fram på power-pointen där en procentuell fördelning avslöjade vad klassen hade svarat, och även rätt svar avslöjades. Vi tyckte detta var ett väldigt bra och roligt sätt att få studenterna att vara uppmärksamma på lektionen och känna att en faktiskt lärt sig något. Verkligen något bra att kunna applicera till den svenska utbildningen och vi fick höra att detta var väldigt uppskattat av både studenter och lärare.

Varje elev hade varsin dosa som följer dem alla tre år på utbildningen och de har använt detta system framgångsrikt i tre år hittills på Hertfordshire.
Efter en kort paus (läs; 5 minuter) var det dags för röntgenlabb då studenterna skulle lära sig lite om kontrastskillnader och hur detta kan synas i bilden. Även detta kände vi igen från vår utbildning hemma i Lund, men den stora skillnaden här var att röntgenlabbet låg precis bredvid klassrummet vilket endast var avsett för eleverna och deras lärande. Att ha ett eget röntgenrum att kunna använda kändes för oss väldigt privilegierat även om studenterna där inte verkade förstå hur bra det var. Alla elever hade egna dosimetrar vilka även dessa följer med eleverna alla tre år.

Efter en kort te-paus och avstämning med vår kontaktperson på universitet var det dags att åka hem till London igen. Ett kort stopp på Ikea och lite köttbullar hann vi med och i slutet av veckan ska vi besöka våra två sjukhus och genomföra 4 av våra 8 planerade intervjuer.

Kind regards,

Josefine Tullgren & Martina Voigt

Foto 2014-11-11 13 31 55

Studentforum om praktisk utbildning i Europa

Stina Betts och Caroline Karlström

    Stina Betts och Caroline Karlström

Vi har genom Vårdförbundet fått möjligheten att åka till Dublin för en visionskonferens och studentforum anordnat av EPBS (European association for Professions in Biomedical Science). Visionskonferensen bestod av många föreläsare från olika länder som berättade om hur vårt yrke biomedicinsk analytiker utvecklas.

Vi fick höra om initiativ för att definiera vad en biomedicinsk analytiker gör och ska kunna för att enklare kunna söka jobb i andra europeiska länder. Vi fick också höra om planerna att starta en masterutbildning inom biomedicinsk laboratorievetenskap med internationell betoning, som skulle vara belagd i flera länder, bland annat i Sverige. Föreläsare från Norge och Storbritannien berättade om initiativ för att möjliggöra utveckling och utbildning på arbetsplatsen.

Vad som var gemensamt hos många föreläsare var viljan att ge biomedicinska analytiker en större plats i sjukvården. På så sätt kan man ta tillvara på vår kompetens och att möjliggöra utveckling, både genom utbildning på universitet och på arbetsplats.

Studentforumet hade som tema: Praktisk utbildning inom och mellan länder. Elva studenter från Sverige, Norge, Estland, Irland, Schweiz, Österrike och Tyskland var med och hade förberett sammanställningar av hur den praktiska utbildningen ser ut inom länderna. På många sätt liknade de kliniska placeringarna varandra inom och mellan länderna. Undantaget var de länder där utbildningen inte ger en kandidatexamen och den praktiska delen har en större betoning. Under studentforumet diskuterades hur den perfekta praktiska utbildningen skulle se ut och generellt önskade vi att utbildningen skulle vara liknande i alla europeiska länder för att möjliggöra utbyte. Resan till Dublin och medverkan i visionskonferensen och studentforumet var inspirerande och givande. Det var kul att träffa nya människor både yrkesverksamma och studenter från olika länder.

Stina Betts och Caroline Karlström

EPBS i Dublin 2014 Studenter Gruppbild Caroline Karlström, Stina Betts och Lily Deland

 

Världskongressen lyssnade till studenternas idéer

Jennifer Arnqvist avslutade veckan på IFBLS världskongressen för biomedicinska analytiker i Taipei, Taiwan 2-7 oktober med att delta på GAD-möte.
Ett GAD-möte är ett möte där delegater från alla länder tillsammans diskuterar och fattar beslut inom IFBLS. Studenterna hade sammanfattat allt vad som tagits upp under studentforumet och presenterade sina idéer.

I klippet syns Jennifer och de tre andra studenterna som blev utvalda för att hålla i presentationen. Alla diskussioner kring vilka gemensamma problem studenterna ser med utbildningen och sina framtida professioner samt förslag på hur vi ska bemöta dessa redovisades.
Förslagen fick bra gehör bland delegaterna och vi tror att det kan hjälpa biomedicinska analytiker och studenter att möta de gemensamma problem vi biomedicinska analytiker har världen över.

ENSA registrerad för EU!

Ina & Margarete with Notare 20141002Förra veckan var Ina Siby som är ordförande i ENSA (den europeiska studentorganisationen för sjuksköterskestudenter) i Bryssel. Här är hennes berättelse.

”Tillsammans med Margrete Schwarz Kanstad från Norge var jag i Bryssel för att göra ENSA till en formell organisation för sjuksköterskestudenter, en legalisering. Resan var intensiv och oerhört givande. I Bryssel träffade vi EFNs (European Nurse Federation) advokat och gick igenom och signerade stadgan samt öppnade ett bankkonto. Det var de sista stegen för att ENSA skulle kunna bli en laglig organisation. Stadgan som är av yttersta vikt var tvungen att vara kompatibel med belgisk lag eftersom vi var i Bryssel samt vara översatt från engelska till tre språk.

Registreringen av ENSA innebär att sjuksköterskestudenter i Sverige nu har möjlighet att påverka utbildningarna till sjuksköterska på EU-nivå. I och med legaliseringen av ENSA kan vi påverka i Europaparlamentet, ministerrådet, EU-kommissionen samt vara med i EU-projekt. Vi kan vara med i debatten om standard och kvalitet i utbildningarna och kan t.ex. bidra till ökad patientsäkerhet genom att ställa krav på kandidatexamen i hela Europa.

Legaliseringsprocessen har varit lång och stundvis mödosam. Den hade inte varit möjlig utan stöd ifrån EFN, belgiska National Nurses Association samt våra moderorganisationer (Vårdförbundet i Sverige).

Det är ett historiskt tillfälle för alla sjuksköterskestudenter i Europa och det ska bli spännande att följa vad som händer framöver. På vilket sätt kommer Sveriges sjuksköterskestudenter att använda den här påverkansmöjligheten på europa-nivå. På vilket sätt kommer Vårdförbundet Student att göra sin röst hörd i ENSA?

Ina Siby

ordförande ENSA och tidigare styrelseledamot i Vårdförbundet Student ”