Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Wow, 20 år!

by 1 Comment

17 januari 2002 klev jag och min klass ut från Olaus Petri kyrkan i Örebro med ett examensbevis i handen! Vi var nu äntligen sjuksköterskor!

3 år på Örebro universitet gick fort (i alla fall som jag tycker såhär i efterhand) och några av mina kursare är än idag mina vänner. Där och då förstod jag nog inte vilken bedrift detta var. 20 år senare är jag otroligt stolt över min sjuksköterskeexamen och har inte för en sekund ångrar mitt yrkesval.

Som nyutexaminerade sjuksköterskor begav jag och min närmsta vän oss till andra sidan jorden. Våra andra kursare började jobba omedelbart medan vi levde livets glada dagar i Australien i 2 månader innan vi skulle in i vuxenlivet på riktigt. När det väl var dags att lämna Australien blev det en ”miss” av flygbolaget och vi kom inte med planet hem till Sverige. Nope, fanns inte ett enda flygplan som kunde ta oss hem fick vi höra av incheckningen. Men vill ni inte stanna kvar en extra vecka med full betalt uppehälle i Sydney? Nej absolut inte blev vårt svar. Vi SKA hem!! Men Hong-Kong? Har ni varit där? ”NEEEEJ! You have to help us home! We are going to start to work as registered nurses in just a couple of days” nästan gråt vi fram!

Ni som känner mig och Sara vet att det kanske var mer jag än hon som stod för dramatiken och krokodiltårarna. Vi skulle hem till varje pris och gav oss inte! Vi var ju sjuksköterskor och jobbet väntade på oss. Jag skulle börja på Barnkliniken och Sara på Neurologen. Så här 20 år i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt det. Skulle vilja resa tillbaka till 25-åriga Anna och viska i hennes öra, res till Hong-Kong, ha kul och lev livet! Ni behöver inte ha så brått, ni kommer få jobba hårt till pension. Njut nu av friheten! Någon vänligt själ där i Sydney såg i alla fall att det inte var någon idé, det bästa är nog att sätta dessa två svenskor på första bästa plan hem mot Europa annars kommer vi ha dom här tjatande vid incheckningen.

Och det är väl ungefär där ribban legat för mig under mitt yrkesliv! Lojal medarbetare och stolt sjuksköterska.
Som sagt har jag inte för en dag ångrat mitt yrkesval. Var egentligen ingen stor fråga vad jag skulle välja att plugga till. Sjuksköterska var det självklara valet. Hade läst omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och vården kändes som rätt plats för mig. Min framtid var självklar. Strax innan vår examen skreks det efter sjuksköterskor. Jag och mina kursare hade i princip varje dag post från något sjukhus som försökte locka. De allra flesta av oss valde att stanna kvar i Örebro och många av oss fick direkt fast tjänst på Regionen.

Att löneförhandla var det inte frågan om. 14200:- erbjöds det. Och jag var nöjd. Jag hade ett jobb och en utbildning i ryggsäcken. Vad mer kunde jag begära?! De som tog examen terminen efter oss nöjde sig inte utan fick en femhundring mer. Det gjorde att vi fick åka ”räkmacka” och vår lön höjdes direkt. Jag var än en gång nöjd. Nöjd, glad och tacksam att ha ett jobb. Lite så var min uppfostran ut i arbetslivet. Att jag dessutom fick jobba på Barnkliniken var en stor bonus för mig. 20 år senare…

Glad? Absolut! Tacksam? Ja, arbetsgivaren ska vara tacksam att få ha en så kompetent, erfaren och trygg barnsjuksköterska i sin verksamhet och jag är tacksam att jag har ett jobb jag fortfarande älskar. Nöjd? Nja… Inte så himla nöjd längre. Som jag sa så älskar jag verkligen mitt jobb, men ser tyvärr att samvetsstressen äter upp oss inifrån.
Vi prioriterar bort vår egen hälsa för den ökade arbetsbelastningen och försämrade arbetsmiljön och att vi fortfarande inte lyckas bli värderade för den kompetens vi besitter dränerar oss.

Skulle jag välja mitt yrke idag? Alla dagar i veckan!
Trots allt som dränerar oss så anser jag att det är världens bästa yrke men arbetsvillkoren måste förändras, arbetsmiljön måste blir mer hållbar och löneutvecklingen behöver ses över rejält. Görs inte detta så är jag rädd för att vi snart står utan vår kompetens och får vård därefter.

Stort GRATTIS till alla ni nyblivna sjuksköterskor till er examen! Och Hurra till oss som får nya kollegor. Ni är såååå efterlängtade och välkomna! Vi behöver tyvärr vara många för att förändra våra villkor. Men tillsammans kanske vi tillslut lyckas göra våra röster hörda!

Jag vill också passa på att gratulera alla mina kursare från VK-99, Örebro Universitet!

20-års jubileum är något stort att uppmärksamma. Grattis till oss! Ett gäng erfarna, trygga och troligtvis särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor. Många av oss med en specialistutbildning i ryggen, några chefer och kanske några som redan gått i pension. Undrar dock nyfiket hur många av oss som bedömdes särskilt yrkesskickliga av arbetsgivaren och har lyckats att få en lön som gör att det blir en något högre avkastning till tjänstepension…?

Anna Glader, Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska och som firar 20-år som sjuksköterska

Föräldralediga= orsak till underfinansierad vård och värdediskriminerad profession

by Leave a Comment

Läser vad en tyckare skriver i en debattartikel tidigare i veckan. Att vi bör montera ner svensk föräldraförsäkring ”så den blir som i andra länder”. Varför skulle vi försämra något kan man ju undra? Jo, därför att då kan vi slippa krisen i vården, skriver tyckaren.

Ursäkta?

Tydligen beror krisen i vården på att ”det är så många som är föräldralediga”. Och genom att försämra möjligheten att få ut sin föräldraledighet och, ja försämra hela baletten förresten, så får vi bukt med den allt djupare vårdkrisen. Tänker tyckaren.

Som anställd i vården så ska du alltså inte bara behöva stå ut med en usel arbetsmiljö, obefintlig löneutveckling och en ständig etisk stress. Du ska även nekas din lagstadgade rätt till föräldraledighet.

Redan idag så är det många som lämnar sjukvården pga otillräckligt attraktiva villkor. Om vi ska vända på skutan så vore det väl lämpligt med MER attraktiva villkor. Inte tvärtom.

”Kom och jobba hos oss! Här får du slita ihjäl dig, balansera patientsäkerheten på en skör tråd och få några hundralappar i löneökning när du arbetet sisådär 15-20 år på enheten. Dessutom så slipper du vara föräldraledig eftersom just DU ska stå tillbaka och bära skulden för decennier av en underfinansierad vård och värdediskriminerad kvinnodominerad profession. Välkommen med din ansökan!”

”Föräldraledigheten har blivit ett sätt för vuxna att få lika långa jullov som sina barn. Det är en bidragande orsak till kaoset vi nu ser på akutmottagningar och vårdavdelningar.”

Förnedringen och dumheten i det här påståendet är total. Att en ”välfärdsansvarig” (och läkare) kan komma med sådana uttalanden är obegripligt.

Att välja att ta ut sin föräldraledighet i samband med barnens ledighet från skolan och när ens partner ofta också har en större sammanhängande ledighet är såklart fullkomligt normalt när man är en familj. Föräldraledigheten är ju till för att man ska vara med sitt barn och om det finns en andra förälder så är det ju sunt att båda tar ansvar för sin avkomma.

I en kvinnodominerad sektor som vården så är föräldraledighet troligtvis en större fråga än i en manligt dominerad sektor. För i patriarkatets värld så tjänar fortfarande den ena föräldern oftast mer, vilket ofta leder till ett alltför stort tapp av hushållets totala inkomst vid ett lika stort uttag av föräldraledighet.

I patriarkatets värld så är det också, fortfarande, oftast den ena föräldern som tar det största ansvaret, som sköter ruljangsen i vardagen. Och det är också den föräldern som traditionellt arbetar i den kvinnodominerade vården, som går ner i arbetstid för att hinna med livet och för att ens orka med blotta tanken att arbeta till pension.

Istället för att förändra föräldraförsäkringen, som är en grundpelare och en stolthet i den svenska välfärden, så kommer en annan lista (än den som föreslås av tyckaren som går ut på att försämra föräldraförsäkringen) på åtgärder för att få bukt med krisen i vården:

  • Se till så att yrket är tillräckligt attraktivt så att arbetsgivare kan rekrytera och behålla sin personal i vården

Resultatet blir då att fler attraheras av yrket och arbetsplatsen, något som möjliggör att kunna anställa fler. Med fler anställda kan ett hälsosammare, luftigare schema erbjudas vilket gör att färre blir sjuka och en bättre arbetsmiljö skapas och många fler kan då arbeta heltid. I och med fler kollegor på plats kan också stressen minska och effektiviteten öka hos de anställda vilket leder till en högre patientsäkerhet, kortade vårdköer och en ökad tillgänglighet.

Då är föräldraledighet ett ickeproblem, vilket det såklart ska vara i ett jämlikt och jämställt välfärdssamhälle som Sverige bör kunna vara år 2022.

Åsa Mörner

Legitimerad sjuksköterska, legitimerad barnmorska

Kort minne leder till samma misstag-igen och igen och igen!

by Leave a Comment

2018 konstaterades det att Sverige hade lägst antal vårdplatser i förhållande till folkmängd i hela EU. https://www.vardfokus.se/yrkesroller/sjuksköterska/antalet-vardplatser-fortsätter-minska/
Det verkar som politikerna och beslutsfattare tror att de kan få ut samma vård som för 20 år sedan och att det dessutom inte kräver mer resurser trots att befolkningen ökat och det bedrivs alltmer avancerad vård som kräver allt högre kompetens.

Redan på 80-talet lyftes utmaningen med åldrande befolkning och hur vården skulle möta detta. Lösningen blev att den vården lades över till kommunerna i och med Ädelreformen. Jag tror ingen kommun insåg vilken vård de skulle ansvara för och det är tyvärr alltför många som fortfarande inte inser vilken avancerad vård som kommunens sjuksköterskor ska ansvara för.  

Nu ser jag återigen att vi ställt om vården men inte tillsatt resurser för att kunna klara av mer avancerad vård i hemmet och inom primärvården för att undvika inläggningar på sjukhusen.

I stort sett samma sak genomfördes vid psykiatrireformen på åttitalet. Många av institutionerna stängde, men tyvärr tillsattes det inte alls tillräckliga resurser för att svara med vårdbehovet inom öppenvården.

Historien upprepar sig igen och igen och igen.

Sedan ett antal år har också vår start i livet utsatts för en ständig förändring och ofta försämring.  Förlossningsvården har monterats ner i hela landet och barnmorskorna har ofta en omöjlig arbetssituation. De tillhör en av Sveriges absolut största bristyrken men det syns varken på intention att förbättra arbetsmiljön eller lönerna.

Varför görs samma misstag om hela tiden?

Ska vi klara vården nu och i framtiden måste resurser tillsättas innan förändringar genomförs annars kommer vi inte ha människor som vill och orkar jobba med ett av de viktigaste yrkena som finns!

En av lösningarna är att de med yrkeskunskap och erfarenhet tas med i planering och beslut så tidigt som möjligt.

Karin Nordén Persson

Leg. Operationssjuksköterska

Huvudskyddsombud

Vårdförbundet, avdelning Örebro

En Napoleonbakelse i löneförhöjning

by Leave a Comment

Det brukar handla om några futtiga hundralappar i lönerevisionen. Och mellan dig och din nyexade kollega i fikarummet skiljer det knappt något i lönekuvertet. År efter år är det samma gamla uttjatade visa; det finns inga pengar. Men samtidigt som vi får stå tillbaka så sitter vissa sjukhusdirektörer och håvar in storkovan. Vad sägs om en 12%-ig löneförhöjning och en lön som långt överstiger Sveriges statsministers?

Då har man ju råd med många bakelser till fikat i alla fall.

Med högre ansvar ska en högre lön medfölja. Det är ju inte så konstigt. Men vad är egentligen rimligt? Och hur mycket borde man kunna prestera för en månadslön på cirka 270 000? Man kan ju åtminstone tycka att det vore rimligt att kunna bemanna sjukhuset med rätt kompetens och erbjuda en arbetsmiljö som inte gör dig sjuk. Och en vård som du som patient ska känna dig trygg i, utan vårdköer och försenade behandlingar pga brist på kompetens.

Vad är en etiskt och moraliskt försvarbar lön i en verksamhet som blöder?

Jag skäms faktiskt när jag ser dessa hutlösa lönenivåer.

Under pandemin så har vårdens medarbetare setts som hjältar. I början av pandemin stod människor på sina balkonger och applåderade, det spreds bilder på sjuksköterskor med änglavingar och hjälteuniformer och vården har seglat upp som en av folkets viktigaste frågor i det kommande valet. Men applåderna och stålmannendräkterna genererar ingen högre pension eller tillräcklig återhämtning mellan arbetspassen.

Det värmer gott i hjärtat med uppskattningar från patienter och anhöriga. Och visst är det trevlig när chefen bjuder på tårta till eftermiddagsfikat för att ”ni är så fantastiska”.

”Qu’ils mangent de la brioche”

Det råder oklarhet om Marie-Antoinette verkligen sa det eller inte. Och det betyder inte ”bakelser” utan brioche. Men jag kommer ändå osökt att tänka på den franska 1700-tals drottningen som blev ett huvud kortare i samband med den Franska revolutionen.

Vi nöjer oss faktiskt inte med vare sig applåder, brioche, bakelser eller hundralappar.

Visst är det smaskigt med en gräddig bakelse till kaffet. Men det räcker verkligen inte. Och det är ju tydligt att det inte saknas pengar. Nu får det vara slut på Napoleonbakelser!

Åsa Mörner

Värdediskriminerad sjuksköterska och barnmorska

Schysst vård kostar

by Leave a Comment

2021 går mot sitt slut, ytterligare ett år som präglats av pandemi. Men även vårdköer, platsbrist och usel arbetsmiljö har varit en stor del av vården och omsorgen. Även 2021. Nu har ett nytt år startat. Vi står fortfarande i en brinnande pandemi och säkerligen så kommer vi att drabbas av fler pandemier i framtiden. Vi börjar det nya året med ett smärre kaos i vården- ett kaos som det faktiskt finns lösningar på. Visst vore det väl schysst att få till en välfungerande vård, en gång för alla?

Vården blir alltmer högspecialiserad och komplex och sätter stor press på professionens kunnande. Trots det ser vi att det blir allt färre specialistutbildade och erfarna sjuksköterskor i vården. Mot slutet av året så har Akutmottagningen på USÖ varit i fokus i media, där det varit problem med bristande förutsättningar för att bedriva säker vård under lång tid. Detta har också lett till en ansträngd arbetsmiljö. Bristen på erfarna och specialistutbildade sjuksköterskor finns i alla verksamheter. Det leder inte bara till bristande säkerhet för den vårdsökande, utan också till långa vårdköer och svårigheter att få kontakt med vården.

Även inom diagnostiken finns stora brister som leder till osäker vård och försenade behandlingar. Biomedicinska analytiker finns inom många olika områden i vården, och har under pandemin varit livsviktiga och arbetat under hård press. Det har lett till en mycket ansträngd arbetsmiljö; hela 84 % av biomedicinska analytikerna uppger att de upplever fysiska eller psykiska besvär på grund av den höga arbetsbelastningen under pågående pandemi. Det saknas goda förutsättningar för ett hållbart yrkesliv och vi ser också att biomedicinska analytiker ersätts av andra professioner, trots att det är ett legitimationsyrke med tre års universitetsutbildning i ryggen.

Inom diagnostiken finns också röntgensjuksköterskor. Tekniken inom området radiografi utvecklas i ett rasande tempo men trots det saknas en reglerad specialistutbildning för röntgensjuksköterskor. Dessutom är det brist på yrket i 18 av 21 regioner. Samtidigt som kravet på kunskap är stigande så ersätts även röntgensjuksköterskor av andra professioner, något som riskerar patientens säkerhet. När vården utvecklas måste också kunskapen hos de som arbetar inom området höjas. Inte sänkas.

Barnmorskors villkor har varit synliga i media under andra hälften av året, mycket tack vare den dysfunktionella förlossningsvården i Stockholmsområdet. Men faktum är att vi har stora problem i hela landet, även inom Örebro län. Det är brist på barnmorskor inom flera verksamheter och många erfarna lämnar slutenvården eller yrket helt och hållet. Barnmorskors unika kunskap, som grundar sig i 4,5 års universitetsstudier och två yrkeslegitimationer, ersätts av professioner som saknar rätt kompetens. Vi ser också att arbetsmiljö och möjlighet att få ut hela sin sommarsemester försämras alltmer.

Gemensamt för dessa fyra samhällsbärande professioner är att de saknar rätt förutsättningar, både för att bedriva sin professionskunskap på ett säkert sätt men även gällande villkor, god arbetsmiljö och möjlighet att premieras i lönenivå i takt med större erfarenhet och högre kompetens. Dessa bristande förutsättningar har lett till en ohållbar situation i vården.

Men det finns faktiskt lösningar och nu är det dags att verkligen agera!

  1. Professionskunskapen ska inte ersättas av annan kompetens– om vi ska kunna erbjuda en trygg och säker vård krävs det att rätt kompetens finns på rätt plats
  2. Samhällbärande kvinnodominerade professioner ska värderas rätt och generera god löneutveckling. Om inte arbetsgivaren kan locka med attraktiva villkor söker sig professionen någon annanstans, vilket leder till vårdköer och vårdplatsbrist .
  3. Inrätta reglerade specialistutbildningar för röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker. Allt mer avancerad vård och teknik kräver högre kompetens.
  4. Höj kompetensnivån inom vårdens olika områden genom att satsa på specialistsjuksköterskor. Inrätta fler utbildningstjänster och erbjud ett rejält lönepåslag efter genomgången utbildning.
  5. Erbjud gravida och födande fler vårdmodeller i form av Caseload midwifery (en barnmorska/barnmorsketeam följer paret genom graviditet, förlossning och eftervård). Öppna också mindre, barnmorskeledda förlossningsenheter på ett liknande sätt som Norge har. Utfallet av dessa vårdmodeller är mycket god för den gravida och födande och leder dessutom till andra sätt att arbeta på som barnmorska.
  6. Bemanna verksamheterna så att vi kan utöva personcentrerad vård. På riktigt.

Jag ser fram emot samtal med våra beslutsfattare och att åtgärder vidtas. För visst vågar ni satsa? Något annat sätt att ta oss ur krisen i vården finns nämligen inte. Schysst vård kostar. Det borde ju inte vara så svårt att förstå?

Åsa Mörner, leg sjuksköterska och leg barnmorska

Farväl 2021

by Leave a Comment

(fritt från Alfred Tennysons ”Nyårsklockan”)

Ring, klocka, ring i bistra Nyårsnatten
mot sjuksköterskeexpeditionen och dess arbetande skara;
vi jobbar dygnets alla timmar och till er tjänst vara
och det nya året erbjuda full bemanning som sagts i politikerdebatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
Vi lovar alla åldrar vårda till dess livet tar slut.
om goda villkor och bra lön delas ut,
så behöver inte arbetsgivaren famla.

Ring våra professioner ut ur sorgens häkten
och erbjud tröst; låt oss läka alla sår
Ring pandemin ut ur världens alla vrår
och fördela vaccin som har effekt på direkten

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
På labbet de rätt mikroorganism hitta
så korrekt behandling nu kan förhindra mer smitta
och vi därmed patienten räddar från döden

Ring in den tid, då vi från vårdkrisen och pandemin befrias
ur Svea rikes onda tand
Ring platsbrist och bemanningskaos bort från vårt land;
Ring den jämlika, goda vården in, nu är tid att löften infrias!

Farväl 2021- Välkommen med hopp om ljus, goda villkor och uppdaterat, tillgängligt vaccin 2022!

GOTT NYTT ÅR!!!

Åsa Mörner, leg sjukskötersla och leg barnmorska

Ett barn är fött

by Leave a Comment

Snön ligger tung över vidsträckta skogar och i solljuset gnistrar iskristallerna likt ett hav av diamanter. Maria smeker över sin mage och viskar ömsint till barnet, som ger en hård puff tillbaka. Det har varit ganska stilla i magen de senaste timmarna och barnets huvud ligger fastkilat som ett tungt bowlingklot i Marias bäcken. Det har varit en molande mensvärk under i princip hela dagen och en envis dov ryggsmärta har gjort sig påmind konstant de senaste timmarna. Maria försöker att behålla lugnet. Hon och hennes sambo Josefin har läst mycket om endorfinernas påverkan på förlossningsförloppet och hur viktigt det är att skapa lugn och ro för att få en skjuts av hormonet i kroppen. Men just nu undrar Maria var det där sabla endorfinet håller hus.

Oron stiger i kroppen när Maria ser den svaga vintersolen sänka sig i horisonten efter ett kort besök långt ner på himlen. Hon sneglar på Josefin som håller krampaktigt runt ratten och ser sammanbiten ut.

Sedan ytterligare en förlossningsklinik stängt ner så är avståndet till närmaste sjukhus olidligt långt. Josefin ringde till förlossningen så fort Maria nämnde ordet ”ömt” för fyra timmar sedan. Barnmorskan förklarade att det nog var långt kvar till aktiv förlossning men att det var lika bra att de kom in eftersom de har så pass långt dit. Mycket skulle styras upp innan Josefin och Maria väl satt i bilen på väg på ödsliga, isiga vägar. Hunden Sture skulle baxas iväg till grannen tillsammans med korg, hundmat och favoritleksaken och Lily, Josefins treåriga dotter från ett tidigare förhållande skulle hämtas av morfar, som hade svårt att få igång sin bil i den bitande kylan. Dessutom ska alla julklappar packas in i morfars bil så att Lily kan få öppna sina klappar på eftermiddagen.

Maria tittar på temperaturmätaren: minus 24 grader.

”Tur att hjärtat är varmt” skrattar Maria medan hon smeker Josefin över hennes ena lår. Josefin skrattar till lite nervöst och ler mot sin käresta. Men hon ser allt annat än glad ut.

Mil efter mil rullar bilen på, förbi till synes oändliga skogar. Mörkret tycks nästan pressa sig in innanför bilfönstret. Snöfallet börjar tillta. Fast Josefin helst skulle vilja trycka gasen i botten och maxa bilens hastighet, så inser hon att hon måste sänka farten ytterligare.

Maria stönar till och kvider av en intensiv, aldrig tidigare upplevd smärta och kramar hårt om Josefins lår. Josefin flämtar till och tappar för en stund kontrollen över bilen och kör över i mötande körfält. Som tur är har inte en bil synts till på två timmar. Snön yr allt tätare och sikten är i princip obefintlig när strålkastarljuset träffar snöflingorna som faller i stora mängder mot bilens framruta.

Plötsligt syns en mörk skugga framför bilen. ”Älg!” utbrister Josefin samtidigt som hon gör allt för att manövrera bilen på den hala vägen i det ymniga snöfallet. Bilen far fram och tillbaka en stund för att sedan styra mot vägkanten, där höga snövallar finns upplogade.

På något vis landar bilen grensle över snövallen och bortsett från några hysteriska minuter i bilen så kan konstateras är både Maria och Josefin oskadda.

Josefin hör något som påminner om något sorts primalskrik, något som för tankarna till en annan tidsålder, långt före modern tid.

Det är Maria. Men ändå inte. För Josefin känner inte igen hennes röst alls.

”Jag tror att bebisen kommer snart! Jag orkar inte mer”, skriker Maria med den främmande rösten.

Josefin fumlar med sin mobil och trycker in 112 på displayen.

Tiden tycks stå stilla. Kylan letar sig snabbt in i bilen och hur Josefin än försöker så går det inte att rubba bilen. Och det kommer att ta lång tid innan ambulansen är på plats.

”Måste man bo i en stad för att få komma till en barnmorska”, muttrar Josefin medan hon baddar Marias svettiga panna. Fast det verkar ju svårt där också, födande verkar ju skyfflas runt överallt för att få en plats att föda på, tänker Josefin.

Förutom Marias tunga andhämtning är det en bedövande tystnad.

Men så hörs ett märkligt ljud närma sig.

Stäng av den sabla bjällerklangsmusiken! Utbrister Maria.

Det är svårt att se i mörkret och snöfallet, men…”är det inte ett hästekipage som närmar sig?”, tänker Josefin.

Bjällerljudet kommer allt närmare och jämsides med den nästintill snötäckta bilen stannar en släde. Det är inga hästar som drar. Det är renar.

Josefin kämpar en stund med att få upp bildörren och vinglar ut i snödrivan.

”Nästan komiskt, är det jultomten”, säger Josefin chockat när hon ser den pälsbeklädda personen kliva ner från släden.

Ett skrockande skratt hörs ”Det skulle väl vara tomtemor i så fall” En gammal dam med en stor blå toppluva och lovikavantar kliver fram mot Josefin och den lätt kantrade bilen. Marias röst hörs inifrån bilen ”Har ambulansen slädar nu också?”

Den blåluvade damen hjälper Maria ut ur bilen och upp i den bjällerklädda släden. Vi måste få in er i värmen, säger hon och kniper ihop sitt av åren fårade ansikte.

Renarna far fram i en otrolig fart, alltmedan bjällrorna plingar i takt och efter en stund skymtar en liten röd stuga mellan granarna. Maria kan knappt gå när Josefin och den till åren komna gumman stöttar henne på väg in i stugvärmen.

Inne i stugan är det varmt och en lugnande doft av barr, kryddor och vedeldning letar sig in i näsborrarna på Josefin och Maria. Och trots att Marias värkar kommer allt tätare och tätare, så upplevs ett obeskrivligt lugn hos dem alla.

Den skrynkliga gumman, som tagit av sig toppluvan och blottat ett nästintill bländande vitt, långt hår, rör sig snabbt i rummet och plockar fram det ena efter det andra.

”Sätt dig bredvid din käresta”, uppmanar hon Josefin. Josefin gör som hon blir tillsagd och slår sig ner på ett pälsskinn på golvet bredvid Maria. Maria halvsitter på en hög av plädar, pälsar och kuddar. Hon ser koncentrerad ut och utstrålar samtidigt ett lugn. Två svarta katter parkerar sig runt Maria och börjar genast att spinna och en lurvig hund av odefinierbar ras vankar vakande runt de blivande föräldrarna. Maria blundar och nynnar fram en melodi samtidigt som hon krystar. Josefin sneglar ut genom den frostiga rutan och ser att de fem renarna som drog släden tryckt sina mjuka mular mot glaset och sakta tinar upp rutan med sina varma andedräkter.

Gummans flinka händer leder fram barnet medan Maria använder alla sina krafter. Josefin stryker bort svettpärlorna i både gummans och Marias panna och har fått sällskap av ytterligare en katt som också spinner högt.

Tid och rum tycks försvinna och en milt ljus från brasans sken och de tända ljusen i stugans alla hörn ger ett förtrollande sken över dem alla.

”Ett barn är fött!” förkunnar gumman, som håller upp det lilla barnet över de nyblivna föräldrarna. Tårarna rinner på dem alla tre och det lilla barnet ger till ett högt skrik som förmodligen hörs långväga.

En stjärnklar himmel lyser upp vintermörkret och ett betagande vackert norrsken sprider sitt magiska ljus över den lilla snötäckta stugan.

Juldagen är kommen.

Åsa Mörner, barnmorska och sagoberättare

Maria, Josefin och deras barn hade tur att stöta på den kloka gumman i vildmarken. Men det ska inte behöva krävas tur för att få en trygg och lugn förlossning. Den dagen våra beslutsfattare vill lyssna och faktiskt agera på det vi barnmorskor kan och vet, så kommer det finnas betydligt fler vårdmodeller och vårdmiljöer som möjliggör ett säkert födande oavsett var du bor i landet och med utgång i vad den födande kan och vill med sin egen förlossning och sitt väntade barn. Det skulle vara en riktigt fin julklapp!

Endast syster är vaken

by Leave a Comment

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas, botas och föds
nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Står här i salen återigen
treskift känns uti kroppen,
Vårdar som många nätter förr
om alla sjukdomsförloppen

Känner på pulsen, torkar en tår
bedömer och lyssnar, läker ett sår
Proffsigt men trött uti kroppen
i själen, benen och knoppen

Tittar på klockan återigen
allting alena ska hinnas
Lönen räckte bara till en
så syster ska överallt finnas

Jobbar och sliter, sitter ej ner
ensam för inga kollegor finns mer
Arbeta, fixa och pyssla
sköta all denna syssla

Går mellan sal och beredningsrum
ser patienterna andas
saknar kollegor och fikarum
men fikarast-drömmarna strandas

Patientsäkerhet  är ett minne är blott
skyddsombud inga ronder har gått
Nattsyster ser massa brister
arbetsmiljön är nu så bister

Rusar mot röntgen för att se
fler som ska vårdas härinne
Rusar till lab, hämta blod att ge
och allting ska kollas var timme

Patienterna ringer, behöver ju nått
vaknar med smärta, ledsna så smått
Omvårdnad allting känner
smärtan i opsåret bränner

Syster smyger till sist att se
alla som inte vill störa
Tysta de väntat för att be
syster att titta att höra

Hälsa, smärta sjukdom och död
oro ångest och andlig nöd
Allting ska hinnas på natten
vårda, läka, ge vatten

Så har det varit, år efter år
syster i tystheten sliter
Proffsigt och uthålligt kämpar hen på
aldrig från omvårdnad smiter

Timmar blir dagar, dagar blir år
människor vårdas, botas och mår
Gåtan som icke låter
för syster kommer ju åter

Jobba vårda och kämpa på
och alla sjuka besöka
Resurserna krymper sakta trots då
patientantalen de bara öka

Nattsyster strävar ensam allt bär
lönen hålls nere, alena hen är
Att sjukhusnatten bevaka
kommer trots slitet tillbaka

Sjukhusnattens timmar är här
nattlampor lyser o glimmar
Människor vårdas lever och mår
i nattens mörkaste timmar

Syster vandrar sin tysta ban
snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
sjuksyster ensam är vaken

Dan före dan tillägnas dikten alla kollegor som driver vården nattetid!
Ni som arbetar dygnet runt, dag, kväll ,natt, helg och röda dagar.

Utan er stannar vården!

God Jul!

Ann-Sofie

Snälla tomten bara en vårdplats till

by Leave a Comment

Vårdplatsläget är kritiskt i Regionen. Krismötena har avlöst varandra.

Då kanske någon undrar vad gör man åt det?
Lösningen verkar vara att alla får ta fler svårt sjuka patienter per ansvarig sjuksköterska.
Vad händer med arbetsmiljön då? För de som ska arbeta med utökat antal patienter blir arbetssituationen ohållbar. Detta leder till att man inte kan bedriva en patientsäker vård, tillsammans med att många av våra medlemmar är tvungna att arbeta dubbla skift då bristen är stor. Man gör inte jättebra bedömningar i slutet ett 15 timmarspass.

Det som gör att vården just nu håller ihop är alla fantastiska kollegor som gör sitt yttersta för att patienterna ska få en god och säker vård.

Då kommer min önskan/ lösning till tomten.

Då vi inte lider brist på sängar i vården, varför inte se till att locka tillbaka medarbetare med bra lön och detta leder förhoppningsvis att arbetsmiljön förbättras.

Det var min sista blogg för året, ha en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Hans Nilsson
Huvudskyddsombud och bekymrad sjuksköterska

Jul utan frid, men med hopp i hjärtat

by Leave a Comment

Snön singlar ner över gator och torg. Julhelgen närmar sig med stormsteg och folk far runt i halkan som yra höns med famnarna fulla av paket, granar och matkassar. En barnkör står utanför stadens största varuhus och sjunger fridfullt om stjärnorna som blinkar och rävar som raskar runt på isbeklädda vattendrag. Är det detta som kallas julefrid?

En trasig pappstjärna skymtar bakom en halvt nerdragen persienn i det brungrå hyreshuset. ”Vi har åtminstone en julprydnad framme och även om den är trasig så är det dubbelt så många julsaker mot vad vi hade förra året”. Flickan skyndar sig ut i hallen och trycker ner fötterna i vinterkängorna. Det är sista dagen innan jullovet börjar. ”Hej då Mamma”. Inget svar. Den lilla flickan rusar nerför trappen med skosnörena hängandes löst runt de små fötterna. Det doftar glögg och pepparkakor i trapphuset. Det gör det inte hemma hos den lilla flickan. Där stinker det av inpyrd rök, alkohol och smuts. ”Å vad jag önskar att jag inte behövde gå på jullov”, tänker den lilla flickan.

Vid det lilla röda torpet en bit utanför den upplysta staden knatar en gammal farbror över gårdsplanen. Hans ben är krumma, ryggen böjd. och famnen är full av vedklabbar. I den gamla farbrorns fotspår stryker en katt som redan börjat spinna högt, väl medveten om att en stunds kel framför brasan väntar inom kort. Väl inne i det lilla röda torpet får den gamle snart igång en brasa. Farbrorn sjunker ner i en till åren kommen skinnfåtölj och katten tar ett mjukt skutt upp i hans knä. En lång julhelg ligger framför den gamle farbrodern. I total ofrivillig ensamhet.

Kim, som han kallar sig eftersom hans namn är alldeles för svårt att uttala för många svenskar, vänder och vrider sig i den smala, hårda sängen. Väntan är olidlig. Kommer jag skickas tillbaka till mitt hemland? Kim drar en djup suck och känner en intensiv, molande smärta i magen av oro och ångest. Mödosamt masar Kim sig ur sängen och slår på Tv:n på väg in i badrummet. ”…över stridernas blod och larm, över all suckan ur människobarm…” sjunger den rödklädda kören. Kim drar handen över den snaggade skallen. Det känns skönt med håret. I spegelbilden skymtar en magerlagd yngling med stora och mörka, lite sorgsna ögon. Att bli utvisad innebär döden för Kim. Eller att återgå till att leva i en lögn. Instängd i en kvinnokropp. Men Kim känner sig inte som en kvinna. Kim är fångad i en kvinnokropp. Väntan är olidlig. ”…kom, kom signade jul, sänk dina vita vingar…”

På akutmottagningen är det full ruljans. Ambulansen åker skytteltrafik mellan överförfriskade medborgare, medelålders kvinnor med bröstsmärtor och oroliga åldringar som halkat på någon av stadens ishala gator. Ett sammansvetsat team med vitklädda professioner koordinerar avancerad teknik med lugnande omvårdnad och empati.

En liten nedkyld flicka med oknutna skor ligger nedbäddad på en brits. Intagningsorsak: Ohållbar hemsituation. Utelåst av moder med grava alkoholproblem som förvärras under helger, i synnerhet jul och nyår. Lätt nedkyld. Skrubbsår på benen och armarna efter att ha snubblat på skosnören. Ledsen.

I rummet bredvid den lilla flickan ligger en gammal farbror som halkat på sin ogrusade gårdsplan. Han har ett djupt sår i pannan som ska sys och han behöver röntga sin vänstra arm och sitt högra ben. Den gamla farbrorn upprepar en enda mening i täta intervaller: ”Vem tar hand om min älskade katt?”

Blåljusen blinkar hysteriskt och sirenerna är öronbedövande. Flinka fingrar jobbar med att stabilisera den magra människan som skurit sig i handlederna. Väl inne på akutrummet finns en tydlig struktur och ett samarbete som grundar sig i engagemang, kompetens och erfarenhet. Han har förlorat mycket blod. Eller är det en kvinna förresten, funderar flera?  Kommer hen att överleva?

Ett tunt, frostigt snötäcke har klätt in sjukhusområdet i en vacker vinterskrud. En sjuksköterska går med snabba, men försiktiga steg för att inte halka, över parkeringen och sätter sig i en bil. Radion drar igång när motorn startar: ”…låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu. Men det blir ljusare igen…” Sjuksköterskan höjer volymen och nynnar med. Det är mycket tankar i huvudet. Hemma väntar familjen på att den helgarbetande sjuksköterskan ska komma hem så att granen kan kläs och rimstugan påbörjas. Glöggen är varm och förväntningarna höga. 

Julefrid. I sjuksköterskans huvud blandas social misär med ensamhet och desperation. Hoppas det går väl för alla som passerat intaget under dagens pass. Bilresan hem blir en ventil och en tår trillar sakta ner för sjuksköterskans ena kind. Snart dags att vrida av jobbkänslorna. Om det går.

Ett vanligt arbetspass runt jul helt enkelt. Jul utan frid, men med hopp i hjärtat.

Ett stort varmt tack till er alla som håller igång vård och omsorg i hela vårdkedjan under jul och nyår. Er insats är ovärderlig!

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska