Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Jag har haft covid!

by Leave a Comment

Jag tycker jag har varit så försiktig, min bror kallade mig coronapolisen.
Men jag åkte på det läskiga viruset ändå. Vaknade med lite sträv hals, ska jag vara hemma? ”Ja det är väl bäst” och samtidigt bokade jag en testning. Åkte till teststationen med lite dåligt samvete, stackars alla som jobbar här, jag står här som en simulant, jag har väl bara lite ont halsen….

Döm om min förvåning att jag fick ett ”positivt” svar på em, dvs att jag hade detta otäcka virus, covid-19. Så det var bara att isolera sig hemma, skynda att beställa mat on-line så vi kunde få lite mat hem. Min man var tvungen att vara hemma från jobbet, och han skulle arbeta hela helgen på USÖ. Han var INTE glad… jag hade träffat 3 personer utöver honom under tiden smittspårarna uppgav som intervall. Ingen av dom var smittade som tur var men vem jag blev smittad av vet jag fortfarande inte. Över en vecka tidigare hade jag vaccinerat på Conventum, men det räknades som för länge sen. Enligt smittspåren jag pratade med så var det väldigt liten ”bubbla” jag levt i men det hjälpte ju inte! Det gör det bara väldigt tydligt att vi måste fortsätta att vara försiktiga hur vi lever.

Nu hade jag turen att jag inte blev speciellt sjuk, kände mig lite förkyld och sjukt trött i kropp och själ kan jag säga. Och faktiskt håller lite av tröttheten fortfarande i sig nu ca 4 veckor efteråt. När jag kände mig frisk försökte springa den runda jag sprang innan jag blev sjuk. Det var bara att glömma… Hälften funkade. Men det kommer fixa sig! Men en tankeställare fick jag ändå och lite rädd blev jag nog efter några dagar och skänkte ödmjukt tankar på alla de tusentals människor bara i Sverige som inte överlevt viruset. Dessutom till alla våra professioner som involverats, direkt eller indirekt av hela pandemin. Jävlar vad alla jobbat hårt!

I går var Internationella biomedicinska yrkesdagen, denna profession har verkligen visat hur viktiga de är i verksamheterna för att ställa diagnoser och provtagningar mm.

Naturligtvis har även våra övriga yrkesgrupper visat sig vara en grund för mycket av jobbet under denna pandemi. Jag hoppas arbetsgivare och politiker ”tackarmedlön”. Pratade med en IVA-ssk som uttryckte sin förhoppning att arbetsgivaren sett hur viktigt det är med en bra bemanning samt arbetsmiljö så personalen vill vara kvar i sitt yrke, och de vill bli värderade för det de bidrar med till verksamheten! Med det i bakgrunden så borde det bli en bra lönerevision i år eller???

Fungerar IVA-vården utan intensivvårdssjuksköterskor?

Roligt var även att hen lyfte fram att utan samarbetet de haft med anestesisjuksköterskorna som arbetat på covid- iva hade det” aldrig gått”. Härligt att höra att kollegor lyfter varandra mitt i allt elände <3

Jag la ut en bild 1 januari förra året på en glödande himmel och skrev att detta bådar gott. Det gjorde inte det! Jag tror inte Vårdförbundets medlemmar tycker att 2020 var ett toppenår rent yrkesmässigt. Hur blir resten av 2021????

Hälsningar en lite less Helena,
och med en önskan att alla blir vaccinerade snart så livet kan återgå till något sånär normalt snart. Men vad blir det nya normala, vet vi det? Hmm

Vi struntar i arbetsmiljön och kör på.

by 1 Comment

Vi får information om att spridningen av covid ökar i galopperande fart, många svårt sjuka måste vårdas på sjukhus. Personalen har gått på knäna i ett år och ska nu växla upp och jobba hårdare. Jag ser att många struntar rekommendationer som myndigheterna går ut med.
Oerhört respektlöst mot alla hårt slitande vårdarbetare som förutsätts att jobba mycket mer än 100 %

I mitt uppdrag som huvudskyddsombud pratar jag ett ental gånger om dagen med förtroendevalda om diverse arbetsmiljöproblem där covid är den direkta orsaken till medarbetare flyttas för att bemanna vården av de svårt sjuka covidpatienterna.
Arbetsmiljön för de som blir kvar i den ordinarie arbetsplatsen blir också sämre.

Som lök på laxen utarmar man hemavdelningarna på förtroendevalda vilket gör att övervakaren att arbetsmiljölagen följs inte finns på plats. Det har lett och kommer att leda till att viktiga arbetsmiljöfrågor inte lyfts och arbetas med. Det finns ett otaligt antal exempel beslut utan facklig medverkan lett till att man antingen blir sjukskriven eller säger upp sig.

Den fackliga organisationen bygger på att det finns en förtroendevald på varje arbetsplats, som har dialog med chef och arbetar för att medarbetarna ska må bra på arbetet.

Jag har jobbat en herrans massa år som sjuksköterska i lite olika roller och kan inte säga annat att det är ett fantastiskt yrke, men sista åren känns som vi på golvet kommer längre och längre ifrån besluten. En anledning är just det jag beskrivit ovan och att just samverkan med det så viktiga arbetsmiljöarbetet får en mer underordnad betydelse.

Recept för att få medarbetare att stanna kvar i vården och trivas är:

  1. Ge oss tillbaka möjlighet att påverka beslut och hur besluten ska genomföras
  2. Ta larmen om dålig arbetsmiljö på allvar
  3. Tid för återhämtning. Mina kollegor larmar om det inte blir 4 veckors semester i år heller så orkar man inte arbeta kvar
  4. Din viktigaste roll som chef borde vara att se till att dina medarbetare trivs och tycker det är kul på arbetet
  5. Löneutveckling. Varför finns det färre och färre erfarna kvar i vården?

Är det orimliga krav?
Eller är det ok att vi straffas lönemässigt för att vi arbetar patientnära?
Har regionen pengar för att behålla oss kvar i vården? Svar: Ja. Det har tillförts 50 miljoner från regeringen till RÖL för att lönesatsa på vårdnära yrken under 2021.

Har det jag skrivit med en bitter underton och många frågetecken. Ja, men det är hög tid att ta larmen från medarbetarna på allvar.

Hans Nilsson
Sjuksköterska med en herrans massa års erfarenhet
Huvudskyddsombud och avdelningsstyrelseledamot

Parkera kvasten och ställ in häxcirkeln

by Leave a Comment

I år puttrar kitteln hemma och kvasten står parkerad hela Påsken, och förmodligen hela våren. Den tredje vågen sköljer över oss och vårdavdelningarna fylls återigen av svårt sjuka. Kvastlängds avstånd och inställd resa till Blåkulla i år också.

Men den senaste tiden har jag börjat höra uppgivna suckar blandas med himlande ögon och irriterande utrop som; ”Jag är så j-a trött på corona, jag orkar inte mer!”.

Coronatrötta. Är det dessa individer som fortfarande tycker att det är en mänsklig rättighet att åka skidor i Åre och ordna middagsbjudningar? Är det dessa personer som festar i studentkorridorerna och tar med sig hela familjen in på ICA?

Samtidigt som dessa ”coronatrötta” svenskar ignorerar faktum, att vi FORTFARANDE har en pandemi, för att de ”lessnat”, så kämpar någon för sitt liv. En annan dras med långvariga symtom och vill inget hellre än att bli som hen var innan viruset slog till. Och samtidigt som någon säger ”Skit i covid, jag är ju inte sjuk”, så sliter vårdpersonalen dag och natt för att hålla ihop både vården och sig själva. Är det några som ska vara ”coronatrötta” så är det de som arbetar i vården.

Samtidigt som vården har upplevt, och upplever, den tyngsta perioden den upplevt i modern tid, så har lönerevisionerna varit som ett slag i ansiktet för många som jobbar där. Kanske är det droppen, spiken i kistan, bägaren som rann över. Hur många kommer att lämna vården de närmaste åren? När inte ens en pandemi kan få beslutsfattare att begripa hur viktigt det är att erbjuda attraktiva villkor till undervärderade professioner i vården? För även om det kommer att ljusna avseende pandemin, i takt med att allt fler vaccineras, så finns ett snart obestigbart berg av inställda operationer och undersökningar som står och stampar och väntar på sin tur. Människor som lider av långvarig smärta och besvär, människor som fått stå tillbaka när de allra sjukaste fått gå före. Berget har blivit en hel bergskedja. Vem kommer orka jobba kvar i vården? Vem vill ens försöka?

Här kan vi snacka om coronatrött!

Jag är också trött. Trött på folk som tycker sig vara ”coronatrötta”, trots att de lever i ett av de länder i världen som har ”snällast” restriktioner”. Trött på personer som prioriterar sig själva och att fylla sitt nöjeskonto framför att skydda människor från svår sjukdom, komplikationer och död.

Det är nu vi ska hålla ihop. Hålla ihop för att stötta de som fallit offer för viruset, för de som förlorat en nära, för de som kämpar för att bli friska. Och för de som sliter för att hålla ihop vården och samhället.

Även om frustrationen och sorgen över att vi inte kan leva som vi brukar känns tung så måste vi hålla ut. Tillsammans.

När pandemin är över, för den kommer att ta slut, så kan vi festa, boka resor, och umgås tills det står oss upp i halsen. Men inte nu. I år ska vi parkera kvasten, undvika att träffa vännerna i häxcirkeln och strunta i Blåkulla helt och hållet.

Åsa Mörner, legitimerad påskhäxa (samt barnmorska och sjuksköterska)

Var det bättre förr?

by Leave a Comment

Hon var 5 år och arbetade med att sy knappar i kläder. Min kloka farmor Märta brukade berättade för min mamma hur svårt det var. Hur ont det gjorde. Hon hjälpte sin mamma som var sömmerska och som ensam försörjde sex barn. Maken hade avlidit i sviterna av sjukdom på arbetet. Han var kusk och tillbringade många sena kvällar och nätter, oavsett väder, ute i väntan på sin arbetsgivare. Han fick lunginflammation och dog.

Farmor Märta

Min fackliga historia startar i arbetarnas Sverige där farmor Märta, farfar Helge och morfar John växer upp. Ett Sverige där det var svårt att hävda den anställdes rätt. Där det var omöjligt att hävda barnens rätt.

Det fanns inga kollektivavtal eller någon svenska partsmodell. Det sakandes skydd för arbetaren och arbetarens familj. Det var ingen som försvarade barnen.

Hon dränkte sig straxt efter att hon fött deras andra barn. Hon var min farfars första fru. Efter det jag fått berättat gissar jag att det kan ha berott på förlossningsdepression. Fakta är att hon dog och lämnade efter sig man och två små barn. Han arbetade långt hemifrån och hade inget skyddsnät som kunde hjälpa honom. Barnen lämnades bort.

Det fanns ingen inkomstförsäkring som hjälpte familjen, ingen föräldraförsäkring eller extra semesterdagar. Det fanns inte föräldradagar som gjorde att två föräldrar kunde vara hemma efter födsel. Det fanns inget avtal som gav dig rätt att arbeta mindre när du har små barn. Det fanns ingen som fångade upp kvinnans psykiska hälsa efter en förlossning.

Han var gjutare i en miljö som var allt annat än hälsosam. Min fantastiska morfar John arbetade först i familjeföretaget och sedan som anställd. Han arbetade måndag till lördag, under intensiva och fysiskt krävande arbetsdagar. I en arbetsmiljö som påverkade både kropp och själ. Han behövde inte använde grytlappar när han lyfte varma saker, hans händer var skyddade eller kanske skadade av material från jobbet. Det krävs ingen medicinsk utbildning för att gissa att arbetet var grunden till hans livslånga hjärtproblematik.

Morfar John

Det var ingen som pratade om hälsosam arbetsmiljö, det var få som pratade om skyddsutrustning och säkerhet. Skyddsombuden hade ännu inte mandat att stoppa farliga arbetsuppgifter.

Det vi idag har i Sverige, att arbetstagare kan påverka på sin arbetsplats, det är UNIKT. Att det finns avtal så du kan ta kan ta hand om sjuka barn och vara föräldraledig. Det är unikt. Kollektivavtal är en fantastisk grej. Det ska vi vara rädda om. Det är unikt!

Människor har kämpat med livet som insats för säker arbetsmiljö och för att en arbetstagaren ska ha rättigheter. För att du ska kunna kombinera arbetsliv med familj. Idag har vi lagar och avtal som är till för arbetstagare och det är fantastiskt. Det är däremot inte alls någon självklarhet att det alltid kommer vara så och det är därför jag ser att facket är viktigare än någonsin.

Jag tror att vi ibland behöver påminnas om var vi varit, var vi är nu och vart vi vill nå. Min egen önskan är tillexempel att så många som möjligt ska vara trygga på arbetet och ha bra villkor i sin anställning. Jag vill påverka så att de som kommer efter mig får det ännu bättre. Jag vill vara med och skapa ett jämställt samhälle där du har samma möjlighet och lika lön oavsett kön. Jag vill att alla barn ska ha en trygg uppväxt och att de har ins en klok vuxen i närheten. Jag vill ha kvar kollektivavtalen och den svenska modellen. Jag tror på den modellen.

Min morfar John fick dras med sviterna efter sin arbete tills han dog. Min farmor Märta fick bara gå några år i skolan men blev en klok kvinna som dog 96 år gammal. Jag har aldrig träffat den yngsta av mina fastrar eftersom hon adopterades bort .

Min fackliga historia startar
i 1900 talets Sverige
i arbetarnas Sverige
och den pågår än!

Ann-Sofie Gustavsson
avdelningsordförande Vårdförbundet Örebro
anestesisjuksköterska
huvudskyddsombud

Tacka Florence med lön

by Leave a Comment

Tacka med lön, men lönar det sig att utbilda sig till sjuksköterska eller specialistsjuksköterska?

Jag läste till sjuksköterska när jag var nästan 30 (färdig 32 år) och hade sedan jag var 18 år jobbat som undersköterska inom såväl region som kommun. När jag blev färdig sjuksköterska fick jag 300 kronor mer i lön än mina studiekamrater som var 21 år när de var färdiga sjuksköterskor, dvs direkt från gymnasiet. Jag menar inte att jag var mycket bättre än dom men jag hade yrkeserfarenhet, livserfarenhet och hade arbetat i många år med patienter. Visst yrket var helt nytt, men en bild av hur människor mår och hur man arbetar på en arbetsplats den hade jag med mig. Efter några år läste jag till specialistsjuksköterska(operation).

Likadant då fick jag några hundra kronor mer i lön eftersom jag hade lite högre lön innan jag läste än de andra som anställdes som specialistsjuksköterska. Men det vägde inte upp för den skillnaden utan krympte skillnaden från ca tusen kronor till tvåhundra… Visst åter igen, det var ett helt nytt yrke men det måste löna sig att utbilda sig. Och ska vi få kollegor som specialistsjuksköterskor (eller undersköterskor) som vill utbilda sig så måste det löna sig.

Men har det ändrat sig?

Förra året kom en helt nyutbildad biomedicinsk analytiker till oss på Vårdförbundet och hälsade på. Hen hade valt att fortsätta arbeta som undersköterska då hen hade bättre lön som undersköterska än att börja arbeta som BMA! Hur sjukt är det?! Dessutom ett stort bristyrke där alla borde tas ”omhand”. Hen hade förresten inte begärt en sjuk summa lön utan bara inte behöva gå ner i lön efter 3 år studier. En inte helt orimlig begäran kan man tycka.

Ett annat färskt exempel är en undersköterska som arbetat i 15! år och valt att utbilda sig till sjuksköterska. Hen blir erbjuden 300 kronor mer än sina studiekamrater då hen har så mycket erfarenhet. Då låter det som man ska tacka för den höga summan man blir erbjuden! Cheferna vill erbjuda mer men känner sig bakbundna och kan inget göra… 15 år på en akutvårdsavdelning som undersköterska är mycket värt enligt mig. Och dessutom så är det individuell lönesättning så då kanske det ska premieras lite mer om man har lång erfarenhet av yrkeslivet inom området i varje fall enligt mig.

Numera lönesätts det oftare med ett visst tillägg om man utbildar sig till specialistsjuksköterska och då gynnas det ju att man har en lite högre lön när man utbildar sig. Problemet blir då senare i ”gruppen” där en helt nyutbildad kan ligga många tusen över en som arbetat i flera år men så kanske det måste få vara.

Om jag som erfaren sjuksköterska ska vilja utbilda mig så måste jag tjäna på det. Florencetiden är förbi!

Helena Nyrén
Specialistsjuksköterska operation
Styrelseledamot avdelning Örebro
#tackamedlön

Sommarbemanning- halva styrkan med hela jobbet

by Leave a Comment

Semesterplaneringen är i full gång på de flesta verksamheterna i vården. Med sommaren i antågande kommer inte bara sköna känslor för oss med anställning eller chefsuppdrag i vården.

Tankarna går inte bara till lata dagar i hängmattan eller vilka renoveringsprojekt på huset, lägenheten eller stugan som ska planeras.

Många av Vårdförbundets medlemmar vittnar faktiskt om en stark oro införsommaren. Hur kommer den att bli? Kommer jag att få ha ledigt tillsammans med nära och kära? Kommer jag att få min semester återkallad eller avbruten. När jag jobbar, kommer jag att ha tillräckligt med kolleger för att vi ska hinna med alla våra arbetsuppgifter? Kommer någon att byta av mig eller kommer jag få jobba över? De här frågorna och tankarna kan hålla en vaken på nätterna, för att man har varit med sådana somrar tidigare. Faktiskt även innan pandemin. Om vi inte får in några semestervikarier så kommer halva styrkan ha semester och halva styrkan vara i tjänst med i värsta fall hela jobbet kvar.

Hemvård

Kreativiteten hos våra arbetsgivare kan vara stor när det kommer till att lösa den lagstadgade semestern för sina anställda.
T ex underförstått att ALLA måste ställa upp och jobba extra för att alla ska få semester. Nej, vänta. Det är ju inte de anställdas problem att lösa sommarbemanningen, det är ju arbetsgivaren.
Ringlistor och skuggscheman i fall att man snabbt behöver få in någon. Nej, det behöver man inte ställa upp på. Är du ledig/ej schemalagd behöver du inte finnas tillgänglig för arbetsgivaren eller dina kolleger. Erbjudanden om att sälja semesterveckor för att ta ut vid annat tillfälle. När är annat tillfälle? Jul, höstlov eller när det passar verksamheten? Fundera på vad din tid är värd och om du nappar på ett sådant erbjudande, se till att få NEDSKRIVET datum när du kan ta ut resterande semester.

En arbetsgivare har ett erbjudande till sjuksköterskorna att flytta på sina semesterveckor mot betalning, men kravet för att få pengar var att man tar max två veckor semester under semesterperioden. Ja ni läste rätt. Så uppmaningen indirekt är att slitna och trötta ordinarie sjuksköterskor uppmanas att bara ta två veckor semester. Två veckors semester, då får man resa tillbaka till 1938 års semesterlagstiftning. Nej bättring arbetsgivare i vården, detta är inte ok. Det finns kompetent och villig personal där ute bara ni kan erbjuda goda villkor.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla hjältar i vården får den sommarsemester som hen vill och behöver!

Vid tangenterna Nadya Lehto
Leg. sjuksköterska
Huvud- och regionaltskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Jag vill inte höra något sabla “Grattis” idag

by

Woman is the N*gger of the World.

1972 släppte John Lennon låten med en titel som förmodligen än idag provocerar. Jag tänker inte analysera ordvalet i titeln. Men vad är innebörden egentligen?

”Kvinnan- Slavarnas slav”?

Förtrycket av kvinnan, oavsett inkomst, ursprung eller hudfärg har funnits där sedan urminnes tider. Genom historien så har kvinnor utnyttjats, förtryckts och berövats makt och rättigheter till förmån för mannen. Patriarkatet. Fortfarande, år 2021.

“Lilla gumman, du är ju bara barnmorska, du kan ju inte förvänta dig att tjäna särskilt bra. Varför läste du ens till det?” 4,5 år på universitet och dubbla legitimationer- bortkastade? Om jag hade fått en tia varje gång jag hört det så hade jag tjänat mig en rejäl hacka. Borde jag bli ingenjör, jobba med siffror eller data? Är det då jag kan få ”det jag förtjänar” i mitt land Sverige, en bra bit in i 2000-talet?

Kvinnor ska visa så mycket hud som möjligt, puffa upp brösten, ha trosor som formar höfter och mage och ett par skyhöga klackar för att få, till synes, slankare och längre ben. Fylla ut här, tunna ut där, sträva efter att vara så fuckable som möjligt. En rynka?! Gud, förbjude, ta bort den genast!

I en annan del av världen tvingas kvinnan skyla sig för att inte väcka mannens lustar. Inga synliga axlar eller ben, ingen får se hennes hår eller ana en kvinnlig skepnad. Helst ska hon hållas innanför husets fyra väggar. Utbildningsväsendet äger mannen, kvinnan behöver bara stå vid spisen och föda barn.

I ett land på andra sidan klotet så är det kvinnorna som har högst utbildning i samhället. Men de tjänar många miljoner mindre än det motsatta könet. Kvinnan har inte lika många ledande positioner i samhället, om vi inte ser till att lagstifta om kvotering. Varför skulle det behövas, vi borde väl automatiskt anställa den mest kvalificerade ändå? Men kvinnan förväntas föda barn och vara föräldraledig; så vem vill anställa henne? Och nåde den kvinna som ”överlåter” hälften eller ännu mer av föräldraledigheten till en manlig partner. Vill hon inte ens ha barn? Då är det något fel, hon kommer ångra sig. Utan barn är kvinnans liv inte fullkomligt.

Samtidigt någon annanstans försöker en ung kvinna desperat att avsluta en oönskad graviditet. På en bakgata hos en kvacksalvare eller hemma med ett vasst föremål, något som riskerar hennes framtida fertilitet eller till och med hennes liv. Några preventivmedel går inte att få tag på, de är för dyra, otillgängliga eller rent av förbjudna.  Men en kvinnas ska hålla på sig, blöda vid första samlaget på bröllopsnatten, inte känna lust eller njuta av sin kropp. Vara ett barnalstrande verktyg och tillfredsställa en man.  

I en annan del av världen torteras den lilla flickan och stympas när hon är ett litet barn. Hennes kön är hennes synd. Nu är det förstört. Om hon överlever överhuvudtaget.

Korsar planeten igen och ser en lukrativ miljardindustri där flickorna blir allt yngre och övergreppen grövre. Trafficking, prostitution och porr med renrakade, omopererade kön, silikonstinna bröst och fejkade rumpor och läppar.

 Horan eller Madonnan. Vem ska jag vara? Vem vill du att jag ska vara?

Var jag än bor, hur jag än klär mig, hur jag än gör. Jag är aldrig tillräcklig. För jag är kvinna.

En del lägger ut klämkäcka, fluffiga, blommor och önskar alla kvinnor grattis på Kvinnodagen. Men jag vill inte ha några sabla blommor, ballonger, grattishälsningar, rabatterbjudanden ”för att jag är kvinna” eller tårtor på Kvinnodagen. Jag vill ha vad vi skulle fått för tusentals år sedan; RESPEKT och JÄMLIKHET!

Woman is the n*gger of the world

Yes she is, think about it

Woman is the n*gger of the world

Think about it, do something about it

Åsa Mörner

Ska polisen ta hand om dig när du är akut sjuk?

by

Under flertalet år så har psykisk ohälsa ökat i landet och under den pågående pandemin så har ökningen spätts på ytterligare. Men vad händer då en person med akut psykisk ohälsa behöver snabb vård? Tyvärr så blir det allt vanligare att dessa personer hämtas av polisen, något som polisen i Örebro har en märkbar känning av. Men är det rimligt att polisresurser används till akuta sjukdomstillstånd? Och ännu viktigare; är det rimligt att en sjuk person blir omhändertagen av polis, en myndighet som är till för att hantera kriminalitet?


Det finns flera regioner i landet som har psykiatriambulanser och frågan har varit aktuell även i Örebro län vid ett flertal tillfällen. Men dessvärre får den inget gehör hos våra beslutsfattare, som anser att det är för kostsamt i förhållande till befolkningsmängden att ha en ”ambulans som är fullt bemannad, dygnet runt”.


Men, har vi inte redan ambulanser som står tillgängliga dygnet runt?
Vi kanske inte måste avsätta en ambulans som ska stå givakt 24/7 för enbart patienter med psykiatriska diagnoser. Vad sägs om att istället tänka bredare när det gäller rekrytering till de olika klinikerna? Varför inte ha psykiatrisjuksköterskor anställda vid ”vanliga” ambulansen? Eller koppla in akutpsykiatrin så att någon har en form av ambulerande tjänstgöring under arbetspassen och därmed kan rycka ut tillsammans med ambulansen när det behövs? Det fungerar väl när det handlar om att ta med en barnmorska i ambulansen vid akuta förlossningar eller anestesisjuksköterska/anestesiolog när deras kompetens behövs.


Varför anses inte akut psykisk sjukdom vara i samma behov av specialistkunskap som somatisk sjukdom?


Som det ser ut idag så ser vi ingen minskning i sikte gällande psykisk ohälsa. Ska vi fortsätta att nyttja polisresurser för att ta hand om sjuka människor, samtidigt som polisen inte hinner med sitt vanliga polisarbete?


Vi måste tänka om. När du eller din vän, pappa eller partner får akuta bröstsmärtor kan du ringa 112 och får en ambulans till undsättning bemannad med specialistkompetens. Vore det inte rimligt att akut psykiskt sjuka personer kunde få samma möjligheter?

Enligt Vikram Patel, professor vid Harvard i USA, så har ”inget annat av mänsklighetens problem ignorerats så mycket som psykisk ohälsa”. I vårt land begick 1588 personer självmord under 2019. Men så många som minst 15 000 försöker att begå självmord årligen och uppskattningsvis så har 150 000 svenskar allvarliga självmordstankar. Hur kommer statistiken för suicid att se ut efter pandemin? Samhällskostnaderna är redan enormt höga. För att inte tala om det mänskliga lidandet, sorgen och förlusten.

Det finns inga geografiska gränser för var den psykiskt sjuka människan bor och en jämlik vård borde innebär att alla ska ha samma rättigheter till akut vård, oavsett var du bor.


2008 tog riksdagen beslut om att anta en nollvision för självmord. Effekten av det beslutet väntar vi fortfarande på.

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, leg barnmorska

Sjuksköterska- livet som en Alladin-ask…

by

Har funderat mycket på vad jag skulle skriva denna gång i bloggen. Visste det var min ”tur” och då började tankarna gå. Hmm Erfarenhet kontra ny, lön, arbetsmiljö…
I dessa tider ska ju vi som kan arbeta hemifrån i så stor utsträckning vi kan och diskussionerna går i samverkansforum, media och inom olika professioner om hur arbetsmiljön blir när man sitter vid ett köksbord ex. Vilket naturligtvis är bra att lyfta.

Men HUR är arbetsmiljön för våra professioner som inte kan arbeta hemma?

De är tvungna att gå till arbetet oberoende vad som händer i samhället, eg kanske arbeta ännu mer då det fattats mycket personal pga sjukdom, omförflyttningar pga. covidsituationen. Visst, det diskuteras i media runt arbetsmiljö/ situationen för de som arbetar på Covid-IVA men det finns även avdelningar som ställt om till att bli nästan helt nya avdelningar med covid-patienter.
Dessa patienter kräver mer tid än ” vanliga” patienter och blir därför mer personalkrävande. Många medlemmar börjar höra av sig med oro om hur detta år ska bli. Semester, måste de byta avdelning, arbetstider mm. Det känns som det är extra viktigt detta år att en bra planering runt semestrarna. Att det finns erfarna kollegor kvar att skola in de nya kollegor som kommer!

Vårdförbundet var vid universitetet härom veckan och vi träffade de färskaste sjuksköterskestudenterna. Det var så kul! Glada, positiva och lite pirriga berättade de om att de skulle på fältstudier runt om i länet. Då vi var några stycken från Vårdförbundet där, så hade vi många minnen från flera arbetsplatser de skulle.- Å där var jag också som student, kul! -Ja bra med mindre sjukhus. –Spännande med specialistsjukvård! – Å där kommer du trivas! –det är min gamla avdelning!

Jag arbetar nu på facklig tid på Vårdförbundet tillsammans med min ” klasskamrat” från sjuksköterskeprogrammet. Vi har nog bara positiva minnen därifrån, eller vi kommer mest ihåg det som så iaf. Jag säger vi var 120 stycken i klassen, Anna kommer ihåg det som färre, men är vi på USÖ träffar vi alltid väldigt många av dom iaf…. Men kul hade vi , där är vi överens och efter nästan 20 år så började vi arbeta ihop som förtroendevalda. Så roligt.

Det är det som är så bra med vårt yrke, jag kan arbeta med många olika saker, gammalt- ungt, friskt- sjukt, -kvinnor-män ja mm. En ledsen medlem ringde och frågade mig om hen inte passade som sjuksköterska på en viss enhet och om hen skulle gå tillbaka till posten. Jag menade då att hen kan ju byta till nästan vad som helst. Alla behöver inte arbeta med akutsjukvård eller kirurgi bara för jag gillar det. Jag säger ungefär som Forrest Gumps mamma: Vi har en hel chokladask framför oss att bara välja på olika smaker, beroende på vad som man gillar, och gillar man inte den ena så kan man prova en annan. Ja ni förstår vad jag menar. Men den stora frågan blir då. Vem ska ta körsbäret i likör ha ha.

Det blev ungefär som en Aladdin-ask denna blogg, lite av varje…

Helena Nyrén, op-ssk, förtroendevald, styrelseledamot avd Örebro

Lönekarriär till livsviktiga yrken!

by

Hänger yrkeskarriär ihop med lönekarriär – svaret borde vara ett stort Ja!

I våra medlemmars yrken så är det väldigt tydligt att här inte följs inte åt i många andra yrken med samma nivå på utbildning syns både erfarenhet och utbildningsnivå tydligt i lönen över tid i yrket med en god löneutveckling.

Det känns även oerhört aktuellt att prata om ämnet lön i dessa tider där vi under en tid fått fantastiska applåder och det värmer gott men räcker det för att försörja familjen och ge allt vi har i vårt samhällsviktiga uppdrag?

Under pandemin så borde det inte undgått våra beslutsfattare med alla signaler och utredningar som kommit fram i ljuset där både media och allmänheten har reagerat på att vi är en viktig del i samhället!

Är vi nu är så viktiga så måste det även synas i en god lönekarriär i yrket och där vi långt ifrån!

Vårdförbundet ser i vårt löneavtal HÖK -19 att det skett en viss förskjutning till att nå en bit framåt med det alldeles för dåligt överlag.

Nu behöver kommuner och regioner skjuta till större summor för att nå målen i vårt löneavtal som ger lönespridning och de mest erfarna 10 000 under tre år nu är det ett år kvar så 2021 borde ge våra medlemmar en större del för att detta ska uppnås.

Det yttersta ansvaret ligger nu på er politiker som nu bör ta denna  prioritering på allvar och budgetera rätt  för att nå dit.

Har då min egen yrkeskarriär gett mig en lönekarriär det är frågan?

Min karriär har i utbildning varit lång började som vårdbiträden i kommunen som timanställd efter en gymnasial  ekonomi  utbildning -86.

Mitt val för att komma vidare i karriären var betald sjukvårdbiträdes utbildning och kort efter en undersköterskeutbildning och arbetade därefter i akut sjukvård både i Örebro o Stockholm.

Under den här tiden så var det brist på utbildade undersköterskor så det gick att förhandla upp lönen fick även flytt bidrag och lägenhet för och en fast tjänst på Huddinge sjukhus.

Vad hände sedan fem år senare så skulle undersköterskorna bort och då var det självklart att gå vidare till att utbilda mig till sjuksköterska.

Efter tre års studier så var det dags och ta klivet ut i ett nytt fantastiskt yrke jag var så peppad tänkte att nu ska jag förhandla min lön!

Under den första intervjun insåg jag att det inte var så lätt det ställdes inte en fråga om löneanspråk efter ett antal intervjuer så blev det en anställning på Dialysen med en lön som blev 200 kr mer än vad jag hade som undersköterska.

Har nu arbetat över tjugo år i yrket och är även specialistutbildad till som Distriktssköterska.

Jag har under den tiden kunnat påverka min lön till viss del men inte tillräckligt. Har halkat efter rejält på grund av att ingångslönen ökar och det är bra men att stanna hos en arbetsgivare och göra lönekarriär är omöjligt.

Det är jag ett tydligt exempel och många med mig!

Enda sättet att  är att byta arbetsgivare eller byta yrke helt.

Vad får det för konsekvenser ute på arbetsplatserna för våra medlemmar?

Låg bemanning och bristande kompetens på arbetsplatsen leder till ökad arbetsbelastning,

Kombinationen med  stress, dålig löneutveckling och utbildning som inte lönar sig gör att många söker sig till andra yrken!

Att sjuksköterskorna inte räcker till – och att alltför många sjuksköterskor känner att de inte räcker till – kan nästan kallas en ny folksjukdom. 

Att kunna utvecklas och göra karriär inom sitt yrke är något som borde vara en självklarhet även i våra yrken och efterfrågas av många sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor idag.

Nu är det dags att ge vårdens hjältar mer än applåder om vi ska få kvar våra medlemmar inom vården och klara oss ur denna kris!

Läs, reflektera och kommentera gärna !

Med vänlig hälsning Eva Harrysson

Leg: Distriktsköterska Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Ta hand om er därute!

#geossrättvillkornu
#tackamedlön
#livsviktigayrken
#hök19