Den fjärde februari 2025

För ett år sedan nåddes vi av fruktansvärda nyheter. Nyheter om ett vansinnesdåd på Risbergska skolan i Örebro.

Polis, ambulans och räddningstjänst möttes av något de flesta aldrig upplevt tidigare. Och förhoppningsvis aldrig behöver göra igen.

Tillsammans hedrar vi idag de som miste sina liv, de som skadades och de som plågas av minnen från den hemska dagen den fjärde februari 2025.

Vi hyllar också de som kämpade för att säkra platsen, stöttade anhöriga och de som räddade liv.

Vid lunchtid ljöd larmet. Det pådrag som initierades har föregåtts av utbildning, träning och planering. Men nu var det på riktigt. På riktigt men ändå så svårt att förstå. Ambulanser åkte i skytteltrafik. Akuten, operation och intensivvården stod redo för att ta emot skadade. Skolsköterskor i hela landet mobiliserade, stöttade och fanns där för rädda och oroliga elever. Ett välordnat samarbete av professioner som fick maxa sina kunskaper.

Det sätter sina spår. Kanske tänker du på det ofta? Minnesbilder som flashar förbi, doftförnimmelser, synen av smärta, blod och sorg. Hjärtskärande gråt och skrik, pulspåslaget och teamarbetet.

Adrenalinet som pumpar. Du skärmar av dig, så gott det går. Fokuserar på ditt jobb. Stabiliserar, hanterar utrustningen och arbetar metodiskt.

Men verkligheten kommer ikapp. Vad är det jag har upplevt idag egentligen?

Att få möjlighet att bearbeta är viktigt för att kunna gå vidare. Att kunna få rätt stöd, individanpassat för dig, kan vara avgörande för hur resten av yrkeslivet fortlöper.

För vissa kanske egen kontemplation är tillräckligt. För andra krävs strukturerade insatser och kanske möjlighet att kunna avskärma sig från arbetsplatsen en period. Tillåtelse att få känna, sörja, analysera och gråta.

När en tid passerat kan vi också ta lärdom av det som fungerat väl och mindre väl vid händelse av en krissituation såsom den vid Risbergska skolan.

Vikten av att ha en välorganiserad hälso-och sjukvård med god bemanningstäthet av rätt kompetens är helt avgörande. Både till vardags och i krissituationer. Vi vet det sedan pandemin. Vi vet det sedan den där dagen för ett år sedan.

Tillsammans med andra berörda fackliga organisationer framförde vi till de riksdagspolitiker vi mötte efter händelsen, om vikten av att prioritera offentlig sektor, välfärden. Det får inte glömmas nu när ett stort fokus finns på försvarsupprustningen.

För snart 32 år sedan tog jag studenten på Risbergska skolan, som då var en gymnasieskola. Med lätta steg sprang jag lycklig ut över skolgården och möttes av jubel, studentplakat och förväntansfulla familjemedlemmar.  Jag har så många fantastiska minnen från Risbergska skolan. Lunchkonserter med scenångest, tungvrickande franskalektioner, tonårsförälskelser och vänner för livet.

Idag har många men för livet pga den där fruktansvärda dagen på Risbergska för ett år sedan. Vi kan aldrig radera dessa minnen eller de trauman som drabbade så många människor. Men vi kan enas, sörja, trösta varandra och värna om minnena från de som inte finns med oss längre. Tillsammans kan vi ta oss över de tyngsta dagarna, dagarna då sorg, oro och ångest tycks dränka oss. Tillsammans blir vi starkare och kan finna kraften att gå vidare.  Inga läkemedel i världen kan ersätta vikten av att känna värme, förståelse och samhörighet med andra människor.

För ett år sedan hade snödropparna slagit ut på min gräsmatta.  Idag är marken frusen och täckt av is och snö. Men snart kommer vårsolen fram och värmer både kropp och själ.

Tillsammans minns vi den fjärde februari 2025.