Vi levererar svar – men får vi erkännande?

Hej!

Jag heter Madeleine Helgesson och jag jobbar som biomedicinsk analytiker på klinisk kemi för Region Örebro län. Jag vill först och främst tacka för möjligheten att få gästblogga om mitt yrke, jättekul!

För att bli biomedicinsk analytiker så läser man 3 års utbildning på universitet. En riktigt intensiv utbildning kan jag lova.. Långa föreläsningar, sena dagar, och en ledig helg finns inte på kartan. Bli inte orolig, det är inte så för alltid. En dag står man, där jag har möjligheten att stå idag. Jag har jobbat nu i 10 år, helt vansinnigt då jag fortfarande minns min studenttid som om de vore igår. Jag gick från att vara den nyanställda som frågar mina äldre kollegor om råd och hjälp, till att vara den som de nyanställda frågar om just råd och hjälp.

Vi står bakom varje provsvar, varje analys. Vi finns överallt. Vi ser till att vi levererar säkra svar på allt från blodprov till odlingssvar.

Våran utbildning gör att vi kan bedöma riktigheten av ett svar, utan att ens träffa patienten. Kan en patient verkligen ha ett kalium på >10? Eller kan vi misstänka att något gick snett med provtagningen? Svaret på frågan är nej, en patient kan inte ha ett så högt kalium, EDTA kan orsaka så pass felaktiga svar.

Jag har många fantastiska kollegor med både bred- och spetskompetens. Nya och gamla.

Vi jobbar året runt, dygnet runt. När du sitter hemma på midsommar och äter sill och potatis och tar en nubbe, så jobbar vi på klinisk kemi. För varje minut av dygnet, så behöver en patient svar på sina blodprover.

En studie visar att provsvar bidrar med 60% till en diagnos/behandling. Utan BMA (biomedicinsk analytiker) så skulle alltså 60% kanske inte få sin diagnos eller behandling. Visst vore det förödande? Läkare besitter stor kunskap, men de är också beroende av att få svar på proverna som de tar på patienten, för att bäst kunna hjälpa.

Jag menar inte att BMA är det absolut viktigaste yrket inom vården, jag menar att vi är minst lika viktiga som övrig personal. Ingen nämnd, ingen glömd. Alla behövs i hela vårdkedjan. Vi är bara den osynliga faktorn i ekvationen.

Ingen kan sticka under stolen med att lön är en laddad fråga. Det är väl självklart att man vill ha lön för sitt arbete, även om arbetet är värdefullt? Skulle någon av oss gå till jobbet om vi inte skulle få någon lön? Lönefrågan har blivit stor på min arbetsplats.

Varje år höjs ingångslönen för en nyexaminerad BMA, vilket är fantastiskt. Även om den nya ingångslönen är för låg, år efter år..

Detta år ligger den på 30 250 för BMA som blir anställda på Universitetssjukhuset USÖ. Oj, nu fick du säkerligen en chock, för när du googlar så står det att medellönen för en BMA ska vara runt 40-42 000.

Varje år höjs ingångslönen, men ingen motsvarande höjning sker för de som varit anställda x antal år. Jag har kollegor, som är riktigt yrkesskickliga, som ligger konstant någon hundring över nya ingångslönen år efter år. För mig är detta vansinnigt, hur man inte kan belöna erfarenhet. Förra året höjdes nya ingångslönen med 1500:-, min löneförhöjning var på 1300:-.

Nej, de är ingen dålig löneförhöjning, men glappet mellan nyanställning och de som jobbar en längre tid blir mindre och mindre för varje år. För att ens kunna klättra lite på lönestegen, så måste du ta på dig extrauppgifter.

För mig innebär det att vara 50% processansvarig för våra immunokemiska analyser. Utan detta tillägg, så tjänar jag ca 5000:- mer än en nyanställd, och jag har jobbat i 10 år.

I den bästa av alla världar, så skulle vi belönas för vår yrkeserfarenhet, inte för antalet extrauppdrag vi tar på oss. Vi skulle få vår årliga löneförhöjning plus mellanskillnaden för årets nya ingångslön (ex detta år höjs den med 750:-, då skulle vi vilja att vi får den höjningen plus våran ordinarie höjning), men så är det inte.

Jag vågar faktiskt gissa på att de allra flesta professioner inom vården upplever samma fenomen.

Jag kände i år att nu får det faktiskt vara nog. Hur länge ska vi se på när vi som yrkesgrupp inte prioriteras? Därför skapade jag en namninsamling, där vi motsätter oss beslutet att vi inte får ta del av den årliga höjningen för nyanställda. Dessa namn kommer delas med vår sjukhusledning, men också de styrande parti vi har i våran region.

Om det kommer ge någon effekt, högst oklart. Men vi måste försöka.

 

Till mina kollegor som jobbar på klinisk kemi, mikrobiologen, patologen, närvård och preanalys, fys, nuklear, immunologen, blodcentralen, fertilitetsenheten, molekylärlab i hela landet; ni är fantastiska och utan er stannar vården!

Med vänlig hälsning

Madeleine Helgesson

Biomedicinsk analytiker

Klinisk Kemi

Universitetssjukhuset Region Örebro län