Att söka semester ska inte kännas som att dra bort ett plåster från ett oläkt, infekterat sår

Så var den sedvanliga ”sommarkrisen” igång. Och precis som tidigare år, eller snarare decennier, så försöker man lappa och laga den där urtvättade landstingspyjamasen eller kommunkostymen.

Men vi vill inte ha fler lapptäcken som fortsätter att spricka i sömmarna och är fyllda med hål i det utslitna materialet.

Vi vill ha verksamheter som fungerar dygnet runt, året alla dagar. Utan att behöva betala med vår egen hälsa.

På kvinnokliniken tvingas barnmorskor och sjuksköterskor ”att ta två extrapass per person”.  Och kvinnokliniken är såklart inte ensamma om att ha en ohållbar situation inför sommaren. Även psykiatrin, ambulansen och akuten har svårt att få ihop schemat, rapporterar lokaltidningen.

Det är ett grundläggande problem med bemanningen. För att bedriva en verksamhet måste det vara tillräckligt många anställda. Tillräckligt många för att normala företeelser såsom kortvarig och långvarig sjukfrånvaro, kompetensutveckling samt semester inte ska utvecklas till mer eller mindre kriser för enheten.

Det är normalt att personal måste sjukskriva sig emellanåt. Det är normalt att det krävs  kompetensutveckling för att bibehålla och utveckla sin professionskunskap. Och det är normalt, och lagstadgat, att få fyra veckors sammanhängande ledighet under sommaren, och faktiskt kanske kunna vara ledig under andra perioder också.

Eller snarare; de BORDE vara normalt. Men i dagsläget utvecklas det alltså vanligen till en mindre eller större kris.

Det ska inte behöva kännas som att dra bort ett plåster från ett oläkt, infekterat sår varje gång man söker semester.

Antingen får man avslag för att ”det inte går att söka ledigt en helg i april” (pga för låg bemanning/för få med rätt kompetens i tjänst). Eller så föregås ledigheten av ångest inför kommande ”erbjudanden” om att sälja semesterveckor eller arbeta extrapass, samtidigt som samvetet plågar dig med känslan att man lämnar sina kollegor i kaos på avdelningen.

Nu blir det ÄNNU färre på jobbet än vad vi är i vanliga fall. Bara för att jag ska ha semester?

Men om jag säger upp mig så kommer ingen att fråga” Hur kan vi göra för att behålla dig här” eller ”Hur kommer det sig att du säger upp dig?”.

Medan medarbetaren går på knäna sliter chefen sitt hår. Ingen av dem har rätt förutsättningar för att kunna göra sitt jobb på ett bra sätt.

Forskningen är tydlig. Mer än hälften av alla barnmorskor arbetar deltid pga orimliga arbetsförhållanden. 42% av barnmorskorna överväger att lämna sitt yrke helt. Barnmorskors sjuktal är bland de högsta i hälso- och sjukvården.

IVO identifierar hög arbetsbelastning som orsak till brister i patientsäkerheten och flera avvikelser i förlossningsvården.

Samtidigt är också forskningen tydlig med vad som kan vända på skutan. Lösningen handlar bland annat om att investera i fler kollegor, satsa på att behålla de som finns i verksamheterna idag.

Då skulle inte Saras vabbande, Agatas sjukskrivning eller den årligen återkommande sommaren orsaka en kris vare sig för arbetsgivare eller anställd. Kanske skulle vården då bli tillgänglig och säker samtidigt som det inte skulle bli ett trauma varje gång jag är sjuk eller vill söka semester.

Tänk så bra det skulle kunna bli.