Är det verkligen för mycket begärt?

Om denna vår blivit som planerat skulle jag idag gått på en väns specialist-firande och samtidigt firat min egen födelsedag lite sådär lagom. Istället jobbar jag natt, på covid-IVA. Ni som har jobbat natt med mig vet att jag är inte världsbäst på nätterna utan mår ganska dåligt. Nu har jag kommit fram till att jobba natt på mitt vanliga jobb är inget jämfört med natt på covid-IVA.

Jag blir totalt slut. Efter 5 veckor på covid-IVA är jag trött.

Jag gör arbetsuppgifter som är helt utanför mitt specialistområde, jag har fått lära mig på vägen. Det är nya patientkategorier för mig, nya apparater, läkemedel jag inte är van vid, nya kollegor, nya lokaler och dessutom på tre olika arbetsplatser. Patienterna är också väldigt sjuka.

Jag längtar efter semestern!… och jag behöver den.
Och nu har Sahlgrenska tagit bort en av mina semesterveckor och säger att den får jag ta i september.
Jag förstår att vi måste få det att gå ihop men jag och mina kollegor jobbar extremt hårt och anstränger oss till vårt yttersta.
Ska vi kunna fortsätta jobba på detta sättet behöver vi någon form av kompensation för den ledighet vi inte får, men allra mest önskar jag mig 4 veckors sammanhängande semester under sommaren!

Therese Winell
barnsjuksköterska på covid-IVA
Sahlgrenska universitetssjukhuset