3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?
3 300 miljoner skäl till att vi inte utbildar nya sjuksköterskor?
Kanske inte riktigt sant men en del saker under min utbildning till sjuksköterska har fått mig att börja fundera på om utbildningen verkligen är inne på rätt väg. Efter fyra terminer blev det ett abrupt avbrott, vilket har gett mig möjlighet till en del reflektion i frågan.
Våren 2015 samlades alla nya elever och den första funderingen kom redan vid andra välkomsttalet.
”Kom ihåg en sak, sjuksköterska är inget praktiskt yrke”. Oj då, jag hade ingen aning om att vi skulle bli akademiker och forskare allihopa 
som satt i aulan. Jag trodde i min enfald att jag skulle springa i en korridor med en sökare i fickan som piper, en telefon i örat med en överrapportering till kommunen, en anhörig som vill flika in en fråga och en undersköterska som behöver hjälp med en tyngre patient samt en läkare som behöver ronda. Och kanske även under samma nanosekund som allt sker blanda till antibiotika, lägga mitt schema och handleda en student.
Men jag kanske har fel om verkligheten och skolan har rätt, sjuksköterska är inget praktiskt yrke.
Att gå från 40 veckors VFU (verksamhetsförlagd utbildning) till nästan hälften och fylla ut teoritiden med massa inlämningsarbeten på minst 2 000 ord som ska vara vetenskapligt skrivna enligt mallar och referenser, då undrar jag om utbildningen speglar verkligheten. Att ta bort kurser som smärta, svikt och dra in på VFU på IVA och istället vara kvar i skolans lokaler och tro att en docka kan spegla det som händer en människa på en IVA-avdelning känns inte helt relevant. Sen har lärosätet mage att kritisera andra lärosäten att de är för medicinskt inriktade, kanske borde man revidera i vilken riktning skolan är på väg. En nationell standard och en revidering av samtliga utbildningsplatser för framtida sjuksköterskor borde vara aktuellt innan VFU’n är nere på 10 veckor och alla refererar enligt APA (American Psychological Association).
Efter att ha arbetat med människor i över 15 år inom alla områden så tror jag att jag har en hyfsad omvårdnadskänsla. På min första omvårdnadstenta fick jag VG (väl godkänd) men på min kliniska omvårdnad blev jag underkänd och spärrad. Efter två år måste jag ta en paus innan jag får göra mina sista två terminer och det hade varit helt okej om det hade känts relevant. Men om jag har VG på första omvårdnaden och när 76% blir underkända efter fyra terminers studier och vid sista tentatillfället underkänns 91%!
Har då verkligen alla studenter efter två år plötsligt blivit dumma i huvudet eller skulle det kunna vara så att det är något fel på kursen?
De som går terminen efter oss har fyra chanser innan de blir spärrade, vissa ämnen har fem tillfällen, vi blev spärrade efter tre. Några studenter fick komma till examinatorn och bli muntligt godkända medans vissa av oss aldrig fick den chansen. Ett fel som jag gärna lyfter är på en fråga om vad som kan hända med en patient vid isolering, jag skrev att de kunde bli arga. Det var fel, rätt svar är att de kan uppleva ilska. Tillåt mig skratta men hur ser du skillnad på någon som är arg eller upplever ilska, vilka olika bemötandestrategier använder vi oss av vid dessa två vitt skilda tillstånd.
Så ett halvårs avstängning från fortsatta studier, hur ska jag klara mig?
Jo tack bara bra, jag blev erbjuden 100% på en hjärtmedicin avdelning men tackade nej för jag fick även ett erbjudande om 100% på IVA och full lön vid specialistutbildningen senare. Det positiva i det hela är att jag som undersköterska på IVA nu får allt det som skolan har skalat bort som irrelevant, så jag kan jämföra hur dockorna simulerar cyanotiskt utseende, blek och svettig hud när jag kommer tillbaka. Jag tror på allvar att utbildningen behöver en rejäl översyn och tydligare riktlinjer för att spegla verkligheten, vi kan inte bli spärrade på grund av att en examinator inte kan förstå synonymer och bara tillåter vissa att sitta i knät och bli muntligt godkända eller att vi missar ett kommatecken när vi refererar enligt APA. Utbildningen glider mer och mer bort från verkligheten.
/Mikael Öström
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Boka din lönecoachning!
Vi har flera tillfällen med fokus på löneförhandling eller lönesamtal. Passa på att öka dina kunskaper om lön, löneförhandling och lönebildning. Det har du nytta och glädje av hela yrkeslivet.
Sedan starten hösten 2021 har vi gruppcoachat över 8000 medlemmar. Ta chansen du också.
Säkra din plats här!
Exakt så!! Tyvärr har många av de ansvariga på ssk utbildningen byggt sin karriär på att det skall vara krångligt och invecklat förment akademisk nivå! Då kan dessa skrivbordshjältar göra sig en plats. Man kände dessa vindar redan för 20 år sedan. Tyvärr tror jag vi tappar i patientsäkerhet pga detta. Vissa medicinska och farmakologiska kunskaper MÅSTE även helt nyfärdiga ssk besitta! Väldigt få patienter har dött pga en missad referens i en c-uppsats om omvårdnad! Är det förresten någon här som kan definiera ”omvårdnad”???
Hej Mikael,
Jag har läst ditt inlägg och reagerar på flera punkter. En sak håller jag med om – utbildningen behöver ses över och bli mer jämlik över landet, examinatorer och examinationsförfaranden bör ses över – i generella drag.
Men så kritiserar du den akademiska och teoretiska inriktning på sjuksköterskeutbildningen.Du ”spyr galla” över hur VFU och medicinska kurser dras in för att studenterna istället avsätter tid inom föreläsningssalarnas fyra väggar. Och du känner dig chockad över att universitetet förbereder sjuksköterskestudenterna på att bli akademiker och forskare. Dina klagomål över vilken VFU och vilka kurser som dragits in är inte konkret och det låter som att du blandar ihop olika saker för olika lärosäten. Vad är anledningen till dessa beslut – har du engagerat dig i det? Du har erfarenhet av att arbeta som undersköterska – det är jättebra, du kommer ha nytta av det som sjuksköterska. Men skillnaden mellan undersköterska och sjuksköterska är inte att du som sjuksköterska bara rent praktiskt får tillträde till läkemedelsrummet och får blanda antibiotikan själv, att du nu får dokumentera smärtskattning själv. Skillnaden är all teoretisk och evidensbaserad kunskap som du förvärvat genom föreläsningar, kurslitteratur, hem- och salstentamen, seminarien kring olka case, samt all etik och omvårdnadsteori som diskuteras kring de olika områden en sjuksköterska möter i sitt dagliga arbete. Utan dessa förkunskaper har du inte ett kunskapsmoget förhållningssätt till de olika arbetsmoment som du verkar ta för givet för enkla praktiska moment. Att du inte upplever att utbildningen motsvarar verkligheten beror nog till stor del på att vården befinner sig i kris idag, till stor del för att uppdragsgivarna, dvs politikerna misskött resursanslag och beställning av vård samt att det på vissa håll även misskötts rent organisatoriskt inom vårdverksamheter. Men om skolan skulle lägga upp utbildningen efter olika rådande politiska konstellationer som styr olika landsting och kommuner samt de resursbrister som finns så blir utbildningen inte korrekt. Studenter ska komma ut med ett friskt sinne och förmåga att analysera och identifiera risker och problem för att kunna ställa krav och utveckla vårdverksamheten framåt.
Du kanske frågar dig själv hur jag vet att du har kännedom om att du är undersköterska i botten. Jo, jag har läst ett tidigare blogginlägg som du skrivit när du befinner dig i termin 3, en termin tidigare än där du är nu. Då skrev du att du tänker utbilda dig så mycket du kan och tvekar över att 3 år räcker på utbildningen. Nu termin 4 har du vänt på detta och tycker att teorin är överskattad..??
Tråkigt att du inte tog dig vidare till nästa termin men det låter som att du har ett spännande avbrott med bra arbetserfarenheter så det kanske inte gjorde dig så mycket ändå?
Vad gäller ditt svar på tentamensfrågan så finns det faktiskt en skillnad i ditt svar och det rätta svaret. Jag har inte arbetat med människor inom ”alla områden” som du säger dig ha gjort men jag har erfarenhet av att ha arbetat som sjuksköterska inom flera olika sorters verksamheter – både teoretiskt, praktiskt och administrativt. Att patienten kan uppleva ilska kan utgå ifrån andra faktorer. Ilskan kan i själva verket vara rädsla och oro för att vara ensam eller känna sig som en smittohärd. Den upplevda ilskan kan även vara att den inte är tillräckligt informerad eller involverad i sin egen vård. Att vara sjuksköterska handlar om att djupdyka i omvårdnad men även medicin, etik och pedagogik. Att tänka ett steg längre och härleda saker och ting till olika orsaker, att leta diff-diagnoser etc gör oss till akademiker.
Sedan har du rätt i att alla inte vill bli forskare men det vet man inte från början och grunden skall finnas för även oss sjuksköterskor att utvecklas ytterligare både teoretiskt och akademiskt. Alla läkare vill inte heller bli forskare men chansen och förkunskaperna ges till de med. Vi måste värna om vår akademiska profession och försvara den – inte tvärtom. Och det tror jag att du kommer hålla med om framöver. Du kanske vänder även i denna fråga – kanske redan nästa termin.. 😉
Hej Aida
Detta är en blogg med en personlig reflektion på hur jag upplever det, det är min livsvärld. Och nej jag har inte de akademiska poäng som krävs för att ifrågasätta uppåt i hierarkin men jag har fortfarande rätt till en personlig åsikt och jag säger som Karin Dahlberg, jag är först och främst människa.
Arg och ilska är synonymer, således kan en arg person ha samma bakomliggande orsaker som en person som upplever ilska.
Ja jag vill fortfarande läsa specialist och masters men en stor skillnad är att 50% är VFU medans grundutbildningen har gått från 35% till nu 20% VFU. Flera landsting inför basår för alla nya sjuksköterskor och i min värld är det bra men även ett tecken på att grundutbildningen är undermålig. Sen har jag svårt att hitta några som helst evidens för att minskad praktik ger en bättre sjuksköterska och om så är fallet så borde specialistutbildningen bara ha 10% VFU och mer akademiskt skrivande, annars faller hela resonemanget.
Så Aida det här är min reflektion i min livsvärld och du har din livsvärld med ett mer akademiskt fokus och det är helt okej, kanske möts våra världar och vi båda får omvärdera våra ståndpunkter.