Den bräckliga hierarkin: när en fråga kan sätta hela sjukvården i gungning.

I december förra året deltog  jag i en av de mest kafkaeska arbetsplatsträffarna jag har upplevt under hela min karriär. Mötet dominerades huvudsakligen av en föreläsning om vikten av att som medarbetare hålla sig inom beslutslinjen. Budskapet, såsom jag och mina kollegor uppfattade det, var att inte diskutera verksamhetsfrågor med personer utanför den ordinarie hierarkiska strukturen, det vill säga någon annan än din närmaste chef. När så sker skulle det nämligen kunna riskera att hela organisationen faller samman, menade man.

Vad som föranledde denna föreläsning har sedermera blivit en del av den allmänna mytbildningen på min arbetsplats; ingen förstod riktigt vad bakgrunden var, eller vad vi förväntades ta med oss därifrån. Sedan dess har vi emellertid kunnat se att samma filosofi verkar ha slagit rot i verksamhetsledningen. En medarbetare som nyligen vände sig till en av regionens jurister med en fråga av juridisk karaktär fick veta att dennes agerande riskerade att orsaka organisatorisk dysfunktion. Detta är varken ett skämt eller en överdrift, så ligger det någonting i det? Både ja och nej.

Läser man diverse managementbloggar verkar det finnas en utbredd uppfattning om att linjehoppning kan leda till ökad chefsomsättning och andra negativa effekter, men forskningen tycks nyansera den bilden. Faktum är att studier visar att alltför strikta hierarkier kan försämra patientsäkerheten då medarbetare inte vågar lyfta problem i linjen och information fastnar eller filtreras på vägen uppåt. Att sprida information och ställa frågor till andra än den närmaste chefen är alltså inte nödvändigtvis negativt för sjukvårdens funktion, det är själva kärnan i en kunskapsorganisation.

Var litteraturen faktiskt ger verksamhetsledningen rätt är i att beslut som hoppar över underliggande chefsled kan orsaka problem med oklara mandat och motstridiga budskap. Dysfunktionen uppstår alltså när högre chefer hoppar över de lägre beslutsnivåerna, inte när medarbetare söker svar hos personer med relevant sakkunskap, eller framför synpunkter till chefer med faktiskt beslutsmandat i aktuell fråga.

Som vårdpersonal är det vårt ansvar att söka kunskap på rätt ställe och kommunicera brister till relevant nivå. En välfungerande organisation uppmuntrar sånt agerande, snarare än att skuldbelägga det.