Min legitimation betyder faktiskt något!

Den 26 april publicerade Sveriges Radio P4 ett inslag om sjuksköterskebristen och situationen för sjuksköterskor inför sommaren. I inslaget intervjuades vår avdelningsordförande Anne Karin Höglund. I vanlig ordning presenterar media sina ”nyheter” på ett sensationsartat och mycket okunnigt sätt. Jag ska medge att inslaget gjorde mig upprörd, rent ut sagt förbannad. Rubriken löd ”Sjuksystrar blir undersköterskor i sommar”.

För det första: det heter SJUKSKÖTERSKA. Hur många gånger ska vi behöva bli benämnda på detta förlegade och nedvärderande sätt? Sjuksköterska är en skyddad yrkestitel som faktiskt betyder något, det är en del av vår professionsidentitet. Den enda som får kalla mig för ”syrra” är min lillebror.

För det andra: vad menar Sveriges Radio med att ”sjuksystrar blir undersköterskor”? Lite bakgrundsfakta: Vid årsskiftet trädde en ny lagändring i kraft som innebär att den som utför sjusköterskeuppgifter måste ha fått sin legitimation innan hen kan kalla sig för sjuksköterska. Så har det ju förvisso alltid varit, men tidigare har den som precis tagit sin examen och är under handläggning hos Socialstyrelsen kunnat börja jobba i väntan utfärdande av legitimationen. Detta är numer inte tillåtet, alltså får den som tar sin examen nu i juni inte börja jobba som sjuksköterska förrän troligtvis en bit in i semesterperioden. I Västra Götalandsregionen har man valt att anställa dessa blivande sjuksköterskor som undersköterskor för att sedan konvertera tjänsten när legitimationen är klar.

Rubriken ”Sjuksystrar blir undersköterskor” är alltså från början helt felaktig – sjuksköterskan kan inte bli undersköterska eftersom hen inte är sjuksköterska än.

Det finns ytterligare en dimension i detta. I åratal har olika avdelningar och kommuner livnärt sig på ”T5:or”. Alltså sjuksköterskestudenter som avslutat termin fem som under en tidsbegränsad period (exempelvis en sommar) kunnat jobba självständigt som sjuksköterska under vissa premisser. Denna möjlighet finns givetvis inte heller kvar. Behöver jag poängtera att arbetsgivaren helt plötsligt fick stora problem att klara bemanningen i sommar?

Detta leder mig till min tredje reservation: Vårdförbundet tycker att detta är bra! I inslaget från Sveriges Radio framstår Vårdförbundet som kritiska, som om det var de nya reglerna som gör att sjuksköterskorna inte får semester och att patientsäkerheten är hotad. Givetvis är det precis tvärtom! Ingen ska kunna jobba som, kalla sig eller ta det ansvar som det innebär att vara sjuksköterska om man inte är sjuksköterska. Legitimationen betyder faktiskt något, det finns en anledning till att Socialstyrelsen behöver granska min kompetens innan jag får lov att utföra vissa arbetsuppgifter.

Jag är själv gammal ”T5:a”, eller ”sjuksköterska på dispens” som det kallades då. Sommaren 2009 tog jag mina första stapplande steg in i medicinrummet på avdelning 1 på Vuxenpsykiatriska kliniken på SÄS. Jag glömmer aldrig när jag stod och delade små färgglada piller i de vita plastkopparna när en skötarkollega kom och ställde sig i dörren. Han granskade mig uppifrån och ner. ”Hur känns det att göra något som du egentligen inte får göra?” frågade han. ”Pilutta dig”, tänkte jag tyst för mig själv, ”det får jag visst det. Han är nog bara avundsjuk”. För visst fick jag, det var helt tillåtet.

Jag lärde mig massor den sommaren. Men när jag tänker tillbaka på min kollegas ord så slår det mig vad det var han egentligen sa. Där står jag, utan legitimation eller ens avslutad utbildning, och gör samma arbetsuppgifter som mina legitimerade kollegor gjort i åratal. Hade jag kunskapen? Fanns kompetensen? Var jag mogen för det? Givetvis inte, men det förstod jag inte då. Inte mina chefer heller, eller så blundade de för den insikten. Jag kan rada upp mängder med situationer som uppstod som jag tvingades hantera som jag egentligen inte skulle behöva ha utsatts för, ansvar som jag egentligen inte var redo att ta.

Nu hände det inget allvarligt den sommaren, inget som jag behövde stå till svars för i alla fall. Om något skulle hända idag har jag en legitimation som kan granskas. Jag kan få en erinran, en varning, bli avstängd eller till och med få yrkesförbud, baserat på allvarlighetsgrad och omständigheter. Socialstyrelsen har gett mig en legitimation och den kan de också ta tillbaka. Om en sjuksköterskestudent eller en nyutexaminerad sjuksköterska utan legitimation hamnar i en situation som innebär att en patient far illa, blir skadad eller till och med dör, så finns det ingen legitimation att dra in. Du kan däremot räkna med att den aldrig blir utfärdad. Någonsin. En hel yrkeskarriär i sjön innan den ens har hunnit att börja.

I inslaget från Sveriges Radio framgår en del kloka saker dock, bland annat från Socialstyrelsens enhetschef Pernilla Ek, som konstaterar att om man en gång bestämt att patientsäkerheten kräver legitimation så kan man inte helt plötsligt ändra på det bara för att det råkar vara sommar. För det handlar om just patientsäkerhet. Det är därför vi känner att vi har ont i magen, precis som vår ordförande Anne Karin sa. Det gör mig ledsen att media gång på gång envisas med att klippa och klistra för att få ihop någon slags sensation att rapportera om, vilket är ytterligare en anledning till att få ont i magen. Även om det som sägs är sant och man är korrekt citerad, kan jag lita på att mitt budskap går fram så som det är tänkt? Bevisligen inte.

Jag hoppas att jag, Anne Karin och alla sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och barnmorskor en dag slipper att ha ont i magen inför sommaren. En sak vet vi säkert – att börja tumma på legitimationen är inte rätta medicinen.

//Sanne Nordqvist

PS. Efter att flera hört av sig till Sveriges Radio ändrade man rubriceringen på inslaget. Det står numera ”Sjuksköterskor blir undersköterskor i sommar”. Det är ju snarare en justering än en faktisk ändring, men ändå en liten seger.