Kunskap är en färskvara. Efer ett tag kan den härskna och bli dålig

Forskningen är i konstant utveckling och nya rön om behandlingar, biverkningar, risker och förbättrade undersökningar kommer i ett konstant flöde. Det brukar talas om att vården utvecklas och förändras hela tiden. Men gör den det i takt med vetenskapen? Om så vore fallet skulle de som arbetar i vården få möjlighet att inhämta senaste forskningsrönen under arbetstid och kompetensutveckling skulle vara schemalagt.

Och då menar jag inte bara för forskningssjuksköterskan eller den disputerade barnmorskan. Våra yrken är akademiska och grundar sig på forskning och beprövad erfarenhet. Vi är legitimerade och ska ges möjlighet att vara uppdaterade.

I Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) framgår att ”där det bedrivs hälso- och sjukvård ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges”. För att det ska kunna uppnås måste den anställde ha rätt kompetens. Lagen specificerar också att verksamheten har ett ansvar för att se till att kunskap och kompetens finns och uppdateras.

Kunskap är en färskvara. Efer ett tag kan den härskna och bli dålig

Men oftast måste man argumentera för varför det behövs kompetensutveckling. Kanske arbetsgivaren räknar in eftermiddagens utbildning om det nya journalsystemet som kompetensutveckling, eller presentationen om kostavdelningens nya rutiner under senaste APT.

Kompetensutveckling kanske inte alltid medför att det införs ett nytt sätt att arbeta på direkt. En del av kompetensutvecklingen måste också få handla om att vi som professionella utövare av våra respektive legitimationsyrken, är uppdaterade och känner till vad som ligger bakom den senaste löpsedeln i kvällstidningarna om att ett visst läkemedel ”kan orsaka blodproppar” eller att socker är ”farligt för den gravida”. Vi ska kunna bemöta patienternas frågor, funderingar och oro. Det betyder såklart inte att vi ska kunna allt om den senaste forskningen inom alla områden som berör hälso-och sjukvården.

Men att ha kännedom om det som innefattar mitt kunskapsområde borde vara självklart. Om jag arbetar som barnmorska så bör jag få möjlighet att kunna hålla mig insatt i ny kunskap inom sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa. Det är ju mitt akademiska kunskapsområde. Det ska kännas som en självklarhet att kunna samtala med sin patient om forskning och nya rön som berör patientens vård.

Kompetensutveckling ska inte vara tillfällig. Inte heller ses som något en ”schysst” chef fördelar godtyckligt. Det ska vara självklart med regelbunden kompetensutveckling, oavsett var du arbetar och vilken chef du har.

Det är också viktigt att känna sig trygg i att kunna ge förklaringar till varför vården inte ändrar sina rutiner efter att en studie visat på ett visst resultat. Kanske är det en väldigt liten studie som egentligen inte går att dra några generella slutsatser av innan mer forskning kan göras inom området.

En annan aspekt av kompetensutveckling är möjligheten till reflektion, både för sig själv men också i en kollegial dialog. Vad kan jag/ vi lära oss av de händelser som skett under dagens (eller nattens) arbetspass? Dialog och självreflektion är en viktig del av vårdens utveckling för att kunna uppnå en bättre vård för patienten.

Vi ska inte behöva ägna vår fritid åt att tanka in det som faktiskt berör vår yrkesroll. Det är inte på fritiden som jag utövar min yrkeskunskap. Kompetensutveckling ska vara en självklarhet på varje arbetsplats och genomsyras av sådant som handlar om mitt kunskapsområde.