omvårdnad

Hjärtligt grattis till alla värdefulla kollegor på röntgensjuksköterskedagen!

8 november, 2018 av Gästbloggare

Jag är en stolt röntgensjuksköterska och heter Naghmeh Mahmoud Zadeh.

Jag är utbildad inom mikrobiologi i hemlandet Iran och valde att bli röntgensjuksköterska i Sverige. För två år sedan läste jag specialistutbildningen ”strålterapi för röntgensjuksköterskor” på Karolinska Institutet i Huddinge.

Under höstterminen 2018 skriver jag mitt examensarbete inom radiografi på KI. Mitt arbete handlar om 4D conebeam datortomografi (4DCBCT) för förbättrad visualisering av små tumörer vid extern stereotaktisk strålbehandling

För närvarande jobbar jag 50% på Strålbehandlingen i Solna och jag har även 50% fackligt uppdrag inom Bild och Funktion i Centra Solna.

Som röntgensjuksköterska trivs jag med mina arbetsuppgifter som är både utvecklande och omväxlande. Både röntgens modaliteter och strålbehandlings acceleratorer kräver högteknisk skicklighet och fördjupande kunskaper. Forskning och utveckling är grunden inom röntgenvärlden och ger stora möjligheter till personalen att vidareutbilda sig för att skaffa rätt kompetens och färdigheter inom yrket. Det är väldigt personligt och kompetensutvecklande.

Jag känner mig engagerad i fackliga frågor och som förtroendevald i Vårdförbundet vill jag få möjlighet att förbättra min kunskap och kompetens för att tillsammans med medlemmarna skapa förutsättningar för säkrare vård med bättre arbetsvillkor som kan ge ett hållbart yrkesliv.

Röntgensjuksköterskor är den viktigaste kärnan i en säker och pålitlig vård. Vi alla tillsammans ska försöka att synas mer och kräva bättre arbets- och lönevillkor.

Vår arbetsinsats ska värderas rätt och vi bör få bättre möjligheter till kompetensutveckling och vidareutbildningar.

Vi kan skapa en ny röntgenvärld med högre värderingar av oss och vår yrkesprofession!

Hälsningar

Naghmeh Mahmoud Zadeh

Hur får man en bra bild även i akut situation?

3 februari, 2015 av Bharti Kataria

I akuta situationer krävs att en röntgensjuksköterska arbetar snabbt och smidigt med skicklighet och noggrannhet för att undersökningen blir bra. I traumatiska situationer är det viktigt med smärtlindring så att patienten kan ligga still under undersökningen. Dock är det ibland svårt att undvika smärtupplevelse hos patienten även med smärtlindring för att bildmaterialet blir bra. Det var inte länge sedan kom en ung nyopererad tjej för en lungröntgen. En enkel undersökning med frågeställning pneumothorax efter CVK inläggning tycker man då.

Barnsjuksköterskan som följde med vill absolut inte att vi tar upp patienten från sängen för att ta bilder. Varför frågade vi då? Jo flickan har lågt blodtryck – men det är väl inte indikation för att röntga i sängen då det medför att man måste lyfta flickan för att få in en bildplatta under hennes bröst. Det är hårt och obekväm att ligga på, dessutom är det svårt att bedöma en pneumothorax på en liggande undersökning.
”Ja men det fungerade på en annan handikappad patient vi hade här om dagen” sa barnsköterskan.

”Vi vill att bilder blir bra från en diagnostisk synpunkt för att besvara frågeställningen och då är det viktigt att patienten står eller sitter upp ” sa vi ju.

Efter mycket diskussion gav sig sjuksköterskan och vi fick upp patienten. Visst var flickan ledsen, men vi fick bra bilder. Hade flickan fått någon smärtlindring? Det vet vi inte, men den förståelse för vårt arbete saknas i andra yrkeskategorier som saknar kunskap om vikten att få en bra bild som besvarar frågeställningen krävs att patienten medverkar, och för att kunna göra det krävs smärtlindring.

Jag tar gärna av mig skjortan bara bilderna blir bra

12 januari, 2015 av Lise-Lott Lundvall

”Varför behöver han ta av sig skjortan? Det behövde inte den patienten som jag var med igår här på röntgen.” Sjuksköterskan som var med från avdelningen såg frågande ut.

”Därför att bildkvalitén blir bättre utan en massa tyg och knappar som kan orsaka otydligheter på bilderna”- svarade jag.

”Jag tar gärna av mig skjortan bara bilderna blir bra” – svarade den nyligen hjärtopererade mannen.

Det finns omkring 3500 röntgensjuksköterskor i Sverige, ungefär samma antal som det finns allmänsjuksköterskor på min arbetsplats, Universitetssjukhuset i Linköping. Vad vi gör och vilket som är vårt ansvarsområde är inte tydligt verbaliserat, varken av oss själva eller av vår omgivning. Fokus i vårt arbete, som jag ser det, är bildkvalité och patientsäkerhet i samband med undersökningar och behandlingar inom vårt verksamhetsområde. För att erhålla hög bildkvalité måste vi ha kunskap och färdigheter inom teknik, medicin och omvårdnad.

Teknik för att förstå hur bilderna skapas av de olika modaliteterna samt hur apparaterna fungerar och ska hanteras.
Medicin för att förstå vilka anatomiska strukturer som ska undersökas och vilken patofysiologi som ska tydliggöras på bilderna.
Omvårdnad för att kunna bemöta människor i skilda åldrar med olika individuella behov och medicinska problem som kommer för att genomgå en undersökning eller behandling. Omvårdnaden är en del av bildkvalitén. Om vi inte lyckas med att få till ett samarbete med patienten samt en förståelse hos patienten om vad som kommer att ske under bildtagningen kan det påverka bildkvalitén. Omvårdnad är även viktigt för anpassningen av undersökningsmetoden utifrån varje enskild patients medicinska tillstånd och individuella behov.

Den medicinska bilden är en tydlig synbar produkt av vårt arbete, vilket är både stimulerande och ångestskapande. Jag tror att alla röntgensjuksköterskor känner igen glädjen när undersöknings- eller behandlingsresultatet blir bra, liksom besvikelsen när det inte blir bra trots ärliga försök. Men en erfaren röntgensjuksköterska vet när det är möjligt eller inte möjligt att uppnå det optimala undersökningsresultatet utifrån varje enskild patient. Det är det här som jag önskar att vi skulle kommunicera om vårt yrkeskunnande, vi kan bildkvalité och vi kan också bedöma vilka möjligheter det finns att uppnå en optimal bild utifrån varje enskild patients tillstånd och förutsättningar.

Lise-Lott Lundvall

Röntgensjuksköterska, Universitetssjukhuset i Linköping.

Med.Lic och doktorand i Medicinsk pedagogik