Varför slutar mina kollegor?

Varför slutar så många av mina kollegor?

Trots att antalet anställda ökar så sjunker produktionen. Vi kan inte bara skylla på att dagens unga är mer flyttbara än vi äldre. Jag tror att en stor skillnad förr mot nu är att vi kände oss mycket mer delaktiga. Nu ges förklaringen att vi inte har råd att kompetensutveckla personalen, ej heller ta vara på deras goda idéer för att vi är så pressade av att uppnå produktionsmålen.

Känns det igen? Allt för många vittnar om detta och slutar.

Regeringen pratar om att det ska satsas på vården, och i verksamheten diskuteras hela tiden vad vi kan dra in på. I år ska det hyvlas 2 % i all verksamhet i Regionen.

I ena vågskålen väger ekonomi och produktion tungt.

I den andra vågskålen väger vårdtyngd, svårigheter att få semester, brist på löneutveckling, mer eller mindre tvång att jobba övertid som tidigare i huvudsak var relaterad till sommaren. Idag krävs detta mer eller mindre året om.

Vart är vi på väg? Vart tog visioner och idéer vägen?

Vart tog våra chefer och ledare vägen?

I dagens medicin nyligen skrevs om Kirurgava på Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan.
En avdelning som fick stänga vårdplatser för några år sedan på grund av sjuksköterskebrist.
Utan några egentliga tillskott på medel lyckades man öppna alla vårdplatser och idag även vara fullbemannade tack vare ett mycket närvarande ledarskap.
https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2018/06/29/har-far-alla-ga-pa–sin-onskesemester/

Ett annat exempel i regionens verksamhet, kirurgavdelning 4 i Lindesberg tack vare ett närvarande och bra ledarskap är ett undantag när det gäller personalbrist i vårt område.

Ska det vara så svårt att använda sig av de goda exemplen?

Ja, tydligen för de goda exemplen verkar inte falla i god jord.

Tips till beslutsfattare.
Det finns goda exempel på väl fungerande verksamheter, använd er av dem och av alla kloka erfarna kollegor ute i verksamheterna.

Hans Nilsson
En sjuksköterska med många idéer