Jag heter Filip och är Biomedicinsk analytiker (BMA). Den 15:e april firar jag eftersom det är det vår yrkesdag! I Sverige så finns det ungefär 9500 verksamma BMA, arbetandes i ett av de viktigaste jobben för samhället. Bara i Örebro hanterar vi flera miljoner prover varje år som alla får sina individuella omhändertaganden, analyser och svar hanterade av oss på labbet. Ett monumentalt jobb. För varje år ökar dessutom provmängden och därmed arbetsbördan.

Personligen arbetar jag på avdelningen för Arbets- och miljömedicin (AMM) på USÖ. Här hanterar jag en rad olika typer av luftrelaterade prover och analyserar dem för att se hur hög halt av olika farliga ämnen som finns i arbetstagares arbetsmiljö. En ganska annorlunda typ av BMA-tjänst då BMA, i de flesta andra fall, hanterar personbundna prover i form av blod, urin, uppharklingar, hela organ osv.

På AMMs labb är vi ett härligt gäng på fem BMA och fyra kemister som alla är specialiserade på olika analysområden. Vi tar fram analysrapporter från prover tagna på förskolor, industrier och andra arbetsplatser runt om i Sverige. Rapporterna kan i vissa fall vara skillnaden ifall en industri kan sätta igång sitt arbete igen efter ett skyddsstopp pga en 6:6 a-anmälan.

Sverige är ganska unikt i världen med de (jämförelsevis) stränga lagar och förordningar vi har för att skydda arbetstagare från farliga ämnen. Välarbetade vetenskapsbaserade hygieniska gränsvärden sätter klara gränser för vilka nivåer av exponering mot farliga ämnen som får förekomma på en arbetsplats och ger en tydlig signal när en arbetsgivare måste sätta in åtgärder för att skydda de anställda. Genom dessa gränsvärden kan vi arbeta preventivt på ett sätt som är smart och kostnadseffektivt för samhället.

Det är väääääldigt givande som BMA att kunna jobba på det här sättet; att identifiera problematiska arbetsmiljöer, ge en grund för att arbetsgivare ska kunna skydda sina anställda effektivt och då se till att de aldrig blir sjuka från början! Fantastiskt i min mening.

Som BMA i dagens Sverige ser jag dock hur allt mer labbjobb förväntas utföras med samma, eller mindre resurser. Hur utrymmet på labben blir mindre och ett allt stressigare arbetsklimat. Hur kollegor som tidigare varit spralliga och utåt numera inte orkar ”slösnacka” på fikan eller umgås efter jobbet. Det är en sorglig utveckling. En del funderar nog om det verkligen är värt att fortsätta. Många säger att det är arbetsmiljön och/eller löneutvecklingen som huvudskälen. Tyvärr är BMA-jobbet ett av de högutbildningsjobb som inte lönar sig att utbilda sig till. Enligt senaste rapporten från SACO så ser man att gemene gymnasieutbildad tjänar, under sitt arbetsliv, i regel 12 procent (246 000 SEK) mer än vad gemene BMA gör! Läs mer om SACOs undersökning här

Att det är så är obegripligt och tragiskt. Att våra politiker inte vill satsa mer på något så samhällskritiskt som vården är skrämmande. Vi måste börja prata om våra löner med folk utanför vården. Visa samhället och politiker hur det ser ut. Att det är orimligt och vi inte är nöjda.

Vad vi behöver är utrymme! Fysiskt: satsa på att ge oss utrymme lokalmässigt. Mentalt: satsa på att anställa fler kollegor för oss att dela upp arbetsbördan på. Ekonomiskt: ge oss en skälig lön för det arbete vi utför!

Vi behöver detta. Samhället behöver det för att vården skall kunna hantera det ökade trycket. Det ger oss BMA en chans att komma tillbaka till det arbetsliv vi valt och älskar. Labbet!

 

 

Filip Berner-Branzell

 

 

Leg. Biomedicinsk analytiker

Arbets- och miljömedicin

Följ avdelning Örebro i sociala medier!