Rapport från en blivande röntgensjuksköterska med oändliga möjligheter

Vårdförbundet har från och med i år gett en student från varje studieort möjligheten att åka på Röntgenveckan, som i år gick av stapeln i Malmö. Temat för årets vecka var personcentrerad vård och hela 2200 var anmälda att delta.

På tisdagmorgonen möttes alla studentrepresentanter och tog oss tillsammans ut till Malmö arena där kongressen inleddes med ett föredrag av Per Johansson från Glada Hudik. Han berättade om sin kamp med att starta upp teatern och allt motstånd han mött under vägen och om hur vi människor präglas av de fördomar vi bär med oss. Per tryckte på det viktiga i att faktiskt GÖRA, vi kan sitta i olika arbetsgrupper och skriva fina ord på papper men så länge inget faktiskt görs så är det ganska meningslöst. Han berättade om hur föräldrarna till de utvecklingsstörda bemötts under barnens uppväxt, hur de mötts av fördomar bottnande i okunskap. Jag törs garantera att inte ett öga var torrt under hans föredrag. Detta följdes av föreläsningar om vård och svåra besked ur en kirurgs perspektiv och därefter en berättelse av Annika som drabbats av bröstcancer och hennes upplevelser ur ett patientperspektiv.

På kvällen åt vi studentrepresentanter middag tillsammans och diskuterade vår utbildning, likheter som olikheter mellan de olika studieorterna, för- och nackdelar och upplevelser från verksamhetsförlagd utbildning. Under mina två år på universitetet har jag flera gånger fått höra rykten om hur det går till på utbildningarna i tillexempel Stockholm och Göteborg och att de skulle vara bättre. Som jag förstår det så är det mest ordningen kurserna kommer i och att de heter olika som skiljer, de innehåller i stort sett samma sak. Det är viktigt att komma ihåg att i slutändan blir vi samma sak med i stort sett samma kunskaper. Det är lätt att bli hemmablind och inte se det som är bra med sin egen utbildning.

Tisdagen var en spännande dag med högt tempo och först cirka kl 23,30 kom vi tillbaka till hotellet för att ladda om batterierna inför en minst lika hektisk onsdag.

Onsdagen inleddes med en session som kallades Quo vadis radiography- vad är på gång inom radiografi? Här pratade flera olika föreläsare om just vad som kommer att hända inom radiografi, bland annat Paulo Graciano från Portugal som tog upp hur viktigt det är att ständigt utvecklas och försöka förutspå vad som kommer att hända i framtiden då våra patienters behov av röntgen kommer att se annorlunda ut. Han tog även upp det faktum att de som utexamineras idag måste kunna mycket mer än de som examinerades för kanske 10, 15 år sedan.

Nästa förläsare pratade om hur radiografer framställs i norsk media. Det var intressant att få se svart på vitt att radiografer, den norska motsvarigheten till röntgensjuksköterska, i olika artiklar om sjukvård eller sjukdomsfall endast figurerade i små korta stycken alternativt i bildtext.

Rosa bandet i vårt mångfaldiga samhälle, var ett föredrag som hölls av företaget Unilabs som bland annat är verksamma i Skåne och Göteborg. De upptäckte att det fanns stora skillnader i deltagandet i mammografi mellan olika bostadsområden och gjorde därefter en stor undersökning i vad detta kunde bero på. De kunde konstatera att faktorer som utbildningsnivå, inkomst och vart du är född kan spela in. Därefter började man skicka ut information på flera olika språk och höll informationsmöten i samarbete med olika kvinnogrupper. De kom även fram till att det inte bara är av vikt att informera ATT mammografi är viktigt utan även VARFÖR det är viktigt. Spännande och fascinerande att se att när man lyckats identifiera problemet många gånger kan lösa det med ganska enkla medel.

Efter alla föreläsningar bjöds det under kvällen på mingel på Malmborgen i centrala Malmö. När buffén dukats bort var det två modiga tjejer som gav sig upp på dansgolvet och lyckades fylla det på mindre än två minuter, sen var dansen igång natten lång!

På torsdagsmorgonen möttes vi åter upp för att lyssna på dagens forskning av röntgensjuksköterskor – framtidens vård. Bland talarna fanns Kent Fridell från Stockholm som tog upp frågeställningen: finns det en plats för röntgensjuksköterskan i forskning och utveckling? Han avlöstes sedan av Eva Funk från Örebro som presenterade sin forskning om patientdelaktighet och bildkvalitet vid MR. Två tekniker för andningsuppehåll.

Efter detta fick vi studenter träffa Bodil Andersson, vice ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor. Hon berättade om föreningen, olika masterutbildningar, om stipendier som finns att söka, möjligheten att presentera sin C-uppsats på European Congress of Radiology som hålls i Wien. Vi diskuterade även för-och nackdelar med att jobba på ett större sjukhus kontra ett mindre och fick en del allmänna råd att tänka på när man skriver kontrakt för sitt första jobb. Ett kort men lärorikt möte, Bodil är en riktig inspirationskälla!

På eftermiddagen berättade Jonas Ålebring från Kristianstad och Moa Linnér från Helsingborg, båda ST-läkare, om lika rätt i vården. Detta var en väldigt tänkvärd föreläsning och även om det inte finns svar på allt så är det, som jag nämnde tidigare, viktigt att ändå vara medveten och prata om de problem som finns. Vården i Sverige är tyvärr inte lika för alla idag. Vad beror det på? Beror det på vart i Sverige du bor? Vilket språk du talar? Får den som gapar högst bättre vård? Jonas och Moa menar att ingen kan göra allt men alla kan göra något, tillsammans kan vi göra skillnad men det gäller att våga möta det som är jobbigt och våga ifrågasätta. Det viktigaste vi kan göra är att erkänna våra misstag och lära oss av dem. Att bli bättre på att lyfta varandras styrkor och inte fokusera på svagheter kan låta som en kliché men det är trots allt de enkla sakerna som tar oss framåt.

På torsdagskvällen var det bankett på arenan och vi bjöds på trerättersmiddag och livemusik. Senare på kvällen flyttades borden undan och gjorde plats för ett dansgolv och återigen var dansen igång natten lång.

Så kom slutligen fredagen, röntgenveckans sista dag. Vårdförbundet och Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor bjöd in till sessionen: hur tar jag kontrollen över den ökade specialiseringen på röntgen och min egen utveckling som röntgensjuksköterska? Hans Karlsson från Sveriges kommuner och landsting pratade om hur det ser ut för Röntgensjuksköterskan år 2025. Vad har hänt med vår profession till dess? Vad kommer det att ställas för krav på oss då? Ändras patientens behov över tid? Vidare pratade Ing-Marie Reuterberg och Sven Ekholm från Göteborg om vilka utmaningar och vilken kompetens som kommer att behövas i den framtida radiologiska verksamheten.

Det jag tar med mig från den här veckan är insikten om att jag förmodligen aldrig kommer att bli färdiglärd. Möjligheterna för vidareutveckling efter avslutad utbildning är oändliga och bara man är på hugget och visar intresse är det mesta möjligt. Temat för veckan var personcentrerad vård men jag tycker också att en återkommande tråd är att vi kan göra mycket med det lilla men vi måste GÖRA och inte bara sätta vackra ord på papper i olika arbetsgrupper. Jag önskar att alla kunde få chansen att åka på röntgenveckan, jag är fylld med inspiration och glad över insikten att jobbet som jag redan såg fram emot plötsligt verkar ännu mer spännande och hoppfullt.

Jag går nu termin 5 och är snart färdig med min utbildning. Det jag kan ångra såhär i efterhand är att jag inte engagerade mig som studentrepresentant tidigare. Inte bara för att jag fått åka på röntgenveckan utan för att allt blir roligare med engagemang. Man kan faktiskt påverka och göra något åt det man är missnöjd med. Att sitta och vänta på att någon annan ska göra det är inte så effektivt även om det också kan funka ibland, om man har tur. Jag hoppas att jag kan inspirera någon att engagera sig och göra mig sällskap som studentrepresentant, särskilt då jag misstänker att mitt sista år som student kommer att gå fruktansvärt fort.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till Vårdförbundet som gav mig chansen att få delta på Röntgenveckan, ett jättetack till Vårdförbundets representant Anna Karin Ulander som har tagit hand om oss under veckan och sist men inte minst ett tack till alla fantastiska studentrepresentanter! Och till dig som orkat läsa hela min text: bli studentrepresentant, våga ifrågasätta, tillsammans kan vi förändra!

Emelie Grankvist

Röntgensjuksköterskestudent och studentrepresentant för Vårdförbundet avd Örebro, Örebro Universitet.