En summering av första året på Biomedicinska analytikerprogrammet

Omställningen från att läsa ett brett, högskoleförberedande, fullteoretiskt gymnasieprogram till att börja ett yrkesförberedande program på universitetsnivå var inte en helt komplikationsfri process. Att komma till en helt annorlunda studiemiljö på ny ort, nya människor och nya upplägg var mer än en tillräcklig förändring.

Utan att hinna tänka vidare värst mycket på det så var de första två kurserna igång. Jag kan bara föreställa mig hur svårt det är för kursutformare att lägga upp en kurs för en grupp med olika gymnasiala och akademiska meriter. Inte mindre svårt var det för oss som gick kurserna. En del fattar allt, en del fattar ingenting. Men trots allt gick allt ganska bra ändå. Föreläsarna förstod att omställningen var svår och hjälpte till antagligen lite mer än vad de borde, men det behövdes.

En viss nervositet infinner sig i mig inför våra kliniska studier nästa termin. Från att ha haft EN laboration med venprovtagning där man fick sticka en person EN gång från att i termin 3 få sticka patienter på Vårdcentral känns som ett kolossalt och nästan vansinnigt stort steg. Samtidigt förstår jag på ett sätt att det inte finns tid i våra redan tighta scheman, men för att undvika både nervositet och stress hos både student och patient väl ute på kliniska studier så hoppas jag med hela mitt hjärta att det kommer finnas ytterligare tillfällen att öva innan det är skarpt läge.

Att bli och att vara en biomedicinsk analytiker är så mycket mer än att pipettera reagenser till olika provrör iförd vita labbrockar och handskar. Känslan som uppstår när man verkligen gör laborationer som faktiskt görs ute på kliniker och som används för diagnostik är totalt hänförande! Känslan när man fullföljt en hel EKG-undersökning på sin klasskamrat och kunnat konstatera att förmakskontraktionen är normal och att impulsfördröjningen i AV-noden är normal och faktiskt skulle kunna göra exakt det man precis gjort då för att göra en lidande patients tillstånd bättre.

Första året har gått från att studera varför man ska använda handskar i labbet till att kunna utföra och analysera ett EKG och skriva fullständiga labbrapporter på ungefär 12 sidor på en veckas tid. Utbildningen går från 0 till 100 väldigt snabbt och när man ser tillbaka på de här två terminerna som gått inser man hur mycket man lärt sig och utvecklats på så kort tid.

Man utvecklas inte bara kunskapsmässigt utan även som person och ens kritiska och analyserande tänkande utvecklas också både snabbt och fort. Yrket är så mycket mer än bara fakta och metoder, man måste ha ”det” – känslan. Att snabbt få en övergripande bild över vad som bör göras både i en vetenskaplig synvinkel och samtidigt se till att patienten får en snabb, lugn och säker undersökning och behandling. Yrket är så mycket mer än vad man vid första anblicken tror.

Hela första året har ändå varit himla bra. Jag har lärt mig så otroligt mycket samtidigt som det känns som att det finns så mycket mer att utforska och lära!

De råd jag har för er som börjar termin 1 i höst är att…

…har man lättare för att lära genom att lyssna är ett bra tips att spela in föreläsningarna. Man kan sedan i lugn och ro lyssna om och om igen på föreläsningen och sammanfatta den hemma utan stress.
…man behöver inte köpa all kurslitteratur. Bra alternativ är att låna av biblioteket eller av studenter från terminerna över.
…dessa pengar man sparar från att låna böcker istället för att köpa kan istället användas till mat! Föreläsningarna är oftast ganska långa och väldigt informativa och därför är det viktigt att man är fokuserad hela tiden. Smörgåsar, bars och fika är nödvändigt för att stå ut (pratar utifrån erfarenhet!).

Lycka till och kör hårt!

Sofia Skröder

Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro

Student, Biomedicinska analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Örebro Universitet

Ledamot i Vårdförbundets studentstyrelse