När hjulen snurrar...

När hjulet snurrar fort redan när du kliver in innanför dörren på jobbet. Du hör hur det ringer. Du inser direkt att Hans på sal 33 är kvar. Han ligger och ropar lika förtvivlat som sist. Han är dement och vet inte vart han är eller vad som hänt. Han är ensam i ett kalt rum och känner inte igen sig, sjukhusmiljön skrämmer honom.  Samtidigt konstatera du att det ringer på sal 2. Undra hur Astrid mår idag? Hon som kom in med den brutna höften i förrgår när du jobbade helg. Hon som inte riktigt gick att smärtlindra men som ändå fick ligga hela dagen och vänta på operation.  Du är redan igång och känner att pulsen ökat samtidigt som du inser att du inte ens kommit till rapporten.

När hjulet snurrar vidare in på kvällen och du vid 18-tiden börjar känna att det vore bra med något att dricka och något i magen. Du är egentligen ganska hungrig. Då rullar Peter in genom dörren. Han är nummer två av akuta patienter under kvällen. Peter har åkt longboard. Det gick riktigt bra fram tills den där cykeln kom från ingenstans. Peter gick i marken och hans högra smalben blev två i samband med att han slog det i trottoarkanten.  Han har ont! Det är nu du funderar över vems behov som är störst. Ditt av mat eller Peters behov av smärtlindring. Du väntar med din mat…

När hjulet snurrar in på sin åttonde timme har du fortfarande några ”ska-bara-saker” kvar innan du tillåter dig att gå hem. På väg ner i hissen funderar du på om du gjort allt. Känslan av att inte räckt till följer med dig hem.

När hjulet snurrar igång igen morgonen efter och klockan ringer funderar du på om hjulet igår överhuvudtaget slutade snurra. Har jag sovit? Huvudet är fullt av tankar från igår. Du är tillbaka på jobbet bara 8 och en halv timme efter att du gick där ifrån. Första patienten undrar sömndrucket. ”Har du varit här hela natten?” Du svara med ett krystat leende ”Nej, nej jag har varit hemma och sovit”. Patienten tittar skeptisk på dig, dagen är igång.

När hjulet snurrar in på eftermiddag har du fortfarande inte druckit eller ätit något mer än den där smörgåsen du inhalerade vid 11-tiden. Du är trött och börjar bli irriterad både på patienter och kollegor. Du har nu kommit till punkten där det känns som hjulet snurrar men hamstern är död.

När hjulet äntligen slutat snurra inser du att du är på väg hem. Du undrar vad som hände med dagen och hur du ska orka gå tillbaka imorgon. Är det så här du vill ha det?

Så här ser vardagen ut för många av Vårdförbundets medlemmar. Det är inte okej! Inom transportbranschen finns tydliga lagar och regler för vila och paus där böter delas ut om regeln inte följs. Varför är det okej inom vården? Rast ska alla ha rätt till enligt arbetstidslagen. Vårdens verksamheter kan inte fortsätta att vara planerad så att mina rättigheter som anställd ställs mot patientens behov. Där jag som anställd får göra en etisk bedömning varje gång jag behöver äta. Jag eller patienten?

Elva timmars dygnsvila mellan arbetspassen är ett minimum. Idag kläms den in i anpassade 24 timmars perioder för att vården ska se ut som den alltid gjort. 11 timmar är det forskarna räknat ut som den kortaste tid som du behöver mellan varje arbetspass för att varva ner och få tid till att träffa familj och vänner.

Vi vill ha en förändring idag!

För mer information om vad Vårdförbundet vill, besök vardforbundet.se/arbetstid