Ni vet den där känslan när ens fördomar hoppar upp och biter en i ändan trots att man tycker att man är en ganska fördomsfri person. Det händer då och då i vården och privat att vi förutsätter att något är på ett sätt och det sedan visar sig att det är på ett helt annat sätt.

Det händer oss alla och vi kanske inte pratar så mycket om det så jag tänkte börja med att bjuda på en situation som jag klampade rakt in i utan att reflektera alls och bara agera utifrån min bubbla om hur världen ser ut.

Vid tillfället jobbade jag som sjuksköterska inom Kriminalvården på en anstalt. Träffade dagligen personer som talade olika språk och kom från olika länder. Engelska och kroppsspråk var gångbart och användes dagligen.

En ny patient kommer till mottagningen efter att ha blivit förflyttad till min/vår anstalt. Jag har träffat flertalet patienter innan och pratat massor på engelska kombinerat med kroppsspråk. Tittar på patienten. Ser en mörkhyad man med utländskklingande namn, ca 180 cm lång med snaggat hår. Börjar prata engelska med honom. Han svarar på engelska. Hela samtalet avlöper utan problem. Han önskar en tid till läkare vilket verkar rimligt i hans fall. Läkartid bokas. Han kommer dit, läkarbesöket sker på engelska utan problem. Behandling påbörjas och uppföljning hos mig. Dessa besök sker några gånger i veckan.

Vid ett tillfälle så kan han inte komma till mottagningen och jag väljer att gå ut till hans avdelning för att träffa honom där.

Kliver in på avdelningen, ser min patient och hör hur han på bred skånska berätta för en medintagen om en film som han tittat på. Stannar upp, tittar på honom och utbrister- ”Du pratar ju svenska”. Jo, säger han och även engelska, arabiska och skånska. Rodnande och aningen skamfylld får jag krypa till korset och medge att jag antagit att han inte behärskade svenska utifrån min värld. Han tackar för underhållningen de senaste veckorna och berättar att han vid varje besök haft riktigt roligt åt att jag inte fattat att han var svensk och det piggat upp hans anstaltsvistelse. Särskilt underhållande tyckte han det var att ha ett läkarbesök på engelska.

Vid detta tillfälle gick det bra och hos honom landade det i god jord, vilket inte alltid är fallet.

Vad lärde jag mig?

  • Att inte dra slutsatser utan att veta hela bakgrunden
  • Att ta reda på mer om patienten
  • Lyssna in och försöka få in hela bilden
  • Att även jag har fördomar, trots att jag trodde att de inte var så många och att de kan hoppa upp och bita en i rumpan när man minst anar det.

Har du nått exempel att bjuda på, där du agerat utifrån dina fördomar?

Lisa Berglind, legitimerad sjuksköterska och styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västmanland

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!