Var går gränsen för en fullvärdig medborgare?

Nu i november lägger regeringen tillsammans med sverigedemokraterna fram lagförslag om en angiverilag. Den innebär att bland annat sjukvården förväntas ange papperslösa när de söker vård. Barnmorskor förväntas ange det nyfödda barnet som i vårdetiken är okränkbar precis som varje människa på jorden. För visste regeringen det, att vi i vården arbetar utifrån ett förhållningssätt som säger att varje människa är i grunden okränkbar? Att varje människa är ovärderlig bara genom att den finns.

I dagens politik är vi inte längre okränkbara. Till och med det nyfödda lilla barnet misstänks om hens föräldrar inte har sina medborgarpapper i ordning. Som att det lilla nyfödda barnet på något vis skulle kunna påverka det.

Vad går då gränsen för en god nog medborgare? Uppenbarligen får vi inte vara i behov av någon form av vård när vi flyr krig eller andra katastrofer. Vården arbetar som sagt utifrån ett förhållningssätt där alla människor är värda vård. Det har funnits en tillit till vården som kommer skadas i en angiverilag.

Vad blir nästa steg, ska alla nyfödda barn med eventuella funktionsvariationer registreras? Kommer dessa människor ha någon plats i vårt samhälle, de människorna kommer ju med största sannolikhet belasta vår ekonomi mer än vad de tillför. Hörs det hur det låter? Det låter som ett visst eutanasiprogram som togs fram för ca 85 år sedan. Vad säger vår stadsminister i frågan? För ett par år sedan stod han nämligen och skakade hand med förintelseöverlevaren Hèdi Fried och lovade att något samarbete med Sverigedemokraterna inte skulle ske, men det gjorde det. Vad bli nästa nya gränsförflyttning?

Jag är själv en funkismamma och slåss dagligen för mina barns rättigheter. Det gör jag tillsammans med många fler funkisföräldrar. Vi fightar mot fördomar, rättigheter och långa vårdköer. Vården håller idag inte vårdgarantin gentemot våra barn och skolan kan inte tillgodose behoven av anpassad skolgång. Jag undrar om det är det vi menar med hårdare tag? En generation som blir bortträngd när man inte passar in i vår mall. För det är nämligen de som kommer få betala det högsta priset. De sjuka, de gamla, de där som är lite annorlunda, de som inte kommer kunna tillföra mer än de kostar samhället. Vad ska göra dessa människor till bra och laglydiga medborgare när inte ens vår regering tror på dem och ger en chans utan snarare slår undan fötterna?

Budgeten för vården halveras 2025 mot 2024. Samtidigt som skolvärlden hotas av nedskärningar. Regeringen pratar om hårdare tag, jag frågar mig mot vem? Vems ska ta de hårdare tagen när någon personal inte längre finns inom offentlig sektor och vem ska förebygga kriminalitet för de barn där skolorna redan nu fallerar?

Det handlar inte om att ifrågasätta rättsväsendets arbete i att se över vem som har uppehållstillstånd eller inte, däremot hör inte arbetet kring asylpolitiken hemma i vårdsammanhang.

Jag är stolt över att vara en del av vården, att ha en legitimation som möjliggör för mig att hjälpa i mitt dagliga arbete. Att arbeta utifrån alla människors lika värde och rätt till hälsa. Däremot besitter jag även en rädsla inför framtiden, för vem är god nog för den?