I seriernas värld, del 2

Vågade inte skriva detta utan att ha funderat ett par dagar, ville få lite distans så kanske jag inte framstår som så rabiat.

Kikade i alla fall på den nya serien ”Syrror”, tyvärr verkar jag bli besannad i flera av mina farhågor. Namnet var ju inte det värsta, innehållet var ju avgjort värre. Jag ser ju inte att serien tillför något i att visa hur verklighet och villkor är för legitimerade sjuksköterskor idag, inte heller för andra personalkategorier i branschen. Det var nog inte meningen. Vore jag läkare skulle jag nog lackat ur ännu mer. Jag tror inte att fler kommer att bli intresserade av att läsa till sjuksköterska, de mörka murriga och tråkgrå miljöerna var ju inte direkt inspirerande. Även om man tar bort de något överspelade karaktärerna (alla kan ha en dålig skådespelardag eller ett dåligt manus som inte flyter på) så lämnar serien rätt mycket att i övrigt önska.

Rena felaktigheter fanns det gott om. Säg mig ett sjukhus som tillåter målade naglar, ringar på fingrarna och långa ärmar på kläderna, så ska jag också visa dig statistiken på infektioner orsakade av sjukvården. Att samma sjuksköterska har kompetens för en akutmottagning, att stå på operation och samtidigt jobba på intensivvårdsavdelningen under samma pass, det är inte ens lite rimligt. Vore jag paranoid, skulle jag se en SKL-konspiration för att visa att det går att minska behovet av legitimerade sjuksköterskor, det räcker med en som är överallt. Glömde att den multikompetenta sjuksköterskan dessutom var transplantationskoordinator också. Saker som man kan göra lite så där med vänsterhanden, vad det verkar. Det fanns rätt mycket som skulle avvikelseanmälas enligt Patientsäkerhetslagen, några IVO-anmälningar samt händelser som skulle renderat i varningar från arbetsgivaren.

Då har jag inte ens gått in på att det visas gamla dammiga hierarkier och stereotyper, bristande genusmedvetenhet samt bristande etiskt handlande eller vissa suspekta fritidssysselsättningar som de lyckades knöla in i handlingen. Visst jag fattar; det måste ju finnas spänning i en serie, annars kommer folk att zappa vidare. Klart att sex och knark ska med, det säljer ju alltid! Räknar med att det kommer långt mer av den varan lite längre in i avsnitten, vem har tid att hålla på med sånt på jobbet idag? Skulle någon ha tid med det, så lär jag nog kraftig ifrågasätta deras prioriteringar på jobbet.

Kikade runt på bland annat twitterflödet #syrror under kvällen, kommentarerna var många och i de flesta fall kritiska men tämligen underhållande! På TV4s eget #syrrortv4 hände inte så mycket, däremot var det mer fart på TV4s facebooksida. Där var väldigt många ur ”allmänheten” som var väldigt positiva till serien och många tyckte att legitimerade sjuksköterskor som uttryckte kritik var gnällkärringar. Jag anser att det blir ett bekymmer när så många är odelat positiva, när det är en så skev bild som visas. Hade det varit en komediserie eller satir, då hade jag kanske kunnat köpa det hela. Nu blev det ju lite parodiartat, jag lyckades få mig ett par goa skratt, exempelvis när hjärtat som ska transplanteras lämnas av på operationssalen av en civilklädd och läkaren kör händerna i issörjan för att plocka upp påsen med hjärtat. Det går ju inte ens att se som drama, det blir nån form av vriden humor.

Jag tror att man har kikat lite för mycket på amerikanska serier och har försökt fått det hela ”direktöversatt” till svenska. Ungefär som när vi svenskar försöker översätta pannkaka och pepparkaka till engelska och säger pan cake och pepper cake. Det stämmer inte, det blir inte rätt. I en intervju i Dagens medicin hävdar producenten att de haft med medicinsk expertis genom hela produktionen. Vidare tycker producenten att de framställer det viktiga och de måste göra vissa avvägningar kring vad som visas, annars funkar det inte dramaturgiskt, som är viktigare än att vara korrekt. Jag ställer mig klart tveksam till både den som har bidragit med expertisen och dennes kunskap samt vilka avvägningar som gjorts, inget av det var speciellt bra gjort.

Det görs ju serier om lärare, om poliser och om än det ena, än det andra. Ingen invänder mot felaktigheter där och inte blir det ramaskri bland poliser eller lärare, varför ska då legitimerade sjuksköterskor sura över en oseriös och banal TV-serie? Faktiskt får poliser och lärare ta sina egna krig, det är inte mitt uppdrag att försvara dem. Är det en storm i ett vattenglas och alla som reagerat negativt har för mycket fritid att fundera över sådana prylar? Jag anser inte det, ”sagan” är för dåligt berättad och plussar man på att allt för många inte har ens en liten aning om vad en legitimerad sjuksköterska gör, så blir det kardinalfel. Redan innan detta spektakel har jag med jämna mellanrum fått spydiga kommentarer och hintar om vad mina kollegor gör eller inte på jobbet och vad folk tror mitt yrke handlar om. Vissa tror fortfarande att jag har en till gymnasieutbildning och köper inte riktigt att jag har en kandidatexamen. De är övertygade om att jag är nån form av ”miniläkare” eller läkarassistent och att jag har medicin som huvudämne. Vårdvetenskap har de aldrig hört talas om och ifrågasätter om det är ett riktigt ämne, egentligen.  Jag tror inte Syrror kommer att ändra på det. Men igen; det var väl inte meningen.

En sak har blivit kristallklar; jag kommer inte att följa serien. Den är för oseriös och får mig knappast att känna mig stolt över mitt yrkesval.

Mimmi Högblom, legitimerad sjuksköterska