Ikväll börjar en programserie vid namn “Syrror” på TV4. De gör inte anspråk på att vara en dokumentär, utan mer en dramaserie. Men jag är skeptisk och flera med mig, det har blivit lite diskussion inom Vårdförbundet om serien innan den ens har börjat.
Vad är det då som får mig att inte vara odelat positiv? Bara namnet; “Syrror” känns både förlegat och lagom nonchalant. Så här ligger det till; jag är inte syskon med mina patienter. Skulle syskon, familj eller vänner bli mina patienter, så skulle jag lämna ansvaret till mina kollegor. På en gång! Jag vill att mina nära ska få den bästa vården och som närstående är jag inte alls säker på att jag kan ge dem det. Jag kommer nog att vara för färgad av oro och sorg i en sån situation.
Nästa invändning är att “syrra/syster ” går tillbaka till den tiden då kyrkan och kloster var de som stod för organiserad vård. Vi snackar medeltid. Vi snackar att vårdgärningen utgick ifrån och var en del i det kristna arbetet samt att tjäna den kristna guden. Gott så kanske, men vi har väl kommit längre än så? Eller?
Vidare så förväntar sig patienter att de legitimerade sjuksköterskor som de träffar, är utbildade och kunniga personer som jobbar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. De som utfärdar legitimationen och de som granskar yrkesutövningen, i händelse av att fel inträffar, förväntar det ännu mer.
Men ska Vårdförbundet och dess medlemmar bli engagerade i en sån här struntsak, frågar sig vän av ordning. Har man inte viktigare saker att bry sig i? Delvis ja och delvis nej. Som det framställs i media, så tror allmänheten många gånger att det är i verkligheten också. Minns ni hur det var när “Cityakuten” gick? Det gör jag och den var ändå amerikansk, trots det fanns väldigt många svenskar som trodde att det även var likadant i Sverige. Nu var det en hyfsat faktagrundad produktion med en gigantisk apparat som granskade innehållet medicinskt. Kan ju hoppas att TV4 hade det kravet på produktionsbolaget när den här serien filmades.
Det som blir problem för både Vårdförbundet och dess medlemmar är om det visas upp en glättig actionfylld serie, där legitimerade sjuksköterskor framställs som flörtiga intrigmakerskor som hånglar upp läkare eller kollegor till höger och vänster.
För är det den bilden som förmedlas, då har vi nog ganska svårt i närmsta framtiden att driva och få igenom skäliga löner, vettiga arbetstider och oskadlig arbetsmiljö. Då kommer vi att tappa trovärdighet som profession och yrkesutövare. Jag finner ett sånt scenario ruggigt orättvist mot alla våra medlemmar som dagligen sliter och kämpar för att få till bästa möjliga vården. 14 år senare som legitimerad sjuksköterska, så möter jag fortfarande folk som tror att jag har en gymnasieutbildning och att mitt huvudämne är medicin samt att jag är en typ av “miniläkare” eller assistent åt läkaren.
Sen har ju inte svensk TV den bästa historien vad det gäller serier om svensk vård, “Vita lögner” från 90-talet är väl så långt ifrån vad vård är, som det går att vara. Låt oss hoppas att vi slipper det och att mina farhågor kommer på skam!
Om några timmar så vet vi…
Mimmi Högblom, legitimerad sjuksköterska