Veckans medlem - Sofia Lundström

Sofia Lundström, Skellefteå lasarett avd 26

Sofia tog sin sjuksköterskeexamen i januari 2006. Hon började sin karriär inom kommunen men på hösten sökte hon sig till landstinget och hamnade så småningom inom medicinkliniken och avdelning 26 (geriatriken) där hon fortfarande arbetar kvar.

Vilka mål har du framöver?

– Mina mål framöver är att byta jobb/arbetsplats! Jag kan tänka mig att byta helt och lämna vården. Vården känns som ett sjunkande skepp. Söker andra jobb men det är inte lätt. Försökte få provanställning i kommunen men då jag är ett rehabfall ville de inte ha mig, trots att bristen är så stor. Blev utmattad i höstas efter en överjävlig sommar samt att jag tog sommaravtalet som erbjöds, så jag hade på tok för lite semester.
Blev sedan lurad och fick inte de pengarna som utlovades. Eller som ledningen sa ”alla har missförstått avtalet.”.

Jag vill/orkar inte lägga energi på sånt som jag anser inte är mitt jobb. Min hälsa och mina barn går före allt annat, jag har gjort allt för landstinget i 11 år men förstår nu att jag aldrig kommer att få något tillbaka. Jag är ett namn på ett papper, ingen som räknas, utan en som utnyttjas till sin maxgräns.

Jag är en av de mest engagerade sjuksköterskorna och det straffar sig! Man ska inte tänka, inte ha känslor, inte bry sig utan bara gå på jobbet, jobba och sedan gå hem! Det klarar inte jag! Jag blir arg och ledsen! Jag blir frustrerad och illa till mods. Jag ifrågasätter och jag klagar! Det blir jag som känner mig som jag gör fel för att jag vill både mig själv och andra väl.

Vilken fråga anser du vara den viktigaste för Vårdförbundet Västerbottens medlemmar?

– Viktigaste frågan är personalpolitiken! Att vi ska bli respekterade och inte utnyttjade! Att vi alla är enskilda individer! Vi ska inte lösa personalbrist med befintlig personal jämt och ständigt! Bara för att man är anställd åt landstinget betyder det inte att man inte har ett liv utanför deras väggar! Livet pågår hela tiden och det absolut viktigaste för arbetsgivaren borde vara att måna om sin personal så pass att de även orkar ha en fritid!