Ingen ropar samhällsfara idag, varför?

Att vården har förändrats det är nog alla rörande överrens om. Vi har de senaste åren sett hur antalet vårdplatser har minskat drastiskt inom slutenvården och hur särskilda boenden lagts ner i kommuner.
Vi har sett hur legitimerad personal ersätts med icke legitimerade, eller icke specialiserade, för att täcka behov som finns inom verksamheterna.
När man numer räknar bemanning är det antal skallar, inte grad av kompetens.
Patienter flyttas runt och vårdas på olika enheter på grund av platsbrist.

Vi läser dagligen i media om de blödande verksamheterna som ingen verkar kunna stoppa flödet på. De sjunkande skeppen där personalen klamrar sig fast vid masten för att inte drunkna.
Ingen sätter på ett tryckförband, ingen delar ut flytvästar men alla undrar varför det är brist på sjuksköterskor (både grundutbildade och specialicerade), barnmorskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker.
Jag är inte förvånad.

Vi vet att det utbildas legitimerad personal. Vi vet att Sveriges högskolor och universitet har fler sökande till dessa utbildningar än vad det finns platser.
Problemet är att fler och fler av den erfarna personalen inte stannar kvar i sitt valda yrke och för att lyckas behålla dessa personer måste arbetsmiljön förbättras.

I Vårdfokus 2008-09-11 (www.vardfokus.se/webbnyheter/2008/9/farre-patienter-dor-med-manga-sjukskoterskor/ ) kom en artikel angående en forskningsstudie som gjorts i Danmark gällande sambanden mellan sjuksköterskors arbetsförhållanden och patientsäkerheten. Denna studie visade att ju lägre patientantalet per sjuksköterska var så minskade dödligheten bland patienterna men även att utbildningsnivå och erfarenhet spelade stor roll. Man kom även fram till att låg personalomsättning och få vikarier gav färre dödsfall.

2008 var även året då Vårdförbundet tog ut medlemmar i strejk och detta efter att en överenskommelse gällande löneavtal inte gått att nå med SKL.
Då ropade Sveriges arbetsgivare/vårdgivare att strejken var en samhällsfara.

Den nedrustning av sjukvården som åren efter har fått fortgå försvaras fullt ut av samma befattningar som då 2008 ropade just samhällsfara. Detta trots att personal varnar och ger tydliga exempel på hur patientsäkerheten hotas.
För mig är det obegripligt.

Jag är stolt över mitt yrkesval. Jag är stolt över mina kollegor.
Varje dag gör jag en insats som gör skillnad för en annan människa. Ingen kan ta det ifrån mig. Jag älskar mitt yrke men jag vill utföra det utifrån vetenskapliga grunder och beprövad erfarenhet.
Vi har patienten i fokus.

Vi är inte arbetsgivarens personliga brandmän, vår uppgift är inte att släcka era bränder.
Sluta lek med tändstickorna!

Cecilia Lundberg
Legitimerad sjuksköterska
Förtroendevald med facklig tid
Vårdförbundet Västerbotten