Har du skrivit en avvikelse idag?

Målet med arbetsgivarens arbetsmiljöarbete borde rimligen vara, att du som medarbetare inte behöver skriva avvikelser överhuvudtaget. Allt fungerar, alla är nöjda, det är lite toppar ibland men det orkar du med, för återhämtningen är bra. Du får jobba med det du är utbildad för, har bra villkor som lön och arbetstider, kollegor som oftast väljer att jobba kvar, en chef som har de egenskaper du önskar av din chef, ja du vet, allt det där som gör att du går hem från jobbet efter nästan varje pass med en go känsla i magen.

Men om din arbetsplats inte uppfyller allt det där ovan?

När du oftare och oftare går hem från jobbet med en mindre go känsla i magen.
När det börjar bli svårt att sova och när du inte har orken att göra dom där roliga sakerna med barnen i din närhet. När tv-soffan lockar mycket mer än en promenad i skogen. För att du är sliten? Eller för att du efter dagens arbetspass har rivmärken på armen, någon sa att jag vet var du bor, lunchlådan blev kvar i kylen för tredje gången den här veckan. När personen på andra sidan luren skällde ut dig för något faktiskt inte kan påverkas. Skrev du en avvikelse? Eller kände du att det är ingen ide? Det händer ändå inget. Det är väl vardag, det finns förklaringar till det mesta. Jag förstår att anhörig blev arg, vi var kort om folk idag, patienten visste inte vad den gjorde.

Jag fattar, den där avvikelsen händer det inte alltid så mycket med. Den får ett svar från en chef som inte har resurser att förändra. Men ändå måste svara. Men din avvikelse är också droppen som nöter stenen. Som ger underlag för arbetsplatsens skyddsombud att begära åtgärder. Det är enligt Arbetsmiljölagen varje medarbetares skyldighet att medverka i arbetsmiljöarbetet och då ingår rapportera tillbud och olyckor. Hjälps vi inte åt med detta, har det ju inte hänt. Vi har hjälpt till att normalisera överbeläggningar, att acceptera hot och våld även om intentionen inte är att skada, att säga att det var ok även idag att det inte fanns tillräckligt med resurser som möter kraven och att det är ok att rasten frös inne.

Så min uppmaning till dig är, att varje dag du går hem med en mindre go känsla i magen, det är en dag du ska skriva en avvikelse för att hjälpa skyddsombudet nöta ut stenen. För det är en avvikelse när en medarbetare inte mår bra på jobbet, oavsett orsak.

Men jag hoppas att du inte skrev någon, för att du gick hem från jobbet med en go känsla! För det är du värd!

Anna Tjus
Specialistsjuksköterska med inriktning ambulanssjukvård
Huvudskysstombud NU-sjukvården
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Västra Götaland