Staten, kapitalet och den nya budgeten

Satsningen på välfärden går i höstens budget från 16 miljarder till 7,5 miljarder. Vad kan man säga? Annat än fuck you?

Ibland sitter jag och dagdrömmer om hur varenda kotte i regeringen blir akut sjuk. Riktigt dålig. Så dålig att de inte skulle klara sig utan vård. Och när de kommer strömmandes till akuten så kan vi som arbetar på sjukhuset bara säga ”nej tyvärr, vi har inte personal och resurser att ta hand om er. Ni får åka hem och hoppas på det bästa. Nej, ni får inte med er mediciner. Den lindringen har ni sumpat. Tyvärr. Det här är helt och hållet ert eget fel.”

Så skulle vi naturligtvis inte göra på riktigt. För vi är ålagda enligt lag att vi ska bedriva god vård på lika villkor för hela befolkningen (HSL, 2017:30). Vi skulle klämma in varenda en, höja taket för överbeläggningar och, om vi hade råd, ta in personal på övertid för att nå detta mål. Vi skulle göra stora ansträngningar för att täcka behovet av rätt kompetens.

Detta mål ”att bedriva god vård på lika villkor för hela befolkningen” blir dock allt svårare och svårare att nå eftersom medlen för att lyckas ständigt stryps. Det är som att försöka släcka en eldsvåda när allt man får är en kopp vatten.

2022 gjorde Uppdrag Granskning en serie avsnitt som handlade om våra regionpolitiker och vilket inflytande de har på vård och omsorg. Dessa avsnitt ligger kvar på SVT play och jag kan inte nog understryka hur sevärda dessa är. För det är faktiskt så att många inte känner till att det är regionerna som styr sjukvården och råder över hur de tilldelade pengarna placeras ut.

Minns du vem du röstade på i regionvalet senast?

Röstade du i regionvalet?
Naturligtvis kan det kännas övermäktigt att göra en full personakt över varje kandidat, men ett tips – du kan alltid läsa vilket yrke kandidaterna har på valsedeln. Visst vore det fantastiskt om någon som faktiskt kan och förstår hur vården fungerar fick delta i processen att fördelas? Frågan är bara hur stor roll det faktiskt spelar när satsningen på vården blir så låg att det handlar om att vrida på korvören.

Vården har många brister. Människor dör, felbehandlas och står i kö betydligt längre än vad som är rimligt. Jag är övertygad om att detta går att åtgärda om tillräckliga satsningar görs. Jag menar att en hög procent av alla vårdskador kommer av att vi inte har medel och kollegor nog att undvika dem.

Om regeringen hade ett intresse av att ha en fungerande vård så skulle vi kunna ha det. Pengarna finns. Men de läggs i fel fickor. En regering som monterar ner välfärden utan att ens skämmas är inget annat än rutten. Enligt Svantesson ”handlar inte allt om pengar”. Jag är väldigt nyfiken på vad hon egentligen menar med det. Dels för att det är svårt att öka antalet anställda så att man täcker behovet utan att ha pengar för att kunna betala dem lön. Dels för att hon själv tillhör den lilla klick höginkomsttagare som gynnas av den nya budgeten. Knappast någon överraskning. Den ena handen vet vad den andra gör. Om två år är det val. Jag vågar knappt föreställa mig hur vården kommer se ut om två år? Vem kommer kunna få vård? Vem kommer vilja jobba kvar? Vi har alla våra olika hjärtefrågor när valdagen nalkas. Vården är en av mina. Och även om du eller dina nära inte behöver oss nu, så lovar jag att det kommer en dag då du eller någon nära dig kommer behöva uppsöka vård av en eller annan anledning. Då vill du att vårdkedjan ska fungera, att personalen är kraftfull och kompetent och du vill prioriteras utifrån dina behov.

Om regeringen prioriterar bort vården prioriterar de även bort din chans att få hjälp. Det är en viktig tanke att bära med sig till vallokalen om två år.

🌻🌻🌻
Kristin