Alla förutsättningar vi INTE får

Det har nog inte kunnat undgå någon att Vårdförbundet 4/6 kl.11 tagit ut 2000 medlemmar i strejk!
Ur mitt perspektiv som sjuksköterska:
Sedan jag var en liten flicka har jag haft drömmen om att bli sjuksköterska, med syfte och drivkraften över att kunna göra skillnad för en annan människa. Sedan 5 års ålder har jag och mina syskon levt utan våra föräldrar då två pappor och vår gemensamma mamma gått bort genom sjukdom och olycka. Delar av min uppväxt är ingenting jag önskar någon och detta har varit den absolut främsta anledningen till min dröm om att bli sjuksköterska. Om jag kan göra skillnad för en enda människa, skulle det vara värt allt. För det hade jag behövt när jag var en liten tjej.

Jag har nu arbetat inom vården sedan 2011, då som vårdbiträde, undersköterska, sjuksköterska och nu specialistsjuksköterska. Jag har sett hur vården under dessa år blivit allt sämre. Arbetsmiljön är katastrofal, arbetsbelastningen blir allt tyngre och patientsäkerheten har varit hotad under lång tid. Att SKR nu försöker få Vårdförbundets strejk att framstå som ett hot mot patientsäkerheten är ett skämt… när jag exempelvis var nyexaminerad sjuksköterska förväntades jag och mina dåvarande kollegor ta hand om 11 patienter/pass på en akutvårdsavdelning… hur kan det vara att bedriva en patientsäker vård? Hur kan det vara patientsäkert att ha så pass många överbeläggningar på en vårdavdelning så att patienter vårdas i korridorer där det enda som satte stopp för detta var ur brandsäkerhetssynpunkt? Men patientsäkerheten var ju absolut inte hotad…? Integritet, vad är det? Eller hur kan det vara patientsäkert när en sjuksköterska som arbetat 1 år är den mest erfarne sjuksköterskan på en avdelning?

Jag vet att många har slutat att skriva avvikelser när vi upptäcker saker som gått fel eller som hade kunnat gå fel då arbetsgivaren ändå inte tar sitt ansvar och allt sopas under mattan.

Vårdpersonal i dagens offentliga hälso- och sjukvård orkar inte längre släcka alla bränder som uppstår till följd av de förutsättningar vi INTE får till att bedriva en patientsäker vård.

Jag är trött på att inte kunna ta ut min rast, att ständigt ha en överfylld urinblåsa och att man blir förstoppad för att man inte hinner gå på toaletten, att man alltid kommer hem trött och utsliten så man inte orkar att umgås med sin familj, att jobba när alla andra är lediga. Jag är trött på att gå hem ifrån jobbet och känna att man har gjort allt man kan men att det ändå inte var tillräckligt… etisk stress, fysisk stress…

De ovan nämnda förutsättningarna är den största anledningen till att jag idag inte orkar att jobba kvar på en vanlig vårdavdelning längre och mitt senaste byte av arbetsplats var en nödvändighet för att jag själv inte ska bli sjuk på jobbet, igen… Jag har många gånger under dessa år funderat på att byta karriär och kommer sannolikt att göra detta om det inte blir en förändring av svensk offentlig hälso- och sjukvård framöver.

Det enda jag önskar är bättre arbetsvillkor i form av att t.ex. kunna gå hem i tid, att kunna ta ut min rast, att få tid över till familj och fritid, att få en skälig lön så att man inte måste jobba så mycket övertid för att kunna ha råd med mat på bordet och tak över huvudet… att kunna orka hela arbetslivet utan att själv bli sjuk på vägen… Är det verkligen orimligt?

Jag kan inte längre stå för den vård som ges idag inom sjukvården, för den strider mot det jag anser är att utföra vård. Jag hoppas att framtiden kommer att se bättre ut så att vi kan få börja vårda både oss själva och våra patienter igen.
Tack för mig.

Cim Nensén Lagnefors
specialistsjuksköterska inom neurosjukvård
Stroke hemrehab & Stroke/TIA-mottagning
Sjukhusen i väster/Kungälvs sjukhus