Sommaren 2021 beskrivs av personalen på Näls förlossning med ord som kaos, katastrof, ångest och fruktansvärt. Konsekvenserna av sommarens låga tillgång på resurser och höga krav innebär på kort sikt att vi är både fysiskt och mentalt dränerade på energi och arbetsglädje.
På lång sikt vill vi inte ens tänka på vad det kan leda till i form av uppsägningar och sjukskrivningar. Personalen har lagt kraft och energi på det arbete vi älskar och brinner för. Arbetet med att stötta och vägleda föräldrarna på resan som sker när ett barn föds. En resa som vi vill att föräldrarna ska se tillbaka på som något positiv och stärkande.
Men någon måste betala priset när verksamhetens krav överstiger de tillgängliga resurserna och i sommar har den födande betalat priset genom att patientsäkerheten inte kunnat upprätthållas samt att vård och stöd inte kunnat erbjudas. Personalen har betalat i form av uteblivna toalettbesök, bortprioriterade matpauser, inställt socialt liv, fler och längre arbetspass, utebliven återhämtning, stress, onda kroppar och en ständig känsla av otillräcklighet. Ett stort antal avvikelser har skrivits för att uppmärksamma sjukhusledningen på att patientsäkerheten är hotad.
Om nästa sommar inte ska bli en upprepning av årets finns det två vägar att gå. Antingen sänks kraven genom minskad tillgänglighet, mindre stöd till den födande och utebliven patientsäkerhet, eller så tillförs resurser för att möjliggöra att det på Näl kan bedrivas en säker och trygg förlossningsvård.
Att låta personalen lösa resursbristen genom att utöver att jobba extra på lediga dagar även jobba dubbla arbetspass på 16 timmar och ändå mötas av underbemanning, stress, ångest över att inte kunna bedriva ett i vår mening patientsäkert arbete samt rädslan för att inte veta om vi kan åka hem efter arbetspassets slut är inte längre hållbart. Om vi ska orka stanna kvar och kunna utföra vårt arbete på ett värdigt, patient och arbetsmiljömässigt säkert sätt måste krav och resurser gå hand i hand. Sjukhusledningen förklarar personalbristen med att det råder barnmorskebrist i Sverige. Men det är inte brist på barnmorskor, det är brist på barnmorskor som accepterar de arbetsvillkor som regionen erbjuder!
Vi betalar priset för att den födande kvinnan skall känna sig trygg och få en bra upplevelse. Men vi nu höjer vi våra röster för vår skull och ytterst för den födande kvinnan och barnets skull, för nu är gränsen nådd.
Emma Gasslander och Sevinc Bayar barnmorskor och förtroendevalda på Kvinnokliniken, förlossning NU-sjukvården