Det är inte vi i vården som ska utrota pandemin, utan det är vi alla tillsammans!

Då var det dags att klä på sig skiten igen…. 
Jag vill meddela omvärlden att denna gång har personalen bakom maskerna inte återhämtat sig fullt ut ännu från första omgången. Trötta, slutkörda och ett psyke som har tagit stryk. Vi som återigen ska ta hand om detta som samhället inte hjälper oss med. 
Hur många omgångar tror ni där ute att vården ska klara av? 

Det tas iskallt för givet att när du eller din anhörig blir sjuk och söker akut så finns vi där, tar emot er med öppna armar, hinner sitta ner och lyssna på era bekymmer, undersöka och smärtlindra, ni önskar att få träffa en läkare direkt som hittar vad som är fel och sedan får ni en plats på rätt avdelning eller får åka hem. Allt inom ett par timmar. Eller?! 
Ja så önskar i alla fall både du och jag att det såg ut, men nej… 

Vården är sedan tidigare ansträngd och eftersatt när det gäller resurser, pengar, personal och sedan kommer en pandemi ovanpå alltihop. 
Vårdpersonalen skyndar på, tar snabba beslut på tom mage, prioriterar vad som är viktigast… med andra ord raka motsatsen till en politiker. Kanske därför vi förstår varann så dåligt. 
Släng in politiker, styrelsemän och de som påverkar Sveriges skattepengar. 
Ge de en dag hos mig så lovar jag att vården hade blivit prioriterad. 

Det togs ett beslut i maj av regionstyrelsen i Västra Götaland om att ge den personal som jobbar med covid-19 patienter i skyddsutrustning extra betalt, vilket gjorde att vi kände oss högre värderade… ända tills vi fick besked om att det ENDAST gällde personal på covidavdelningarna. 
Vad regionstyrelsen då måste glömt är att ALLA dessa covidpatienter inte flyger in på avdelningarna, utan hamnar först på akuten. Oftast via ambulansen. De vårdas även på IVA. Men all denna personal glömdes bort.

Ett litet risktillägg för alla de som sliter i skyddsutrustning dagarna i ända hade varit en morot för trötta medarbetare att få känna uppskattning. Men istället väljer Sveriges beslutfattare att klappa händerna för oss. Vi tackar och bockar för detta och ser hur långt vi orkar nu i nästa våg med dessa applåder i ryggen. 

Även de människor som inte kan följa FHM’s rekommendationer, kunde få vara med innanför sjukhusets väggar en dag. Att under en dag testa att arbeta i stress med skyddsutrustning, ej hinna äta, ej hinna med toalettbesök, känna rädslan för att själv bli smittad eller dra hem smittan till sin familj, känna otillräckligheten att inte hinna hjälpa alla. En dag hade räckt, jag lovar, för att få er att strunta i fester, köpcenter och resor. 

Så skärpning! 
Det är inte vi i vården som ska utrota pandemin, utan det är vi alla tillsammans!

Katarina Håkansson undersköterska på akutmottagningen SÄS med kollegor
Ahmed undersköterska
Ingela undersköterska
Michael sjuksköterska
Terese sjuksköterska
Evelina sjuksköterska
Sofia läkare
Cecilia undersköterska 
Erik sjuksköterska
Charlotta undersköterska