Är Maccharinigate ändstationen för drömmen om ”Superspecialisten”?

I kölvattnet av skandalen som skakar Karolinska Institutet efter den skräckinjagande Macchiarini-affären:

Står vi nu vid vägs ände vad gäller det som många tycks ha sett som drömscenario för hälso- och sjukvården?

Drömmen om den omnipotente vetenskapsmannen som ensam ska rädda oss alla från ondo.

Jag syftar alltså på experten, han som kan och vet allt, hjälten med den kvantitativa medicinsktekniska vetenskapen: Superspecialisten.

Drömmen tycks delas av många, läkare, beslutsfattare och allmänhet. Symbolen för denna dröm verkar ha blivit Nobelpriset i Medicin.

Men vart leder oss denna dröm?

Den tycks ge oss en stärkt medicinskteknisk styrning av vården, ensidigt naturvetenskapligt perspektiv, utan mänskliga och humanistiska hänsyn. Allt högre grad av specialisering, revirtänkande och konkurrens. Den skapar en fragmenterad och avhumaniserad verksamhet som inte längre har någonting med vård att göra. Och den är SVINDYR!

Vård betyder i min värld människans rätt till hälsa, värdighet, medkänsla och respekt.

Det är inte längre vård när människan i egenskap av patient blivit ett medel för ”Superspecialisten” att hävda sin makt och status.

Att kirurg Maccharini lider av någon typ av personlighetsstörning verkar troligt men är egentligen inte så intressant.

Det som är intressant är den elitistiska och hierarkiska kultur där han tillåtits frodas därför att ingen vågar sätta ner foten. Utan tvärtom hejar på, uppmuntrar och beundrar.

Detta utgör grogrunden för Maccharinigate: ett skräckscenario där superspecialisten till och med tar sig rätt att döda sina patienter i vetenskapens namn.

Jag är rätt maktlös i detta,  en sketen liten sjuksköterska i förhållande till denna ”glamorösa” värld.

Även om jag kan hänvisa till forskning som visar på att teambaserad och personcentrerad vård kommer att vara bättre för patienten och betydligt billigare för skattebetalarna, bryr sig få om den kunskapen.

För när det gäller den svenska hälso-och sjukvården är det paradoxalt nog inte i första hand vetenskapen som styr, varken medicin eller omvårdnad, ekonomi, juridik eller etik.

Inte politiken heller.

För ”kulturen” i vården är så stark att den kväver allt sådant.

Kulturen handlar om makt, prestige och status hos ett fåtal ”experter” som understöds av alla dem som gärna skulle klättra dit via en förlegad hierarki.

Har du inget Nobelpris om halsen kan du hålla käften för ingen kommer ändå att lyssna hur rätt du än har.

Jag tror faktiskt inte att titel eller Nobelpris heller räcker till i dessa sammanhang om du vågar ifrågasätta den rådande kulturen. (En kultur som ingen någonsin forskat på!)

Göran Stiernstedt svensk läkare, direktör och docent har kommit med en mycket intressant utredning, Effektiv vård: SOU 2016:2, men var är den positiva responsen från alla kollegor och beslutsfattare?

Problemet med rapporten är kanske att den beskriver hur det ser ut på riktigt?

Bland annat att vi har massor av läkare i Sverige, men de flesta träffar inte patienterna särskilt ofta.

• Vi skulle behöva förändra systemet så att vården bedrivs där patienterna befinner sig.
• Vi skulle behöva arbeta tillsammans i vården i team; med och inte mot varandra.
• Vi skulle behöva personcentrera vården.

Så dags att vakna!!!

Det skulle bli bättre för alla. Till och med för Superspecialisten.

Men framförallt för patienten.

Eller ska vi säga MÄNNISKAN?

//Robin

Läs mer:

Paolo Macchiarini – detta har hänt – Dagens Medicin