Ingen är för smart för omvårdnad!

För några dagar sen träffade jag Pauline Hammarskiöld. Hon har skrivit årets hittills bästa debattartikel. Den handlar om hur Örebro universitet, där Pauline studerar till sjuksköterska, återskapar den gamla normen att medicin är viktigare än omvårdnad.

Vi hade massor att prata om. En gemensam erfarenhet var att ha fått sitt val av utbildning ifrågasatt med hänvisning till att ”du som är så smart ska väl inte läsa till sjuksköterska”.

I kommentarsfältet till Paulines artikel skrev någon att det är fel att värdera sjuksköterskeutbildningen lika högt som läkarutbildningen eftersom det ju inte kräver så mycket att vända kuddar och att dela ut medicin som en klok doktor har ordinerat. Ett uttryck för ungefär samma okunskap och norm som ovan, att omvårdnad inte kräver bildning.

Förutom att vända kuddar så handlar omvårdnad om relationer, etik, hälsa, kommunikation och miljö. Inte om att bota en sjukdom, snarare om att se och stärka det friska som finns hos alla människor. Oavsett sjukdom.

Det är knappast så att det finns för många smarta sjuksköterskor i vården. Ändå är den kvinnoförnedrande och ofräscha uppfattningen att omvårdnad bara handlar om handlag och inte om vanlig intelligens. Det är knappast heller så,  att det bara finns utrymme för ett fåtal smarta människor på jorden och att alla som tillhör detta fåtal borde bli läkare. Ju mer kunskap inom olika områden, desto bättre tänker jag.

Vården kryllar av smarta sjuksköterskor som med sin kunskap gör verklig skillnad för sina patienter. Och som med bättre förutsättningar och med normer som inte andades sunkigt 1950-tal skulle kunna göra ännu mer.