Förbereder vår sjuksköterskeutbildning oss för att möta alla patienter?

En sak jag verkligen har uppskattat med sjuksköterskeyrket hittills, under mina snart tre terminer på utbildningen, är hur personcentrerad vård är utgångspunkten i allt vi gör som sjuksköterskor. Allt från att lyssna till patientens behov till att själv kunna upptäcka dem innan patienten ens har satt ord på dem. Det är något man med tiden lär sig att öva på. Med tiden lär man också känna sin patient.

Men jag undrar: Hur bra förutsättningar får vi egentligen för att lära känna patienten?

Även om vi inte ska utgå från våra egna förutfattade meningar är det viktigt att ha en grundläggande kunskap om vad vi kan förvänta oss att se och vara uppmärksamma på. Självklart finns det individuella variationer och undantag, men en bred klinisk kunskap är en förutsättning för att kunna identifiera symtom och förändringar i patientens hälsotillstånd.

Tyvärr upplever jag att mycket av det utbildningsmaterial vi använder utgår från ljus hud när olika symtom och hudförändringar presenteras. Jag har exempelvis lagt märke till att det inte finns tillräckligt många bilder som visar hur olika hudsymtom, såsom utslag, inflammationer och andra hudförändringar, kan se ut på mörkare hudtoner.

Borde det inte vara en självklarhet att även få den kunskapen under utbildningen?

Hur ska vi kunna lära känna en patient, identifiera varningstecken och göra korrekta kliniska bedömningar om vi inte har fått möjlighet att se hur olika symtom kan yttra sig på olika hudtoner?

Jag vill utmana er att börja lägga märke till vilka hudtoner som representeras i bilderna vi använder under utbildningen. Ställ er frågan: Är detta en representativ bild av det jag kan förvänta mig att möta ute i vården?

Jag vill också uppmana er att ställa frågor till era föreläsare om hur olika symtom kan se ut på personer med andra hudtoner. Det vet jag själv att jag ska börja göra mer aktivt.

Många av mina reflektioner grundar sig i mina egna upplevelser under utbildningen. Det är därför möjligt att det ser helt annorlunda ut på just din högskola. Men jag tycker ändå att det är en diskussion värd att lyfta.

Ibland tänker jag också på våra internationella VFU-möjligheter. Hur kan vi exempelvis få möjlighet att genomföra VFU i utomlands utan att det samtidigt är självklart att vi får med oss kunskap om hur olika symtom och hudförändringar kan presentera sig på mörkare hudtoner?

För mig handlar detta inte bara om representation i våra läroböcker. Det handlar om att vi ska få rätt förutsättningar att utvecklas till kompetenta sjuksköterskor och kunna erbjuda en säker och jämlik vård, oavsett vem patienten framför oss är.