Ljuvliga omvårdnad!

När jag pluggade till sjuksköterska knorrades det redan i termin ett kring ämnet omvårdnad. En föreställning spred sig att omvårdnadsämnet är simpelt och flummigt medan den medicinska vetenskapen är svår, viktig och värd att tas på allvar. Jag erkänner motvilligt att ibland själv bidrog till att sprida den uppfattningen. Men jag har ändrat mig. För jag insåg att om jag som blivande sjuksköterska ger uttryck för en sådan åsikt så sparkar jag ner mig själv.  Och framförallt, omvårdnad är något avancerat, viktigt och superintressant.

Bilden av att omvårdnad är något som ”vem som helst” kan hålla på med är korkad. I synnerhet eftersom det är det område inom vilket sjuksköterskor är experter. Om jag som sjuksköterska tycker att omvårdnad är tramsigt så tycker jag följdaktligen att det jag håller på med är tramsigt eftersom omvårdnad är mitt huvudområde och yrke.

Inställningen att omvårdnad inte är viktigt (i alla fall inte något som behöver studeras) tror jag i grunden är en genusfråga. Kvinnors (och mäns inom kvinnodominerade områdens) tänkande provocerar nämligen och tas inte på samma allvar som tänkande inom traditionellt manliga områden.

När vi samtalar om omvårdnad (det sker alldeles för sällan) så inser de flesta att det minsann inte alls är så enkelt. Omvårdnad handlar nämligen om det verkligt svåra. I ämnet ryms frågor om hälsa, lidande, relationer och etik. Flummigt möjligen. Men det så kallat flummiga är det svåra och det svåra är det utmanande och roliga och definitivt inget som ska viftas bort. Allra minst av oss själva.

Omvårdnad är ett vetenskapligt forskningsområde inom vilket många sjuksköterskor är professorer. Är deras kunskap något som går att vifta bort? Jag tror inte det. Däremot tror jag att kunskapsutveckling inom omvårdnad är avgörande för mitt yrkes legitimitet. Och när sjuksköterskor som är kliniskt verksamma tillägnar sig ny kunskap inom omvårdnad så är det till gagn för våra patienter.

Vad är då omvårdnad i praktiken? Att hjälpa gamla tanter till toaletten? Ja bland annat, och det är inte en uppgift att förringa. Men omvårdnad är något oerhört mycket mer. Omvårdnad handlar om att ta reda på vilka behov en människa har. Och om att stötta människan att själv kunna ta hand om sina behov (egenvård) för att sedan där hon inte själv klarar av det, helt eller delvis, hjälpa henne att tillgodogöra sig behoven. Forskning inom ämnet hjälper oss att förstå människan i vården och utvecklar metoder att hjälpa henne.  Den här synen på omvårdnad går att tillämpa på alla områden där sjuksköterskor är kliniskt verksamma. Från narkossköterskan som hjälper patienten att andas till psykiatrisjuksköterskan som hjälper sin patient med att hitta en struktur i vardagen.

Omvårdnad är alla sjuksköterskors gemensamma nämnare. Det är yrkets grund. En grund att vara stolt över!