När generationsskiftet blir en arbetsmiljöfråga

Det talas ofta om vårdens kompetensbrist, vårdköer och behovet av mer resurser. Men betydligt mindre uppmärksamhet riktas mot en av de stora förändringar som just nu pågår på våra arbetsplatser: generationsskiftet.

Som huvudskyddsombud möter jag allt oftare situationer där konflikter och missförstånd inte handlar om ovilja, utan om att människor har helt olika syn på arbetslivet.

På många arbetsplatser arbetar idag Generation Z sida vid sida med medarbetare som har 20, 30 eller kanske 40 års erfarenhet. Den yngre generationen har vuxit upp med digitala lösningar, ständig tillgång till information, en annan syn på balansen mellan arbete och privatliv och kanske ser saken något mer ur ett individuellt perspektiv. Den erfarna kollegan har formats av ett arbetsliv där man lärde sig genom att göra, tog ansvar när situationen krävde det, stannade kvar tills problemet var löst och ser arbetet i större utsträckning ur ett  kollegialt perspektiv.

Ingen av dessa grupper har rätt eller fel. Men skillnaderna skapar utmaningar

 

Allt oftare hamnar diskussionerna kring frågor som rättvisa arbetsuppgifter, rättvis arbetsfördelning och arbetsbelastning. Vad är egentligen en rimlig förväntan på en medarbetare? Vad kan arbetsgivaren kräva? Och vad kan medarbetaren förvänta sig tillbaka?

Detta är inte unikt för vården. Samma utveckling syns inom industrin, handeln, skolan, myndighetsvärlden och näringslivet i stort. Men inom vården blir konsekvenserna extra tydliga eftersom verksamheten är beroende av samarbete, tillit och förmågan att fatta självständiga beslut i komplexa situationer.

I min roll deltar jag regelbundet i trepartssamtal mellan arbetsgivare och medarbetare. Det som slår mig är att en stor del av samtalen egentligen handlar om olika förväntningar på arbetslivet.

Den yngre medarbetaren efterfrågar ofta ett nära ledarskap, tydliga ramar och snabb återkoppling. Man vill veta vad som förväntas och få stöd när situationer uppstår. Den erfarna medarbetaren är ofta van vid att luta sig mot sin kliniska erfarenhet, fatta egna beslut och själv prioritera sitt arbete. För den personen blir chefen mer en administrativ funktion än en daglig vägledare.

Jag ser också skillnader i hur arbetsbelastning hanteras. Många yngre medarbetare är betydligt bättre på att sätta gränser och lyfta frågor om återhämtning, arbetsmiljö och psykisk hälsa. Samtidigt ser jag erfarna kollegor som alltför länge bär verksamheten på sina axlar, tar extra pass, täcker upp för frånvaro och tar ansvar långt utöver det som egentligen är rimligt.

Det är lätt att göra detta till en konflikt mellan generationer. Det vore ett misstag.

Problemet är snarare att arbetslivet förändras snabbare än organisationerna hinner anpassa sig. Många chefer saknar idag verktyg för att leda arbetsgrupper där medarbetarna har helt olika behov, drivkrafter och förväntningar. Det är inte nödvändigtvis ett uttryck för dåligt ledarskap. Ofta handlar det om att förutsättningarna för ledarskapet har förändrats.

Det som förvånar mig är att frågan nästan helt saknas i den politiska debatten.

Vi hör ständigt att vården behöver mer resurser och att tillgängligheten måste förbättras. Men betydligt mindre sägs om hur arbetsplatserna ska klara generationsväxlingen. Politiker styr inte det dagliga ledarskapet och ska heller inte göra det. Däremot styr politiken resurserna, regelverken och de krav som verksamheterna förväntas leva upp till.

När kraven ökar samtidigt som arbetskraftens förväntningar förändras uppstår nya utmaningar som inte kan lösas enbart med fler händer i verksamheten.

Utmaningen är inte att välja mellan dem. Utmaningen är att få dem att lyckas tillsammans

Framtidens stora fråga handlar därför inte bara om hur vi rekryterar fler medarbetare till vården. Den handlar också om hur vi bygger arbetsplatser där olika generationers styrkor kan komplettera varandra i stället för att krocka.

Den erfarna medarbetarens kliniska blick och yrkeskunnande är ovärderlig. Generation Z:s förmåga att tänka nytt, ställa krav på hållbarhet och använda moderna arbetssätt är lika viktig.