Ingen lämnas utanför: Solidaritet på jobbet och i regnbågens färger

Gör Regnbågsflaggor, Pridefestivaler och Pridemånad någon skillnad i vårt samhälle?

Klart det gör skillnad! Detta är bevis på verklig solidaritet och ansvarstagande: en ståndpunkt för ett samhälle där alla människor ges lika värde och rättigheter – oavsett kärlek, könstillhörighet eller uttryckssätt.

Oavsett om kampen förs på arbetsplatsen eller i regnbågens färger på gatan, handlar den om samma sak – att stå upp för varandra! Rättvisa uppstår aldrig av sig själv, den kräver handling och det är en gemensam kamp där majoriteten alltid måste ta ansvar och stå sida vid sida med minoriteten – annars blir det ingen verklig förändring.

Ett samhälle som sviker några, sviker oss alla….

En kunskapssammanställning om ”HBTQ-personers organisatoriska och sociala arbetsmiljö” (2022:7) blev resultatet från ett regeringsuppdrag från år 2020.

Den påvisade att hbtq-personer upplevde sig ha sämre arbetsförutsättningar med sämre organisatorisk- och social arbetsmiljö.

Det handlade om fördomar och ”mikroagressioner” – som exempelvis obetänksamma skämt, direkt diskriminering eller negativ jargong.  Dessa kunde också leda till ”minoritetsstress”; en stress som kan uppstå hos en minoritet, vilket innebär att hela tiden behöva vara på sin vakt och vara redo för att bli ifrågasatt eller utsatt.

Därför är HBTQIA+ rättigheter en självklar del i Vårdförbundet tillsammans med många andra fackorganisationer – det är jag både stolt och glad över!

Vårdförbundet vill se arbetsplatser där olikheter inte bara accepteras – utan värdesätts och inkludering skapar inte bara ett bättre arbetsklimat utan gör även att vården utvecklas.

Men det finns ett behov av ökad kunskap och kompetens hos både fackliga organisationer, enskilda medarbetare, chefer och HR kring dessa frågor – för att kunna förebygga arbetsmiljöproblem, diskriminering och samtidigt aktivt driva för lika rättigheter och möjligheter.

Alla MÅSTE engagera sig och bidra till arbetsplatser som präglas av respekt och en tillåtande miljö.

De som inte själva upplevt att vara i minoritet och blivit utsatt i samband med det, har nog svårt att föreställa sig hur det känns – det är därför vi behöver vara lyhörda för signaler.

Jag själv lever som HBTQIA+ person och har för det mesta varit skonad mot påhopp och diskriminering. MEN jag har tyvärr blivit föremål för nedlåtande kommentarer och krassa fördomar.

Under min studietid valde jag att inte ha så stort fokus på mitt privatliv, eller på det faktum att jag levde tillsammans med en kvinna.

När jag nämnde ordet ”sambo” antog många kollegor automatiskt att det var en man jag syftade på. Jag orkade inte alltid rätta dem.

Energin fanns helt enkelt inte, särskilt inte efter att jag under en praktik fick höra fördomsfulla och nedlåtande kommentarer från en kollega. Den gången stod jag inte upp för HBTQIA+ gemenskapen – eller för mig själv och det är något jag ångrar än idag. Men jag lovade mig själv en sak: från den dagen skulle jag vara mig själv fullt ut – alltid, från början.

Jag höll mitt löfte och att leva öppet fullt ut har visat mig att det positiva väger tyngre än det negativa – och den friheten har gett mig en kraft jag bär med stolthet! Det är också det jag vill skicka vidare till dig – eller till någon du känner:

Våga vara dig själv! Du är viktig. Du är stark. Du är modig. Och du är och kommer alltid att vara tillräcklig!