Ångestfylld njutning, etisk stress och längtan efter semester

Så var den första sommarmånaden här. Fåglarna kvittrar glatt, blommorna vaggar vackert i den ljumna brisen och grönskan breder ut sig över land och rike.

En hektisk period i naturen där växter och djur jobbar dag och natt för att hinna med allt under den korta intensiva sommarperioden. Djurvärldens barnabördshus går på högvarv…

..precis som kvinnoklinikerna i humanvårdens värld. Som på labb, röntgen och akutmottagningen. Exakt som på infektion, barn- och ungdomsavdelningen och vårdcentralen, där telefontiderna sinar snabbt. Eller mycket likt hemsjukvårdens kaosartade tillvaro.

Fast i hälso-och sjukvården är det konstant högvarv. När sommaren nalkas ska vi mäkta med samma högvarv men med färre i tjänst.

I fikarummet bubblar det av känslor. Maj och juni fylls av examenfester, studentfiranden, diverse avslutningar och sommarpartyn. Den sista planeringen av sommarsemestern måste göras. Stugan är bokad, husvagnen besiktad och nya badkläder inköpta. Det pirrar i magen av längtan.

Den sista dagen innan semestern är magisk och så nära den där känslan man hade natten till julafton under barndomsåren som det går att få i vuxen ålder.

Frihetskänslan av att inte behöva ställa klockan, att kunna äta frukost länge, att kasta sig ut i de fortfarande allt för kalla västkustvågorna…

Men innan dess ska man överleva de där veckorna. Den där perioden då rasterna blir ännu kortare och färre. Då övertiden och flexen tickar på i ett rasande tempo.

När vården vi ger inte längre känns säker. Eller ännu mer osäker.

Njutningen av att gå på semester blandas av ångest och etisk stress.

Kollegorna som ser blekare ut än någonsin, trots att solen gassar som mest. Matlådorna som står staplade i kylen för att ingen hinner äta. Uppgivenheten då någon blivit sjuk. Kanske sjuk av stress?

Patienten som inte får den vård hen behöver i tid.

Längtan efter semester blandas med, vad som tycks vara en obotlig brist i vården: bristen på insikten om att det kommer en sommar och semesterperiod i år igen.

Men det är ingen obotlig brist. Och du ska inte behöva känna att dina dyrbara semesterdagar, oavsett när på året de förläggs, ska ge stress, dåligt samvete och en känsla av otillräcklighet.

Det är inte ditt fel. Det är ett systemfel. Men det kan vi faktiskt ändra på.

När grundbemanningen inte är tillräcklig, när rätt kompetens ersätts av en mindre utbildad och när villkoren inte är tillräckligt attraktiva för att vare sig attrahera ny personal eller behålla den erfarna- då går det inte att lösa ekvationen.

Nu är det dags att föra in nya variabler i ekvationssystemet.

Istället för att skapa problem så ska vi lösa dem. Så att du kan checka ut från ditt arbete och med lätta steg studsa iväg in i solnedgången, redo för hängmattan, beachvolley och långa fikastunder i bersån.

Säker vård, sommar och semester ska inte vara en omöjlig kombination, utan en självklarhet!