Inte ens en pandemi kunde få beslutsfattare att investera i vården.  Vad är det egentligen som krävs?

Ingen har någonsin påstått att det finns obegränsat med resurser i statskassan. Men är det inte märkligt att det verkar finnas outsinliga mängder med kosing när försvarsmakten expanderar, när det ska byggas ny kärnkraft eller för att finansiera ROT-avdrag?

Inte ens en pandemi kunde få beslutsfattare att investera tillräckligt i hälso-och sjukvården.  Frågan är vad som egentligen krävs?

Under pandemin uppdagades många brister i vården. Brister som egentligen redan fanns där innan covidviruset galopperade in över svenska gränserna, men som bara fått fortsätta att ligga och pyra runt om i landets alla hörn. Lite glöd är väl ingen fara, eller?

Men under pandemin blossade glöden upp. Det brann i knutarna! Om det inte hade varit för att vårdpersonalen vände totalt ut och in på sig för att täcka upp för alla dessa brister och, om än tillfälligt, släckte bränderna, så är frågan hur det egentligen hade gått för svensk sjukvård. Och för människorna som blev sjuka.  Men tack vare heroiska insatser, omänskliga scheman och ytterst yrkesskicklig personal i hela vårdkedjan, så lyckades vi ändå relativt bra. I förhållande till hur det skulle kunna blivit…

Rapport efter rapport har redovisats om att det krävs åtgärder inom svensk vård för att vi ska klara av nästa pandemi. Eller egentligen; för att vi ens ska klara av vardagen utan någon pandemi. Vi behöver höja kompetensen, anställa fler och bygga ut med fler vårdplatser. Och det gäller inom hela hälso-och sjukvården.

Vi behöver fler som tar hand om våra gamla och sköra. Med rätt kompetens.

Vi behöver fler som kan diagnostisera och analysera samt genomföra undersökningar. Med rätt kompetens.

Vi behöver fler som kan vårda; både inom den somatiska och den psykiatriska vården och i hemsjukvården. Med rätt kompetens.

Nu har det gått fem år sedan pandemin sköljde in över oss. Och vi är kvar på samma läge som vi var innan farsoten bröt ut. Om inte på en ännu sämre nivå.

Vem är tänkt att vårda vid ett eventuellt krig  mot virus eller främmande makter när akutsjukhus läggs ner och det är fullt på övriga sjukvårdsinrättningar redan innan eländet bryter ut?

Varför finns det aldrig pengar till vård och omsorg när det verkar gå att skramla ihop till andra väsentliga delar i vårt samhälle utan större debatt?