Med ett stadigt fotfäste, en skarp klinisk blick och en legitimation som påvisar vår specifika och livsviktiga kompetens, tar vi oss an den svåra vägen där riktmärket är en hållbar hälso- och sjukvård!

Idag den 17 december, för 40 år sedan, ett flickebarn föds.
Hon hade drömmar om ett människolivs lika värde och att orättvisor förbjöds.
En trygg uppväxt med kärlek, veta innebörden av solidaritet och en hjälpande hand
Skapade en känsla av engagemang för flickan som nu är kvinna med fina vänskapsband
Föräldrarna var i arbetarklassen och där både fackligt arbetande som skyddsombud.
Inte så konstigt att kvinnan blev sjuksköterska och nu till vardags är både heltids facklig och Huvudskyddsombud ♥

Dagens Hälso- och sjukvård utmärks av en hög specialiseringsgrad med en teknisk- och medicinsk utveckling som fortskrider och som är kompetenskrävande.
Sjuksköterskor, Röntgensjuksköterskor, Biomedicinska analytiker och Barnmorskor som är Vårdförbundets samtliga professioner är legitimerade yrken. Vilket innebär att om du är utbildad inom någon av professionerna, så har du en garanti för att just du har en viss kompetensnivå och speciella egenskaper som gör att du bedöms vara lämplig att utöva yrket. Det är faktiskt det mest framträdande beviset på din kompetens! Det samma gäller, att om du allvarligt missköter dig i din profession – kan din legitimation återkallas.

Vårdförbundets professioner har även krav på sig; Att arbeta utifrån beprövad erfarenhet samt i enlighet med forskning och evidensbaserad vård, att all omvårdnad bedrivs utifrån respekt för mänskliga rättigheter. Att en god och säker vård bedrivs utifrån patientsäkerhet, proaktivitet, riskmedvetenhet och att man följer regelverk. Det är faktiskt VI i de specifika yrkesprofessionerna som har den specifika kunskapen – den reella och formella kompetensen.
I rapporten Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och tandvård från Socialstyrelsen (2023) beskrivs faktorer som alla är avgörande faktorer för att skapa en hållbar och effektiv hälso- och sjukvård. Dessa är; att kompetensförsörjning sker, att bemanning på verksamheterna har rätt kompetens samt att även kunna behålla den befintliga kompetensen.

Ibland känns det tyvärr som att politiker och arbetsgivare missar (okunskap eller annat bakomliggande?) att involvera våra professioner i viktiga beslut som berör dem i högsta grad. Hur ska man då kunna realisera alla krav som ställs på våra professioner, för att kunna tillgodose en god omvårdnad med hög patientsäkerhet? Detsamma gäller vikten av att förtroendevalda tillika skyddsombud blir involverade i arbetsmiljöprocessen. Finns det skyddsombud från samtliga fackförbund till exempel i en risk- och konsekvens bedömning, så har vi förutom kompetensen utifrån skyddsombudens roll även den reella och formella kompetensen från våra olika vårdprofessioner.

Vi behöver alla kroka arm; medarbetare, politiker, arbetsgivare och befolkning i detta, och tillsammans skapa den bästa och hållbara hälso- och sjukvården som är möjlig!

Ett personligt och mycket starkt julminne och födelsedagsminne för mig. Året var 2003…
En kall vinterdag i november sitter jag tillsammans med mina föräldrar på intensivvårdsavdelningen (IVA) på Centralsjukhuset i Karlstad. Min lillasyster och mina föräldrars dotter ligger i sängen bredvid, intuberad och nedsövd i respirator. Det var en bakteriell hjärnhinneinflammation som hade orsakat att hon låg där med full andningshjälp, blek i huden och med rödlila utslag över hela ansiktet och kroppen. Vi kunde inte förstå att en bakterie kunde åsamka detta livshotande tillstånd och på mindre än ett dygn! Att se min friska och unga syster förvandlas till en jätteblek, livlös kropp med hemska utslag som gjorde att hon såg ut som en äldre dam på 90 år.

Vårdpersonal på IVA tog in och pratade med oss i enrum, förberedde oss på att min syster troligtvis inte skulle överleva dygnet. Det var ett omtumlande dygn vill jag lova, med känslor hit och dit och ovetskapen om hur livet fortsättningsvis skulle se ut. Men hon överlevde det kritiska dygnet och efter dryga två utmanande månader med respiratorvård, dialysvård, kolit, långvarig hög feber, lunginflammation, olika turer mellan IVA och olika vårdavdelningar och kampen med att få igång muskelminnet och mobilisera sig – kom min syster äntligen hem. Vilken lycka!

Det var tack vare den kompetenta och mycket professionella vårdpersonalen, som utförde alla omvårdnadsuppgifter, kontroller, analyser, undersökningar och behandlingar som faktiskt ligger till grunden för att min fina lillasyster lever idag ♥

Jag, mina föräldrar och inte allra minst min syster kommer alltid att vara tacksamma och ödmjuka för sjukvårdens hårda arbete under den tuffa tiden. De var- och kommer alltid att vara våra ”superhjältar och skyddsänglar” och det var faktiskt vårdpersonalens sedvanliga ”vardag” på arbetet.
Denna händelse och tid sådde ett frö hos mig och var en stor anledning till att jag utbildade mig till legitimerad sjuksköterska. Ja, det finns saker att arbeta med och stora utmaningar för hälso- och sjukvården och man skämtar ibland om att arbeta med något annat. Men i själva verket så har jag aldrig ångrat mitt yrkesval!