Har vi medvind eller blir det motvind?

April månad och aprilvädret lever upp till sitt rykte. Skriver denna blogg 4 april och vi vet inte vad som händer nästa vecka…

Denna medlemsblogg från mig blir en fortsättning på den jag skrev till er i mars.

De centrala avtalsförhandlingarna fortsätter i ett scenario som jag inte tog med i förra bloggen. Vårdförbundet och SKR, Sobona stod fortfarande långt ifrån varandra när vi närmade oss slut datum, 31/3. Därför begärde vi in hjälp av medlare redan innan förhandlingstiden var slut.

Medlare är två personer som Vårdförbundet respektive SKR och Sobona utser som med ”neutrala ögon” ska hjälpa parterna att förhoppningsvis kunna förhandla fram ett nytt avtal.

Medlarna startade sitt arbete den 1 april med att läsa in sig på yrkandena från parterna och vad som skett under förhandlingstiden. Det som nu sker i förhandlingsrummet fortsätter vara hemligt fram till vi har ett resultat.

Om inte medlarna lyckas få oss som parter att närma oss varandras yrkanden så kan det fortfarande bli aktuellt för oss som Vårdförbund att varsla om konfliktåtgärder. Jag rekommenderar er därför även i detta medlemsbrev att hålla er uppdaterade via Vårdförbundets webbsida, avtalsrörelse 2024, våra sociala medier och den mailadress som ni registrerat i vårt medlemsregister.

Jag påminner er också om att kolla så att ni har rätt uppgifter i vårt medlemsregister och att det är viktigt att alla arbetsplatser har minst en förtroendevald.

Jag får en del frågor om vad som händer i avtalsrörelsen och om / när det blir strejk. Det är frågor som jag inte kan svara på mer än det jag nu skrivit. Allt beror på om SKR och Sobona är villiga att visa att de går oss till mötes i förhandlingsrummet.

Som jag skrev i min förra blogg, det blir aldrig ”rätt tid” för att stå upp för våra yrkanden. Men vi kan alla konstatera att något måste hända nu om vi ska kunna rädda den offentliga vården.

Vi måste ta steg mot bättre villkor NU för att arbetsschemat och privatlivet ska kunna gå ihop. Vi behöver få till en förkortad veckoarbetstid OCH en fortsatt löneutveckling. Vi kan inte gå med på att löneklyftan mellan manligt och kvinnligt dominerade yrken ökar.

Detta är enligt mig viktigt för oss själva, våra nuvarande kollegor och våra framtida kollegor oavsett vilken arbetsgivare vi har. Det är även viktigt för hela samhället. Vårdförbundets professioner behövs och är helt avgörande för en fungerande hälso- och sjukvård!

Denna blogg avslutar jag med en händelse som gav mig styrka innan påsk:

Skärtorsdagen stressade jag till bussen efter en i dessa avtalstider fullspäckad arbetsdag. Jag var sen och stod inte många minuter på busshållplatsen innan min buss rullade in.

En man knackar mig på axeln när jag ställer mig i kön för att gå på bussen. Han säger att han bara önskar framföra sitt stöd för oss i avtalsrörelsen. Han säger att han såg den ”pin” jag hade på min jacka ”Du behövs”. Jag svarar med ett stort leende. Tack, som ordförande i Vårdförbundet avdelning Örebro ger det mig extra styrka att fortsätta kämpa.

Jag kunde inte få en bättre start på påskhelgen! Mannen stod kvar och väntade på sin buss och jag åkte hem med en känsla av att även andra stödjer oss i våra yrkanden.

Nu önskar jag bara att även SKR och Sobona kan förstå att vi måste få till hållbara arbetsvillkor för våra yrken!

//Ulrika Hedelind