En dag för Kvinnan. En livstid för Mannen

Det verkar finnas två läger, eller två versioner av Internationella Kvinnodagen. I den ena hörnan huserar de som tycker det är en dag som är till för att skicka små mysiga meddelanden till varandra med diverse blommor, teddybjörnar och vackra ord. I den andra hörnan står vi andra.

Vi som kallas för bitterfittor, gnällkärringar, bitch eller surpuppor.

Vi som ilsket markerar att kvinnors löner alltid ligger efter männens och som till och med backar bakåt ytterligare efter år av snigelgång uppåt för att komma i kapp.

Vi som förbannat konstaterar att ytterst få våldtäkter leder till fällande dom och som ser hur mäns våld mot kvinnor, där det också finns ett enormt mörkertal, ökar.

Vi som protesterar av solidaritet när vi ser hur välfärdsländer såsom USA, Polen och Malta fylls av politiska makter som begränsar människors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och rätt till att fatta beslut om sina egna kroppar. I år väljer dessutom Polen att, just på självaste Kvinnodagen, rösta om att ytterligare begränsa de sexuella och reproduktiva rättigheterna genom ett ev förbud mot att ens ge information om abort.

Vi som förfasas över att se hur kvinnors kroppar utnyttjas, exploateras och säljs. Som mode- och skönhetsindustrins sexualiserande Barbieideal. Som barnalstrande maskiner till rika västerlänningar i en galet lukrativ surrogatindustri. Som handelsvaror i sex för kåta män som vill betala för en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp.

Förtrycket mot kvinnor finns i stort som smått. Den genomsyrar hela samhället och världen och protester bemöts ofta med ett förakt från de som står för förtryckandet.

Jag vill inte ha något gulligt budskap om att ”Du är en fantastisk kvinna”, bland en massa svävande rosa hjärtan skickat till mig.  Men jag har faktiskt en dröm.

I min dröm är det männen som står upp för kvinnan. Det är papporna, brorsorna och pojkvännerna som marscherar över gator och torg och skanderar: NU ÄR DET NOG! VI VILL HA ETT RÄTTVIST SAMHÄLLE DÄR KVINNOR VÄRDERAS!

För vi kan skrika oss hesa, år ut och år in. Men så länge det är just vi kvinnor som protesterar så kommer det inte att förändras. Var är ni män som vill ha en rättvis värld för era döttrar, systrar och flickvänner?

Idag är det Internationella Kvinnodagen. En dag för Kvinnan. En livstid för Mannen.

Imorgon återgår vi till det sedvanliga patriarkatet.

I övermorgon krossar vi det.