17 januari 2002 klev jag och min klass ut från Olaus Petri kyrkan i Örebro med ett examensbevis i handen! Vi var nu äntligen sjuksköterskor!

3 år på Örebro universitet gick fort (i alla fall som jag tycker såhär i efterhand) och några av mina kursare är än idag mina vänner. Där och då förstod jag nog inte vilken bedrift detta var. 20 år senare är jag otroligt stolt över min sjuksköterskeexamen och har inte för en sekund ångrar mitt yrkesval.

Som nyutexaminerade sjuksköterskor begav jag och min närmsta vän oss till andra sidan jorden. Våra andra kursare började jobba omedelbart medan vi levde livets glada dagar i Australien i 2 månader innan vi skulle in i vuxenlivet på riktigt. När det väl var dags att lämna Australien blev det en ”miss” av flygbolaget och vi kom inte med planet hem till Sverige. Nope, fanns inte ett enda flygplan som kunde ta oss hem fick vi höra av incheckningen. Men vill ni inte stanna kvar en extra vecka med full betalt uppehälle i Sydney? Nej absolut inte blev vårt svar. Vi SKA hem!! Men Hong-Kong? Har ni varit där? ”NEEEEJ! You have to help us home! We are going to start to work as registered nurses in just a couple of days” nästan gråt vi fram!

Ni som känner mig och Sara vet att det kanske var mer jag än hon som stod för dramatiken och krokodiltårarna. Vi skulle hem till varje pris och gav oss inte! Vi var ju sjuksköterskor och jobbet väntade på oss. Jag skulle börja på Barnkliniken och Sara på Neurologen. Så här 20 år i efterhand vet jag inte om jag ska skratta eller gråta åt det. Skulle vilja resa tillbaka till 25-åriga Anna och viska i hennes öra, res till Hong-Kong, ha kul och lev livet! Ni behöver inte ha så brått, ni kommer få jobba hårt till pension. Njut nu av friheten! Någon vänligt själ där i Sydney såg i alla fall att det inte var någon idé, det bästa är nog att sätta dessa två svenskor på första bästa plan hem mot Europa annars kommer vi ha dom här tjatande vid incheckningen.

Och det är väl ungefär där ribban legat för mig under mitt yrkesliv! Lojal medarbetare och stolt sjuksköterska.
Som sagt har jag inte för en dag ångrat mitt yrkesval. Var egentligen ingen stor fråga vad jag skulle välja att plugga till. Sjuksköterska var det självklara valet. Hade läst omvårdnadsprogrammet på gymnasiet och vården kändes som rätt plats för mig. Min framtid var självklar. Strax innan vår examen skreks det efter sjuksköterskor. Jag och mina kursare hade i princip varje dag post från något sjukhus som försökte locka. De allra flesta av oss valde att stanna kvar i Örebro och många av oss fick direkt fast tjänst på Regionen.

Att löneförhandla var det inte frågan om. 14200:- erbjöds det. Och jag var nöjd. Jag hade ett jobb och en utbildning i ryggsäcken. Vad mer kunde jag begära?! De som tog examen terminen efter oss nöjde sig inte utan fick en femhundring mer. Det gjorde att vi fick åka ”räkmacka” och vår lön höjdes direkt. Jag var än en gång nöjd. Nöjd, glad och tacksam att ha ett jobb. Lite så var min uppfostran ut i arbetslivet. Att jag dessutom fick jobba på Barnkliniken var en stor bonus för mig. 20 år senare…

Glad? Absolut! Tacksam? Ja, arbetsgivaren ska vara tacksam att få ha en så kompetent, erfaren och trygg barnsjuksköterska i sin verksamhet och jag är tacksam att jag har ett jobb jag fortfarande älskar. Nöjd? Nja… Inte så himla nöjd längre. Som jag sa så älskar jag verkligen mitt jobb, men ser tyvärr att samvetsstressen äter upp oss inifrån.
Vi prioriterar bort vår egen hälsa för den ökade arbetsbelastningen och försämrade arbetsmiljön och att vi fortfarande inte lyckas bli värderade för den kompetens vi besitter dränerar oss.

Skulle jag välja mitt yrke idag? Alla dagar i veckan!
Trots allt som dränerar oss så anser jag att det är världens bästa yrke men arbetsvillkoren måste förändras, arbetsmiljön måste blir mer hållbar och löneutvecklingen behöver ses över rejält. Görs inte detta så är jag rädd för att vi snart står utan vår kompetens och får vård därefter.

Stort GRATTIS till alla ni nyblivna sjuksköterskor till er examen! Och Hurra till oss som får nya kollegor. Ni är såååå efterlängtade och välkomna! Vi behöver tyvärr vara många för att förändra våra villkor. Men tillsammans kanske vi tillslut lyckas göra våra röster hörda!

Jag vill också passa på att gratulera alla mina kursare från VK-99, Örebro Universitet!

20-års jubileum är något stort att uppmärksamma. Grattis till oss! Ett gäng erfarna, trygga och troligtvis särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor. Många av oss med en specialistutbildning i ryggen, några chefer och kanske några som redan gått i pension. Undrar dock nyfiket hur många av oss som bedömdes särskilt yrkesskickliga av arbetsgivaren och har lyckats att få en lön som gör att det blir en något högre avkastning till tjänstepension…?

Anna Glader, Leg. Sjuksköterska, Barnsjuksköterska och som firar 20-år som sjuksköterska


Kommentarer

  1. Kul hade vi och även jag är en stolt, särskilt yrkesskicklig sjuksköterska från klass VK99. Men i mars lämnar jag yrket, med både separationsångest och lite lättnad. Lättnad över den tuffa arbetsbelastningen och arbetsmiljön. Separationsångest från kollegor och framförallt mina underbara patienter.

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.

Följ avdelning Örebro i sociala medier!