Man vet aldrig vad som väntar..

 

Går med spända steg mot sidoingång till ambulansens garage.

Min kollega på vårdförbundet som jobbar kliniskt under sommaren som ambulanssjukskötare går bredvid och berättar för mig om förmiddagens uttryckningar. Jag har blivit inbjuden att få följa med en eftermiddag under ett arbetspass och min puls och mina förväntningar på vad som kan komma att hända är höga. ”Du skulle ha varit med nu på förmiddagen” säger min kollega när vi går in för att välja ut vilken storlek på arbetskläder som skulle passa mig. ”Vi hade jättemycket utryckningar, vi har knappt hunnit samla oss” fortsätter han och min puls ökar ytterligare.

Till vardags jobbar jag som administratör på Vårdförbundets kontor i Örebro. Jobbar mycket med papper och sitter framför datorn större delen utav mina dagar, så att få möjligheten att testa på ett yrke som detta var något helt nytt och främmande för mig.

Efter jag hoppat i rätt utstyrsel för dagen går vi in för att ta oss en kopp kaffe men det dröjer inte länge innan larmet börjar ljuda och jag får förklarat för mig att nu gäller det, vi skall åka på vår första utryckning. Det visar sig vara ett prio 1 larm som rör ett diabetesfall i Nora. Vi skuttar in i bilen, jag får sitta bak för att de två kollegorna skall kunna hjälpas åt för att hitta fram och innan vi far iväg vänder sig min kollega till mig och säger: ”nu kommer det att gå fort”.

Spänd sitter jag nu där bak och går igenom olika scenarion om vad jag kan komma att möta när vi kommer fram.
Hur mår patienten? Kommer vi komma dit i tid? Vad ska jag göra när vi kommer fram? Hur kommer jag reagera? Samtidigt susar vi förbi bil efter bil utanför det lilla fönstret och man får nästan hålla i sig så att man inte far runt likt en kula i ett flipperspel. Nu är adrenalinet på max.

Jag tänker självklart inte gå in på detaljer, men allt gick bra när vi kom fram och patienten blev bra tillslut. Efter det släppte pulsen, det blev dags för att hastigt inta lite mat för att sedan ställa om sig igen inför nästa utryckning. Larmet kom, samma puls, samma tankar och det var bara att ge sig av.

 

Kajsa Detlofsson
Adminitratör
Vårdförbundet avdelning Örebro

Följ avdelning Örebro i sociala medier!