Jag är oerhört tacksam för att jag fått föda båda mina barn under så god omvårdnad
Min dag på förlossningen
Debatten om svensk förlossningsvård har varit intensiv under en ganska lång tid. Fler än jag har sett bilden på den handskrivna lappen från den 14/7 när varenda förlossningsavdelning i hela Stockholmsområdet var full. Jag har följt debatten med stort intresse och kände till slut; Jag måste få se det med egna ögon. Jag har fått uppleva förlossningsvården som patient ett par gånger, men jag ville se det från andra sidan. Därför bad jag att få gå en “dag i mina skor” på förlossningen mitt under semesterperioden.
Det var i början av juli och tid för ett eftermiddagspass. När jag anländer är läget mycket ansträngt. Personalen som kommer in i samlingsrummet verkar slutkörda. Några medarbetare hade varken ätit frukost eller lunch. En medarbetare kom in i rummet, satte sig uppgivet på en stol och sa ungefär såhär: “Jag tror jag skulle behöva en veckas semester bara för att kompensera uteblivna raster, måltider och toalettbesök.”
I efterhand har jag förstått att dagen då jag var där var exceptionell, kanske en av de värsta dagarna under hela sommaren. Samtidigt är jag tacksam att det var just den dagen jag var där, för då fick jag verkligen se hur det är att jobba på förlossningen när det är som allra stressigast. Kvinna efter kvinna som ringer in med pågående värkarbete. Personal som blir allt mer stressade över hur situationen utvecklar sig. Kommer vi kunna få tag i mer personal för att stärka upp natten, kommer alla kvinnor kunna erbjudas plats när det väl är dags? Och mycket riktigt, den dagen fick en kvinna hänvisas till Västerås. Lyckligtvis var hon den enda, men det var givetvis inte ett roligt besked att ge.
Det slår mig verkligen hur oerhört brett och komplext barnmorskeyrket är. Man får inte bara uppleva glädjen av att ett friskt barn kommer skrikande till världen, med föräldrar som gråter av glädje över att deras älskade barn äntligen kommit ut. En barnmorska måste hantera alla delar som yrket innebär. Aborter, stötta mödrar med svår förlossningsskräck, hänvisa kvinnor med värkar till förlossningar som ligger över 10 mil bort, fatta snabba och avgörande beslut under en förlossning som kan vara avgörande för barns eller moderns liv, vårda mödrar som fått bristningar i samband med förlossningen och ibland, tack och lov väldigt sällan, också hantera sorgen och smärtan hos både föräldrar och sig själva om ett barn inte överlever. Alla dessa situationer och många fler är en del av att vara barnmorska och måste hanteras, alla med en enorm professionalism.
Dagen efter att jag varit med på förlossningen fick jag en påminnelse på Facebook. Det var då ett år sedan jag la upp en första bild på mig och min nyfödda son. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att jag faktiskt fött barn under precis samma tidpunkt, bara ett år tidigare. Var situationen lika ansträngd då utan att jag märkte av det? Var personalen bara professionella nog att dölja det? Jag är oerhört tacksam för att jag fått föda båda mina barn under så god omvårdnad. Det tänker jag kämpa för att alla kvinnor efter mig också ska få göra.
Då måste personalen också få rimliga förutsättningar att göra sitt jobb. För det första behövs det fler medarbetare, framförallt barnmorskor. För det andra måste medarbetarna kunna erbjudas en lön som motsvarar den kompetens de besitter, den arbetsinsats de gör under stundtals mycket pressade arbetsförhållanden och det ansvar de tar. För det tredje måste vårdpersonalen avlastas sådana uppgifter som inte kräver vårdutbildning. När arbetsmiljön är så pressad att medarbetarna varken hinner gå på toaletten, äta eller sitta ner under sin rast är det inte hållbart att vårdutbildad personal ska se till att det finns lakan, städa rum, ordna mat åt patienterna eller flytta sängar mellan avdelningar. Sådant kan skötas av servicepersonal. Det löser inte problemet att det finns för få barnmorskor, men det skulle förhoppningsvis göra att de kan ägna mer tid åt patienterna och hinna ta rast i lugn och ro.
Det blev en väldigt händelserik, lärorik och spännande dag för mig. Tack för den insats ni gör och för att jag fick vara med och gå en dag i era skor.
Politisk sekreterare
Region Örebro län