Rapport från hängmattan
Är inne på 3:e veckan av 4 på semestern. Blandat väder. Trevliga möten med fantastiska människor. Har i år mest varit hemma och gjort lite kortare utflykter.
Under denna 3:e vecka börjar jag känna mig utvilad. I år har det tagit längre tid än tidigare. Undrar om det har med åldern att göra?
Uppriktigt sagt tror jag inte det. Under våren har jag börjat jobba fackligt på heltid och det har varit som att hoppa in i en tvättmaskin som börjat centrifugera. Innan gick man till jobbet och kunde koppla av mellan uppdragen eller till och med under. Efter 30 år i yrket går mycket på rutin.
Nu deltar jag i ett maskineri med stort ansvar och samtidigt kunna vara med och driva och påverka inriktningen av hur framtidens vård ska bedrivas ur våra professioners perspektiv.
Mötte en medlem som jobbat som vikarie på min arbetsplats för några år sedan, och han sa att nu förstår jag vad du menade med att man inte blir sjuksköterska bara för man blir färdig med sjuksköterskeutbildningen och legitimerad. Det tar ett antal år innan man får erfarenhet och därefter koppla ihop det med de teoretiska kunskaperna från utbildningen. Det känns tråkigt att många väljer att inte fortsätta som sjuksköterska innan man gjort sina hundår och känna att man börjar kunna jobbet.
Det är ett fantastiskt yrke när bitarna börjar falla på plats.
Lön. Vi har en väg att vandra. Jag har under mina snart 30 år som sjuksköterska upplevt en ganska god löneutveckling. Men är definitivt inte nöjd. Varför värderar man en sjuksköterska lägre än en ingenjör med motsvarande universitetsstudier?. Arbetsgivaren är ansvarig för lönebildningen, och hur har man mage att värdera yrken där liv räddas lägre. Jag erkänner bredvilligt att vi inte nått fram med de argument vi haft i löneprocessen, och i nuläget känns det lite motigt när vi trots skriande brist av sjuksköterskor inte blir värderade av arbetsgivaren.
Vårdkrisen har seglat upp som en viktig fråga till nästa års val. Vi måste se till att alla löften inte faller bort efter valet. Det har tagits en del konstiga beslut som inte alls överensstämmer med min syn på god och patientsäker vård.
Nog om detta. I helgen vann vår championhund Budda en stor hundutställning i Alfta, Hälsingland. Så det blev firande för vinnaren, en korv med bröd i Borlänge.
Vad är sensmoralen i ovanstående firande?
Det finns alltid något positivt att fira i vardagen, och det är du själv som hittar dina guldkorn.
Hitta guldkornen, fira och ha en riktigt skön semester
Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med världens bästa jobb
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Bra skrivet Hans!