Julens paradox!

Nu är vi många som rustar för fullt inför Julhelgen. Alla familjer har sina ritualer för hur julen ska firas. En del går ”all in” med hemlagat, hembakat, hemma inlagt o.s.v. Andra flyr julhetsen och drar till fjällen eller till värmen. Gemensamt för de flesta är ändå att de ser fram emot att fira julen med nära och kära, äta gott och kanske t.o.m. få vara långlediga.

Då blir de extra påtagligt för dom som inte har nära och kära att fira tillsammans med. Människor som ofrivilligt är ensamma över julen av olika anledningar vittnar om att ensamhetskänslan är som värst över jul och nyår.

Jag läste för några veckor sedan att psykiatrin rustar när många asylsökandefår avslag. Jag läser vidare att flera tusen ensamkommande ungdomar från framförallt Afghanistan har fått avslag på sina asylansökningar. Nu rustar landets regioner och landsting för en ökad psykisk ohälsa. I psykiatrin där bl.a. våra professioner arbetar har man direkt sett konsekvenser av detta, med att ungdomar söker akut hjälp efter beslut om avslag. För att möta behovet försöker Region Örebro anställa fler till psykiatrin.

Det måste kännas paradoxalt för de som möter dessa ungdomar i t.ex. psykiatrin eller möter de som är ensamma i t.ex. hemsjukvården, i deras sorg. Samtidigt som julen pågar runt omkring med allt vad det innebär…

Jag jobbar själv i hemsjukvården och har genom åren träffat många som är ensamma över jul. Många av dom frivilligt, de är gamla, kanske hör dåligt och tycker att det är för jobbigt att vara med släkten och fira med allt stå hej. Men en och annan har varit ofrivilligt ensamma och det har för mig gett en bittersmak kring julfirandet.

Men god jul på er!

Mvh Nadya Lehto

Leg. sjuksköterska

Förtroendevald/Huvudskyddsombud

Styrelseledamot i Vårdförbundet avdelning Örebro