En vanlig kväll i juli

En solig eftermiddag i juli hoppade jag ur semestershortsen för att bege mig till akutmottagningen på USÖ. Jag skulle göra ett arbetspass i sjuksköterskan Sara Tells skor, så här i semestertider. Vi skulle börja klockan 15 och jobba till midnatt. Inte precis mina vanliga arbetstider. Funderade en stund på vad som kunde vara idé att ta med att äta, för man behöver ju något att stoppa i sig under ett sånt pass. Normalt rymmer den tiden för mig både middag och kvällsfika, och det insåg jag ju att det inte skulle bli tid för denna kväll.

 

Oppositionsråd Anna Ågerfalk och förtroendevalda sjuksköterskan Sara Tell

Oppositionsråd Anna Ågerfalk och förtroendevalda sjuksköterskan Sara Tell

Och visst blev det full fart denna julikväll. Inte så att vi rusade runt, men det var ett jämt flöde av patienter med många olika åkommor. Allt från yrsel, getingstick och svullna ben till de som råkat ut för riktigt otäcka olyckor. Vi hann att prata en del under kvällen. Om hur det är att möta varje patient där just han eller hon befinner sig. Det som ter sig som en mindre händelse eller åkomma i jämförelse med något annat kan vara den värsta dagen i den människans liv. Det måste man alltid komma ihåg, i mötet med varje individ.

Till det kommer den medicinska bedömningen, och sorteringen. Livshotande? Kan vänta en stund eller kan vänta längre? Medicin, ortoped eller kirurg, vem ska vi lämnar vidare till. Patienterna klassades i sin färgkod, prover togs, överlämnande gjordes. Och vi han få en halvtimmes matpaus. Och gå igenom senaste trenderna för bra jobbskor. För de ingår ju inte i arbetsklädseln.

Så dyker polisen in. Vill informera om en incident som hänt på stan. En inblandad anländer i ambulans och det finns en misstanke att även någon mer kan behöva vård. Det är viktigt att personalen på akuten är beredda. Den här gången gick det bra. Men nyhetsflasharna med budskapen om att ”offer och gärningsmän förts till akuten USÖ för vård” fick genast en mer verklig innebörd. Och jag har sänt er på akutmottagningen en tanke varje gång en sådan nyhet senare far förbi.

Vi hann att prata om arbetstider och scheman. Om att sluta jobba vid midnatt och börja igen klockan åtta på morgonen. Om att vara en av de mest rutinerade efter tre år på jobbet. Om att många är unga och att generationsskiften märks av. Om att jobba ett pass på barnakuten och sedan gå över och göra ett på akutmottagningen. Det säger sig självt att ingen orkar jobba så i längden. Vill man ha kontinuitet på arbetsplatsen och medarbetare som ska hålla ihop, trivas och utvecklas behöver arbetsförhållandena förnyas. Och fler möjligheter till betald specialistutbildning behövs. Samtidigt får jag bilden av många unga, engagerade sjuksköterskor, undersköterskor och läkare som ställer upp för varandra. En gemenskap. Visst är det kul, intressant och utvecklande att jobba i akutverksamheten. Bilder som jag samlar till mitt politiska värv. Visst finns det hopp för framtiden!

Stort och varmt tack för att jag fick dela eran vardag en vanlig kväll i juli.

img_2898Anna Ågerfalk (L)
Oppositionsråd
Region Örebro län