Fuga i B-moll
Åker till jobbet. Lite jäktad, vaknade för tidigt idag – kissnödig och kunde inte somna om. Lade mig igen på kvällen ett par timmar och vaknade lite sent istället… Barnen, som är sjuka båda två, ville hinna träffa mamma och fika innan jag åkte. Så fick det bli.
Slänger en blick på telefonen: sms från grannen, två timmar sedan: Är du på gång? Oj, jag skulle ju varit där ikväll på Me&I-party. Det hade jag totalt glömt bort! Det försvann i dimman som blir på dagtid när man jobbar natt.
Kommer till jobbet. Visar sig att jag är den första ordinarie sjuksköterskan på plats det här dygnet. Två har varit planerat inlånade från annan avdelning, de andra två blev sjuka och man fick ringa in vikarier. Vikarie hos undersköterskorna också. Kontinuitet kan vi inte stava till i dagsläget.
Härom natten, min första av tre, var en ”ring så springer vi”-natt. Så där så att man till slut inte vet riktigt om man ska skratta eller gråta för att man är så trött frampå morgonen. Igår var det betydligt lugnare. Nu verkar de flesta sova, bra start för en stilla natt.
Magsjuka på två salar, första salen friskförklarad idag. I natt är det sjätte natten där vi ska ta hand om magsjuka patienter. Två personal, jag och en undersköterska, som ska ta hand om spyor och diarréer hos patienter där man måste vara två för att bädda rent och byta blöjor m.m. Helst utan att smitta ner de andra 16 patienterna på avdelningen. Har gått bra ändå, bara en sal där vi vet att smittan kommer från oss. Vi vill också att vårdrelaterade infektioner ska stoppas. Nolltolerans. Men allvarligt, det är svårt nog att få in extra personal när någon blir sjuk. Nu har vi slut på rena lakan.
En av de friskaste damerna på avdelningen skriver ut sig själv imorgon. Hon hörde när någon förklarade för damen bredvid att hon får två filtar över sig eftersom vi inte har några lakan. Själv hade hon fått vänta väldigt länge på hjälp ikväll.
Tur att det inte är punktprevalensmätning för trycksår just nu. Sjukhuset, vårt sjukhus, vår klinik, vår avdelning, som har varit bland de bästa i landet på att förebygga, inte orsaka trycksår. Vi har flera patienter nu som har stora rodnader på sina hälar, på god väg mot sår. Hjälpmedlen finns där. Både slider och tryckavlastande dynor men vi hinner inte vända, smörja och mobilisera patienterna upp ur sängen så ofta som vi borde. Givetvis gäller det inte bara på natten, utan dygnet runt.
Eller otur, kanske en trycksårsmätning med katastrofala resultat skulle bli den tydliga indikator som behövs på att vi jobbar på bristningsgränsen och över den?
Jag trivs med mitt jobb. Jag är bra på det jag gör. Jag gör skillnad till det bättre för någon varje gång jag är här. Men idag finns en bottensats av hopplöshet som har gjort att vi i gruppen har svårt att hålla stämningen och humöret uppe. Till ledningen: Varning! Vi har slutat att ha roligt på jobbet. Människor söker sig härifrån. Vi ser ingen lösning. Hjälp!
I natt har vi tagit hand om en nyinsjuknad magsjuka, på redan infekterad sal, svarat på övriga ringningar i lugn och ro. Tittat en stund på TV. Nu ska jag köra försiktigt hem, för jag är trött.
Vi har fått 5 st lakan från avdelningen mittemot. God morgon.
/Pernilla
Nattarbetande sjuksköterska