Hålla klaffen?
Det är så mycket jag vill säga så att jag inte vet vart jag ska börja…
Men kanske borde jag istället bara hålla tyst. Män säger ju så mycket ändå. Det kanske är dags för män att bara hålla klaffen en stund.
En studie gjord vid Linnéuniversitet som undersökt SVTs program Debatt visar tydligt på att män deltog, pratade och avbröt i samtalen betydligt mer än kvinnor. Författarna av studien undersökte Debatt under tio säsonger och kom fram till att deltagarna var fördelade i 63 % män och 37 % kvinnor. Taltiden var i samma siffror. Män talade 63 % av tiden och kvinnor 37 %. Studien undersökte också förekomsten av avbrytande i debatterna och män avbröt naturligtvis i större utsträckning än kvinnor. När någon avbröt en diskussion var det i 76 % av fallen en man som gjorde det och bara 24 % av avbrotten stod kvinnor för.
En annan SVT satsning som fått kritik är ”Stjärnorna på Slottet”. Den senaste säsongen deltog två män och tre kvinnor. Ändå lyckades männen i tv-programmet prata 55,33% av seriens 5 avsnitt mot kvinnornas 44,67%. Och låt mig då än en gång påminna om att det var två (2) män och tre (3) kvinnor som deltog i programmet.
Ytterligare en undersökning som gjorts i ämnet taltid är att om taltiden aktivt fördelas jämt mellan könen upplevs det ändå som att kvinnorna fått mer taltid eftersom att vi är så vana vid att höra männen prata.
Ett annat forum där män är överrepresenterade är informationssiten Wikipedia. 90 % av wikipedias artiklar är skrivna av män och det finns fyra gånger fler artiklar om män än om kvinnor där. För att komma runt det problemet har Projekt Kvinnor startats.
Män hörs, syns och tar mer plats än kvinnor. Det kanske är dags för oss män att inse att vi är den största delen av problemet och släppa taget om vår egen förträfflighet och hålla klaffen en stund.
Andra områden (det går att hålla på såhär hur länge som helst) där kvinnor är underrepresenterade är inom historiebeskrivningar. Krigshjältar av olika slag är nästan aldrig kvinnor och historieböcker är fulla av män och nazism, men väldigt få kvinnor finns beskrivna (http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnorna-saknas-i-skolans-historiebocker/) och jag undrar hur många som läst om de här kvinnliga revolutionärerna (http://www.filmsforaction.org/articles/10-female-revolutionaries-that-you-probably-didnt-learn-about-in-history-class/). Även inom journalistiken skrivs det mer sällan om kvinnor än män. Ett försökt till att råda bot på det är tidskriften ”Historiskan” som enbart skriver om kvinnor i historien (http://www.historiskan.se/om-historiskan/).
Sådär, nu har jag som man ändå tagit upp en massa tid- och textutrymme. Men som avslutning skulle jag vilja hänvisa till den eminenta satirtecknaren @lillaberlin som beskriver det där med att det finns en internationell kvinnodag, men ingen internationell mansdag… Eller hur var det nu igen?
Så mitt tips till dig som uppfattar dig som man: håll klaffen.
Det ska jag göra nu.
Marcus Folkö Müntzing
Legitimerad sjuksköterska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro
